I samband med en politikerdag fick eleverna i årskurs åtta och nio på Parkskolan genomföra ett skolval. Moderaterna vann överlägset med 72 röster. Därefter följde S med 36 röster, C med 12 röster, V 11 röster, KD 4 röster och Fp 2 röster. Det var sex ungdomsförbund som presenterade sin politik och det var alltså de som fick röster i valet. Några frågor infinner sig.
1. Ca 200 elever hade varit på politikerdagen. Endast ca 140 verkar ha röstat. Betyder det att ca 60 elever inte röstade alls?
2. Fanns det inte fler alternativ än de sex partier som hade ungdomsförbund på plats? Eller varför fick inte Miljöpartiet eller Sverigedemokraterna några röster? Man kan tycka vad man vill om dessa partier, men de brukar få en hel del röster bland unga människor.
3. Hur kunde Moderaterna få så många röster? När jag var ung betydde ungdom att man var radikal. Idag verkar det innebära något annat. Mönsterås är ju dessutom ett starkt centerfäste. Om resultatet i skolvalet är tillförlitligt så borde Centern vara oroliga för framtiden i Mönsterås.
31 januari 2009
29 januari 2009
Så här får vi folk att bosätta sig i Mönsterås
Mönsterås befolkningsutveckling ter sig ganska odramatisk de senaste decennierna. 1965 fanns 13 545 invånare, och för något år sedan bodde här 13 114 personer. Minskningen är förstås olycklig, men ändå inte katastrofal om man ser till samhällsutvecklingen för kommuner av Mönsterås karaktär. Det alarmerande är att barnkullarna har blivit mindre, vilket förstås påverkar utvecklingen även på lång sikt. Det kommunen måste förlita sig på är inflyttning. Hur ska man locka hit folk? Ja, inte genom att försöka tysta dem som har kritiska synpunkter, utan genom att lyssna både på kritik och konkreta förslag. Kritik är inte mindre viktigt eller mindre konstruktivt än förslag. Allt beror på hur kommunen tar det.
Hur som helst ska jag komma med två förslag som bygger Mönsterås för framtiden. Nej, det handlar inte om näringslivet eller lyxbostäder för rika i hamnen eller på Oknö.
1. Satsa på ett barnvänligt Mönsterås. Gör Mönsterås känt som den barnvänliga kommunen med trygga skolor, bra lekplatser och fin miljö för barn att växa upp i. Då bör man förstås inte ta bort lekplatser som Mönsterås Bostäder gör. Man bör också satsa på en mångfald av aktiviteter för barn och ungdomar i kommunen. Föreningslivet är redan rikt, men här finns alltid mer att göra. Man måste också på allvar ta tag i det stökrykte som Mönsterås har fått. Ingen vill flytta till en kommun där horder driver fram på kvällarna och vandaliserar och stökar ner.
2. Satsa på kultur. En kommun som vågar satsa på kultur får snabbt ett rykte om att ha det där lilla extra. Så skynda nu och bygg det nya biblioteket.
Gör man som jag föreslår så tror jag att Mönsterås når 1965 års befolkningsnivå igen inom en tioårsperiod.
Hur som helst ska jag komma med två förslag som bygger Mönsterås för framtiden. Nej, det handlar inte om näringslivet eller lyxbostäder för rika i hamnen eller på Oknö.
1. Satsa på ett barnvänligt Mönsterås. Gör Mönsterås känt som den barnvänliga kommunen med trygga skolor, bra lekplatser och fin miljö för barn att växa upp i. Då bör man förstås inte ta bort lekplatser som Mönsterås Bostäder gör. Man bör också satsa på en mångfald av aktiviteter för barn och ungdomar i kommunen. Föreningslivet är redan rikt, men här finns alltid mer att göra. Man måste också på allvar ta tag i det stökrykte som Mönsterås har fått. Ingen vill flytta till en kommun där horder driver fram på kvällarna och vandaliserar och stökar ner.
2. Satsa på kultur. En kommun som vågar satsa på kultur får snabbt ett rykte om att ha det där lilla extra. Så skynda nu och bygg det nya biblioteket.
Gör man som jag föreslår så tror jag att Mönsterås når 1965 års befolkningsnivå igen inom en tioårsperiod.
The Lucksmiths - ärligt och genialiskt okomplicerat
The Lucksmiths är ett popband utan image. Här är vår musik, lyssna eller skit i det. (Maria Gustafsson, Dagens Skiva)
Alla vänner av melodiös gitarrpop har säkert redan hört The Lucksmiths, men de spelas så gott som aldrig i Sveriges radio. Det är orättvist. Därför lyfter jag fram det genommusikaliska bandet som bara gör bra skivor. Tyvärr har Youtube nästan bara halvtaskiga liveinspelningar, men ett par guldkorn kan jag länka till. För smakprov från The Lucksmiths nya skiva rekommenderas deras Myspacesida där i alla fall Good light och The town and the hills kommer att räknas som en Lucksmithsklassiker.
En av deras bästa låtar är annars Sunlight in a jar, eller Midweek Morning och Take this lying down och There is a boy that never goes out.
Alla vänner av melodiös gitarrpop har säkert redan hört The Lucksmiths, men de spelas så gott som aldrig i Sveriges radio. Det är orättvist. Därför lyfter jag fram det genommusikaliska bandet som bara gör bra skivor. Tyvärr har Youtube nästan bara halvtaskiga liveinspelningar, men ett par guldkorn kan jag länka till. För smakprov från The Lucksmiths nya skiva rekommenderas deras Myspacesida där i alla fall Good light och The town and the hills kommer att räknas som en Lucksmithsklassiker.
En av deras bästa låtar är annars Sunlight in a jar, eller Midweek Morning och Take this lying down och There is a boy that never goes out.
28 januari 2009
Vad ska hända med skolorna i Mönsterås Kommun?
Mönsterås Kommun vägrar lämna ut handlingar som handlar om skolornas framtid och kommande förändringar. Man hänvisar till att det är arbetsmaterial. Jag kan förstå kommunen om man är i en mycket tidig fas av planeringen. Annars är det synd att man inte orkar ta in medborgarna på ett så tidigt stadium som möjligt. Misstanken kommer förstås att det är något känsligt man vill dölja och så får folk sedermera komma med synpunkter på pest eller kolera.
Men vad kan det vara? Ordföranden i Barn- och utbildningsnämnden förnekar att någon skola skall läggas ned och vi får väl lita på att han inte ljuger invånarna rakt upp i ansiktet. Så vad är då på gång? Vad är det som är så känsligt att kommunen så länge det är möjligt smusslar? Jag vet inte och kan inte ens gissa denna gång, även om jag nog trodde att Fliseryds skola låg illa till med risk för skolskjuts till Mölstadsskolan. Men det är förstås politiskt omöjligt. Mölstadsskolan står väl på tur för upprustning snart. Man får verkligen hoppas att de inte hittar på något dumt då. Vi behöver ju två skolor i Mönsterås tätort.
Men vad kan det vara? Ordföranden i Barn- och utbildningsnämnden förnekar att någon skola skall läggas ned och vi får väl lita på att han inte ljuger invånarna rakt upp i ansiktet. Så vad är då på gång? Vad är det som är så känsligt att kommunen så länge det är möjligt smusslar? Jag vet inte och kan inte ens gissa denna gång, även om jag nog trodde att Fliseryds skola låg illa till med risk för skolskjuts till Mölstadsskolan. Men det är förstås politiskt omöjligt. Mölstadsskolan står väl på tur för upprustning snart. Man får verkligen hoppas att de inte hittar på något dumt då. Vi behöver ju två skolor i Mönsterås tätort.
Morrissey/Smithscovers av klass
Varför lyssna på covers av Morrisseylåtar när man kan höra originalet? Ibland blir resultatet strålande, som när Lisa Redford tolkar I know very well how I got my name i en egen version. Hennes röst passar verkligen den vackra sången. Att hitta Morrisseys fantastiska ackustiska version var inte lätt, men förhoppningsvis kan du höra den här (klicka nere till vänster)
Neil Finn från Crowded House brukade spela There is a light that never goes out live. Rösten är visserligen lite vek, men det passar denna sång. Särskilt glad blir man ju av att se vem som är gitarrist även om han är återhållsam. Å andra sidan ska denna sång inte ha några stora åthävor, utan de mjuka gitarrslingorna framhäver sångens skönhet. För den som hellre hör originalet rekommenderas denna magnifika liveversion.
The Dream Academy gjorde en gång en cover av Smiths låt Please, please please let me.... och resultatet är ganska spännande, om än lite drömskt.
Neil Finn från Crowded House brukade spela There is a light that never goes out live. Rösten är visserligen lite vek, men det passar denna sång. Särskilt glad blir man ju av att se vem som är gitarrist även om han är återhållsam. Å andra sidan ska denna sång inte ha några stora åthävor, utan de mjuka gitarrslingorna framhäver sångens skönhet. För den som hellre hör originalet rekommenderas denna magnifika liveversion.
The Dream Academy gjorde en gång en cover av Smiths låt Please, please please let me.... och resultatet är ganska spännande, om än lite drömskt.
24 januari 2009
De bästa komediserierna någonsin
Nej, jag har aldrig förstått tjusningen med komediserier som Vänner eller andra mer eller mindre hippa alster. Jag dristar mig därför att lista mina egna favoriter och kandidater till bästa komediserie någonsin, utan inbördes ordning. Ursäkta mina slölänkar till Wikipedia.
- Albert och Herbert: underbar varm svensk komediserie och humor när den är som bäst. Härligt samspel mellan Sten-Åke Cederhök och Tomas von Brömssen. Exempel 1, exempel 2, exempel 3.
- Fleksnes fataliteter: Fenomenalt rolig norsk komediserie med Rolf Wesenlund och Aud Schonemann i huvudrollerna. Exempel från det roligaste avsnittet.
- Pang i bygget: Givet och föga överraskande val. John Cleese i absolut toppform och komik i världsklass på klassiskt engelsk vis.
- Mr Bean: I små doser är Mr Bean en av världshistoriens bästa rollfigurer, genial i sina gester, miner och sin lismiga egoism.
- Albert och Herbert: underbar varm svensk komediserie och humor när den är som bäst. Härligt samspel mellan Sten-Åke Cederhök och Tomas von Brömssen. Exempel 1, exempel 2, exempel 3.
- Fleksnes fataliteter: Fenomenalt rolig norsk komediserie med Rolf Wesenlund och Aud Schonemann i huvudrollerna. Exempel från det roligaste avsnittet.
- Pang i bygget: Givet och föga överraskande val. John Cleese i absolut toppform och komik i världsklass på klassiskt engelsk vis.
- Mr Bean: I små doser är Mr Bean en av världshistoriens bästa rollfigurer, genial i sina gester, miner och sin lismiga egoism.
Farliga drycker och ångor
På Mönsteråssidan i dagens Barometern-OT uppmärksammas att barn dricker s.k. energidrycker som läsk. Affärerna säljer dryckerna helt lagligt trots att förpackningarna verkar ha varningstexter som säger att de är olämpliga för barn under 14 år. En förälder efterlyser nu striktare regler.
Ja, nog är energidryckerna helt onödiga och enligt många rent av farliga för barn. Man kan också fundera på varför man så ofta ser rökande barn och ungdomar under 18 år. Med tanke på lagstiftningen borde man inte se en enda omyndig rökare. Vem köper cigaretterna och sabbar ungdomarnas hälsa? Vidare går förstås tankarna till ungdomarnas alkoholvanor, där det ju måste förekomma en omfattande langning som polisen i grund och botten inte prioriterar alls. Det finns fortfarande en slags romantisk bild av ungdomsfyllan och en slags smågenerad acceptans från vuxenvärlden. Men låt oss i ärlighetens namn konstatera att ungdomsfylla bara är tragisk och riskfylld. Inga överord, ingen moralpanik, bara sanningen. Ge ungarna en chans - köp inte ut cigg och alkohol, och ta det lugnt med energidryckerna. Och var själv ett föredöme vare sig du väljer avhållsamhet eller måttlighet.
Ja, nog är energidryckerna helt onödiga och enligt många rent av farliga för barn. Man kan också fundera på varför man så ofta ser rökande barn och ungdomar under 18 år. Med tanke på lagstiftningen borde man inte se en enda omyndig rökare. Vem köper cigaretterna och sabbar ungdomarnas hälsa? Vidare går förstås tankarna till ungdomarnas alkoholvanor, där det ju måste förekomma en omfattande langning som polisen i grund och botten inte prioriterar alls. Det finns fortfarande en slags romantisk bild av ungdomsfyllan och en slags smågenerad acceptans från vuxenvärlden. Men låt oss i ärlighetens namn konstatera att ungdomsfylla bara är tragisk och riskfylld. Inga överord, ingen moralpanik, bara sanningen. Ge ungarna en chans - köp inte ut cigg och alkohol, och ta det lugnt med energidryckerna. Och var själv ett föredöme vare sig du väljer avhållsamhet eller måttlighet.
23 januari 2009
Kristdemokraterna - sliskig inställsamhet, usel feghet och ynklig opportunism
När ledande kristdemokrater talar om "den enda rätta bilden av Kristdemokraterna", så måste man förstås reagera. Inte ens i gamla VPK talade ledarskapet med så auktoritär stämma. Med anledning härav repriserar jag ett äldre blogginlägg som även var publicerad i Barometern-OT. De senaste veckornas händelser inom partiet är bara ytterligare bevis för den odemokratiska toppstyrningen (som till och med får Socialdemokraternas oligarki att framstå som mjuk), den sliskiga inställsamheten gentemot det politiskt korrekta etablisemanget och oförmågan att förstå var fotfolket står. Det kommer att straffa sig i nästa val. Usel feghet och ynklig opportunism ska inte löna sig.
Kristdemokraternas förlorade själ och röster
Kristdemokraterna i Kalmar län har i valet till riksdagen rasat från 13% 1998 till 2,9% vintern 2008, enligt en ledare i Barometern/OT (SCB). Det är ett remarkabelt tapp som måste förklaras.
Ledarskribenten Per Dahl funderar om det kan bero på partiets omvandling från värdekonservativt parti till ett allmänborgerligt. Per Dahl har nog delvis rätt. Men om det resonemanget skulle stämma fullt ut så borde partiet alltså ha varit konservativt 1998, vilket det inte var. Partiets liberala omvandling påbörjades redan under 1980-talet, vilket de första åren gav bra resultat i valsiffrorna. Samtidigt lyckades man behålla de lojala kärnväljarna, trots att de flesta inte har uppskattat förändringarna. Valframgången 1998 berodde alltså på att partiet hade frångått en hel del av sin konservativa framtoning och vunnit allmänborgerliga väljare, inte på att de var genuint värdekonservativa.
Tappet de senaste åren beror dels på att allmänborgerliga väljare har gått till Moderaterna, dels att partiets kärnväljare äntligen har förlorat tålamodet. Partiets liberalisering har under Göran Hägglunds ledning fortsatt i sprinterfart, och lojaliteten har sin gräns.
Kristdemokraternas historia de senaste 20 åren är ett tragiskt exempel på ett parti som först når framgångar genom att sälja sin själ. Framgångskonceptet drivs sedan så långt att man förlorar både de tidigare så lojala mer konservativa kärnväljarna och de allmänborgerliga väljare som tilltalades av "konservatism-light".
Läs vidare i bland annat:
- Dagen
Kristdemokraternas förlorade själ och röster
Kristdemokraterna i Kalmar län har i valet till riksdagen rasat från 13% 1998 till 2,9% vintern 2008, enligt en ledare i Barometern/OT (SCB). Det är ett remarkabelt tapp som måste förklaras.
Ledarskribenten Per Dahl funderar om det kan bero på partiets omvandling från värdekonservativt parti till ett allmänborgerligt. Per Dahl har nog delvis rätt. Men om det resonemanget skulle stämma fullt ut så borde partiet alltså ha varit konservativt 1998, vilket det inte var. Partiets liberala omvandling påbörjades redan under 1980-talet, vilket de första åren gav bra resultat i valsiffrorna. Samtidigt lyckades man behålla de lojala kärnväljarna, trots att de flesta inte har uppskattat förändringarna. Valframgången 1998 berodde alltså på att partiet hade frångått en hel del av sin konservativa framtoning och vunnit allmänborgerliga väljare, inte på att de var genuint värdekonservativa.
Tappet de senaste åren beror dels på att allmänborgerliga väljare har gått till Moderaterna, dels att partiets kärnväljare äntligen har förlorat tålamodet. Partiets liberalisering har under Göran Hägglunds ledning fortsatt i sprinterfart, och lojaliteten har sin gräns.
Kristdemokraternas historia de senaste 20 åren är ett tragiskt exempel på ett parti som först når framgångar genom att sälja sin själ. Framgångskonceptet drivs sedan så långt att man förlorar både de tidigare så lojala mer konservativa kärnväljarna och de allmänborgerliga väljare som tilltalades av "konservatism-light".
Läs vidare i bland annat:
- Dagen
22 januari 2009
Fel Rapport, 68% av prästerna säger inte ja till samkönade äktenskap.
Enligt Rapport säger 68% av prästerna i Svenska Kyrkan ja till samkönade äktenskap. Mycket enkla matematikkunskaper räcker för att dra en helt annan slutsats. Jag citerar Dag Sandahl som hann räkna före mig: Vi har i aktiv tjänst 3500 präster. 2800 sägs vara tillfrågade. Av dem har 60% svarat - alltså nästan 1700. Av dem som svarat har 60% svarat ja - det blir knappt 1200, vilket betyder 34% av prästerna. En dryg tredjedel. Så kommer knappast saken att presenteras. Som sagt: lögn, förbannad lögn och statistik.
Andra allvarliga fel med undersökningen:
- Endast präster med epostadress tillfrågades. Det betyder att äldre präster på landet är underrepresenterade.
- Man tvingades svara med namn, vilket självklart ger utslag i känsliga frågor. Namn i enkätfrågor är ju högst anmärkningsvärt.
- EFS-präster inom Svenska Kyrkan fick inte vara med.
Nu kommer vi snart att se hur piskan börjar vina mot samvetsfriheten inom kyrkan, ungefär som partipiskan inom KD. Krav utifrån kommer på sikt att leda till att samvetsfriheten i frågan tas bort av kyrkan själv. Teologisk reflektion och kristerlig kärlek gentemot olika traditioner inom kyrkan är ett minne blott. Hade det inte varit för att mina förfäder varit medlemmar i kyrkan sedan medeltiden så skulle den intellektuella hederligheten ha lett fram till ett utträde. Svenska kyrkan anges vara en luthersk kyrka. Sa inte Luther något om när man får avsätta biskopar? Jo, jag tror det. Dags att ta tag i det kanske.
Kyrkans uppgift är inte att anpassa sig efter tidens strömningar. Kyrkan skall förmedla evangelium om Jesus och skapelsens upprättelse. En kyrka som kryper för överheten går automatiskt vilse, vilket delvis hände under nazitiden. Dag citerar Joseph Goebbels förklenande ord om sin tids ledande präster: "Kaftanbärarna är små och krypande".
Dagens roligaste uttalande stod ärkebiskop Anders Wejryd för när han sa att kyrkan har högt i tak.
Sedan kan man förstås fråga sig varför Svt valt just Svenska Kyrkan som sedan länge är skild från staten och bara utgör ett samfund av flera. Varför frågade man inte alla präster inom invandrarkyrkorna - Koptiska kyrkan, Katolska kyrkan, de Ortodoxa kyrkorna - och frikyrkorna. Och varför inte även de muslimska imamerna?
Tyvärr får jag inte min länk till Dags blogg att fungera. Utan när jag lägger in hans adress visas sedan ändå bara adressen till Östrans förstasida. Därifrån kan man sedan gå vidare genom att klicka på Bloggar och vidare Dags blogg.
Andra allvarliga fel med undersökningen:
- Endast präster med epostadress tillfrågades. Det betyder att äldre präster på landet är underrepresenterade.
- Man tvingades svara med namn, vilket självklart ger utslag i känsliga frågor. Namn i enkätfrågor är ju högst anmärkningsvärt.
- EFS-präster inom Svenska Kyrkan fick inte vara med.
Nu kommer vi snart att se hur piskan börjar vina mot samvetsfriheten inom kyrkan, ungefär som partipiskan inom KD. Krav utifrån kommer på sikt att leda till att samvetsfriheten i frågan tas bort av kyrkan själv. Teologisk reflektion och kristerlig kärlek gentemot olika traditioner inom kyrkan är ett minne blott. Hade det inte varit för att mina förfäder varit medlemmar i kyrkan sedan medeltiden så skulle den intellektuella hederligheten ha lett fram till ett utträde. Svenska kyrkan anges vara en luthersk kyrka. Sa inte Luther något om när man får avsätta biskopar? Jo, jag tror det. Dags att ta tag i det kanske.
Kyrkans uppgift är inte att anpassa sig efter tidens strömningar. Kyrkan skall förmedla evangelium om Jesus och skapelsens upprättelse. En kyrka som kryper för överheten går automatiskt vilse, vilket delvis hände under nazitiden. Dag citerar Joseph Goebbels förklenande ord om sin tids ledande präster: "Kaftanbärarna är små och krypande".
Dagens roligaste uttalande stod ärkebiskop Anders Wejryd för när han sa att kyrkan har högt i tak.
Sedan kan man förstås fråga sig varför Svt valt just Svenska Kyrkan som sedan länge är skild från staten och bara utgör ett samfund av flera. Varför frågade man inte alla präster inom invandrarkyrkorna - Koptiska kyrkan, Katolska kyrkan, de Ortodoxa kyrkorna - och frikyrkorna. Och varför inte även de muslimska imamerna?
Tyvärr får jag inte min länk till Dags blogg att fungera. Utan när jag lägger in hans adress visas sedan ändå bara adressen till Östrans förstasida. Därifrån kan man sedan gå vidare genom att klicka på Bloggar och vidare Dags blogg.
Mer 80-talsnostalgi - Pogues
Pogues gjorde några bra skivor på 1980-talet. Bäst var Rum, Sodomy & the Lash (1985) och If I should fall from grace of God (1988).
Tre låtar från Rum, Sodomy & the Lash:
- A pair of brown eyes
- Navigator
- I´m a man You don´t meet everyday
och från If I should fall...
- If I should fall from the grace of God
- Lullaby of London
- Streets of sorrow
Tre låtar från Rum, Sodomy & the Lash:
- A pair of brown eyes
- Navigator
- I´m a man You don´t meet everyday
och från If I should fall...
- If I should fall from the grace of God
- Lullaby of London
- Streets of sorrow
Irene säljer sitt gatukök efter 40 år
Om man skulle göra en lista på kultförklarade personer och platser i Mönsterås så måste Irene och hennes gatukök hamna i topp. Under 40 år har vi kunnat njuta av hennes goda korv och unika mos. Eftersom hon inte har varit med i någon större koncern så har hon dessutom kunnat sätta ihop rätter fritt. Tur det, annars hade vi knappast fått njuta av den makalöst goda "Mönsteråstallriken" eller kunnat be om den där extra smala korven på samma bricka som den tjocka. Men nu är det, som vi kunde läsa i Barometern/OT häromdagen, slut. Kiosken ska säljas. Irene har snart serverat den sista mosbrickan.
Jag minns i min barndom att det var lite feststämning när man fick korv med mos vid Irenes gatukök, vilket hände ibland efter en biltur. Korvkioskmat betraktades inte som ett sista nödalternativ, utan snarare som något extra som bröt vardagsrutinerna. Det hade varit intressant att få höra Irene berätta om hur det var före pizzeriornas tid, då när raggarna fortfarande stod på rad utanför kiosken. Nu känns det lite vemodigt. En av de sista utposterna från det "gamla" Mönsterås försvinner även om en ny ägare tar vid.
Tack Irene för all god mat under alla år!
Jag minns i min barndom att det var lite feststämning när man fick korv med mos vid Irenes gatukök, vilket hände ibland efter en biltur. Korvkioskmat betraktades inte som ett sista nödalternativ, utan snarare som något extra som bröt vardagsrutinerna. Det hade varit intressant att få höra Irene berätta om hur det var före pizzeriornas tid, då när raggarna fortfarande stod på rad utanför kiosken. Nu känns det lite vemodigt. En av de sista utposterna från det "gamla" Mönsterås försvinner även om en ny ägare tar vid.
Tack Irene för all god mat under alla år!
21 januari 2009
Nynässerveringen - På spaning efter det Mönsterås som flytt III
Min mor tog oss ofta till Nynässerveringen när jag var barn. På andra sidan fanns en lekplats med karusell. Efter en lekstund kunde jag sedan få en glass vid serveringen och kanske få köra en runda med den lilla oranga bilen. Mycket mer minns jag inte. Men det skulle vara intressant att få veta mer om platsens historia. En tes som jag ska undersöka är om serveringen uppkom efter Oknös lyckade etablering. Äldre vykort verkar visa att vägen inte riktigt gick som idag utan slingrade sig mer följsamt med naturen. Med tiden verkar en kiosk ha tillkommit så att folk inte skulle behöva gå in för bara en glass. Där fanns även en skylt som vittnar om att där fanns en tältplats. Nog visar de äldre bilderna en servering mer i harmoni med naturen än det sista. Men på senare år tycker jag nog att serveringen har fått sig ett lyft igen.
20 januari 2009
Sisters of Mercy
Ibland vill man bara förfalla och lyssna på gamla Sisters of Mercy. Det här är ju så bra. Stiliserat förvisso, men ändå med tanke.
- This Corrosion
- Black Planet
- First and last and always
- More
- This Corrosion
- Black Planet
- First and last and always
- More
When last I spoke to Carol
Jag sågade nyligen Morrisseys nya skiva Years of refusal, och helhetsintrycket består tyvärr även om vissa låtar växt något. Men ändå...jag kan inte tala mig nog varm för When last I spoke to Carol - en fantastisk låt som bryter mönstret med sina Mexikanska rytmer och blås. Tänk om Morrissey vågade gå utanför popramarna lite oftare. Underligt att låten inte blev förstasingel
Lloyd Cole & the Commotions - Rattlesnakes
Ingen i min omröstning önskar musiktips än så länge, så vi får väl se hur det blir i framtiden. Jag är dock förvånad eftersom jag oftast tipsar om udda artister som man sällan läser om i media. Här kommer två låtar från en av världshistoriens bästa popskivor, och så två låtar till från nästan lika bra skivor.
Lloyd Cole & the Commotions - Charlotte Street
Lloyd Cole & the Commotions - Down on mission street
och så en till: Why I love country music
och en till: From the hip
Lloyd Cole & the Commotions - Charlotte Street
Lloyd Cole & the Commotions - Down on mission street
och så en till: Why I love country music
och en till: From the hip
18 januari 2009
Polischefen skällde ut mig och försökte stoppa artikeln
Våren 2008 jobbade jag några veckor för Barometern/OT vid Mönsteråsredaktionen. En artikel skulle handla om skolavslutningen och några rader skulle handla om polisens beredskap.
Jag ringde upp en ansvarig polischef som genast började ifrågasätta artikeln och skällde på mig utan dess like. Han förbjöd mig att skriva något om polisens bristande resurser i Mönsterås då alla poliser befann sig på Hultsfredsfestivalen.
- Du får inte skriva något om detta. Jag förbjuder dig.
Ja, så sa han och det upprepades flera gånger trots att han ändå berättade om problemen mellan utfallen.
Polisen krävde således att tidningen skulle agera brottsförebyggande genom att inte skriva om polisens resursproblem. För mig var det emellertid givet att polisen har en uppgift och tidningen en annan. Tidningen ska belysa samhällsproblem och inte jobba brottsförebyggande. Det är aldrig medias uppgift att vara tyst för att åtgärda polisens bristande resurser.
Missförstå mig inte. Det ingår förstås i journalistens vardag att möta människor som är missnöjda med journalistens arbete. Här blev jag bara så förvånad att en polisman, dvs en myndighetsperson, försökte bestämma, i hotfulla ordalag, vad en fristående tidning får skriva om. Högst anmärkningsvärt är väl det minsta man kan säga.
Tillägg 19/1: Jo då artikeln blev skriven utan ändringar. Någon kanske undrar varför det behövs poliser vid skolavslutningen. Det är tyvärr en helg med mycket farlig fylla, slagsmål och våldtäkter. Om föräldrarna hade varit ute mer kanske det inte hade behövts någon större polisberedskap, men nu är det som det är med den saken.
Jag ringde upp en ansvarig polischef som genast började ifrågasätta artikeln och skällde på mig utan dess like. Han förbjöd mig att skriva något om polisens bristande resurser i Mönsterås då alla poliser befann sig på Hultsfredsfestivalen.
- Du får inte skriva något om detta. Jag förbjuder dig.
Ja, så sa han och det upprepades flera gånger trots att han ändå berättade om problemen mellan utfallen.
Polisen krävde således att tidningen skulle agera brottsförebyggande genom att inte skriva om polisens resursproblem. För mig var det emellertid givet att polisen har en uppgift och tidningen en annan. Tidningen ska belysa samhällsproblem och inte jobba brottsförebyggande. Det är aldrig medias uppgift att vara tyst för att åtgärda polisens bristande resurser.
Missförstå mig inte. Det ingår förstås i journalistens vardag att möta människor som är missnöjda med journalistens arbete. Här blev jag bara så förvånad att en polisman, dvs en myndighetsperson, försökte bestämma, i hotfulla ordalag, vad en fristående tidning får skriva om. Högst anmärkningsvärt är väl det minsta man kan säga.
Tillägg 19/1: Jo då artikeln blev skriven utan ändringar. Någon kanske undrar varför det behövs poliser vid skolavslutningen. Det är tyvärr en helg med mycket farlig fylla, slagsmål och våldtäkter. Om föräldrarna hade varit ute mer kanske det inte hade behövts någon större polisberedskap, men nu är det som det är med den saken.
16 januari 2009
Springsteen och Bono sjunger för högermannen Obama
De radikala och eviga världsförbättrarna Bruce Springsteen och Bono skall uppträda när Obama invigs som president. Springsteen och flera andra artister sjöng ju för Obama redan under presidentvalskampanjen.
Mot denna bakgrund kan man ju som svensk få för sig att Obama står för något som liknar svensk socialdemokrati eller i varje fall socialliberalism . Men nej, Obama är efter svenska mått mätt en högerman till höger om Moderaterna. Obama är exempelvis för dödsstraff, vill skicka fler soldater till Afghanistan och stöder Israels bombningar av Gaza. Det finns något lustigt, nästan komitragiskt, att rockradikala element stöder en man som säkert vill väl, men som från ett svenskt perspektiv får statsminister Reinfeldt att framstå som en röd jordgubbe.
Mot denna bakgrund kan man ju som svensk få för sig att Obama står för något som liknar svensk socialdemokrati eller i varje fall socialliberalism . Men nej, Obama är efter svenska mått mätt en högerman till höger om Moderaterna. Obama är exempelvis för dödsstraff, vill skicka fler soldater till Afghanistan och stöder Israels bombningar av Gaza. Det finns något lustigt, nästan komitragiskt, att rockradikala element stöder en man som säkert vill väl, men som från ett svenskt perspektiv får statsminister Reinfeldt att framstå som en röd jordgubbe.
15 januari 2009
Mönsterås Bostäder sviker barnen och agerar kontraproduktivt
I kvarteren där jag bor finns sedan länge tre lekplatser. Mönsterås Bostäder har nu helt tagit bort två av dessa och den tredje försvinner till hälften. Om man har gjort samma sak i andra bostadsområden vet jag inte. Motiveringen är att man tar bort lekplatser på mark som tillhör Mönsterås Kommun, men som Mönsterås Bostäder har skött. Jag förmodar att man vill göra en besparing genom att slippa skötsel och underhåll. Men nog är väl motiveringen bara en lek med ord. Mönsterås Bostäder är ju ett kommunalt bolag. Mönsterås Bostäder skryter med att man satsar på lägenheter för äldre. Det är bra. Men barnen sviker man när man tar bort deras lekplatser. Fy skäms! Allt gjordes dessutom i smyg utan att vi hyresgäster hade hörts. Barnen hade man inte heller frågat, vilket om man gjort det hade kunnat bli en fin övning i demokrati. En dag dök grävskopan bara upp.
Jag har nu skickat en fråga till tjänstemannen på Kommunens frågepanel för att få svar på vad som händer med lekplatserna i kommunen och vem som egentligen har ansvar.
TILLÄGG: Tjänsteman har nu svarat att få av hyresgästerna är familjer med barn som efterfrågar lekplatser, samt att man är ett kommersiellt bolag som anpassar sig till marknaden. Man säger sig också ha haft samråd med Hyresgästföreningen. Jaha, här där vi bor kryllar det av barn och min dotter blev förtvivlad när grävskopan tog bort halva hennes lekplats. Och Hyresgästföreningen...eftersom de alltid är överens med bostadsbolaget så kan man fråga sig vad detta samråd tjänar till. Fråga barnen istället. Hyresgästföreningens legitimitet som representant för oss hyresgäster vill jag starkt ifrågasätta. Om Bostadsbolaget vill få fler familjer med barn så borde man förstås behålla sina lekplatser. Här har man agerat synnerligen kontraproduktivt. Man ska inte bara passivt anpassa sig till marknaden, utan skapa marknaden.
Jag har nu skickat en fråga till tjänstemannen på Kommunens frågepanel för att få svar på vad som händer med lekplatserna i kommunen och vem som egentligen har ansvar.
TILLÄGG: Tjänsteman har nu svarat att få av hyresgästerna är familjer med barn som efterfrågar lekplatser, samt att man är ett kommersiellt bolag som anpassar sig till marknaden. Man säger sig också ha haft samråd med Hyresgästföreningen. Jaha, här där vi bor kryllar det av barn och min dotter blev förtvivlad när grävskopan tog bort halva hennes lekplats. Och Hyresgästföreningen...eftersom de alltid är överens med bostadsbolaget så kan man fråga sig vad detta samråd tjänar till. Fråga barnen istället. Hyresgästföreningens legitimitet som representant för oss hyresgäster vill jag starkt ifrågasätta. Om Bostadsbolaget vill få fler familjer med barn så borde man förstås behålla sina lekplatser. Här har man agerat synnerligen kontraproduktivt. Man ska inte bara passivt anpassa sig till marknaden, utan skapa marknaden.
14 januari 2009
Från Mönsterås förorter*...På spaning efter det Mönsterås som flytt II
För drygt 60 år sedan började markerna runt Mönsterås tätort omvandlas till moderna bostadsområden. Mönsterås var på 1940-talet ingen kommun som lät tala om sig. Tvärtom var kommunens fornstora dar som handelscentrum ett minne blott. Inom några få år skedde dock en remarkabel vändning med Oknö stugby och industrietableringar som Industrifjädrar och Mönsterås bruk. Nya bostäder var en förutsättning för att hantera den befolkningsökning som expansionen medförde. Kommunen köpte därför mark och i Mönsterås Bostäders regi förvandlades i rask takt åkrar, ängar och kolonilotter till bostadsområden. 1950 stod första huset färdigt på Pionjärgatan. Därefter byggdes lägenheter vid Åsevad, Mölstad, Elgerum och Ljungnäs fram till 1960-talets slut.
Översta vykortet visar en del av Bryggerigatan och Hagagatan i Pionjärområdet där jag växte upp. Bilden är tagen före högertrafikens införande. Lägg märke till vägskyltens placering och den gamla bilens parkering på vykortets vänstra sida. Fotografen har även lyckats fånga en cyklist som trampar fram på vänster sida av vägen. Husen hade vid denna tid sina gråa fasader. Man kan undra vem som valde färgen. Ett av husen verkar dock ha en grön nyans. I det gröna husets källarplan låg på den tiden Verners Husgeråd (idag på Storgatan), en kultförklarad affär där kvarterets ungar kunde få sig en godisbit ibland. (Detta kort anger foto av AB Almqvist & Cöster, med förlag Mönsterås Bokhandel)
Nedersta kortet visar de nybyggda hyreshusen vid Ljungnäs, som jag tror byggdes 1968. Här har man valt bruna!!! balkongfasader. Lägg märke till de fantastiska gamla bilmodellerna. Vid huset längst upp låg en kvartersbutik som lades ned för bara några år sedan. (Detta kort anger förlag och copyright Mönsterås Bokhandel).
* Bloggtextens inledning bygger på en artikel jag hade i Barometern/OT den 24 maj 2008.
13 januari 2009
Den kung som dömer de fattiga rätt, hans tron skall för alltid bestå
Att läsa Ordspråksboken kan vara givande; i första hand för att få egen uppbyggelse, men den kan faktiskt också användas för enkel politisk analys. Låt oss se på några verser från kap 29:
Den kung som dömer de fattiga rätt, hans tron skall för alltid bestå.
Kommentar: Hur har Alliansen behandlat Sveriges fattiga? Har uteliggarna fått hjälp och blivit färre? Har barnfamiljer och ensamstående mödrar fått det bättre? Har arbetslösa fått större trygghet? Har fattigpensionärerna fått tillskott i kassan? Vi vet alla svaret. Slutsatsen blir alltså att Alliansens regeringsmakt inte kommer att bestå.
Den rättfärdige känner de fattigas sak, den ogudaktige visar ingen förståelse.
Kommentar: Alliansen har haft förvånansvärt svårt för att uppvisa förståelse för fattiga människors levnadsvillkor i Sverige. Vi har en ogudaktig regering.
Genom rättvisa bygger en kung upp sitt land, men genom höga pålagor river han ner det.
Kommentar: Alliansen har förvisso sänkt skatten, men också höjt diverse avgifter som drabbat fattiga mest. Så här får vi nog tyvärr också konstatera att regeringen inte håller måttet.
Vem är det då som i Ordspråksboken håller i måttstocken? Jo, Konung Salomo, som ofta har kallats världens visaste man och som också var en av världens rikaste. Kanske är han en person som Alliansen kunde låta sig inspireras av. Annars lär Reinfeldts tron inte bestå särskilt länge till.
Den kung som dömer de fattiga rätt, hans tron skall för alltid bestå.
Kommentar: Hur har Alliansen behandlat Sveriges fattiga? Har uteliggarna fått hjälp och blivit färre? Har barnfamiljer och ensamstående mödrar fått det bättre? Har arbetslösa fått större trygghet? Har fattigpensionärerna fått tillskott i kassan? Vi vet alla svaret. Slutsatsen blir alltså att Alliansens regeringsmakt inte kommer att bestå.
Den rättfärdige känner de fattigas sak, den ogudaktige visar ingen förståelse.
Kommentar: Alliansen har haft förvånansvärt svårt för att uppvisa förståelse för fattiga människors levnadsvillkor i Sverige. Vi har en ogudaktig regering.
Genom rättvisa bygger en kung upp sitt land, men genom höga pålagor river han ner det.
Kommentar: Alliansen har förvisso sänkt skatten, men också höjt diverse avgifter som drabbat fattiga mest. Så här får vi nog tyvärr också konstatera att regeringen inte håller måttet.
Vem är det då som i Ordspråksboken håller i måttstocken? Jo, Konung Salomo, som ofta har kallats världens visaste man och som också var en av världens rikaste. Kanske är han en person som Alliansen kunde låta sig inspireras av. Annars lär Reinfeldts tron inte bestå särskilt länge till.
Nu ska böckerna bli klara
Under flera år har jag hållit på med två böcker, en om byn Krokstorp i Fliseryds och Mönsterås socknar och en om Sivar Ahlruds ungdomsbokserie Tvillingdetektiverna. Nu har jag bestämt att avsätta tid på min fritid för så att de kan bli klara. Boken om Tvillingdetektiverna är till största del färdig, men jag måste scanna alla omslagen och lägga in viss information. Krokstorpsboken kräver mer skrivarbete, men nästan all forskning är gjord och jag har en grundstruktur. Det ska bli väldigt roligt att ta itu med detta igen. Förmodligen har mina perioder av arbetslöshet hållit mig tillbaka omedvetet eftersom man inte verkar få göra annat än att söka jobb då.
Anledningen till mitt beslut är att jag idag pratade med en god vän, Roger, som nu lämnat in sin bok till tryckeriet. Då blir man ju lite sporrad att damma av sina avdankade projekt igen.
Unik intervju med Garmarna
En unik intervju med Emma Härdelin och Stefan Brisland-Ferner - de två drivande krafterna i Garmarna - finns nu äntligen på YouTube. Mycket intelligent intervju som visar hur de jobbar. Se här!
12 januari 2009
Yttrandefriheten hotad i Sverige
Yttrandefriheten är starkt förankrad i svensk lagstiftning. Ändå kan man undra hur det står till i praktiken. Det senaste jag läste var att Migrationsverkets ledning hade avskedat en enhetschef eftersom han på sin privata blogg gav uttryck för sina sympatier för Israel. Tingsrätten gav dock den avskedade enhetschefen rätt att behålla sitt jobb, samt ett skadestånd. Migrationsverket valde då att köpa ut enhetschefen för drygt en miljon. Vi kan alltså konstatera att tingsrätten trots allt rättar sig efter svensk lag. Det gör dock inte Migrationsverket som inte ville följa rättens beslut. (Om detta kan man läsa i Barometern-OT).
Detta är bara ett exempel på hur även offentliga arbetsgivare kontrollerar vad de anställda tycker och skriver på sin fritid. Ett flertal exempel skulle kunna ges. Vi minns läraren i Hultsfred som inte fick ett jobb pga vad han skrivit på sin blogg. Även där fick den drabbade rätt och kommunen bakläxa.
Problemet har sedan länge funnits hos privata arbetsgivare som ofta ställer orimliga krav på arbetarnas lojalitet, men nu tycks det alltså ha spridit sig till offentliga myndigheter och kommuner. Vad kan det bero på? Beror det på en allmän förlorad känsla för yttrandefriheten i Sverige? Eller har det tänkande som präglar privata företag även smugit sig in i det offentliga?
Och så kan man ju alltid undra hur många jobb människor aldrig fått därför att arbetsgivaren gjorde en sökning på Google, Facebook och i bloggvärlden? Där finns säkert ett stort antal där ljuset aldrig kommer att ge klarhet.
Tendensen är hur som helst obehaglig. Människor riskerar att bli försiktiga – försiktiga för att inte förlora sina jobb, försiktiga för att inte spoliera sina chanser att få jobb. För egen del kommer jag inte att tystna. Mina inlägg om Mönsterås fortsätter även när jag är kommunalanställd.
”Varje medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad yttrandefrihet: frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor.”
Den sparkade enhetschefens blogg.
Detta är bara ett exempel på hur även offentliga arbetsgivare kontrollerar vad de anställda tycker och skriver på sin fritid. Ett flertal exempel skulle kunna ges. Vi minns läraren i Hultsfred som inte fick ett jobb pga vad han skrivit på sin blogg. Även där fick den drabbade rätt och kommunen bakläxa.
Problemet har sedan länge funnits hos privata arbetsgivare som ofta ställer orimliga krav på arbetarnas lojalitet, men nu tycks det alltså ha spridit sig till offentliga myndigheter och kommuner. Vad kan det bero på? Beror det på en allmän förlorad känsla för yttrandefriheten i Sverige? Eller har det tänkande som präglar privata företag även smugit sig in i det offentliga?
Och så kan man ju alltid undra hur många jobb människor aldrig fått därför att arbetsgivaren gjorde en sökning på Google, Facebook och i bloggvärlden? Där finns säkert ett stort antal där ljuset aldrig kommer att ge klarhet.
Tendensen är hur som helst obehaglig. Människor riskerar att bli försiktiga – försiktiga för att inte förlora sina jobb, försiktiga för att inte spoliera sina chanser att få jobb. För egen del kommer jag inte att tystna. Mina inlägg om Mönsterås fortsätter även när jag är kommunalanställd.
”Varje medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad yttrandefrihet: frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor.”
Den sparkade enhetschefens blogg.
11 januari 2009
Myten om framsteget
"Ska det behöva vara så här? Vi lever ju på 2000-talet." Ja, så säger människor ibland som är missnöjda med sakernas tillstånd. Bakom uttrycket döljer sig den förrädiska tanken att utvecklingen går framåt, att människan med tidens gång avlägsnar sig från förtryck och orättvisor, att det var sämre förr, att det borde vara bätte idag.
Myten om framsteget heter en fantastiskt bra bok av den finlandssvenske filosofen Georg Henrik von Wright. Jag rekommenderar den till alla som ännu håller fast vid upplysningstänkandets kärnidé att människan har en förmåga att hela tiden förbättra världen, särskilt om hon frigör sig från utvecklingshämmande och konfliktskapande religioner. von Wright hade alltid en uppfriskande pessimistisk hållning till människan och utvecklingen och är min favoritfilosof.
Man säger ibland i debatten att framstegstanken har fallit, men jag tvivlar. Fortfarande verkar människor tro att vi lever i den bästa av världar, att allt var sämre förr och att dagens samhälls- och klimatproblem kan lösas med framsteg och ny teknik.
Ändå så kan vi se vad som hände när människan kastade loss från Gud och började försöka förverkliga sina paradisdrömmar på jorden. Det är inte religionerna som orsakat de värsta krigen och förtrycken i vår värld. Nej det var 1900-talets sekulariserade ideologier som nazism och kommunism som orsakade världen störst lidande och flest offer. Utan Gud förloras respekten för det absoluta människovärdet som istället relativiseras och ställs i relation till paradisdrömmen (vissa motsträviga element skall bort). Även sekulariserade liberala demokratiska länder har misslyckats lösa de stora problemen trots ökat välstånd för många. Se på miljöförstöringen, drogmissbruket, konsumtionshysterin och värdenas relativisering i våra västerländska demokratier. Nej, det blev inget paradis på jorden.
Framstegstankens arrogans visar sig alltså inte minst i hur man ser på historiens människor. De beskrivs i det närmaste som dummare än dagens människor, trots att de inte skapade två världskrig eller förstörde jordens miljö. Framstegstanken bygger på myten att det var sämre förr, fattigare, mer förtryck, fler krig, fler sjukdomar etc. Det kan kanske stämma till viss del när det gäller sjukvård, boende och hygien, men om vi ser till helheten så är det ytterst tveksamt om det var sämre förr. Kan vi mot bakgrund av förlorad trygghet inför evigheten, två världskrig, förtryckande ideologier, miljöförstöring, ensamhet och drogproblem verkligen hävda att världen har blivit bättre sedan upplysningstiden?
Min beskrivning låter dyster. Men trots människans begränsade förmåga att leva i harmoni så är det vår uppgift att försöka leva så gott det går med hänsyn till andra och vår natur. Det förutsätter att vi släpper paradisdrömmarna på jorden och börjar tänka realistiskt. Kanske borde vi till att börja med sänka vår levnadsstandard och få det sämre för att få det bättre.
Den som vill läsa en kritik av kritiken av framstegstanken rekommenderas istället Göran Greiders "Arbetarklassens återkomst". Boken är lättläst och Greider ska man alltid ta på allvar även om han är ytterst sossekonservativ och knappast upprätthåller von Wrights logiska stringens. Å andra sidan får man engagemang.
10 januari 2009
Morrissey solo kort översikt
Sedan The Smiths splittrades 1987 har Morrissey gett ut nio studioskivor och den tionde kommer i februari. Jag gör här ett försök att betygsätta hans solokarriär (ej live- eller samlingsskivor) som bitvis har varit en svår prövning för oss som tyckte att Morrisseys och Marrs samarbete i Smiths var det bästa sedan Beatles.
Viva hate – 1988 - Första soloskivan bevisade att Morrissey klarade att stå på egna ben. Stephen Street var onekligen en suverän samarbetspartner för Morrissey. Låtarna är i Smiths anda och här återfinns några av Morrissey absolut bästa såsom Everyday is like Sunday och Suedhead, men även fina ballader som Late night Maudlin street, Bengali in platforms och Angel, angel, down we go together. Ett par tre låtar på andra halvan håller inte samma klass, men som helhet en mycket fin solodebut.
Bona Drag – 1990 – Räknas som samlingsalbum bestående av singlar och B-sidor, men bara två av låtarna återfinns på första skivan, så jag låter den vara med. Riktigt fin skiva med många singeltoppar och B-sidesrariteter av hög klass. Den största klassikern här är den suveräna The Last Of The Famous International Playboys.
Kill Uncle – 1991 – En skiva som inte föll många fans i smaken, och jag delvis förstå det. Skivans produktion är ganska tam och låtarna kanske inte riktigt når upp till sedvanlig klass. Sing your life är i alla fall en fin singel.
Your Arsenal – 1992 – Här är Morrissey tillbaka i fin form med många fina låtar. Det är svårt att välja ut enskilda toppar eftersom skivan är en jämn enhet. You are the one for me fatty är makalöst rolig pop. Eller varför inte We hate it when Our friends become successful.
Vauxhall and I – 1994 – Av många ansedd som Morrisseys bästa soloskiva, och det är bara att instämma. Skivan inleds med mäktiga Now My Heart Is Full och därefter fortsätter det med idel höjdpunkter som Why don´t you find out for yourself, och The more you ignore me the closer I get,
Southpaw Grammar – 1995 – Skivan inleds med provocerande tråkiga och 11 minuter långa The Teachers Are Afraid of the Pupils. Sedan är det liksom kört. Ingen bra Morrisseyskiva. För mycket rå rock.
Maladjusted – 1997 – Betydligt bättre än Southpaw, men ändå ingen favorit för mig. Dock härliga toppar i Alma Matter, Trouble loves me och Wide to receive.
You are the Quarry – 2004 – Efter sju år så kom då äntligen en ny skiva och den blev ju riktigt bra. Jag har många personliga favoriter här förutom singeltopparna Irish blood, English heart och First of the gang to die, såsom den makalösa Come back to Camden (kanske Morrisseys bästa ballad någonsin) och The World Is Full Of Crashing Bores. Enda invändningen skulle väl vara att Morrissey här och var skriver lite för raka texter mot vad vi är vana vid.
Ringleader of the Tormentors – 2006 – Uppföljaren till föregående succé blev inte vad jag väntat mig. Här finns inga riktigt bra låtar. Tråkigt och torrt rockigt utan finesser.
Years of refusal – 2009 - Släpps i februari, men jag har förhandslyssnat. Och tyvärr, ännu ett bottennapp, om än något bättre än föregående skiva. Singeln om Paris är ok, men inte mer. When last I spoke to Carol sticker ut lite med mexikanska rytmer och blås. It´s not your birthday anymore är också en slö bra ballad. Men som helhet visar detta att Morrissey behöver andra låtskrivare. Botten är nådd och det kan ju bara bli bättre nästa gång.
Egentligen skulle jag vilja nämna även samlingsalbumet My early burglary years som kom 1998 och som innehåller en och annan ny singel och fantastiska b-sidor.
Viva hate – 1988 - Första soloskivan bevisade att Morrissey klarade att stå på egna ben. Stephen Street var onekligen en suverän samarbetspartner för Morrissey. Låtarna är i Smiths anda och här återfinns några av Morrissey absolut bästa såsom Everyday is like Sunday och Suedhead, men även fina ballader som Late night Maudlin street, Bengali in platforms och Angel, angel, down we go together. Ett par tre låtar på andra halvan håller inte samma klass, men som helhet en mycket fin solodebut.
Bona Drag – 1990 – Räknas som samlingsalbum bestående av singlar och B-sidor, men bara två av låtarna återfinns på första skivan, så jag låter den vara med. Riktigt fin skiva med många singeltoppar och B-sidesrariteter av hög klass. Den största klassikern här är den suveräna The Last Of The Famous International Playboys.
Kill Uncle – 1991 – En skiva som inte föll många fans i smaken, och jag delvis förstå det. Skivans produktion är ganska tam och låtarna kanske inte riktigt når upp till sedvanlig klass. Sing your life är i alla fall en fin singel.
Your Arsenal – 1992 – Här är Morrissey tillbaka i fin form med många fina låtar. Det är svårt att välja ut enskilda toppar eftersom skivan är en jämn enhet. You are the one for me fatty är makalöst rolig pop. Eller varför inte We hate it when Our friends become successful.
Vauxhall and I – 1994 – Av många ansedd som Morrisseys bästa soloskiva, och det är bara att instämma. Skivan inleds med mäktiga Now My Heart Is Full och därefter fortsätter det med idel höjdpunkter som Why don´t you find out for yourself, och The more you ignore me the closer I get,
Southpaw Grammar – 1995 – Skivan inleds med provocerande tråkiga och 11 minuter långa The Teachers Are Afraid of the Pupils. Sedan är det liksom kört. Ingen bra Morrisseyskiva. För mycket rå rock.
Maladjusted – 1997 – Betydligt bättre än Southpaw, men ändå ingen favorit för mig. Dock härliga toppar i Alma Matter, Trouble loves me och Wide to receive.
You are the Quarry – 2004 – Efter sju år så kom då äntligen en ny skiva och den blev ju riktigt bra. Jag har många personliga favoriter här förutom singeltopparna Irish blood, English heart och First of the gang to die, såsom den makalösa Come back to Camden (kanske Morrisseys bästa ballad någonsin) och The World Is Full Of Crashing Bores. Enda invändningen skulle väl vara att Morrissey här och var skriver lite för raka texter mot vad vi är vana vid.
Ringleader of the Tormentors – 2006 – Uppföljaren till föregående succé blev inte vad jag väntat mig. Här finns inga riktigt bra låtar. Tråkigt och torrt rockigt utan finesser.
Years of refusal – 2009 - Släpps i februari, men jag har förhandslyssnat. Och tyvärr, ännu ett bottennapp, om än något bättre än föregående skiva. Singeln om Paris är ok, men inte mer. When last I spoke to Carol sticker ut lite med mexikanska rytmer och blås. It´s not your birthday anymore är också en slö bra ballad. Men som helhet visar detta att Morrissey behöver andra låtskrivare. Botten är nådd och det kan ju bara bli bättre nästa gång.
Egentligen skulle jag vilja nämna även samlingsalbumet My early burglary years som kom 1998 och som innehåller en och annan ny singel och fantastiska b-sidor.
Caféer i Mönsterås
Efter att tidigare ha analyserat Mönsterås livsmedelsbutiker är det nu dags att presentera caféerna i tätorten. Jag återkommer med bilder senare.
Nelssons Café
Mitt på Storgatan i centrala Mönsterås ligger detta anrika café med en lång historisk tradition (som vi kanske får anledning att återkomma till). Utbudet är magnifikt med bland annat färska bakelser, kakor, bröd, mackor, lunch och en berömd morotskaka. Dryckesutbudet är ganska stort, men den som köper det vanliga goda kaffet får gratis påfyllning. Priset är ganska högt, men inte högre än andra jämförbara ställen. Inredningen är mycket smakfull och trevlig i gammal stil, om än i något trånga lokaler. Liten toalett finnes. Tidningar brukar också ligga framme, men ibland saknas dom. Den som får en fönsterplats har perfekt utsikt över folket som går på Storgatan. På sommaren finns även platser ute. Nelssons är mitt förstaval när det gäller caféer i Mönsterås med genuin cafékänsla.
Lilla Bageriet
På Torget ligger ett nyare, men ändå trevligt café och bageri. Även här finns ett utsökt utbud av bakelser, kakor och gott bröd. Priset är ungefär som Nelssons. Kaffet smakar nästan lika gott som Nelssons och även här ingår påtår i priset. Lokalen och inredningen har inte Nelssons mysighet, men här är ändå ganska smakfullt. Tidningsutbudet är dessutom väldigt stort och vill man ha lite lugn och ro med en kopp kaffe och en tidning är Lilla Bageriet ett bra val. På sommaren finns även uteplatser. Så även om jag oftast går till Nelssons, så kan jag ändå rekommendera Lilla Bageriet, särskilt för tidningsläsare.
När jag var liten fanns även Borgs konditori i närheten av Jacobs Gränd, där det idag är en pizzeria. Jag minns även Thegerströms på Storgatan.
På sommaren har även Nynäsrestaurangen öppet. Konditoriutbudet är där mer begränsat, men det är en mycket trevlig plats som är väl värd ett besök.
Några ord om semlor får det också bli eftersom Nelssons hade sådana redan idag drygt en månad för tidigt. Jag förstår om man måste göra så för försäljningssiffrorna. Men om man är petnoga ska semlor ätas endast tisdagen före fastan, vilket brukar infalla i februari någon gång. Alternativt kan man äta semlor varje tisdag under fastan. Men den som inte bryr sig om dagarna kan alltså redan nu äta Nelssons makalöst goda semlor. Jag motstod dock frestelsen idag. Det kändes lite väl tidigt, som att dricka must i oktober ungefär.
Nelssons Café
Mitt på Storgatan i centrala Mönsterås ligger detta anrika café med en lång historisk tradition (som vi kanske får anledning att återkomma till). Utbudet är magnifikt med bland annat färska bakelser, kakor, bröd, mackor, lunch och en berömd morotskaka. Dryckesutbudet är ganska stort, men den som köper det vanliga goda kaffet får gratis påfyllning. Priset är ganska högt, men inte högre än andra jämförbara ställen. Inredningen är mycket smakfull och trevlig i gammal stil, om än i något trånga lokaler. Liten toalett finnes. Tidningar brukar också ligga framme, men ibland saknas dom. Den som får en fönsterplats har perfekt utsikt över folket som går på Storgatan. På sommaren finns även platser ute. Nelssons är mitt förstaval när det gäller caféer i Mönsterås med genuin cafékänsla.
Lilla Bageriet
På Torget ligger ett nyare, men ändå trevligt café och bageri. Även här finns ett utsökt utbud av bakelser, kakor och gott bröd. Priset är ungefär som Nelssons. Kaffet smakar nästan lika gott som Nelssons och även här ingår påtår i priset. Lokalen och inredningen har inte Nelssons mysighet, men här är ändå ganska smakfullt. Tidningsutbudet är dessutom väldigt stort och vill man ha lite lugn och ro med en kopp kaffe och en tidning är Lilla Bageriet ett bra val. På sommaren finns även uteplatser. Så även om jag oftast går till Nelssons, så kan jag ändå rekommendera Lilla Bageriet, särskilt för tidningsläsare.
När jag var liten fanns även Borgs konditori i närheten av Jacobs Gränd, där det idag är en pizzeria. Jag minns även Thegerströms på Storgatan.
På sommaren har även Nynäsrestaurangen öppet. Konditoriutbudet är där mer begränsat, men det är en mycket trevlig plats som är väl värd ett besök.
Några ord om semlor får det också bli eftersom Nelssons hade sådana redan idag drygt en månad för tidigt. Jag förstår om man måste göra så för försäljningssiffrorna. Men om man är petnoga ska semlor ätas endast tisdagen före fastan, vilket brukar infalla i februari någon gång. Alternativt kan man äta semlor varje tisdag under fastan. Men den som inte bryr sig om dagarna kan alltså redan nu äta Nelssons makalöst goda semlor. Jag motstod dock frestelsen idag. Det kändes lite väl tidigt, som att dricka must i oktober ungefär.
Mölstads fattiggård - På spaning efter det Mönsterås som flytt I
I dagens Barometern-OT har man gjort en liten artikel om Mönsterås Fattiggård efter ett tips från under-tecknad. Det blev väl ok. Hur som helst publicerar jag här min variant av artikeln där jag ger lite mer kött på benen.
Inte långt ifrån där jag bor låg en gång Mölstads gamla fattiggård. Huset omvandlades senare till ålderdomshem och består idag av fina hyreslägenheter. Ibland går tankarna till dem som en gång tillbringade sina dagar där. Blev de väl omhändertagna eller var det en förnedring? Vilka var dom och hur såg deras livsöden ut?
I det kristna Sverige som växte fram under medeltiden blev det en dygd att ta hand om fattiga och sjuka, vilket inte minst alla hospital från denna tid vittnar om. När så Gustav Vasa plundrade och stängde klostren blev fattigvården en angelägenhet för socknen - eller med andra ord, den kristna församlingen, och i modern tid den sekulariserade kommunen som i stort sett byggde på de gamla sockengränserna. Med den moderna tiden kom också idéer om att inte bara hjälpa fattiga, utan också ta itu med de strukturer som medför fattigdom.
Mölstads fattiggård byggdes i början av 1900-talet sedan Mönsterås socken köpt Mölstad gård 1903 för 42 000 kr. Själva byggnaden, i tidstypisk institutionsstil, kostade ca 80 000 kr att uppföra och den var beräknad för 80 platser. Lägg märke till ordvalet "fattiggård", som en slags statusmarkering gentemot de äldre uttrycken ”fattigstuga” och "fattighus. Kommunen var inte sen att skryta med sitt nybygge och man lät trycka vykort på den nya fattiggården vars pampiga fasader vittnade om en välskött kommun som för länge sedan hade rivit den lusdränkta gamla fattigstugan och ersatt den med modern institutionsvård.
Inte långt ifrån där jag bor låg en gång Mölstads gamla fattiggård. Huset omvandlades senare till ålderdomshem och består idag av fina hyreslägenheter. Ibland går tankarna till dem som en gång tillbringade sina dagar där. Blev de väl omhändertagna eller var det en förnedring? Vilka var dom och hur såg deras livsöden ut?
I det kristna Sverige som växte fram under medeltiden blev det en dygd att ta hand om fattiga och sjuka, vilket inte minst alla hospital från denna tid vittnar om. När så Gustav Vasa plundrade och stängde klostren blev fattigvården en angelägenhet för socknen - eller med andra ord, den kristna församlingen, och i modern tid den sekulariserade kommunen som i stort sett byggde på de gamla sockengränserna. Med den moderna tiden kom också idéer om att inte bara hjälpa fattiga, utan också ta itu med de strukturer som medför fattigdom.
Mölstads fattiggård byggdes i början av 1900-talet sedan Mönsterås socken köpt Mölstad gård 1903 för 42 000 kr. Själva byggnaden, i tidstypisk institutionsstil, kostade ca 80 000 kr att uppföra och den var beräknad för 80 platser. Lägg märke till ordvalet "fattiggård", som en slags statusmarkering gentemot de äldre uttrycken ”fattigstuga” och "fattighus. Kommunen var inte sen att skryta med sitt nybygge och man lät trycka vykort på den nya fattiggården vars pampiga fasader vittnade om en välskött kommun som för länge sedan hade rivit den lusdränkta gamla fattigstugan och ersatt den med modern institutionsvård.
8 januari 2009
Mönsterås historia i Barometern-OT
I dagens Barometern-OT finns en artikel om Jacob Wallenberg som under en kortare tid var präst i Mönsterås. Det intressanta är egentligen hur Mönsterås har försökt att göra Wallenberg till sin egen bygds son, trots att han bara bodde här ett år. Så ärligt talat - Wallenberg har ett synnerligen begränsat utrymme i Mönsterås historia.
Av ingressen framgår att det är början på en artikelserie om kommunens historia. Bra initiativ som förhoppningsvis kommer att visa att Mönsterås historia består av mer än Kronobäck, även om det förstås inte är något nytt koncept. Redan i våras skrev jag ett par artiklar för tidningen med historiska perspektiv på kommunens moderna historia - en om kommunsammanslagningen mellan Fliseryd och Mönsterås och en om hur det moderna Mönsterås bostadsområden med hyreslägenheter växte fram. Och före mig skrev både Peter Danielsson och Irene Lundkvist historiska artiklar. Men nu ska vi inte vara petiga. Idén är god. Man får bara hoppas att man inte fortsätter att skriva om endast bygdens stora män, utan även andra företeelser.
Själv annonserade jag i min nyårshälsning flera historiska artiklar här på bloggen och de kommer. Jag skickade ikväll in en liten artikel till tidningen. Vi får se om den kommer med.
Av ingressen framgår att det är början på en artikelserie om kommunens historia. Bra initiativ som förhoppningsvis kommer att visa att Mönsterås historia består av mer än Kronobäck, även om det förstås inte är något nytt koncept. Redan i våras skrev jag ett par artiklar för tidningen med historiska perspektiv på kommunens moderna historia - en om kommunsammanslagningen mellan Fliseryd och Mönsterås och en om hur det moderna Mönsterås bostadsområden med hyreslägenheter växte fram. Och före mig skrev både Peter Danielsson och Irene Lundkvist historiska artiklar. Men nu ska vi inte vara petiga. Idén är god. Man får bara hoppas att man inte fortsätter att skriva om endast bygdens stora män, utan även andra företeelser.
Själv annonserade jag i min nyårshälsning flera historiska artiklar här på bloggen och de kommer. Jag skickade ikväll in en liten artikel till tidningen. Vi får se om den kommer med.
6 januari 2009
Morrissey faller för arkitekturen i Paris
Trots att det är flera år sedan Morrissey gjorde musik som berörde mig, så känns varje ny skiva med den gamle Smiths-legendaren som något stort. Förhoppning-arna finns alltid där. Inför hans kommande skiva i februari kan man nu avnjuta hans nya singel om Paris på hans MySpace-sida. Gediget förstås, men jag hoppas ändå på än bättre låtar på skivan. Och så slutar jag aldrig längta efter Marrs melodisinne och gitarrer. Morrisseys stora problem är ju att han saknar tillräckligt bra musikaliska samarbetspartners. Han borde gå vidare och söka sig nya musikaliska stigar. Nå, håll till godo. Morrissey bjuder.
Morrisseys nya singel
Morrisseys nya singel
5 januari 2009
Israel och Hamas för sista gången
Jag har aldrig gjort någon hemlighet av att jag är Israelvän. Ändå lider jag med och känner en stor sorg när jag tänker på palestinierna. För det första förtjänar de bättre än att ledas av en terrororganisation som vill utrota staten Israel och som indoktrinerar sina barn att mörda judar. Inget beteende från Israel kan ursäkta det Hamas ägnar sig åt. Man offrar sin egen befolkning för att skada Israel.
För det andra känner jag bara sorg när jag ser Israels övervåld. Jag trodde jag skulle slippa använda det ordet, men jag har inget val. Jag förstår så väl Israels rädsla. Grannarna har ju lovat att förinta Israel. Rädslan föder våld. Men ändå. Kunde man inte ha underminerat Hamas makt genom att utveckla handeln med Gaza? Att genom krig skada Hamas går säkert, men fanatikerna blir bara fler och fler i alla fall.
Dessutom lurar en storkonflikt med Iran och då handlar det inte om några småraketer som slår ner i Israel. Den högmodige galningen som styr Iran har precis som Hamas målet att förinta Israel, och han lär inte tveka att använda kärnvapen när han får det. Att sedan Palestinierna ändå inte kan bo i den radioaktiva öknen verkar han inte ha kapacitet att inse.
Det får bli mitt sista inlägg i denna fråga.
För det andra känner jag bara sorg när jag ser Israels övervåld. Jag trodde jag skulle slippa använda det ordet, men jag har inget val. Jag förstår så väl Israels rädsla. Grannarna har ju lovat att förinta Israel. Rädslan föder våld. Men ändå. Kunde man inte ha underminerat Hamas makt genom att utveckla handeln med Gaza? Att genom krig skada Hamas går säkert, men fanatikerna blir bara fler och fler i alla fall.
Dessutom lurar en storkonflikt med Iran och då handlar det inte om några småraketer som slår ner i Israel. Den högmodige galningen som styr Iran har precis som Hamas målet att förinta Israel, och han lär inte tveka att använda kärnvapen när han får det. Att sedan Palestinierna ändå inte kan bo i den radioaktiva öknen verkar han inte ha kapacitet att inse.
Det får bli mitt sista inlägg i denna fråga.
4 januari 2009
Let the happiness in
Efter en något turbulent blogghelg känns det bra att avsluta dagen med David Sylvians Let the happiness in. Lägg märke till den perfekta harmonin mellan text och musik, exempelvis de höjda tonlägena när sinnet lättar och tungsinnet ger vika under låtens andra halva. Låten ger perspektiv och lugn. Egocentriskt kanske när det pågår flera hemska krig i vår värld. Men för att orka engagera sig ska man nog ta tillvara de lugna stunderna man fått. Idag kände jag mig genuint lycklig när jag såg min dotter susa ner för pulkabacken vid gamla Älgerumsviken.
3 januari 2009
Tysk okänslighet på Oknö?
När det förra året avslöjades att ett tyskt företag skulle ta över Oknö camping så var jag försiktigt positiv, under förutsättning att företaget anpassade sig till Oknös unika karaktär. Jag skrev: Likaså får vi hoppas att det tyska företaget tar hänsyn till Oknös trots allt unika karaktär när man gör sina satsningar, något som de själva säger att de avser att göra. De vill inte skövla växtligheten för att få plats med fler husvagnar. Vi får hoppas att de håller ord.
Nu har det ju inte börjat så bra. Tyskarna vill skövla tallar, föra in lyxsand och lägga om vägen på ett synnerligen klantigt sätt. Man får verkligen hoppas att kommunen sätter stopp för detta. Oknös invånare har redan protesterat. Problemet de senate årtiondena har ju annars varit att de privata åretrunthusen har expanderat för mycket på allmänhetens och småstugekaraktärens bekostnad. Bilden ovan är enligt mitt tycke en fantastisk vy som visar den unika oknömiljön med småstugor som en gång fanns. Jag ser med viss oro på utvecklingen. Kanske bör tyskarna sättas på en kurs om svensk allemansrätt och lokal demokrati.
Mönsterås livsmedelsbutiker - en jämförelse
Kvartersbutikerna tid är förbi och Mönsterås har numera tre livsmedelsbutiker - Algots, Konsum och Netto. Jag ska här jämföra dem utifrån några centrala aspekter.
Prisläge
Jag gjorde för några månader sedan en prisjämförelse avseende viktiga basvaror såsom olika sorters dryck, bröd, cornflakes, bregott, smör, ostar, köttfärs, falukorv, köttbullar, ägg, potatis, ris, pasta, pommes, mos, frukt, bär, grönsaker, portionsförpackningar, hushållsartiklar mm. Utfallet blev som följer:
Nettokassen: 572 kr
Algotskassen: 762 kr
Konsumkassen: 817 kr
Man kan alltså konstatera att Netto är klart billigast. Låt vara att man på Algots och Konsum har diverse bonussystem där man får särskilda rabatter och pengar tillbaka med jämna mellanrum. Men även med detta inräknat är Netto klart billigast. En tendens är att affärerna smyghöjer priserna inför storhelger, trots att priserna internationellt sett gått ned.
Handlartrivsel
Netto: Priset för billiga varor är ganska skitiga lokaler, få kassor öppna, långa köer och obefintlig service. Kolla alltid kvittot då det ofta blir fel här. Nej, Netto är ingen affär man trivs i.
Algots: Alldeles för trång affär för att den ultimata trivseln skall infinna sig. Men personalen, särskilt ägaren, hälsar i regel alltid och behöver man hjälp är servicen god. Snyggt och välskött. Dock bör man alltid kolla kvittot då rabatter inte alltid verkar läggas in.
Konsum: Gott om utrymme och en känsla av lugn och ro som ger mersmak. Snyggt och välskött. Däremot borde en del av personalstyrkan gå kurs i vänligt bemötande. Man får som kund lätt en känsla av att det är jag som skall vara tacksam som överhuvudtaget får handla där.
Utbud
Här står ju Algots och Konsum i en klass för sig. Att handla allt man behöver bara på Netto är nästan omöjligt.
Parkering och tillgänglighet
Netto: Bra parkering och lättillgängligt. Minus för att det behövs mynt till vagnarna.
Algots: Krångelparkering men nära till ingången. Plus för att man inte behöver mynt till vagnarna.
Konsum: Krångligt med de flesta platser långt från ingången. Minus för att det behövs mynt till vagnarna.
Sammanfattning: Netto är billigast men skitigast. Algots är mellandyrt och trångt men har god service och välskötta avdelningar. Konsum är dyrast, har delvis ocharmig personal men gott om utrymme.
Prisläge
Jag gjorde för några månader sedan en prisjämförelse avseende viktiga basvaror såsom olika sorters dryck, bröd, cornflakes, bregott, smör, ostar, köttfärs, falukorv, köttbullar, ägg, potatis, ris, pasta, pommes, mos, frukt, bär, grönsaker, portionsförpackningar, hushållsartiklar mm. Utfallet blev som följer:
Nettokassen: 572 kr
Algotskassen: 762 kr
Konsumkassen: 817 kr
Man kan alltså konstatera att Netto är klart billigast. Låt vara att man på Algots och Konsum har diverse bonussystem där man får särskilda rabatter och pengar tillbaka med jämna mellanrum. Men även med detta inräknat är Netto klart billigast. En tendens är att affärerna smyghöjer priserna inför storhelger, trots att priserna internationellt sett gått ned.
Handlartrivsel
Netto: Priset för billiga varor är ganska skitiga lokaler, få kassor öppna, långa köer och obefintlig service. Kolla alltid kvittot då det ofta blir fel här. Nej, Netto är ingen affär man trivs i.
Algots: Alldeles för trång affär för att den ultimata trivseln skall infinna sig. Men personalen, särskilt ägaren, hälsar i regel alltid och behöver man hjälp är servicen god. Snyggt och välskött. Dock bör man alltid kolla kvittot då rabatter inte alltid verkar läggas in.
Konsum: Gott om utrymme och en känsla av lugn och ro som ger mersmak. Snyggt och välskött. Däremot borde en del av personalstyrkan gå kurs i vänligt bemötande. Man får som kund lätt en känsla av att det är jag som skall vara tacksam som överhuvudtaget får handla där.
Utbud
Här står ju Algots och Konsum i en klass för sig. Att handla allt man behöver bara på Netto är nästan omöjligt.
Parkering och tillgänglighet
Netto: Bra parkering och lättillgängligt. Minus för att det behövs mynt till vagnarna.
Algots: Krångelparkering men nära till ingången. Plus för att man inte behöver mynt till vagnarna.
Konsum: Krångligt med de flesta platser långt från ingången. Minus för att det behövs mynt till vagnarna.
Sammanfattning: Netto är billigast men skitigast. Algots är mellandyrt och trångt men har god service och välskötta avdelningar. Konsum är dyrast, har delvis ocharmig personal men gott om utrymme.
En mörk livssyn?
"I wrestle with an outlook on life that shifts between darkness and shadowy light" (David Sylvian, från sången Orpheus och skivan Secrets of the Beehive).
Många människor har svårt för den inställningen till livet som David Sylvian ger uttryck för i textraden ovan. Men jag känner så väl igen mig. Tacksamheten till livet, familjen och mycket annat positivt till trots, så har man fått kämpa med så mycket, råkat ut för så många nederlag, att Sylvians ord ändå blir en grundton. Mörkt? Nej, realism. Det här jordelivet innehåller så mycket tragik, sorg, vemod, utanförskap, förluster och existentiella frågor att tacksamheten och livsglädjen alltid reflekteras mot en mörk bakgrund. Yta och flåshurtighet må premieras i media, men alla som vill se lite djupare inser snart livets dubbelbottnade villkor. För den som vill använda den kristna vokabulären kan man tala om att vi lever i en fallen värld med hoppet om en bättre morgondag. Egentligen är det så självklart att det lätt blir trivialt. Det är därför vi behöver poeterna och musiken.
David Sylvians sång kan åhöras här!
Många människor har svårt för den inställningen till livet som David Sylvian ger uttryck för i textraden ovan. Men jag känner så väl igen mig. Tacksamheten till livet, familjen och mycket annat positivt till trots, så har man fått kämpa med så mycket, råkat ut för så många nederlag, att Sylvians ord ändå blir en grundton. Mörkt? Nej, realism. Det här jordelivet innehåller så mycket tragik, sorg, vemod, utanförskap, förluster och existentiella frågor att tacksamheten och livsglädjen alltid reflekteras mot en mörk bakgrund. Yta och flåshurtighet må premieras i media, men alla som vill se lite djupare inser snart livets dubbelbottnade villkor. För den som vill använda den kristna vokabulären kan man tala om att vi lever i en fallen värld med hoppet om en bättre morgondag. Egentligen är det så självklart att det lätt blir trivialt. Det är därför vi behöver poeterna och musiken.
David Sylvians sång kan åhöras här!
2 januari 2009
Årets första musiktips - Garmarna - Nio år
Äntligen finns Garmarnas låt Nio år på You Tube. Detta är magiskt vackert och hämtat från den fantastiska skivan Vedergällningen. Någon video finns inte, men vi bjuds på ett bildspel, inte allt för märkvärdigt förvisso.
1 januari 2009
Målsättningar för 2009 - alltid retar det någon
Inte särskilt många verkar läsa den här bloggen, vilket jag kan känna sympati för eftersom det tyder på utvecklad omdömesförmåga. Men läs nu detta för tjyven. Här kommer sprängstoff.
Det finns mycket man kan önska för ett nytt år, inte minst internationellt där många konflikter sliter sönder länder och familjer.
Nationellt finns också mycket att önska annorlunda. Vi behöver få fram hederliga politiker som kan inge hopp och som har sunda visioner för Sverige utan att de förfaller till förmynderi och social ingenjörskonst. Det gäller att Sverige blir ett folkhem igen. Jag vet att begreppet folkhem kan ge olustiga associationer, men jag använder det i betydelsen att Sverige skall vara ett land med vikänsla och trygghet. Detta kan förvisso inga politiker konstruera. Det kan bara födas underifrån. Men vi behöver politiker som kan bära fram visionen.
Lokalt skulle man vilja önska att Mönsterås vågade öppna upp sig lite och överge nepotism och småmygel. Här finns en antiakademisk antitintellektuell anda och jantelag som kräver akut syrgasbehandling emellanåt. Ändå älskar jag ju denna plats på jorden. Men särskilt behövd och önskvärd känner jag mig ärligt talat inte. Just nu håller jag på med lokalvård. Jag gör det gärna och bra utan klagan. Jag förmodar att Mönsterås Kommun tycker att jag är rätt man på rätt plats. Med min utbildning som kulturvetare, fil mag och doktorand i historia så förstår jag mycket väl varför mitt erbjudande att städa var det enda de nappade på. I Mönsterås är man generellt rädd för människor med höga akademiska utbildningar. (Jag har ju erbjudit Mönsterås även andra tjänster som många kanske skulle tycka ligger mer i linje med min utbildning). Men Mönsterås vet ju att ta tillvara kommuninvånarnas kompetenser på bästa sätt. Jag litar på det och skurar på. (Vi skiter väl i dina akademiska meriter. Kom inte här och tro att du är något. Du kan gå där med din städmopp.)
På det personliga planet har jag flera målsättningar, men man skall inte hänga ut sitt hjärta på en krok. Kanske kan skurandet göra mig lite mer mjuk i ryggraden. Jag tror jag ska byta klädstil och likt Hubert, min stora intellektuella förebild, i Tvillingdetektiverna klä mig i kostym, fluga och italienska lackskor. Tyvärr får jag inte ha denna utstyrsel när jag städar. Men alltid retar det någon.
Och så kommer jag att fortsätta länka till sveriges mest briljanta och arroganta politiker genom tiderna Carl Bildt (vad Sverige förtjänar), kvinnoprästmotståndaren Dag Sandahl (vad kyrkan belönats med) och den ärlige kommunisten Tomas Jonsson (vad Mönsterås behöver). Jag har kanske inte så många åsikter gemensamma med Carl och Tomas, men jag är tolerant och vidsynt och trött på likasinnade. Jag hade aldrig fallit för min fru om hon inte bjudit mig motstånd. Alltid retar det någon. (Självklart fortsätter jag länka till de andra bloggarna också. Förhoppningsvis hittar jag fler kvinnliga bloggare under året. Just nu är det ju bara Annas Kittblogg).
Det finns mycket man kan önska för ett nytt år, inte minst internationellt där många konflikter sliter sönder länder och familjer.
Nationellt finns också mycket att önska annorlunda. Vi behöver få fram hederliga politiker som kan inge hopp och som har sunda visioner för Sverige utan att de förfaller till förmynderi och social ingenjörskonst. Det gäller att Sverige blir ett folkhem igen. Jag vet att begreppet folkhem kan ge olustiga associationer, men jag använder det i betydelsen att Sverige skall vara ett land med vikänsla och trygghet. Detta kan förvisso inga politiker konstruera. Det kan bara födas underifrån. Men vi behöver politiker som kan bära fram visionen.
Lokalt skulle man vilja önska att Mönsterås vågade öppna upp sig lite och överge nepotism och småmygel. Här finns en antiakademisk antitintellektuell anda och jantelag som kräver akut syrgasbehandling emellanåt. Ändå älskar jag ju denna plats på jorden. Men särskilt behövd och önskvärd känner jag mig ärligt talat inte. Just nu håller jag på med lokalvård. Jag gör det gärna och bra utan klagan. Jag förmodar att Mönsterås Kommun tycker att jag är rätt man på rätt plats. Med min utbildning som kulturvetare, fil mag och doktorand i historia så förstår jag mycket väl varför mitt erbjudande att städa var det enda de nappade på. I Mönsterås är man generellt rädd för människor med höga akademiska utbildningar. (Jag har ju erbjudit Mönsterås även andra tjänster som många kanske skulle tycka ligger mer i linje med min utbildning). Men Mönsterås vet ju att ta tillvara kommuninvånarnas kompetenser på bästa sätt. Jag litar på det och skurar på. (Vi skiter väl i dina akademiska meriter. Kom inte här och tro att du är något. Du kan gå där med din städmopp.)
På det personliga planet har jag flera målsättningar, men man skall inte hänga ut sitt hjärta på en krok. Kanske kan skurandet göra mig lite mer mjuk i ryggraden. Jag tror jag ska byta klädstil och likt Hubert, min stora intellektuella förebild, i Tvillingdetektiverna klä mig i kostym, fluga och italienska lackskor. Tyvärr får jag inte ha denna utstyrsel när jag städar. Men alltid retar det någon.
Och så kommer jag att fortsätta länka till sveriges mest briljanta och arroganta politiker genom tiderna Carl Bildt (vad Sverige förtjänar), kvinnoprästmotståndaren Dag Sandahl (vad kyrkan belönats med) och den ärlige kommunisten Tomas Jonsson (vad Mönsterås behöver). Jag har kanske inte så många åsikter gemensamma med Carl och Tomas, men jag är tolerant och vidsynt och trött på likasinnade. Jag hade aldrig fallit för min fru om hon inte bjudit mig motstånd. Alltid retar det någon. (Självklart fortsätter jag länka till de andra bloggarna också. Förhoppningsvis hittar jag fler kvinnliga bloggare under året. Just nu är det ju bara Annas Kittblogg).
Israels historia
För den som vill fördjupa sina kunskaper om Israel och den tragiska konflikten som pågår vill jag ge en länk till en text jag satte ihop för några år sedan. Den ger förhoppningsvis lite mer än de ytliga historielösa artiklar som präglar svensk press.
http://www.varania.org/israel.htm
Min personliga åsikt är att stater så långt det är möjligt bör undvika att svara med våld. Jag tror att Israel skulle vinna på att härda ut den folkligt valda terrororganisationen Hamas raketprovokationer istället för att svara med övervåld. Endast den som är väldigt rädd svarar med våld. Och med judarnas historia förstår jag att de är väldigt rädda. Ändå... Kristi kärlekslag är det största man kan tillämpa och större än Mose lag.
Annars är min erfarenhet att Israel är den fråga som orsakat de mest irriterade diskussionerna i fikarummen genom åren. Man kan fundera på orsakerna. Men det är viktigt att stå rak i sin uppfattning.
http://www.varania.org/israel.htm
Min personliga åsikt är att stater så långt det är möjligt bör undvika att svara med våld. Jag tror att Israel skulle vinna på att härda ut den folkligt valda terrororganisationen Hamas raketprovokationer istället för att svara med övervåld. Endast den som är väldigt rädd svarar med våld. Och med judarnas historia förstår jag att de är väldigt rädda. Ändå... Kristi kärlekslag är det största man kan tillämpa och större än Mose lag.
Annars är min erfarenhet att Israel är den fråga som orsakat de mest irriterade diskussionerna i fikarummen genom åren. Man kan fundera på orsakerna. Men det är viktigt att stå rak i sin uppfattning.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
