Vilket kapital har du i Mönsterås? Del II - elitens nätverk

Kapital
Idag skall jag tillämpa Pierre Bourdies kapitalbegrepp på Mönsterås. Bourdieu talar om socialt, ekonomiskt och kulturellt kapital. (för teorin, se här)

Ingen genuin överklass i Mönsterås
Finns det tillräckligt många människor i Mönsterås som kombinerar socialt, ekonomiskt och kulturellt kapital i så hög grad att man kan tala om en genuin överklass? Troligen inte. Det är visserligen inte svårt att hitta människor som har mycket av en sorts kapital, men sällsynt att hitta personer som både har ett inflytelserikt socialt kontaktnät, mycket pengar, fina hus och bilar, samt besitter kulturellt kapital i form av klassisk bildning och kunskaper om konst, litteratur, historia och musik.

Inflytelserika grupperingar
Däremot finns det nätverk och arenor där de olika kapitalgrupperna möts och ger varandra fördelar. Det gör att man ändå klart kan urskilja en inflytelserik gruppering som har mer inflytande än medelsvensson över vad som sker i Mönsterås. Detta inflytande är långt ifrån alltid demokratiskt förtjänat.

Näringslivet och politikerna
Framgångsrika företagare eller chefer inom näringslivet har ofta mycket ekonomiskt kapital. I regel har de också socialt kapital, i alla fall där det behövs, dvs i relation till politiker och banker. Jag har läst många artiklar där företagarna i Mönsterås lovordar Mönsteråspolitikernas välvilja. Det är bara att lyfta luren och slå en signal direkt till Åkesson eller till kommunens ”näringsminister”. Inga andra grupper i kommunen torde ha sådana förmåner. Men de anses viktiga eftersom de ger kommunen skatteintäkter, både direkt och indirekt via de människor de anställer.

Kulturellt kapital ovanligt inom näringslivet
Däremot är det enligt min erfarenhet ovanligt med chefer inom näringslivet som har mycket kulturellt kapital, även om de ibland skyltar med lite kulturell fernissa. Spirituella, historiskt belästa, litteraturkunniga, välartikulerade företagare växer inte på träd i Mönsterås, även om det finns undantag.

Nätverk
Nej, i en kommun som Mönsterås är det tveklöst så att det är kombinationen av ekonomiskt och socialt kapital som väger tyngst. Det kan ta sig uttryck i informella nätverk med företagare, höga chefer och politiker. Ibland tar det sig mer organiserade former - slutna hemliga ordnar eller något mer öppna organisationer som Rotary och Lions. Riktigt problematiskt från demokratisk synvinkel blir det förstås när det handlar om de hemliga ordnarna.

Mönsterås som varumärke
Man skall inte underskatta detta nätverk av näringsidkare och politiker. De har en gemensam bild som de vill förmedla av Mönsterås – den ultimata idyllen. Mönsterås är i deras världsbild reducerat till ett varumärke. Därför är det framför allt i dessa kretsar som man ogillar öppen debatt och alternativa synsätt. Rent konkret så ger nätverket upphov till politiska beslut av skilda slag. Det är ingen tillfällighet att man i Mönsterås med mycket kort varsel kan bygga en företagspark, medan ett nytt bibliotek får vänta i 15 år. Ungdomarna som inte ingår i nätverket får förstås aldrig sitt ungdomshus. De ingår inte i den ekonomiska eller sociala eliten.

Det kulturella kapitalets hantering
Det kulturella kapitalet väger lätt inom denna elit såvida man inte har konkret ekonomisk vinning av det. Kronobäcks klosterruin är ett undantag med stort symbolvärde. Bluesfestivalen har också fått ett kulturellt symbolvärde och därför anammats av dem med ekonomiskt kapital. De lyssnar förmodligen sällan på blues, men man vill ändå förknippas med det symbolvärde som bluesen förmedlar. Andra kulturella teman behandlas styvmoderligt eftersom de inte har symbolvärde i marknadsföringen.

Kulturellt kapital väger ganska lätt på en ort av Mönsterås kaliber. Givetvis finns det välutbildade, humanistiskt skolade, kulturintresserade i Mönsterås, men de får sällan något reelt inflytande eftersom det de sysslar med inte gynnar elitens intressen. En och annan av dessa har förstås även ekonomiskt och socialt kapital, men det är nog sällsynt. Människor med kulturellt kapital lever ofta ett relativt tillbakadraget liv på bruksorter, där det är viktigare att kunna köra en traktor, snickra ihop en altan eller driva företag.

Om jag får välja en Mönsteråsare...
Men även om vi alltså kan teckna en ganska så tydlig elit i Mönsterås, så blir det ingen inom näringslivet jag lyfter fram om jag skall välja en enda person som kombinerar de tre kapitalformerna. Vem kan det vara? Calle Engström i Mönsterås bluesband. Han har ett enormt kulturellt kapital genom sina insatser för Mönsterås via Mönsterås Bluesband och bluesfestivalen Han är välkänd, ödmjuk, trevlig och känner många, vilket ger ett väldigt stort socialt kapital. Hans ekonomiska kapital har jag ingen kännedom om, men hans och bluesfestivalens betydelse för Mönsterås näringsliv skall inte underskattas. Med all respekt för ideella krafter så hade givetvis inte bluesfestivalen levt det liv den gör om inte både näringslivet och politikerna hade sett fördelarna och symbolvärdet. Och mitt i denna kulturella, sociala och ekonomiska mix så menar jag att Calle Engström har stått med bevarad integritet.

Vad är viktigast för att klara livet i Mönsterås?
Ja, det var eliten det. Men vad är viktigast för att klara av livet i övrigt i Mönsterås? Tveklöst är det sociala kapitalet viktigast. Ska du framstå i god dager, få jobb, ges förtroenden så är det enormt viktigt med kontakter och vänskapsförbindelser.

För egen del
För egen del. Tja, jag sakar både ekonomiskt och socialt kapital. Däremot har jag ett mått av kulturellt kapital genom den utbildning jag har gått, men det har inget positivt symbolvärde i Mönsterås, annat än i vissa begränsade kretsar. Vän av ordning kanske påpekar att jag visst har socialt kapital om man tar hänsyn till Internet. Jo, det är riktigt. Jag har många sociala kontakter via Internet och är en del av olika nätverk där mina kunskaper tas emot positivt. Att bara utgå ifrån en ort ter sig med andra ord missvisande när man bedömer det sociala kapitalet. Jag har över 100 besök i mitt hus (bloggen) varje dag. Hur många besök har du i ditt hem?

Kapitalet i olika grupper
Innan jag avslutar tillåter jag mig att generalisera lite över vissa grupper:

Den gamla adeln – ofta förvånansvärt mycket ekonomiskt kapital, men jag skulle vilja påstå att det sociala kapitalet är begränsat då de ofta inte vill eller behöver beblanda sig med vare sig politiker eller ekonomiska uppkomlingar inom näringslivet. Många inom den gamla överklassen vårdar dock ideal om gammeldags bildning medan andra har blivit moderna jordbrukare i storformat och låter herrgårdsbiblioteket förfalla.

Politiker – mycket socialt kapital, men saknar i regel både ekonomiskt och kulturellt kapital.

Företagsledare, chefer inom näringslivet – ofta mycket ekonomiskt kapital, samt riktat socialt kapital. Kulturellt kapital endast om det gynnar det ekonomiska kapitalet.

Rektorer och andra höga tjänstemän: kan nog ha alla kapitalsorterna, men i regel inte så mycket av varje att de kan räknas som överklass.

Konstnärer, musiker, författare etc – saknar ofta ekonomiskt kapital. Det kulturella kapitalet kommer bara till sin rätt i vissa kretsar.

Industriarbetare – i det gamla folkhemmet var det viktigt att arbetare genom hårt arbete skulle kunna få ett gott liv. Därför är det för många viktigt att kunna visa upp ett hyfsat ekonomiskt kapital, särskilt genom statusmarkörer som villa och fin bil. Det sociala kapitalet är också viktig gentemot liksinnade. Däremot avgränsar de sig ibland gentemot arbetslösa eftersom de ”inte arbetar och gör rätt för sig”.

Bönder – har ofta betydligt större ekonomiskt kapital än vad de vill erkänna. Myten att bönder saknar kulturellt kapital stämmer ofta, men inte alltid.

Ja, det här blev kanske mest en lek med ord. Förhoppningsvis har jag fångat något av verkligheten, även om man måste generalisera när det skall rymmas inom ett blogginlägg. Oavsett vilket kapital man har så hävdar jag att människovärdet är detsamma. Har man det med sig, så blir det andra lättare att hantera. Men visst är det kul, nästan lite uppkäftigt, att Bourdieu ger det kulturella kapitalet ett värde. "Jag har inte dina pengar eller ditt fina hus, men jag har läst Dostojevskij, kan diskutera svensk historia och analysera både franska och finska filosofer. Det är du som skall vara avundsjuk".

Vilket kapital har du i Mönsterås? Del I

Klassbegreppet är för trubbigt
Kanske borde jag istället ha frågat om det finns klasskillnader i Mönsterås. Men då måste man först definiera vad man menar med klass och när man väl har gjort det så visar det sig att det blir ett väldigt trubbigt och menlöst analysredskap. Klass åsyftar enligt klassisk marxism inte hur mycket pengar du har eller din levnadsstandard, utan vilken ställning du har i det ekonomiska systemet, vilka antas leva under ungefär likvärdiga socioekonomiska förhållanden. Karl Marx delade in klasserna i de som äger produktionsmedel (borgarklassen, arbetsgivare, kapitalister) och de som inte äger dem (arbetare, arbetarklassen).

Pierre Bourdieus kapitalbegrepp
Nå, vi skall inte fördjupa oss i klassbegreppet. Det är trubbigt hur man än använder det. Betydligt intressantare är att utgå ifrån den franske sociologen Pierre Bourdieus kapitalbegrepp. Han använde sig av tre sorters kapital:

Socialt kapital – släktband, vänskapsförbindelser, kontakter, heder mm.

Ekonomiskt kapital – materiella tillgångar och kunskaper om ekonomins spelregler.

Kulturellt kapital – språkbruk och förhållandet till finkultur eller annan kultur med hög status i specifika grupper, erfarenheter, sätt att tänka, värderingar etc.

Den totala tillgången på olika sorters kapital avgör din position i samhället (det sociala rummet). Den som lyckas kombinera socialt, ekonomiskt och kulturellt kapital kan vi definiera som en elit eller överklass. Därunder finns en mängd kombinationer. Längst ner torde vi då hitta dem som saknar sociala kontakter, pengar och språk/kulturell status. Utifrån dessa parametrar kan man sedan analysera maktförhållandena och olika livsstilar på en ort.

Att fundera på
I nästa inlägg ska vi tillämpa Bourdieus kapitalparametrar på Mönsterås. Det här vara bara teorin. Fast den är ganska bra och är mer nyanserad än en renodlad klassanalys. Du som är intresserad kan ju fundera lite innan jag skriver nästa inlägg om detta. Du får gärna bidra med dina synpunkter. Vilket kapital är viktigast i Mönsterås och hur tar det sig uttryck?

Bengans hand

För några månader sedan hade jag en artikelserie om Mönsterås kommuns offentliga konst i form av skulpturer, se här, här och här. Artikelserien är nog den mest besökta på hela bloggen. Folk är uppenbarligen väldigt konstintresserade (för det kan väl inte bero på titeln "Nakna damer och bowlingklot"?). Hur som helst missade jag en skulptur. Här kommer den (ursäkta den dåliga bildkvalitén).


Skulpturen som ligger nere vid Parkskolans gymnastikhall kallas "Bengans hand". Den tillkom när den nya sporthallen invigdes 2001 av den legendariske förbundskaptenen Bengt "Bengan" Johansson. Lite extra finurligt blir det eftersom konstnären också heter Bengt Johansson. Det skall uppenbarligen föreställa en hand och en handboll, även om skulpturen mer synes ha fångat en volleybolltouch. Notera även den amputerade tummen.

Elljusspåret väcker minnen

Elljusspåret i Mönsterås slingrar sig vackert fram bland Kokullarna.

Många minnen
Idag tog jag med mig dottern till elljusspåret och kom på att jag har många minnen förknippade med banan som så vackert slingrar sig mellan Kokullarna.

Invigdes i början av 1970-talet
Kokullarna med dess stigar har förstås funnits sedan urminnes tider. Men elljusspåret tror jag invigdes i början av 1970-talet, troligen 1972.

Gåbingo
Mitt första minne från området är från ca 1973 när jag följde med farbror Alvar på gåbingo; något som jag tyckte var utomordentligt spännande.

Träning
När jag blev lite äldre nyttjades spåret ofta för löpning och skidåkning. Mest aktiv var jag under tonåren då jag tränade i princip varje dag. Oftast sprang vi 5-kilometersrundan. Så väldigt snabbt gick det väl inte. Som raskast tog man sig runt på ca 25 minuter, men en normal runda tog ca 28 minuter. Någon gång per vecka sprang vi 12-kilometern. Den brukade ta runt timmen.


Här ett utdrag från min träningsdagbok i mars årskurs 8.

Tävling
2,5 kilometersrundan tvingades man springa på tid under högstadietiden. Mitt rekord låg på 8 minuter och 35 sekunder. Jag brukade komma bland de tre bästa när A- och B-klasserna tävlade. På skolmästerskapen räckte det dock bara till en plats mellan 5 och 10. På orienteringen gick det bättre där jag brukade komma bland de tre bästa på varje skolmästerskap.

Varje år gick en löpartävling som kallades Kristihimmelfärdsdag:s loppet. Det var många deltagare och riktigt festligt.

Min plakat från 1983.




















Kom med i tidningen
Någon gång under skoltiden ryktades att området skulle exploateras för bostäder. Jag och Peo gjorde en liten protestskrift och satte upp på Korpens dörr undertecknad med "Arga motionärer". Korpen gick till tidningen och så fick Peo och jag se vår handstil på bild i tidningen. Det tyckte vi var enormt spännande och det blev en livlig debatt om detta på insändarsidorna. Tyvärr har jag inte sparat artikeln.


En vacker gammal skylt visar vad man inte får ta sig fram med.


Skyltens baksida visade sig också ha ett budskap.


Det finns tre slingor, men bara den kortaste har ljus.


Dottern vilar sig på en av de gamla bänkarna.


Kuren efter ca 1 kilometer.


Här låg förr olika träningsredskap. Idag finns bara några rester kvar.


Ytterligare en skylt vid spårets början.


Kuren vid starten.

Konflikten i GIF verkar vara över (nu uppdaterad)

Avgång
Enligt en uppgift så skulle de upprörda känslorna efter vänskapsturneringen Sammanslaget fått som konsekvens att en av de aktuella domarna/ansvarig för turneringen tillika styrelseledamot i GIF avsäger sig sina uppdrag i föreningen. Riktigt så illa är det dock inte eftersom styrelseledamoten hade aviserat sin avgång redan för två veckor sedan, dvs långt innan de tråkigheter som inträffade förra fredagen. Orsaken till avgången var av en helt annan karaktär.

Missförstånd
Som väl är fanns det alltså inget samband mellan avgången och turerna kring Sammanslaget. Man kan ju rimligtvis inte kräva någons avgång pga ett par diskutabla domarinsatser eller för att man var huvudansvarig för en turnering med tveksamma domarinsatser i en vänskapsturnering. Det vore ju horribelt. Hur som helst så är jag säker på att både grabbarna och styrelseledamoten kommer att göra ett bra jobb även i framtiden oavsett i vilket sammanhang det sker.

Bakgrund
För det var ju en vänskapsturnering det handlade om…dvs något på skoj i vänskaplig anda. Domarna ingår inte i eliten. Spelet går snabbt. Ett och annat domslut blir förstås diskutabelt, kanske felaktigt. Känslorna skenar iväg för några ungdomar som tar fotboll på största allvar. Ungdomarna har dessutom stött på tillräckligt många rasister i sina dar för att tolka det som sker i dessa banor, även om domarna inte hade några sådana motiv. I stridens hetta sägs det för många dumheter, kanske till och med en och annan riktigt otäck sak.

Ja, ungefär så lär det ha gått till. Hur upprört det än var och vad som än sades, så undrar förstås var och en som har sitt hjärta i GIF om det ska behöva gå så långt som det gjorde.

Strategier för konfliktlösning
I föreningsliv uppstår det förstås konflikter med jämna mellanrum. Det gäller att ha strategier för hur man löser dem. Jag har själv överilat mig ibland och kan därför utifrån egen erfarenhet tycka att man inte skall göra något förhastat. Det är inte roligt att bli bortdömd. Det är inte roligt att ta orättvis skit. Men vad jag förstår handlade det bara om ett par domslut och efterspelet kring detta. Det lär inte ha handlat om någon djupgående konflikt om GIF´s framtid, hur spelsystemet skall se ut, policy i olika frågor etc.

Något bakomliggande?
Givetvis infinner sig ändå misstanken att det finns någon annan bakomliggande konflikt och pyr och att detta bara var gnistan som gav explosionen, droppen som fick bägaren att rinna över.

Många ställer sig kanske idag frågan om det inom GIF finns spänningar mellan dem med invandrarbakgrund och dem med svenska rötter? Jag åsyftar inte rasism, utan mer kulturella krockar? Jag tycker att idrotten borde ha potential att överbrygga sådant.

Blicka framåt
Nu gäller det hur som helst att gå vidare och blicka framåt. Ska seriespelet gå bra nästa säsong så gäller det att förbereda sig väl under de månader som följer och få harmoni i truppen. För en sak är säker - kan en förening inte hantera inre spänningar och konflikter på ett bra sätt, så kommer man inte heller att hantera fotbollsspelet. Det är inte lätt att försonas alla gånger, men GIF har som målsättning att spela i elitfyran inom tre år och jag vill för böveln se GIF i toppen av division fem nästa säsong. Då får man sträcka ut handen...och ta den.

Julmust - test av sorter som återfinns i Mönsterås

Julmust lite för tidigt
Julmust skall som namnet antyder drickas runt jul. Endast då kan den ultimata julmustkänslan infinna sig. Möjligtvis kan man acceptera en försiktig uppstart under advent med inventering, inköp och provsmakande. Det är ett otyg när affärerna lanserar julmusten redan i oktober. Men jag kunde inte hålla mig. Så - en månad för tidigt redovisar jag idag ett test av de julmustsorter som i dagsläget finns tillgängliga i Mönsterås tre stora livsmedelsbutiker. För egen del räcker det med Apotekarnes julmust. Det var den som stod på borden när jag var barn och därmed den enda som kan föra mig tillbaka till den tiden.

Jag testar inte lightmust med sötningsmedel (ett undantag slank med). Den är så artificiell och ger dessvärre underliga metalliska bismaker. I dagsläget finns tyvärr inget bra alternativ för den som vill undvika vanligt socker.

Samma grundrecept, men varierande smak
Men smakar inte all must lika? Det superhemliga receptet sedan 1910 finns ju hos Roberts i Örebro som också tillverkar julmustextraktet. Detta äger delvis sin riktighet. Bryggerierna beställer från Roberts, men blandningen kan se lite olika ut, och smaken kan variera beroende på andel socker, vattnets karaktär, tillagning och lagring. Riktiga finsmakare brukar lagra sin must i glasflaska ett år, vilket ger en betydligt fylligare smak.

Testet
Apotekarnes julmust – den bästa musten med utsökt balanserad kryddblandning. Lite lätt bränd och fyllig karaktär, lagom söt, en aning av kaffe och lätt kolaton. Kraftfullt skum. Inga konstigheter. Så här smakar julen. (Algots, Konsum, Netto) Betyg: 5























Alla tiders julmust (Åbro) – klassisk enkel balanserad god lite småknäckig smak utan krusiduller, nästan i klass med Apotekarnes. (Algots) Betyg: 4
























Nygårda fatlagrad julmust (Spendrups) – klart annorlunda smak, mer rökt och fyllig än olagrad must. Bara för finsmakaren. Inget för barn. Begränsad utgåva. (Konsum) Betyg: 4























Three Hearts Premium Julmust (Krönleins) – fin julbubblig trivsam must, om än kanske något snäppet för söt, men det är en marginell anmärkning. Passar bra till julens salta rätter. (Konsum) Betyg: 4























ICA Julmust – godkänd must som man kan roa sig med före jul. Den saknar dock den där extra spetsen och är något för söt. Inget man sparar till julhelgen. Betyg 3























Julmust traditionell (Inget bryggeri anges, men telefonnumret leder till Kopparbergs.) – ingen tydlig krydda, vattnig. (Netto) Betyg 1























Kopparberg julmust original – ungefär lika tam som den ovan, men med för stark kolasmak. Den väljer jag definitivt bort. (Konsum) Betyg 1























Harboes Julmust – extremt tam smak och totalt menlös. Vad har de gjort av receptet? Sockret är dessutom utbytt mot sötningsmedel. (Netto) Betyg 1

Fotbollsföreningarna blir förvirrade av alkohol

Undersökning
För några veckor sedan undersökte jag ett antal fotbollsklubbars hemsidor för att se om jag kunde hitta något som visade deras policy vad gäller alkohol och droger. Resultatet blev blandat, men i huvudsak ganska nedslående. En överväldigande majoritet av klubbarna saknade tydlig information, något som jag tycker är mycket underligt. En tydlig policy i dessa frågor är ett utomordentligt sätt för en förening att sprida trygghet, ger suveräna fördelar i marknadsföringen och lägger en grund för återväxten i föreningen. (se artikel här)

Uppföljning
Jag gick sedan vidare och ställde via mejl några frågor till de klubbar som inte varit tydliga. Ett par av klubbarna angav ingen e-postadress, men jag skickade mejl till totalt 8 föreningar.
Frågorna löd:

Arbetar ni emot droger i er förening – legala såväl som illegala?
Hur arbetar ni i så fall?
Borde ni inte lägga ut en länk till er policy i dessa frågor på er hemsida?
I Kalmar kommun har man något som heter ”Säker och Trygg förening”, en slags kvalitetsmärkning för barn- och ungdomsverksamheten. Är det något ni har tänkt på?

Få svarade
Det har nu gått närmare tre veckor sedan jag ställde mina frågor. Endast två föreningar har svarat – Blomstermåla och Möre. Blomstermåla svarar att de är på gång och skall börja ta itu med frågorna. Möre är ju egentligen redan med i Säker och Trygg förening men har inte hunnit lägga ut något om det på sin nya hemsida. Möre berättar också att de har en tydlig policy kring detta i ledarpärmarna.

Jag nämner inte de föreningar som inte svarade eftersom urvalet var så litet Men mitt huvudsakliga intryck är att de flesta klubbar inte har riktigt koll på sin policy vad gäller alkohol och droger och därför blev lite tagna på sängen av mina frågor.

Så här kan man göra
Så vad ska föreningarna göra? Jag tycker att systemet i Kalmar, ”Säker & Trygg förening”, är alldeles utmärkt. Det täcker det mesta man kan tänka sig, bland annat alkohol och droger. Metoden är dessutom praktiskt förankrad och inte bara fina ord att skylta med. Det tar något år med utbildningar och åtgärder innan man har gjort sig förtjänt av att vara med i Säker & Trygg förening.

Ytterligare en konkret riktad åtgärd är att låta ungdomar i högstadieåldern skriva ett kontrakt. Så gör man i Färjestadens IBK, enligt Anderssons sportblogg. Jag citerar:
Färjestadens IBK gör något som alla föreningar borde göra för sina ungdomar. I FIBKs fall får varje spelare som börjar högstadiet skriva på ett kontrakt där spelaren får en summa pengar av både föreningen och sina föräldrar om han eller hon håller sig borta från droger och alkohol under hela högstadietiden.

I artikeln tar Andersson upp även andra viktiga frågor angående alkohol och ledarskap. Utmärkt att fler sportbloggar tar upp ämnet. Det finns säkert föreningar som skulle önska att gammelmedia eller bloggmedia skulle begränsa sitt skrivande till harmlösa matchreferat och blunda för allt runtomkring - alkohol & droger, frågor kring lagkänsla, lagmoral, trygghet, ekonomin och dess fördelning mm. Men det vore tjänstefel. Här finns inga tabun.

Lite bloggstatistik

Ämnesfördelning
Så här fördelade sig inläggen de senaste 30 dagarna:

Mönsterås dagsaktuellt - 28,3%
Lokalhistoria (Mönsteråsbygden) - 26,4%
Lokalfotboll - 30,2%
Övrigt - 15,1%



Besökare
Mönsteråsbloggen är just nu den åttonde mest besökta bloggen av 374 registrerade bloggar i Kalmar län, enligt Bloggportalen.

Unika besökare de senaste tio veckorna enligt Bloggtoppen:
v34 -401, v35-437, v36-431, v37-410, v38-565, v39-527, v40-486, v41-506, v42-490, v43-534.

Besökare per dag i genomsnitt enligt Susnet = 118.

Besökare per månad enligt Susnet:
Mars - 690
April - 749
Maj - 1529
Juni - 1722
Juli - 1956
Augusti - 2833
September - 3240
Oktober - just nu 3198, prognos vid månadens slut ca 3500.



Besökarnas operativsystem enligt Susnet
Windows XP - 62%
Windows Vista - 27%
Macintosh - 7%
Windows NT - 2%
Linux - 1%
Windows 98 - 1%
iPhone - 1%

Besökarnas webbläsare enligt Susnet
Internet Explorer - 82%
Mozilla - 14%
Safari - 4%

S partistyrelse vill inte erkänna folkmorden Seyfo och Al-Anfal – feg undfallenhet gentemot Turkiet

Ca en miljon armenier och andra kristna dödades systematiskt av det ottomanska riket 1914-1918.

Ibland lämnar jag Mönsterås och blickar utåt. Just nu är jag förbannad över att Sverige och Socialdemokraterna inte vill erkänna folkmord.

Ingen vill tala om det armeniska folkmordet
När Adolf Hitler 1939 uppmanade sina höga SS-officerare att döda alla polacker utan åtskillnad sa han: ”Vem talar numera om förintandet av armenierna?”

EU och Sverige vill helst inte tala om det armeniska folkmordet under första världskriget. Så sent som förra året röstade Sverige riksdag emot ett sådant erkännande (245 röster mot 37). (Se här)

Erkänn Seyfo och Al-Anfal
Som väl är finns det en, hör och häpna, klok socialdemokrat vid namn Claes Nordmark. Han har lämnat ett förslag till socialdemokraternas kongress om att partiet skall arbeta för att Sverige skall erkänna folkmorden Seyfo och Al-Anfal. Mycket tyder dock på att partistyrelsen inte ställer sig positiv till detta. (se här)

Seyfo
Seyfo kallas det folkmord på framför allt kristna armenier, men även på assyrier/syrianer/kaldéer, pontiska greker och romer med flera, som genomfördes av det Ottomanska riket (Turkiet) mellan 1914 och 1918. Mellan 750 000 och 1,3 miljoner människor dödades. (se här, här)

Al-Anfal
Al-Anfal var det folkmord på kurder som den irakiska regimen med Saddam Hussein och försvarsministern Ali Hassan Al-Majid i spetsen genomförde 1988 med 182 000 dödade kurder och med över en miljon flyktingar. (se här)

Feg undfallenhet gentemot Turkiet
Varför vill då inte Socialdemokratiska partistyrelsen arbeta för att kalla det folkmord? Svaret är ganska givet. EU lär ha antagit ett beslut att det Armeniska folkmordet hamnar utanför EU´s definition av folkmord. Sverige vågar som vanligt inte ha en egen uppfattning utan anpassar sig lismande till EU. EU, Sverige och socialdemokraterna vill förstås inte stöta sig med Turkiet som knackar på dörren till EU-klubben. Feg undfallenhet med andra ord.

Fängelse i Turkiet
I Turkiet är det förenat med livsfara och fängelsestraff att kalla Seyfo för folkmord. Turkiet har agerat mycket aggressivt mot de länder som har erkänt folkmordet, som exempelvis Frankrike.

Varför man inte vill erkänna Al-Anfal är mer oklart, men förmodligen hänger även det samman med Turkiet som ju inte heller har behandlat kurderna särskilt väl genom historien. Du får i princip inte ens dubba en film till kurdiska i Turkiet. Ett erkännande av Al-Anfal skulle kunna uppfattas som en indirekt kritik även av Turkiet.

För socialdemokraterna avgörs frågan på torsdag.

Drömmen om en snacksfri vardag

Sug efter ostbågar botas inte med morötter dippade i avokado och vitlökssjox. (Fritt foto från Fotoakuten)



Ibland är det skönt att lämna Mönsterås bakom sig och skriva om något annat. Som suget efter chips och ostbågar, till exempel.

Stackars Stefan hade problem med snacks och skrev till Svenska Dagbladet för att få råd om hur kan kunde dämpa suget. Expertisen Frida var inte nödbedd. För att göra en lång historia kort gick svaret ut på att 1. Äta regelbundet utan för lång tid mellan måltiderna. 2. Ersätta chips och ostbågar med annat gotti gotti. För visst tycker hon att stackars Stefan kan festa till det ibland med lite snacks. Hon föreslår Edamamebönor med skal (=Sojabönor), eller varför inte morötter dippade i avokado- och vitlökssörja. Mums…eller? Nä!

Frida kan rimligtvis inte själv tro på dessa idéer. Alla som någon gång har känt suget efter knastriga oljeimpregnerade chips eller gulspröda ostpulverbeströdda ostbågar låter sig inte luras av sojabönor eller morötter i vitlöksjox. Det är så nära förolämpning man kan komma.

Men det finns ett rätt, låt vara något kärvare, svar som Stefan borde ha fått – suget dämpas inte med mindre än att du äter chips eller ostbågar. Vill du inte det får du lida eller skaffa dig karaktär. Det ska jag göra.

Dags att sansa sig

De upprörda känslor som blev resultatet av vänskapsturneringen Sammanslaget häromdagen borde ha lagt sig vid det här laget. Några tveksamma domslut bör inte leda till att man hotar att lämna en klubb eller kallar domarna det ena än värre än det andra. Dags att sansa sig och få lite proportioner. Dags att lägga det hela bakom sig.

Att ivriga spelsugna fotbollsungdomar blir arga i stridens hetta är kanske inget anmärkningsvärt. Det är inte svårt att bli arg. Men är man professionell lär man sig att hantera det man upplever som felaktiga domslut och så lämnar man det bakom sig. Jag är övertygad om att de här duktiga grabbarna klarar det.

Jag har erbjudit mig att ta bort de kommentarer där domares namn förekommer, så det kommer jag att göra. Min policy har annars varit att domare nämns just i egenskap av domare och inte som privatpersoner, och därför får acceptera viss offentlig kritik. Men jag accepterar inte att man i kommentarerna okvädar domare.

Jag har också erbjudit mig att vara medlare om det kan leda framåt. Men jag lär inte åtnjuta det förtroende som krävs för dylika uppgifter, även om jag är ganska så säker på att det skulle ha lyckats.

Som sagt - på min blogg släpper jag fram diskussioner oavsett vad folk tycker om det. Jag tror det är bra med öppna diskussioner. Jag tror det är bra att människor får ge uttryck för sina åsikter och sin frustration. Men sedan kommer man till en punkt där man får gå vidare. Och jag tolererar inga uppenbara personangrepp som kränker personer.

Vem bryr sig om grabbarna som inte läser?

För att få igång läsningen hos pojkarna tipsade jag om enkla spännande böcker.















Läsning och ordförråd
Barn/ungdomar som läser böcker regelbundet har i regel ett ordförråd på mellan 50 000 och 70 000 ord när de slutar nian. De som inte läser har ca 15 000 ord. För att klara gymnasiestudier brukar man säga att det krävs ca 50 000 ord.

Pojkar läser sämre och mindre
Alla undersökningar visar att pojkar läser betydligt sämre än flickor, samt att pojkar läser betydligt mindre än flickor. Detta har man försökt förklara på olika sätt.

Det finns biologiska förklaringar som går ut på att flickor mognar tidigare än pojkar, vilket skulle gynna läsvilja och läsförmåga. Vidare finns en socio-kulturell förklaring som säger att pojkar missgynnas av att de har kvinnliga lärare i språk. Pojkarna saknar helt enkelt vuxna läsande manliga förebilder i skolan.

Det mesta tyder i alla fall på att det inte handlar om bristande inlärningsförmåga hos pojkarna, utan att det är engagemanget som brister, och då är det ju plötsligt mer hanterbart.

Pojkarna började läsa mer
När jag jobbade som barn- och ungdomsbibliotekarie/skolbibliotekarie i Mönsterås och mötte skolklasser med barn i olika åldrar för att ge dem boktips, så var det somliga lärare som sa att pojkarna hade börjat läsa mer sedan de börjat gå på mina bokträffar. Det skulle kunna förklaras av teorin om manliga läsande förebilder.

Att läsa "skräplitteratur" är bättre än att inte läsa alls
Samtidigt fanns det vissa lärare som försökte styra elevernas läsval bort från det dom kallade skräplitteratur. Någon sa till mig att jag inte skulle tipsa ungarna om ”Bert-böckerna” - böcker som särskilt pojkarna älskade.

Jag arbetade utifrån en helt annan idé – det är bättre att läsa enkla böcker med äventyr eller humor än att inte läsa alls. Därför försökte jag alltid ge boktips som jag trodde skulle kunna tilltala de där grabbarna som aldrig annars tog i en bok. Förutom bibliotekets böcker så tog jag med egna gamla Bigglesböcker, Tre Deckare och Tvillingdetektiverna…och jo då…grabbarna läste! Lärarna tyckte nog att det var skräplitteratur jag gav ungarna, men det viktigaste var att få igång läsningen.

Slutsatser
Vill man locka fram läsengagemanget hos pojkarna och därmed ge dem ett större ordförråd som ökar deras möjligheter att tillgodogöra sig studier, så föreslår jag att skolorna försöker förstå vilken typ av litteratur som kan få pojkarna engagerade, samt satsar på läsande manliga förebilder. Som det är idag styrs skolorna i allt för hög grad av förlegade idéer om vad man bör läsa, viket förstås hämmar läsengagemanget. Vidare har man inte förstått vikten av manliga läsande förebilder inom språkundervisning och på biblioteken.

Läsning och ordförråd är inte bara en könsfråga, utan en klassfråga. Undersökningar visar att barn som växer upp i akademikerhem har ett tre gånger så stort ordförråd som barn i arbetarklasshem. En stor utmaning både för föräldrar och skola.

Fotbollsplaner i Mönsteråsområdet

Gammal fotbollsplan vid Forsa?

Det fanns en tid när varje by av rang hade ett fotbollslag. Lite här och var i hagarna kunde man se fotbollsplaner. Vissa lag hade även egna fotbollsdräkter. (se här) De flesta av dessa byaklubbar fungerade säkert som farmarlag till Mönsterås GoIF och Mönsterås AIF. Från 1930-talet känner jag till följande lag i Mönsterås med omnejd (Mönsterås GoIF ej med här):

Mönsterås AIF – bildad ca 1926-1929. Nedlagd ca 1942 – fotbollsplan vid Sylten till höger på väg ut mot Kråkerum. Spelade i seriesystemet. Se artikel här och här.

Forsa IF – känd 1930-talet. 3 fotbollsplaner. Mest använd var Ekesläta som låg till höger i skogen vid Gelebo. Jag tog mig en tur dit och hittade något som eventuellt skulle ha kunnat vara en fotbollsplan (se bild ovan). Ett elstängsel för boskap hindrade mig att ta en närmare titt. (Jo, det kändes när jag försökte klättra över).

Habbestorp – känd 1930-talet. Fotbollsplanen låg till höger i Springarebacken. Har undersökt området, men hittar inga spår.

Torp – känd 1930-talet. Fotbollsplanen låg till höger om Metodisternas kapell. Området har idag ett hus.


Elgerum – känd 1930-talet. Osäker var fotbollsplanen låg. Låg den möjligtvis vid dagens träningsplan?

Hammarglo – känd 1930-talet. Osäker var fotbollsplanen låg.

Skruvshult – 1930-talet? Fotbollsplanen låg på en åkermosse till vänster nere i skogen efter Fågelsjö vägskäl.

Så här såg det ut när Curt Sundlöf visade mig Mönsterås AIF´s gamla plan vid Sylten i våras.

Höst i Mönsterås

Allén vid Sjögatan skimrar nu i rött och gult.

Spridda notiser om Mönsterås GoIF

Det är dags att samla ihop det som kommit mig till del om GIF de senaste dagarna.

1. Den 23 oktober gick den årliga turneringen Sammanslaget av staplen. Enligt obekräftade uppgifter lär känslorna ha varit i svall osedvanligt mycket i år. Ett lag med 4-5 GIF-spelare lär ha blivit mycket upprörda när de, trots sin överlägsenhet, inte gick vidare beroende på vad de upplevde som uppenbart felaktiga domslut. Enligt de obekräftade uppgifterna skall spelarna ha hotat att aldrig mer spela i GIF.
Kommentar: Om detta stämmer så är det förstås tråkigt. Jag tror dock inte att några spelare lämnar en klubb bara för att domsluten gick emot under en skojturnering, med all respekt för hur orättvist det kan ha varit. Upprörda känslor brukar lägga sig och GIF´s ledning får försöka gjuta olja på vågorna. Om det har gått till såsom jag fick mig berättat, så visar det ju bara att spelarna tar fotbollen på allvar. Sådana spelare skall klubben vara rädda om. Min prognos - storm i ett vattenglas.

2. Silly season I. Idag har Barometern/OT en artikel om silly season, och jag noterar att det dom skriver om Mönsterås är nästan ordagrannt hämtat från min blogg. Jag bjuder förstås gärna på det.

3. Silly season II. I övrigt har jag inte så mycket nytt att berätta här. Det är förunderligt tyst om Niki. Daniel Wesslund testspelade för Blomstermåla för en vecka sedan och gjorde enligt uppgift en strålande match + två mål. Fårbo, som gick upp i fyran i år, lär också vara intresserade av måltjuven Wesslund, även om han i ärlighetens namn inte bara gör mål, utan även i övrigt är nyttig för ett lag.

Det öde landet

En gång var den svenska landsbygden centrum. Det var där som 90% av befolkningen framlevde sina dagar. I våra bygder var landsbygden levande långt in på 1900-talet. Därför kunde man även efter 1950 finna skolor, missionskapell och fotbollsplaner. Men idag har industrialiseringen, urbaniseringen och jordbrukets omvandling förändrat allt. Statens jordbrukspolitik har effektivt omöjliggjort alla småjordbruk. Lite överallt i skogarna hittar man övergivna torp och bondgårdar. Jag tog mig en tur till det öde landet.


Den här övergivna bondgården finns lite utanför Mönsterås.















Man ska inte gå in i fallfärdiga hus. Jag tog korten genom fönstret.


































Farlig brunn.