Flygvy över IP, Pionjären och centrala Mönsterås

Har mycket att göra nu, så det får bli lite vadsomhelst nu. Vet inte om jag har visat den här flygvyn från 1960-talets början. Intressant är den i alla fall. Öppna den gärna i ett bildprogram och förstora. Här finns många trevliga detaljer för den som tar sig tid. Notera exempelvis lekplatsen vid korsningen Parkgatan/Bryggerigatan, IP:s utseende, Torghallen och husen vid torget. Om vi hade backat 13 år, så hade vi knappt funnit ett enda hus väster eller nordväst om torget

Miss Oknö

1967 blev Eva Nilsson Miss Oknö, Prisutdelare var Viktor Lund. Vinnaren detta år fick en resa till Paris med 8 dagars fritt uppehälle.

Miss Oknö

Häromdagen uppmärksammade jag den fenomenala tävlingen Mönsterås Mönsterfru. Idag har turen kommit till en annan ärorik tävling – Miss Oknö. Under folkhemmets glansperiod från 1950-talets mitt och ett tjugotal år framöver utsågs varje sommar Miss Oknö. Vinnaren utsågs bland Oknös alla semesterfirare. Oftast var det fem fagra damer som deltog och så fick publiken, skriva ner sin favorit på en lapp som sedan lämnades in till juryn, varefter räkning och prisutdelning följde. Oknö lockade varje sommar med allsångskvällar eller liknande underhållning, och det var i samband med en sådan afton som Miss Oknö korades. Priset var ofta ett halssmycke av guld. 1967 slog man på stort och vinnaren fick åka till Paris med åtta dagars fritt uppehälle. Evenemanget lockade ofta storpublik och bortåt 2000 besökare var ingen ovanlighet. Nedan redovisas några Miss Oknö:

1961 - Ulla Braun, 17 år, Oskarshamn.

1962 - Laila Karlsson, 17 år, Vimmerby.

1967 - Eva Nilsson, 18 år, Mönsterås.

1968 - Eva Norén, 16 år, Blomstermåla.

1969 - Agneta Skyttemo, 18 år, Blomstermåla.

1970 - Birgitta Dahlin, 18 år, Blomstermåla. 

1971 - Annica Roth, 18 år, Nybro.

1973 - Marie-Louise Wärlinge, 15 år, Mönsterås (krönt av paketprosten Bengt Lindwall.)

 

Ulla Braun, Oskarshamn. Miss Oknö, 1961.

Laila Karlsson, Vimmerby. Miss Oknö, 1962.

Eva Norén, Blomstermåla. Miss Oknö, 1968.

Agneta Skyttemo, Blomstermåla. Miss Oknö, 1969.

Birgitta Dahlin, Blomstermåla, Miss Oknö, 1970.

Annica Roth, Nybro. Miss Oknö, 1971.

Marie-Louise Wärlinge, Mönsterås. Miss Oknö, 1973.

 

MB står för det konstruktiva missnöjet

Nöjd med allt
Bloggen Gröna Köpingen (GK) fortsätter att vara nöjd med allt i Mönsterås och sjunger sitt lov till alla fritidspolitiker som har valt att engagera sig i politiken. (Måhända har GK själv kopplingar till fritidspolitik) Jag förmodar att även undertecknad ingår i skaran som lovsjungs, då jag ju faktiskt ställde upp med ett registrerat parti i förra valet. GK verkar förundrad över att Mönsteråsbloggen ibland dristar sig att granska den lokala makten och understundom framföra kritik mot nämnder, ledande politiker och tjänstemän. Det kallas att föra opinionspolitik och är en viktig aspekt i en sund demokrati.

GK verkar ju anse att allt är frid och fröjd i Mönsterås. Fint! En del av er som följer med i lokalpress och bloggossfären vet att många upplever en annan verklighet, även i Mönsterås. Detta ska man ta på allvar utan att ge människor dåligt samvete genom att jämföra med olyckliga människor i Högsby eller mindre lyckligt lottade i andra delar av vår värld.

Det kan ju vara så att några inte tycker allt är så bra. Kanske dom som fick sluta vikariera just innan kommunen skulle ha varit tvungen att ge fast anställning, kanske en och annan gammal som inte fick komma upp ur sängen på Åshaga förrän lunch, kanske den som fick sluta för att han påtalade missförhållanden, kanske den som fick sluta i nämnden sedan han gick emot partilinjen en milimeter, kanske de handikappade som nu får betala för att ta sig till dagträffarna, kanske de mobbade barnen då skolan inte har resurser att ta hand om mobbarna, kanske de som älskade fritidskaraktären på Oknö, kanske de som tyckte om naturen och fornminnena vid Oknebäcks industripark, kanske dom som bor i Fliseryd och fick bygga sporthallen själva, kanske dom som inte kom in på biblioteket pga sitt handikapp under 20 år, kanske några av de tjänstemän som skickats fram vid obekväma beslut, kanske dom som anser att en sund demokrati präglas av öppenhet och debatt.

Makten granskas
Det finns en hel del stora problem i Mönsterås som bör uppmärksammas. Alltifrån politiska misslyckanden till människor som kommer i kläm. Och självklart skall all makt granskas, även fritidspolitiker, även om jag i huvudsak har granskat kommunledningen. Missriktad hänsyn får inte leda till tystnad.

GK verkar anse att Mönsteråsbloggen mest ägnar sig åt hitte-på-skandaler. Jag länkar till en artikel jag en gång skrev som på ett balanserat sätt tar upp både politiska framgångar och misslyckanden i Mönsterås de senaste 25 åren.

Jag tänker inte träta vidare med GK om detta. Jag är för mångfald och det är ju bra om GK representerar alla nöjda. Mönsteråsbloggen står för det sunda konstruktiva missnöjet som genererar nya idéer för optimal framtida lycka.

Mönsterås mönsterfru 1961

1961 bjöd OT och Mönsterås-Tidningen in läsekretsen till att utse Mönsterås mönsterfru. Senast den 15 december ville man få in förslagen. Ett högst intressant inslag i Folkhemssverige med hemmafruideal.



Vinnare blev 31-åriga tiobarnsmamman Majvor Karlsson i Mölstad som uppvaktades i hemmet av OT på självaste julafton. Förutom äran vann fru Karlsson 200 kr, vilket motsvarar närmare 2 200 kr i dagens penningvärde.

Här ser vi hela familjen samlad.

Jag kommer från arbetarklass...

Att tillhöra arbetarklassen
Företrädare för arbetarrörelsen kan ju allt mer sällan hävda att de själva tillhör det man vanligtvis kallar för arbetarklass (ej i marxistisk mening). Förvisso är det dumt att bara vissa arbetare får tillhöra arbetarklassen, då vi förstås alla arbetar och hjärnarbete kan vara minst lika bekymmersamt och påfrestande som ett kroppsarbete. Hur som helst – vanligtvis avses kroppsarbete och ytterst få inom arbetarrörelsens toppskikt torde ha arbetat någon längre tid på fabriker, som städare eller inom vården. Undantaget är väl nuvarande partiordföranden Stefan Löfven som faktiskt jobbat som svetsare.

För trovärdighetens skull

Men för andra gäller det att bygga upp någon slags trovärdighet. Man kan till exempel hävda att man är sprungen ur arbetarklass. Förfäderna var minsann torpare, statare och kolgruvearbetare. Undersöker man det där noggrannare så visar det sig ofta att fadern var lägre tjänsteman och att de flesta av förfäderna var helt vanliga svenska bönder.

Min bakgrund
Många sossar skulle nog önska att de hade min bakgrund. Min far var kroppsarbetare från 13-års ålder och jobbade på sågverk, tegelbruk och fabriker av olika slag. Min morfar var först statare och sedermera fabriksarbetare. Farfar var gatuarbetare. Farmor var piga och köksbiträde. Mormor var först statarhustru och sedan hemmafru och mor till 11 barn i en stuga med två rum. Min mor var duktig i skolan. Så duktig att skolläraren kom hem till hennes föräldrar och vädjade att hon skulle få läsa vidare efter folkskolan, men ekonomin tillät inte detta. Hon jobbade istället som fabrikssömmerska och blev senare hemmafru. I äldre tider var mina förfäder i huvudsak torpare, backstugusittare och småbönder.

Jag vet således var jag kommer ifrån, och jag vet också varför jag har så svårt för den nedlåtande attityd man ofta möter mot bildning och studier i Sverige. Kommer man från en släkt där pengar satte stopp för vidare studier, så skäms man sedan inte när någon får chansen. Och det är därför jag också blir så upprörd av den respektlöshet jag tog upp i förra inlägget. Eleverna skall vara glada och tacksamma att de har fått förmånen att studera och dessutom lyssna på kunniga gästföreläsare.

Det blåste upp till storm i Kalmars gymnasievärld...

Storm i Kalmars gymnasievärld

Det har blåst upp till storm i Kalmars gymnasievärld. Det handlar om elever som inte sköter sig och om en gästföreläsares ordval.

Bakgrund
När Katarina Harrison Lindberg och hennes man, historikern Dick Harrison, gästade Kalmar och föreläste på John Bauergymnasiet, så var det uppenbarligen vissa elever som inte skötte sig. De kastade saker, lekte med mobiltelefoner, pratade eller sov. Och nu talar vi inte om någon specialklass med ungdomar som har diagnostiserat svårt med koncentrationen, utan om helt vanliga gymnasieungdomar. Detta fick Katarina att på sin blogg uttrycka sin besvikelse och ilska med ord som knyter an till hennes specialområde – vampyrer i ett historiskt perspektiv. Hon menade att ungdomarna som inte skötte sig förtjänade en pålning och att de var slöare än döda maskar, något som nu har fått föräldrar och rektor att gå i taket.

För mig är det ganska uppenbart att Katarinas drastiska ordval är uttryck för mörk humor eftersom det var vampyrer hon hade föreläst om. I grund och botten ifrågasätter hon alltså några ungdomars beteende och att skolan låter det passera. Föräldrar och rektor förefaller dock bli mer upprörda över Katarinas ordval än över vissa elevers oförmåga att visa respekt.

I sak har hon rätt
Man må tycka vad man vill om Katarinas ordval, alla begriper sig inte på den sortens drastiska humor, men i sak har hon förstås rätt.

Jag hade för några år sedan förmånen att få undervisa på Mönsteråsgymnasiet ett par gånger varje år. Det handlade om omvårdnadens historia och om källkritik. Det var fantastiskt roligt, de flesta elever skötte sig och vi hade det trevligt, men det fanns alltid några i varje klass som definitivt gjorde annat än att följa med i undervisningen. Ett av problemen var att eleverna på de flesta lektionerna tilläts ha sina datorer öppna, och jag kunde ju inte undgå att notera att de inte användes för att föra anteckningar om det jag pratade om. Hade jag jobbat där varje dag, så hade jag inte accepterat detta.

I ett annat sammanhang där jag skulle presentera en sak för en grupp gymnasieelever, så tilläts en elev totalt strunta i allt som skedde. Läraren motiverade det med att "hon är inte så intresserad av detta".

Förverkliga egot istället för att samspela
Dagens unga har inte fått lära sig att sitta ner och lyssna på vad andra människor har att säga. Berättandet som pedagogisk form är inte bara nedvärderat utan förlöjligat. Äldre människors kunskaper och berättelser kallas korvstoppning. Ungdomar förväntas förverkliga sitt ego istället för att samspela. Skolan förväntas tillgodose varje elevs lilla specialintresse för att de skall uppbåda någon studiemotivation. När man uppnått gymnasieålder har man förvisso ett stort eget ansvar, men i i huvudsak är de förstås formade av föräldrar, skola och samhällstrender i stort. Många inser förstås sitt eget bästa och klarar av studierna, men några lär få problem.

Från en annan värld

Katarina var en gång elev på en uppsatskurs i historia som jag och två kollegor hade i Kalmar. Hon, liksom alla andra studenter, visade stor iver och nyfikenhet för ämnet, liksom respekt för medstudenter och lärare. Och de jobbade hårt för att nå resultat. Hennes man Dick är skolad av samma historiker som jag själv är i Växjö och Lund – Lars-Olof Larsson och Eva Österberg (bjuder på lite schysst namedropping där). I denna värld var öppenhet, konstruktiv kritik, nyfikenhet, flit och respekt honnörsord. Jag är inte så förskräckligt gammal, men ändå känns det som en försvunnen värld. Står man för dom värderingarna blir man betraktad som en stofil.

Det blir svårt
De gymnasieelever som beter sig respektlöst kommer förstås att få det svårt om de skulle ge sig på att försöka läsa vidare på universitetet. Om inte skola och föräldrar på 18 år har lyckats ingjuta ens ett uns av nyfikenhet, respekt och arbetsmoral, så bedömer jag chanserna som ytterst små att klara av högre studier. Men med det förakt som finns mot bildning och högre studier i Sverige så så spelar det kanske ingen roll. Men frågan är om de kommer att klara av något jobb överhuvudtaget, då så gott som alla jobb har någon aspekt som innebär respekt gentemot sin omgivning.

Det är utmärkt om incidenten i Kalmar kan mynna ut i en seriös debatt om skolans värld, ansvar, bildning, respekt och hyfs.

Läs mer här.

Min far hamnade i tidningen när Herrstorps tegelbruk lade om produktionen

I augusti 1962 uppmärksammade OT att Herrstorps tegelbruk skulle lägga om produktionen. Av en händelse råkade det bli min far, Kurt Nilsson, som fick vara med på bild.

Artikeln i sin helhet. Journalisten "A.R" var Arne Reberg, sedermera journalist på bland annat Expressen och SvD, chefredaktör på tidskriften Hälsa, samt författare av bok om Astrid Lindgren. Klicka på bilden för större format. För ännu större format, öppna bilden i nytt fönster.

Mekan ska rivas - kommer kommunen att dokumentera som lovat?

Nu ska Mekan rivas. Men kommer kommunen att dokumentera äldre byggnadsteknik och annat som Länsmuseet kräver och som kommunen själv har sagt att man ska göra?

Nu ska det rivas
Fick tips om att kommunen nu är på gång och ska riva gamla Mekaniska Verkstaden på Kuggås, och nu var grävskopan och containrar på plats.

Kommer man att dokumentera som lovat?
Frågan är nu om kommunen kommer att dokumentera verkstaden som Länsmuseet krävde om kommunen valde att gå emot rekommendationerna och inte bevara verkstaden som museet ansåg hade mycket stort lokalt och regionalt värde. Det handlar om att före och under rivning dokumentera byggnadsteknik, äldre väggar etc. Länsmuseet skriver:

Om rivning av verkstadshall och garagebyggnad aktualiseras, bör byggnadsteknik och ursprungligt utförande i de båda byggnaderna dokumenteras innan och parallellt med rivningen.

När jag pratade med Tekniske chefen Thomas Nilsson tidigare i år så nämnde han att denna dokumentation skulle ske vid rivning. Jag minns det tydligt eftersom han sa att han kunde höra av sig när det blev aktuellt, så att jag kunde få vara med och fota. Mönsteråsbloggen kommer givetvis att följa upp om han står vid det han sa och därmed följer Länsmuseets minimikrav, genom att sedermera begära ut kopior på dokumentationen.

Jag pratade med en av rivningsgubbarna och han sa att de inte hade fått direktiv om att riva på något särskilt sätt så att dokumentation kan ske. Tänker kommunen strunta i Länsmuseets minimikrav och sitt eget ord?

Så här såg verkstaden en gång ut. Detta och mycket annat bör nu kommunen dokumentera i samband med rivningen.

Hamburgerkedjan Frasses etablerar sig i Mönsterås

Frasses etablerar sig i Mönsterås
Alla vänner av utomordentligt goda hamburgare och korvar har anledning att fira. Mönsteråsbloggen kan nämligen berätta att den välrenommerade hamburgerkedjan Frasses etablerar sig i Mönsterås våren 2013. Frasses kommer att flytta in i de butikslokaler som sedan många år stått tomma i Älgerum. Mönsterås Bostäder har redan lämnat in ansökan om bygglov för att kunna anpassa lokalerna för den nya verksamheten.

Bara positivt

Nyetableringen kan bara bli positiv för Mönsterås. Frasses har enligt min mening en unik karaktär och håller mycket hög klass. Det blir ett lyft för alla, både bofasta och turister, som nu får tillgång till en högkvalitativ hamburgerkedja i Mönsterås. Lägg därtill att det skapas nya arbetstillfällen, samtidigt som kvarteret i Älgerum blir mer attraktivt och åter igen kan bli en mötesplats.

De gånger jag och min familj har varit i Kalmar har vi alltid stannat till och ätit vid Frasses som jag tycker har en väldigt trevlig och unik flexibel meny. Första gången jag kom i kontakt med Frasses var när jag och frugan var på resa upp till Norrland och min fru sa att jag bara var tvungen att testa Frasses Skrovmål.

Mannen som skall driva Frasses i Mönsterås är för närvarande utomlands, varför vi återkommer med ett längre reportage längre fram i december.

Om Frasses

Frasses var länge en i huvudsak norrländsk hamburgerkedja som öppnade sin första restaurang i Luleå 1975. Alla som kan sin Karl-Alfred vet att det i serien finns en person vid namn Frasse som är omåttligt förtjust i hamburgare. Idag har man omkring 50 restauranger över hela landet. Se vidare här.

Här är tanken att Frasses skall flytta in.

 

Kommunen satsar på industrin istället för att gå in i framtidens branscher

Ett av de stora problemen med Mönsterås näringsprofil är att man ännu är helt präglat av den industrialisering som skedde i bygden på 1950- och 1960-talen. Mönsterås har, med vissa få undantag, inte lyckats förnya sig och hitta de spännande framtidsbranscherna.

Så vad gör då kommunen för att föra in Mönsterås i det postindustriella samhället? Jo, man satsar några miljoner på att göra Mönsteråsgymnasiet till ett teknikcollage med nära samarbete med den lokala industrin. Man fortsätter således satsa på industrisamhället, som är på väg bort. Trist och fantasilöst. Tekniksatsningen hade endast varit berättigad om man hade kopplat den till innovativa områden som miljöteknik, förnyelsebar energi och liknande.

Tekniksatsningen tar dessutom Gymnasiet ytterligare ett steg bort från humaniora och samhällsvetenskap varpå all bildning och alla fungerande samhällen vilar.

Underligt - men det känns som om kommunen just nu gör flera tveksamma strategiska vägval inför framtiden. Det finns alltid en fara när vi går in i andra halvlek inför kommande val. Då vill politikerna visa handlingskraft, vilket ökar riskerna för ogenomtänkta ej tillräckligt utredda förslag.

Mönsterås kommun vägrar subventionera lokalrevyn

Ja, rubriken blev ju snarlik den i förra inlägget. Den här gången är det kommunen som vägrar subventionera Lokalrevyns/Kabarésällskapets hyra av Parkskolans aula som uppenbarligen är på hela 50 000 kr. Snålt och ytterligare ett bevis för kommunledningens oförmåga att se kulturens mervärde för kommunen. I det här fallet handlar det dessutom om en prisbelönt revy. Om Bluesfestivalen kan få 325 000 kr varje år, så kunde väl revyn få nyttja Parkskolans aula till ett mer anståndigt pris. Nå, nu ska revyn flytta ut till Kronmunken, och de verkar se vissa fördelar med den lösningen också. Läs mer här.

Mönsterås Kommun vägrar betala motpartens rättegångskostnader trots att man förlorade tvistemålet

Kommunen vägrar betala
En fastighetsägare i Mönsterås Kommun vann i Länsrätten mot Byggnadsnämnden i Mönsterås i ett tvistemål. Nu kräver fastighetsägaren att kommunen skall ersätta honom för rättegångskostnaderna på 36 000 kr samt för sveda och värk 25 000 kr. Kommunen vägrar betala ett öre. Allt enligt Östran/Nyheterna.

Enligt lag och praxis ska kommunen betala
Hur ska man då se på detta. Jag har läst lagen och kan inte se annat än att kommunen enligt lag och praxis ska betala fastighetsägaren för rättegångskostnaderna.

Enligt huvudregeln skall den part som förlorar målet utge full ersättning för motpartens rättegångskostnad (18 kap 1 och 8 §§ rättegångsbalken (RB)).

Det finns också en särskild bestämmelse, 18 kap 16 § RB, för de fall en myndighet (som exempelvis Byggnadsnämnden är i det här fallet) för talan på statens eller en kommuns vägnar: ”I mål där en myndighet för talan på det allmännas vägnar utan att talan avser tillvaratagande av statens eller någon annans enskilda rätt tillämpas i fråga om rättegångskostnader bestämmelserna i 31 kap., om annat inte är föreskrivet.”

31 kap RB, som denna bestämmelse hänvisar till, reglerar rättegångskostnader i brottmål. Om de tillämpas i ett tvistemål mellan det allmänna och en enskild innebär dessa regler att myndigheten inte kan få ersättning av motparten för rättegångskostnad. Om den enskilde vinner, har han rätt till ersättning för sin egen ombudskostnad.

Reglerna verkar solklara. Om kommunal myndighet, exempelvis Byggnadsnämnden, förlorar tvistemål skall den betala den enskildes rättegångskostnader enligt dels 18 kap 1 och 8 § i RB, samt 18 kap 16§ RB med hänvisning till 31 kap RB.

Det enda kruxet är att den part som vill få ersättning för sina rättegångskostnader måste begära det särskilt innan rättegången avslutas.

Kommentar - mycket allvarligt - ökat kommunalt godtycke och passiva lydiga medborgare
Jag förstår inte hur kommunen vägrar betala i alla fall rättegångskostnaderna, som ju är en struntsumma för kommunen. Förmodligen har man hittat något litet kryphål i någon paragraf, delvis för att jäklas med fastighetsägaren, men framför allt för att markera att det kan bli dyrt att överklaga kommunala beslut. Att Mönsterås Kommun nu vägrar betala mot all praxis, är mycket allvarligt. Ytterst sett leder det till ökat kommunalt godtycke och passiva lydiga medborgare som drar sig för att överklaga kommunala beslut eftersom de vet att de kan straffas ekonomiskt.

Någon ersättning för sveda och värk lär det dock knappast bli tal om.

Hur går det för bygdens lag?

Idag tänkte jag kasta ett öga på de så kallade vintersporterna och se hur det går för kommunens lag. Tyvärr går deras matcher på tider då jag har svårt att komma loss, men givetvis hänger jag med hur det går.

Innebandy

Här återfinns två föreningar och fyra lag.

Sandbäckshult IBK Mönsterås

Har börjat säsongen i div 4 utmärkt med 7 raka segrar och målskillnaden 69-10. Här kan jag inte tänka mig annat än att man vinner serien och avancerar till div 3.

Herrarna verkar också ha ett U-lag som spelar i en utvecklingsserie. Där ligger man just nu på tredje plats med sviten 3-2-1.

Även det unga damlaget, där alla spelare utom två är under 20 år, har börjat fint i div 3 med sviten 3-1-1, vilket ger en andraplats.

Kommentar: Sandbäckshults lag har börjat säsongen på bästa sätt. Att herrarna ligger i toppen är kanske inte förvånande, men sättet man leder på imponerar. Lite mer förvånande är kanske att det unga damlaget hakar på toppen, men det är förstås roligt! Sandbäckshult tror jag även långsiktigt har chansen att etablera sig en bit högre upp i seriesystemet, såvida ekonomin så tillåter.

Historik: 2007 slog man samman Sandbäckshult IBK och Mönsterås IBK. Mönsterås IBK bildades 2000 efter att Mönsterås GIF lagt ner sin innebandysektion som funnits i sex år. Sandbäckshult IBK har sina rötter i bandylaget Sandbäckshult BK som bildades 1948 och då spelades riktig bandy på sjön Norregöl. Klubben låg vilande i många år men omkring 1989 började man med innebandy och 1998 bytte man namn från Sandbäckshult BK till Sandbäckshult IBK.

FBC Emådalen (Höjdarnas KF (Högsby)-Fliseryds IBK)

Herrarna spelar i div 3 och har börjat fint med sviten 4-2-0, vilket just nu innebär en tredjeplats.

Herrarna har också ett B-lag som spelar i fyran och där har det gått lite sämre med sviten 1-0-4.

Kommentar: Sammanslagningen av Högsbys lag Höjdarna och Fliseryd har än så länge visat sig ge resultat, även om jag trodde man skulle ha en än bredare trupp.  Vi får se hur långt det räcker. Målsättningen var från början att vinna div 3, men jag tror man till slut nöjde sig med övre halvan då man drabbades av några långtidsskador och spelarförluster. Lyckas man bara förnya laget succesivt med yngre förmågor så kan det bli riktigt bra.

Historik: Sammanslagningen gjordes mig veterligt i år. Fliseryds IBK bildades 1997. Höjdarnas KF bildades 1996.

Handboll

Mönsterås Handbollsklubb

Herrarna spelar i div 3 och har börjat säsongen lite svajigt med sviten 2-0-4 och man ligger på femte plats av åtta lag i den relativt jämna tabellen.

Damerna är nykomlingar i div 2 och fick en tuff start på säsongen med 6 raka förluster. Nu vann man dock senast mot Nässjö, vilket säkert stärkte självförtroendet inför kommande matcher.

Kommentar: Resultaten har inte varit så bra i år, men ser man det från ett helhetsperspektiv så verkar handbollen ändå ganska så livskraftig i Mönsterås. På lång sikt tror jag inte man behöver vara orolig. Men visst – inte har herrarna i fyran att göra, så snart är det dags att vinna lite igen.

Historik: Handbollen utgjorde länge en sektion inom Mönsterås GIF, och damerna var ganska framgångsrika. Omkring 1963 bröt sig handbollen ur GIF och bildade en fristående förening.

Hellre utan sikt i dimman än positivt tänkande

"Jag behöver inte gå en kurs i positivt tänkande. Jag har redan en positiv inställning till allt  j-la skit". (okänd)

Positivt tänkande - några gick ner sig
Under många år var det en trend med så kallat positivt tänkande. Det fanns säkert en och annan som tack vare detta lyckades ta sig själv i kragen och få ordning på sitt liv, men för det stora flertalet betydde det förstås ingenting. För några förvärrades snarare livssituationen när de lurades att tro att man enbart genom att ändra sitt tänkande kunde förändra komplexa svåra livssituationer. Vissa gick ner sig i depression när metoden inte visade sig fungera.

Ett elitistiskt projekt

Faktum är att jag själv tycker det är oerhört påfrestande med människor som hela tiden betonar positivt tänkande och påstår att man kan välja om man vill vara lycklig eller inte. Trams på värsta nivån och ett hån mot alla som dagligen kämpar med sitt liv och stämningsläge. Positivt tänkande var i grund och botten ett elitistiskt projekt och man får ofta en känsla av att de mest fanatiska New Agemänniskorna ser sig som bättre människor eftersom de har nått en annan nivå av medvetande där de kan vara visa och kloka, till skillnad från oss andra idioter som kämpar på med våra mer eller mindre disharmoniska liv.

Egofixerat
Ser man det i ett större perspektiv så ingår ”positivt tänkande” i den egofixerade New Agetrenden där allt går ut på att finna harmoni för egen del. Man strävar efter att komma bort från tillvarons ständiga blandning av kaos, sorg, glädje, ilska, för att istället nå maximal lycka genom olika metoder.

Olika förutsättningar

Nej, jag föredrar realism. Vi ofullkomliga människor är satta i den här världen och får göra vad vi kan för att göra varje dag dräglig. I bästa fall kan vi skapa små hyfsat fungerande samhällen. Och metoder fungerar inte eftersom människor är olika. Vissa har lättare än andra att fatta tillsynes kloka och rationella beslut. Vissa är mer fast i strukturella omständigheter som är svåra att påverka. Vissa har gynnsammare förutsättningar för att fatta beslut inom vida ramar.

Hellre fast i dimman
Visst tror jag på Gud, men Gud är ingen metod som ska maxa mitt liv. Han har gett mig det här livet. Gott så. Jag tar emot det vad det än må innehålla och försöker förvalta det efter bästa förmåga. Det går sisådär.  Någon skrev en gång något i stil med att tron är radarn som tar dig genom dimman. Helt riktigt. Gud kan visserligen skingra dimman om han vill, men av någon outgrundlig anledning gör han sällan det, utan låter mig gå fram utan klar sikt. I långa loppet funkar det nog bättre att lära sig gå genom dimman än att skingra den med positivt tänkande. Utmaningen driver mig framåt och det får inte vara för enkelt.

Att vara svensk

Med rötterna i olika kulturer
Min fru kommer från finska Tornedalen, varför min dotter således har sina rötter i både svensk-småländsk och finsk-tornedalsmylla. Vi tycker det är viktigt att hon som människa och svensk medborgare får kunskap om sitt kulturella arv. Och hon är förstås inte kvalitativt sämre svensk bara för att hon på mödernet kommer från Finland.

Första mötet med svensk skola

Därför var det så tråkigt att hennes första erfarenheter av svensk skola var att Mönsterås Kommun via talpedagog suddade bort hennes tornedalsfinska uttal av vissa vokaler, trots att språket klassas som särskilt skyddat officiellt minoritetsspråk i Sverige. Skolan jobbade alltså inte bort ett uttalsfel, utan förstörde ett vackert dialektalt uttal med skydd i svensk lagstiftning. Läs mer om detta här.

Vad innebär det att vara svensk?
De senaste dagarnas avslöjanden av Sverigedemokraternas unkna människosyn, som väl knappast var en nyhet, har också medfört en diskussion om vad det innebär att vara svensk. Enligt Sverigedemokraterna verkar det inte räcka med att vara svensk medborgare, utan de laborerar med ytterligare en dimension som de inte närmare verkar kunna definiera, men man kan ana att de menar att man för att räknas som svensk också ska ha sina rötter i svensk kultur. Hur många generationer framgår inte. Inte heller vad som menas med svensk kultur. Partiledaren Jimmie Åkesson kommer väl från Blekinge, som långt in på 1600-talet tillhörde Danmark. Det är alltså historiska tillfälligheter som gör att han idag kan kalla sig svensk. Med en annan utgång i stormaktsstriderna hade han varit dansk. Och jag kunde förstås ha varit enbart smålänning om inte skurken Gustav Vasa en gång tvångsinförlivat Småland med svenska riket.

Medborgarskap

Nå, hur ska man då resonera kring svenskhet? Det enda kriteriet som håller för ett fungerande samhälle är givetvis att utgå från medborgarskapet. Svensk är man om man är svensk medborgare. Och som svensk medborgare har man vissa rättigheter och vissa skyldigheter som är lika för alla. Som svensk medborgare kan man sedan ha sina rötter i olika kulturer, bott inom gränserna olika länge, ha olika hudfärg, olika religion och olika politiska åsikter. Svensk lag, yttrandefrihet, religionsfrihet, organisationsfrihet och politisk frihet ger utrymme för många livsstilar. De svenska medborgare som inte efterföljer svensk lag, exempelvis hotar fyllbultar med järnrör, får svenskt rättsväsende ta hand om.

Det historiska Sverige rymde flera kulturer
Sedan finns det förstås ett historiskt Sverige där många av oss har sina rötter under flera generationer. Det innebär ett särskilt ansvar att hjälpa dem som är nya i ”klassen”. Men det gamla Sverige var aldrig statiskt och byggde i mycket på landskapens och socknarnas självständighet och olikheter. Sverige hade under historisk tid ett flertal lokala och regionala kulturer och dialekter. Det var en dialekt i Mönsterås. Kanske förstod man vad en bonde från Högsby sa, men knappast den som kom från Jämtland. Rivaliteten mellan byarna var ibland stor och tog sig ibland uttryck i slagsmål vid de återkommande marknaderna. Överlag hade Sverige en avsevärt mycket högre våldsnivå i äldre tider än i modern tid. Det som höll ihop Sverige var i princip kungamakten och religionen.

Så olika kulturer inom landets gränser är inget nytt i det svenska samhället, även om det givetvis kan uppstå både missförstånd, kulturkrockar och problem när människor med olika bakgrund ska leva tillsammans i ett samhälle.

Större spänning mellan landsbygd och stad
Nu skulle jag nog vilja påstå att de kulturkrockar som kan uppstå mellan nysvenskar och flergenerationssvenskar är förhållandevis bleka i jämförelse med spänningarna mellan landsbygd och storstad och mellan olika sociala grupper. Det är där vi hittar de stora skillnaderna i Sverige.

Avslutningsvis – ska Sverige fungera måste man utgå från medborgarskapet när man definierar en svensk. Som svensk medborgare har man förstås skyldighet att rätta sig efter svensk lag, men också möjlighet att njuta de förmåner som ingår i medborgarskapet. Svårare än så behöver det egentligen inte vara om man är lite vidsynt och har hjärtat på rätta stället.

Resultat av undersökning - Mudderås vann

Tänkte redovisa resultatet av undersökningen jag lät göra häromveckan. Frågan gällde vad jag skulle kalla Mönsterås för i min kommande deckare och det var 55 personer som röstade. Tack!

Ser man resultatet rakt av blev det så här:

Mudderås 32,7%
Jönserås 20%
Åkeshov 16,4%
Rolandshov 14,5%
Rolandsås 7,3%
Centerås 7,3%
Konsensås 1,8%

Man kan också dela in namnen i sådana som knyter an till Mönsterås politiska mönster respektive de politiskt neutrala. I så fall blir det så här:

Politiskt neutrala: 52,7%
Anknytning till politiskt läge: 47,3%

Som synes en ganska jämn fördelning. Det finns förstås både för- och nackdelar med politiskt aktuella namn. Nackdelen är förstås att ortnamnet riskerar att bli inaktuellt inom några få år. Å andra sidan behöver det inte vara fel – dels blir det lite roligt just nu, dels kan framtidens läsare se det som ett historiskt tidsdokument i just denna aspekt. Å andra sidan behöver ett politiskt neutralt ortnamn inte utesluta att man får med aktuellt politiskt läge i boken. Och så stöter man sig inte med folk i onödan för detaljer. Bokens innehåll lär ändå så få en och annan att gå igång och leta fram sin värsta vokabulär.

Hur som helst är det just nu riktigt roligt att skriva, även om man aldrig får den tid som "riktiga" författare får. De verkar bara kunna isolera sig i något öde hus, skriva, gå promender och pimpla rödvin. Allt handlar om pengar. Är man etablerad och har kontrakt med ett förlag så får man förstås en helt annan frihet. Tillstår att jag är avundsjuk och gärna skulle leva "författarmyten" fullt ut, minus rödvinet som jag nog skulle ersätta med julmust. Nå, vi som saknar talang för att nå dit, får försöka hitta en kvart då och då när disken ligger i blöt.

Regina i Mönsterås hamn

Mönsterås hamnområde är aktuellt, så idag visar jag ett foto från omkring 1960, då området ännu fyllde en viss funktion för olika arbetsplatser i omgivningen. Här ser vi fartyget Regina.

Jag funderar på om detta kan vara samma galeas Regina som sjönk mellan Dämman och Sandvik 9 december 1963. Jag kan inte särskilt mycket om fartyg, men för mig ser det ut som en galeas ovan (fel säger fartygsexpertisen, då en galeas bara ska ha två master i modern tid). Fartyget var på väg från Stockholm till Kalmar där hon skulle byggas om till fritidsbåt. Ägarna Blomberg fanns ombord. Båten började läcka i norra Kalmarsund och när länspumpen slutade fungera blev läget snart kritiskt. Vid 22-tiden på kvällen skickades nödraketerna upp. Makarna Blomberg räddades i sista stund av fiskaren Åke Karlsson från Persnäs efter att ett annat fartyg först anlänt till Regina utan att undsätta besättningen. 2002 hittades vraket efter Regina på 26 meters djup av Long Island Divers-Ölands dykcenter. Se även här.

 

Mönsteråsbloggen rangordnar partiernas särdrag

I dessa skandaltider när riksdagsledamöter slåss inte bara med knytnävar, utan i flock med järnrör, så kan det vara på sin plats att rangordna riksdagspartiernas särdrag och dela ut priser.

1. Sverigedemokraterna

Ohotad etta. Anser man att Sverige förlorade mot England med 0-2, knuffar späda kvinnor och kallar dem för horor, hotar fyllbultar med järnrör, har ett ordförråd där ”blattte”,  ”babbe” och ”PK-media” är vanligast förekommande, samt menar att svenska medborgare med mörk hudfärg inte hör hemma i gamla Svedala, så kan ingen annan placering komma ifråga. Lägg därtill alla ”särbegåvningar” ute i kommunerna. Nä, med den unkna människosynen får man vackert kliva upp på pallens översta plats och i allas åsyn och under unisont burop emottaga förstapriset i form av en icke förslutningsbar burk sursill, samt Marcus Priftis bok ”Främling, vad döljer du för mig?”. Ät och läs och om möjligt begrunda.

2. Vänsterpartiet
Gamla VPK har visserligen retuscherat bort K-et för att markera att vi minsann inte är kommunister som vill avrätta alla svinaktigt rika näringsidkare med nackskott eller skicka något mindre rika diversehandlare till malmgruvorna i norra Norrland med malm upp, mat ner. Men här gömmer sig fortfarande en och annan som har både Lenin och Stalin där andra har fotografier på sin fru och sina barn. Partiet har också blivit hemvisst för genustalibaner som infiltrerat både universitet och kommuner med sina idéer om män som kollektivt förtryckande social kategori, könet som social konstruktion och som mer än gärna skulle vilja förbjuda både flick- och pojkleksaker, förbjuda amning, införa obligatoriskt hen-dagis från 1 månads ålder och införa obligatorisk föräldrautbildning trots att Torbjörn Fällin en gång sa att ”Kvigorna hemma på gård´n behöver ingen föräldrautbildning”. Ja, det blev mycket förbud och obligatoriskt där. Tack vare dessa galenskaper har man försinkat den viktiga kampen för lika lön och lika villkor i samhället. Så…kliv upp på pallens andra trappsteg och tag emot en bit fint skivad skämd gåslever. Eftersom detta parti har minst två ideologiska galenskaper får man utöver detta tre böcker – en könsstereotyp leksakskatalog, Larry Cahills artikel ”His brain, her brain”, samt ”Kommunismens svarta bok” vilket således är andrapriset.

3. Moderaterna

Här hittar vi ju alltid några som av fisförnäma principiella skäl vägrar betala både TV-licens och skatt, samt uppvisar stor ovillighet att själva tvätta, städa och hämta sina ungar på dagis. Rika som inte vill göra rätt för sig men som vill ha lyxvilla, Mercedes, segelbåt och polsk städerska för 35 kr i timmen, gillar priskommittén inte. Upp på pallen och skäms. Tredjepriset är en otymplig tjockTV, en ljummen mellanöl, samt en filmatisering av Maja Ekelöfs bok ”Rapport från en skurhink”. Trevlig fredagskväll önskar vi Moderaterna.

4. Socialdemokraterna
Och vad hittar vi här. Jo, storebrorsfasoner kombinerat med vårdslöst handhavande av skattemedel, skattesubventionerade inköp av ljus äcklig turistchoklad för privat bruk och trixbidrag till redan välgödda riksdagsmän. Ja, inget annat parti förmår så skickligt förvandla mörker till ljus och med indignerat röstdaller förklara att de minsann inte är några fuskare. Arbetarklassens företrädare vill uppenbarligen visa arbetarna hur fint de en dag efter några hundra år av reformer kommer att få det när det klasslösa samhället väl är infört. Några måste ju gå före. Fjärdeplatsen är alltid lika förtretlig, så retfullt nära strax utanför pallen. Men priset blir en på Liseberg vunnen jättechokladkartong som hela riksdagsgruppen kan mumsa på hela mandatperioden, samt Maija Runcis bok ”Steriliseringar i folkhemmet”.

5. Kristdemokraterna

När det här partiet en gång bildades så var ”Krist” förpliktigande”. Man höll hårt på kristligt leverne och agerade inte svekfullt gentemot den svage och fattige. Idag står man inte för någonting som Jesus representerade. Man vill inte ens förvandla vatten till vin. Lewi Pethrus parti har blivit kapat av blekfisar. Likväl har man behållit ”Krist” i partinamnet. Att till denna grad lyckas osynliggöra sig själv utan blekmedel är en bedrift som ger en hedrande femteplats. Fram och ta emot priset som blir en stor snaps enligt gamla måttet Jungfru så att partiet får tillbaka lite mod och mannakraft. De absolutister som vägrar ta snapsen får istället ett paket Grumme vittvätt med extra blekmedel, samt Lewi Pethrus bok ”Gå ut på gator och gränder”.

6. Centerpartiet
Partiet som övergav landsbygden, men omfamnade kärnkraften, samt vägrar göra upp med sitt bruna förflutna. Med andra ord – partiet utan ryggrad. Det ger sjätteplatsen, vilket ingen ska tro är en bra placering. Det blir till att ställa sig i ledet och hämta priset – ett ton överbliven frukt och grönt från Willys, samt Mattias Tydéns och Ingvar Svanbergs bok ”Sverige och förintelsen” eller boken ”Vilse i leråkern” av Åke Kråka. Den som vägrar ta emot priset tvingas lyssna på Torbjörn Fälldins linjetal om kärnkraften från 1978 – på repeat.

7. Miljöpartiet

Nog för att det kan låta trevligt med ett parti som bryr sig om vår planets överlevnad. Men så har vi ju alla hardcoreveggisar som inte bara vill införa en och annan köttfri dag i skolan, utan helst vill förbjuda alla grisar och kossor, dvs alla julskinkor och oxfiléer. Inte bara ge ungarna sund allsidig kost, utan låta en ordinär skollunch bestå av ekologiskt odlade potatisar med tre extralager osynligt stenhårt skal garnerat med groddar för att sedan festa till det med mungbönor som efterrätt. Som vill införa yoga som kärnämne och utvidga idrott och hälsa med studier av auror, astralkroppar, örtmedicin, TM, jordstrålning, reinkarnation, blomsterspråk, djurkommunikation, Feng Shui, karma, reiki, telepati, ängelhealerwb, samt spå i kaffesump. Nä, det får bli ett sjundepris i form av en Cheeseburgare extra large med allt, samt boken ”Vetenskapen och förnuftet” av Georg Henrik von Wright.

8. Folkpartiet Liberalerna (alla ord med liber har med frihet att göra).
Frihetspartiet som vill införa mer kadaverdisciplin i skolorna, könskvotera, samt föra in hela svenska folket i en fulländad pk-lycka. Toleransväktarna som inte tolererar intoleransen, till skillnad från de liberala pionjärerna som var beredda att dö även för trångsynta meningsmotståndares rätt att fritt få uttrycka sina tokigheter.  Partiet som alltid läxar upp andra länder där det ännu finns hemmafruar och länder som inte tycker det är ok att döda bebisar i magen. En åttondeplats är inte meriterande. Priset till alla partimedlemmar blir blodpudding sju dar i veckan under en månad kombinerat med en månads militärtjänstgöring i fält på norra Öland vintertid under fåken med major Björklund som tjänstgörande befäl. Skulle ni till äventyrs få någon tid över får ni läsa boken ”On Liberty” av John Stuart Mill (originalutgåvan).

Hamnområdet

Sedan sågen försvann i hamnområdet för ett par tre årtionden sedan så har området tyvärr inte utvecklats genomtänkt utifrån en långsiktig helhetssyn. Länge stod allt och förföll. Sedan gjorde man i ordning en del, ordnade med lekplats och byggde hyreshus, medan annat fick fortsätta förfalla. Någon genomtänkt plan för området verkade inte finnas, annat än ett man skulle bygga hus nära strandlinjen, vilket tveklöst var ett strategiskt misstag. När man så gjorde sig av med det kulturellt värdefulla godsmagasinet som man bara några år tidigare hade flyttat dit, så visade det bara ännu en gång att man inte tänkte långsiktigt med respekt för områdets historiska arv.

Hur som helst har blandningen av tillsnyggat och ovårdat bidragit till att både bofasta och turister har fått ett dåligt intryck. Jag har vid flera tillfällen tagit upp problemet på bloggen och jag vet att andra partier har haft idéer för att ge området ett lyft.

Så kunde vi i dagens lokalpress (2) få ta del av kommunalrådets och Centerpartiets planer för att ge området en ansiktslyftning. Det är bra att Centerpartiet har lyssnat in vad både privatpersoner och andra partier har drivit länge. Men av tidningen får man intrycket att det är Centerpartiets idé. Således - ännu en gång tar kommunalrådet och Centerpartiet åt sig äran för något som andra har kommit på.

Nu borde man förstås ha gjort något helt annorlunda från början och istället för bostäder satsat på ett fint fritidsområde. Jag kan se framför mig hur vackert det hade kunnat bli, och där hade ju godsmagasinet blivit en pärla.

Historisk rundtur

Häromdagen var jag ute på en historisk rundtur i Mönsteråsbygden. Med mig hade jag en mycket duktig guide som vill vara anonym. Nedan visar jag några fotografier från turen.

I Mölstad finns den här kanalen som bör ha tillkommit för drygt 100 år sedan. I äldre tider hade Ramsebäcken två utlopp till Lillån. Den ena gick i en sväng förbi de två stora flyttblocken. Förmodligen var det när man stängde av denna bäckfåra, som man byggde om det andra utloppet till en kanal. Kanske för att klara det ökade utflödet av vatten. Det är i alla fall min teori.

Vid kanalens början kan man se denna bro där en stump av den gamla vägen med staket blivit kvar efter att man dragit den nya vägen som skymtar där uppe vid bilen.



Vägstumpen som blev kvar.

Det har sina risker att luta sig ut över en kanal, men jag klarade mig.

Vid Herrstorp/Harrstorp hittade jag rester av den gamla skyttebana som en gång låg här.

I närheten låg denna lergrop från Herrstorp tegelbruks dagar. I området finns flera sådana gropar.

I närheten av Berg ligger den här dammen som en gång var Mönsterås vattentäkt. Från slutet av 1600-talet till 1800-talets mitt finns det belägg för att det låg en sågkvarn vid denna plats.

Dammen sträcker sig ganska långt bort. Miljön kändes ganska mystisk och jag har full förståelse för de historier om troll och naturväsen som är kopplade till denna bygd.

En bit ner i skogen låg pumphuset, snart intagen av naturen.

Mossan har börjat ta över anordningarna vid dammen.

I närheten står en gammal anslagstavla.

Vid Nygård ligger det här vackra magasinet. Det berättas om luffare och statare som kröp under stenfoten, borrade hål och satte säcken under hålet.

En gammal källare mellan Nygård och Hammarglo.

Blick ner i källaren.