Del III - En stillsam revolt

Idag fortsätter jag min berättelse om Gud och kyrkan. De två första delarna behandlade barndomen fram till tidiga tonåren. Se här och här.

Jag frågade aldrig chans
Min relation till tjejer var spänningsladdad och belamrad med många restriktioner. Delvis hade det sin orsak i att jag var blyg (de få gånger jag överhuvudtaget kontaktade flickor var det givetvis brevledes), men måste också ses mot bakgrund av att Pingstkyrkan hade ytterst strikta regler kring att sällskapa och finna en livskamrat. Som liten måste jag ha missuppfattat hela resonemanget eftersom jag länge trodde att det var fel att ha sällskap över huvudtaget. Därför gjorde jag aldrig ens några taffliga försök att ”fråga chans” som det hette. Det fanns inte ens på kartan att jag skulle ta ett så storslaget felsteg.

Splittrad familj

Mina funderingar kring detta tema kom av sig när det började uppstå spänningar mellan mina föräldrar – spänningar som hade sina rötter i församlingsengagemanget. Min mor fick via församlingen flera väninnor som hon umgicks mycket flitigt med. Min far fick inte motsvarande manliga vänner. Efter några år skapade det slitningar som fick äktenskapet att knaka. Min mor var sällan hemma eller satt i ett rum med väninnorna och bad eller sjöng sånger om Jesus. Jag raljerar inte över detta. Det vidgade hennes liv och gav glädje och mening, men min far kände sig förstås allt mer ensam och utanför.

Efter några år var skilsmässan ett faktum. Min far fick bära hela skulden och det är väl den bilden som ännu är i omlopp. Jag drogs som barn in i konflikten och förmåddes ta ställning för min mor som var skicklig på att förmedla sin version och vinna min lojalitet. Min far teg, men var långt ifrån den illvilliga människa som vissa ville ha det till. Visst var det min far som skrek högst under bråken och män får nästan alltid med automatik skulden. Men ytan ger ofta en förljugen bild. Min far hade sina sidor, men han bevarade drömmen om ett normalt liv. Det skall han ha all heder av. Nä, jag vet att det finns många som inte tycker man ska lämna ut familjeangelägenheter så här, dvs tiga, gömma och hyckla. Men eftersom jag i högsta grad drabbades så ska ingen ta ifrån mig rätten att dela min smärta från dessa år. Skilsmässor är offentlig handling.

Den församling som hade misslyckats med att hjälpa mina föräldrar att hålla ihop, och kanske till och med indirekt skapat de förutsättningar som orsakade skilsmässan, tog ibland upp ämnen som hade med äktenskap och familj att göra. Idealen var höga. Verkligheten en annan.

Starkt begränsat utbud

Givetvis funderade även jag på att någon gång hitta en livskamrat. Jag skilde mig därvidlag inte från de andra pojkarna. Men det fanns som sagt strikta förhållningsregler som starkt begränsade utbudet. Man fick bara sällskapa med kristna flickor och helst skulle hon tillhöra samma församling (kanske särskilt för att slippa teologiska och praktiska komplikationer vid dop).

Dessa omständigheter minimerade utsikterna att en dag bli gift eftersom jag inte stod särskilt högt i kurs i församlingen där det var viktigt att gifta in sig i rätt familj. Ja, så sa man förstås inte, men man kan tydligt se hur etablerade familjer i församlingen gifte in sig i varandra. Det skulle de aldrig tillstå, men det är ju bara att titta på hur mina jämnåriga gifte sig. Vi som kom från familjer i periferin hade inte en chans; särskilt inte om vi hade skilda föräldrar. En tjej sa till och med rakt ut till mig att barn till skilda föräldrar hade ökade risker att själva hamna i skilsmässa. Därmed antydde hon att jag inte var aktuell.

Miraklet uteblev
Nå, nu sa man ju att Gud hade utvalt livskamraten, så jag behövde ju egentligen inte ägna mig åt dylika sociologiska analyser. Men ingen visade mig något som helst intresse. Skulle jag behöva leva på det sätt som Paulus ansåg vara bäst – dvs ogift?

I min frikyrkas undervisning betonades att Gud hade utsett en speciell livskamrat åt var och en som kunde återfinnas via bön eller ett mirakel. I bästa fall kunde man genom bön få bekräftat vem livskamraten skulle bli. I så fall hade den tilltänkta också fått det verifierat i bön. Men det kunde också lösa sig utan bönekamp. Gud kunde nämligen få för sig att skicka henne/honom i ens väg när han ansåg tiden vara inne.

Det är ju lätt att raljera över det där, men jag trodde bergfast på de angivna metoderna. Det hände till och med att ungdomar som sällskapade gjorde slut sedan den ena eller båda under bön hade kommit fram till att de inte var ämnade för varandra. Därför – hur kära de än var – så gick de under tårar åt skilda håll.

Således hade jag den fasta övertygelsen att Gud hade utsett en livskamrat åt mig. Men vem kunde det vara? Jag är helt övertygad om att jag offrade osunt många timmar åt att be och fundera över den totalt meningslösa frågan. För självklart dök hon aldrig upp. Att jag inte var särskilt attraktiv och saknade socialt kapital skulle ju inte spela någon roll när Gud styrde det hela. Så varför kom hon aldrig när mina mer good-looking-kompisar från socialt välartade familjer fick sina livskamrater ”serverade” av Gud?

Sanningen är förstås, som jag redan antytt, att sociala mönster och biologiska instinkter styrde valen. Men eftersom jag inte begrep det då, så skapade det en känsla av att Gud hade övergivit mig. Vad hade jag gjort för fel som aldrig fick min livskamrat? Där fick Gud och jag en kontrovers som jag aldrig tror att vi redde ut ordentligt.

Nervositet i barnaskapet

Men jag tror inte jag kan skylla på Gud, utan det är bara att inse att jag var offer för en obalanserad teologi som allt för mycket betonade ”den rätte” och ”miraklet”, mer än människans ansvar att förvalta sitt liv och där man faktiskt får försöka finna sig en livskamrat så gott man kan. Överlag så fanns det en nervositet inbakad i barnaskapet till Gud där det gällde att få visshet om Guds exakta vilja för att det inte skulle gå snett i livet. Jag hörde aldrig någon tala om ansvaret att förvalta det liv man fått efter bästa förmåga och utifrån de egenskaper och gåvor man fått. Och går det åt helsike med förvaltarskapet, vilket det ju gör för alla i olika grad, så säger inte Gud upp föräldraskapet.

Föräldragenerationen tänkte ut
Om min mor och en annan dam i församlingen hade fått bestämma så hade jag emellertid blivit gift ganska tidigt. Jo, jag parades faktiskt ihop med väninnans dotter redan som barn. Min mor och hennes väninna sa att det skulle bli jag och flickan en vacker dag. Men flickan och jag var till föräldrarnas besvikelse inte det minsta intresserade av varandra. När jag sedermera i 22-årsåldern träffade min första flickvän i Växjö, så ringde min mors väninna, alias min tilltänkta blivande svärmor, upp mig från Mönsterås och uttryckte sin stora besvikelse över att jag hade övergett hennes dotter som Gud hade förutbestämt att jag skulle gifta mig med.

Flytten till Gamleby blev en befrielse

Men nu ska vi inte gå händelserna i förväg. Samtidigt som mina församlingskamrater började sällskapa, gifta sig och lägga livet tillrätta så hamnade jag i fängelse 14 dagar för vapenvägran. Idag skulle jag ha gjort ett annat val, men jag är glad att jag konsekvent följde min övertygelse. Kontrasterna blev allt större.  Därefter lämnade jag Mönsterås och flyttade till Gamleby folkhögskola 1987. Det blev ett mycket betydelsefullt år där jag fick lite distans till min livsvärld i Mönsterås. Mina föräldrars skilsmässa hade gett upphov till en del andra följdproblem som jag inte kan gå in på, men som gjorde att jag i stort sett förlorade min ungdom och fick ta ansvar som en vuxen från 15 års ålder – ansvar för min bror och min mor. Det fanns några år som jag inte vill att någon ska behöva gå igenom och som har satt spår för all framtid. År då ingen vuxen tog ansvar utan jag fick bära hela familjen. Gamleby kom därför som en befrielse.

Inte heller i Gamleby hade jag några större framgångar på tjejfronten. Jag hade helt enkelt inte förmågan att ställa mig in och sköta snacket på rätt sätt - ja det där som tjejerna verkade falla för. Överlag kan man väl säga att tjejerna i allmänhet hade den dåliga smaken att falla för öldrickande muskelpaket oavsett förmågor bakom skallbenet. Taniga nördar av obestämbar kvalitet som jag hade inte så mycket att komma med. Nå, en tjej ville väldigt gärna lämna en fest och följa med mig hem och lyssna när jag spelade gitarr. När vi väl kom fram hade jag låst ut mig, så det var bara att återvända till festen. Inget gitarrspelande!

Som ni förstår hade jag vid det laget tröttnat på att vänta på den gudasända flickan och när jag väl började anstränga mig gick det i och för sig knappast bättre, men ändå. Trots alla bakslag visade jag i alla fall viss handlingskraft.

Livet i övrigt anslog en lätt melankolisk ton. Jag lyssnade mycket på musik, främst s.k. indiemusik. Särskilt gruppen The Smiths och dess sångare Morrissey gjorde sånger som syntes återspegla de känslor av utanförskap som tillvaron hittills hade inneburit. Ja, jag hade till och med Morrisseyfrisyr några år.

Till Växjö

När jag 1988 flyttade till Växjö för att studera så ökade förstås chanserna att hitta någon likasinnad. Omkring 1989 träffade jag min första flickvän och hon var inte Pingstvän, vilket föranledde min pastor i Mönsterås att ha ett allvarligt samtal med mig. Jag minns att jag blev mycket besviken på de varningar han förmedlade till mig. Hur skulle det gå om vi fick barn? Vilket dop skulle vi tillämpa? Var det här verkligen rätt? Ja, jag minns att jag tog illa vid mig av att han inte gratulerade mig. Och om han nu ansåg det vara fel att söka livskamrat utanför församlingens stängsel, så borde han kanske ha funderat lite på varför jag inte hittade någon i församlingen.

Vi höll ihop ett par år och så var det med det. Livet i Växjö innebar förstås studier och åter studier, och så en och annan fest ibland. Det hände att jag drack mig berusad, även om det inte var ofta. Kyrkan besöktes sällan, även om jag inte släppte kontakten med Gud. Men man kan väl säga att de första åren i Växjö innebar en stillsam revolt mot barndomens kvävande regelsystem. Plötsligt kunde man ta sig ett par öl utan att skitsnacket gick igång. Jag brukade gå på bio kvällen innan en tenta för att koppla av. Jag hade en flickvän. Jag träffade människor som värderade studier och inte bara förmågan att snickra ett hus eller laga en bilmotor. Det var i många avseenden en fin period.

Har aldrig tilltalat mig

Idag är jag tacksam att jag aldrig hittade en livskamrat i församlingen i unga år, även om det säkert hade besparat mig många sorger. Å andra sidan hade jag aldrig stått ut med det från mitt perspektiv erbarmligt tråkiga och superpräktiga liv som många hamnade i (även om de förhoppningsvis inte upplevde det så själva). Var och en må bli lycklig på sitt vis, och jag ser absolut inte ner på svenssonlivet, men det har aldrig tilltalat mig.

Ingen viskar nå´t namn
Jag vill absolut inte ta ifrån någon tron på mirakel. Jag har upplevt sådana också. Människor som vid bön har blivit mirakulöst botade, exempelvis. Men när man ska hitta en livskamrat så får man allt försöka göra så gott man kan utan att Gud viskar något namn i örat. Däremot kan man ju alltid be om kraft att orka med alla de olyckliga kärlekar som står på rad utmed vägen innan man träffar sin livskamrat. Det är helt ok det också.

Gud skulle dra mig tillbaka

Efter några år skulle Gud dra tillbaka sin förlorade son. Jag skulle komma hem och lyssnade mycket på Talking heads låt "This must be the place" (eller varför inte i denna underbara körversion). Nå, jämförelsen med den förlorade sonen håller inte riktigt. Den förlorade sonen hade det väldigt bra hemma, även om han inte insåg det utan tog allt för givet. Mina tonår hade ärligt talat inte varit bra.

Men Gud gav sig tillkänna vid rätt tidpunkt, fast till sammanhang där det var högre i tak än jag varit van vid. I Växjö fanns både frikyrkorna och den svenskkyrkliga gammelkyrkligheten. Särskilt gammelkyrkligheten skulle komma att revolutionera och berika det andliga livet på några avgörande punkter. Om mitt möte med gammelkyrkligheten, det djupa allvar och den stora tilliten i barnaskapet som människorna bar på, kan ni läsa i nästa inlägg.

Fällda träd

Idag fälldes två träd just vid gränsen till "vårt" kvarter. Vet inte varför. Oavsett orsak var det synd för de har varit så vackra sommartid och lockat hit fåglar. Nu blev allt så öppet och sterilt. Hoppas de inte fäller träden i dungen där vi bor. Kanske borde man bilda en förening som arbetar mot "landskapets förfulning".

Träden brukade skymma oljekraftverkets skorsten.

Spelschema för GIF i div 4 NÖ

Derby direkt
Det preliminära spelschemat för division 4 NÖ ligger nu ute på Smålands FF:s sida. Här redovisas Mönsterås matcher under vårsäsongen. Noteras kan att premiären innebär derby direkt mot Timmernabben. Tror att Timmernabben kan bli en bra premiärmotståndare för GIF, även om derbyn alltid är trevligast några omgångar in på säsongen. Hur som helst känner jag mig full av tillförsikt och känner att GIF har ett psykologiskt övertag. I övrigt noteras många krångliga speldagar som måndagar, torsdagar och fredagar.

April

21 (15.00): Mönsterås GoIF - Timmernabbens IF

25 (18.45): Madesjö IF – Mönsterås GoIF

Maj

04 (15.00): Överums IK – Mönsterås GoIF

09 (15.00): Mönsterås GoIF – Nickebo IK

16 (19.00): Hultsfreds FK – Mönsterås GoIF

20 (19.00): Mönsterås GoIF – Fågelfors IF

24 (19.00): Blomstermåla IK – Mönsterås GoIF

31 (19.00): Mönsterås GoIF – Smedby BoIK

Juni

06 (15.00): VSGF/JAIK – Mönsterås GoIF

13 (19.00): Mönsterås GoIF – IFK Oskarshamn

17 (19.00): Trekantens IF – Mönsterås GoIF

Sedan vänder serien med match mot Timmernabben den 27 juni innan sommaruppehållet tar vid.

Det dröjer inte allt för länge innan träningsmatcherna drar igång. Följande har jag hittat. Förhoppningsvis klarnar det med exakta tider.

23/2 – Mönsterås – Kåremo

2/3 – Mönsterås - IF Stjärnan

16/3 – Mönsterås – Hossmo

23/3 – Mönsterås – Blomstermåla

28/3 – Mönsterås – Timmernabben

6/4 – Mönsterås – Smedby

13/4 – Mönsterås – Runsten/Möckleby

Har vi lärt oss något...?

Rydvalls 1700-talshus rivs omkring 1960 där Storgatan delade sig. "Saneringen", som man kallade det, av Mönsterås hade börjat. Snart gick man vidare med ytterligare tre hus som syns på denna bild.

En gammal stuga rivs 1986 när Torget skulle "saneras" och ge plats åt nya hus.

Mekaniska verkstaden, ett unikt lokalt och regionalt minne av 1900-talets industriepok, rivs på Kuggås år 2013. "Sanering" pågår för att ge plats åt fem villor. Foto: Lars Aronsson.

Mekaniska verkstaden under rivning. Foto: Lars Aronsson.

Industriminne på Kuggås. Foto: Lars Aronsson.

Prisjämförelse - via telefonjacket och via stadsnätets fiber

Den som följer bloggen vet att vi nyligen sagt upp fast telefoni och adsl-bredband, och ersatt det med IP-telefoni och bredband via stadsnätets fiber. Någon frågade hur det påverkar kostnaderna, och det kan jag redovisa (kostnad per månad och via Telia):

Förr

Digital-TV, kanalpaket stor: 199 kr + krypteringsavgift 49 kr = 248 kr.

Bredband, adsl 6-8 Mbit/s: 202 kr.

Fast telefoni: ca 225 kr (abonnemang + samtal).

TOTALT: ca 675 kr.

 

Nu

Digital-TV, kanalpaket stor: 199 kr + krypteringsavgift 49 kr =248 kr.

Bredband, fiber, 100 Mbit: 299 kr (339 kr efter ett år)

IP-telefoni: 0 kr.

TOTALT: 547 kr (587 kr efter ett år)

De tre första månaderna är digital-TV:n gratis och då blir månadskostnaden 299 kr.

Som synes sjunker månadskostnaden från ca 675 kr till 547 kr första året och därefter till 587 kr. Man bör också ha i åtanke att bredbandet är mycket snabbare med stadsnätets fiber. Ringer man med IP-telefonin blir det förstås en samtalsavgift som tillkommer, men eftersom vi bara ringer med våra mobiler så blir det 0 kr för oss. Det fanns ingen anledning för oss att ha kvar den fasta telefonin som i stort sett bara innebar en abonnemangskostnad. De som vill nå oss, men inte ringa till våra mobiler, kan ju ännu slå det gamla numret som man behåller vid IP-telefoni.

Notera att annan leverantör än Telia kan ha något billigare pris för motsvarande bredband. Å andra sidan har de ibland dyrare kanalpaket och ibland en kostnad för IP-telefonin.

GIF:s fina priser på Hjulet

Fyndade GIF-priser på Hjulet. Det var priser av olika slag åren 2006-2012. Vem skänker bort sina fina priser? Verkar underligt. Nå, jag köpte dem för 5 kr styck utan att ha snuddat en fotboll.

Nygrens på Storgatan

Här ser vi Nygrens vackra hus. Bokbindare Anton Reinhold Nygren hade pappershandel och var den första affären i Mönsterås som sålde leksaker. 1944 köpte Sparbanken tomten och huset som revs sedermera för att ge plats åt nuvarande bankhus.

Äntligen bredband från Telia efter kabeltrassel

Den korta versionen
Så har vi då äntligen fått vårt bredband via stadsnätets fiber. Det dröjde tio dagar efter det datum Telia utlovade leverans. Och innan dess var det ett par veckors jobb med att övertala Telia om att vi överhuvudtaget hade stadsnätets fiber indraget i radhuset.

Kablar felkopplade
Orsaken till strulet, när vi väl fått göra vår beställning, var att i princip varenda kabel i kvarterets centralstation hade kopplats till fel lägenhet. Vi, som bor i lägenhet 2, hade fått kabeln som skulle till lägenhet 4, och vår kabel hade man kopplat till lägenhet 8.  Efter många mejl och timmar i telefonen med Telia så skickade de till slut en tekniker från Mönsterås Bostäder som kopplade kablarna rätt. Tänk om jag redan från början hade vetat att bostadsbolaget kunde fixa problemet. Men vi har ju fått direktiv att vända oss till Telia när stadsnätets fiber krånglar. Hur som helst kan ju kvarterets övriga invånare vara glada. Om de också vill beställa fiberbredband, så är nu alla kablar rätt kopplade, varför de slipper ett par veckor i telefonen med Telia.

Förutom att det var mentalt påfrestande att hela tiden behöva ligga på och argumentera med Telia några veckor, så är det förstås allvarligt för Telia, Mönsterås Bostäder och Mönsterås Kommun, som alla använder sig av stadsnätets fiber som lockbete i sina kampanjer. Snabbt och smidigt bredband är förstås bra både för kommun och bostadsbolag. Om det då visar sig att det istället blir krångel så faller hela konceptet. För jag vet ju att jag inte är ensam om att ha råkat ut för strul.

Förutom denna övergripande synpunkt så kan ju konstateras att de som en gång kopplade in kablarna gjorde ett riktigt hafsjobb. Ingen har heller kontrollerat utfört arbete och kvalitetssäkrat. Jag gratulerar alla grannar som slipper detta strul i framtiden. Det finns inga ord i världen som kan återge den mentala härdsmälta man genomgår när man måste kontakta Telia och först försöka övertyga dem om att vi faktiskt har fiber indraget och därför kan göra denna beställning, därefter försöka reda ut vad det är som inte fungerar och sedan ligga på och tjata när inget händer. Man är ganska slut efteråt.

Nedan återger jag hela händelseförloppet.

Den långa versionen

Telia sa att vi inte kunde köpa kanalpaket
Det har snart gått två år sedan vi fick digital-TV via stadsnätets fiber där vi bor (Mönsterås Bostäder). Jag minns när vi skulle köpa kanalpaket av Telia och de sa att det var omöjligt eftersom det inte fanns något avtal med bostadsbolaget. Mönsterås Bostäder sa å andra sidan att både teknik och avtal fanns, och vi hade ju fått information och reklam om detta. Först efter tre krångliga samtal till Telia fick vi köpa vårt kanalpaket.

Tvekade länge
Det har också funnits möjlighet att skaffa bredband via stadsnätets fiber, men vi har hittills nöjt oss med det långsammare bredbandet via telefonjacket (adsl). Jag har tvekat att gå över till fiber av den enkla anledningen att jag inte litar på att Telia skall reda ut det. Minnet av digital-TVstrulet var färskt.

Telia sa att vi inte hade fiber indraget
Men så bestämde vi oss nyligen att säga upp fast telefoni och adslbredband för att istället skaffa bredband och IP-telefoni via stadsnätets fiber. Ja, Telia har ju gjort reklam för detta och jag såg att det fanns ett förmånligt paketpris just nu. Så jag mejlade Telia och förklarade vad vi ville. Efter tre fyra dagar fick jag till svar att vi inte hade fiber indraget i vårt hus och att vi därför inte kunde få bredband via stadsnätet.

Jag skrev igen och förklarade att det var några killar och kopplade in oss på stadsnätet för snart två år sedan och att vi har haft digital-TV via stadsnätet sedan dess. Efter några dagar svarade Telia att vi hade TV via adsl (vilket vi absolut inte har). Jag försökte ånyo förklara att vi har fiber och tillgång till stadsnätet, att vi har en sådan där switcher i ett skåp och att vi har nätverksuttag i varje rum. På switchern finns en kabel för TV, en för dator, en för IP-telefoni.

Telia erkände fel
Till slut tillstod Telia att de hade gjort fel och att vi visst hade fiber indraget och att vi nu skulle få beställa vårt fiberbredband och samtidigt få stänga ner fast telefoni och adsl-bredbandet. Måndagen den 14 januari skulle det fungera, sa damen.

Inget bredband som utlovat
Givetvis fungerade det inte den 14 januari. Jag testade att koppla datorn direkt in i nätverksuttaget och jag testade via router. Men icke. Jag kom bara till något som heter Bredbandswebben, och det är dit man kommer om man inte har valt leverantör. Något annat Internet fick vi ingen kontakt med. Och jag kontrollerade förstås att alla inställningar stämde i övrigt.

Vårt nätverksuttag var sammankopplat med grannarnas lägenhet två dörrar bort
Så jag ringde Telia och fick då tips att kolla vilken adress som med automatik dök upp i Bredbandswebbens formulär om jag registrerade mig där. Jag gjorde så och fann då att lägenheten två dörrar från vår poppade upp. Vi bor i lägenhet B, men vi hade fått lägenhet D kopplad till vårt nätverksuttag. Senare skulle jag få veta att vår lägenhets kablar var kopplade till lägenhet nr 8.

De grabbar som var här i april 2011 har alltså kopplat ihop kablarna fel i kvarterets centralanläggning. Nu lovade Telia att skicka hit någon från det företag de anlitar i sådana här fall, förmodligen samma företag som en gång kopplade allt fel. Det skulle ta två till tre arbetsdagar.

Två dagar försenade
Efter tre dagar så hade det förstås inte hänt någonting. När jag ringde så sa de att de ligger två dagar efter med felanmälningarna, vilket på grund av helgen direkt omvandlades till fyra dagar. Nu hade de dock varit snabba med att koppla bort den fasta telefonin, och IP-telefonin fungerar ju inte utan bredband, varför vi nu alltså stod utan fast telefon.

Nu blev vi lovade att de skulle försöka koppla rätt på avstånd i början av kommande vecka och om det inte fungerade, skicka ut en tekniker i mitten av veckan. Och i går (onsdag den 23) kom teknikern. Och han visade sig jobba på Mönsterås Bostäder. Plötsligt kändes alla samtal med Telia och timmar i samtalsköer meningslösa. Varför ta en jobbig omväg via Telia om det ändå är bostadsbolagets gubbar som löser problemen?

Nå, teknikern ordnade ett kopplingsschema och fann att så gott som alla kablar i kvarteret var felkopplade. Vår kabel hade hamnat i lägenhet 8 etc etc. Så det var ju bara att koppla om.

Och när väl kablarna var rätt kopplade så var det ju inte svårt för mig att koppla in router, datorer och telefon. Det gjorde jag på mindre än en halvtimma.

Familjen bakom Frasses i Mönsterås

Jenny och Daniel Skaret med barnen Tilde och Astrid framför den gamla affärslokalen i Älgerum, där makarna står redo att öppna en Frasseanläggning till våren. Klicka på bilden eller högerklicka och öppna i nytt fönster för större format.

Familjen bakom Frasses i Mönsterås

Som Mönsteråsbloggen kunde berätta i höstas så ska hamburgerkedjan Frasses etablera sig i Mönsterås. Bakom satsningen står en Mönsteråsfamilj som troligen ganska många känner igen. Och trots att de helt nyligen passerat 30-årsstrecket har de över 10 års erfarenhet från branschen. Mönsteråsbloggen fick en pratstund med Daniel och Jenny Skaret som beredvilligt berättade om sina planer.

- Jag satsar alltid 100% på det jag gör vare sig det handlar om fotboll eller företaget och nu ville vi göra något här i Mönsterås. Frasses hamburgerkedja har ett koncept som vi tror passar bra här.

Det går inte att ta miste på entusiasmen när Daniel Skaret berättar om den nya Frasseanläggningen som han och Jenny står redo att öppna i vår. Arbetet med interiören pågår redan för fullt bakom väggarna i den gamla affärsbyggnaden i Älgerum som har stått öde i flera år.

Daniel har det som kännetecknar en typisk entreprenör. Han har ständigt något på gång, pratar jämt i sin mobil och brinner både för sitt företag och för bygden. Daniel är också en välkänd profil bland fotbollsintresserade. Redan som 17-åring debuterade han i GIF:s A-lag och så sent som förra säsongen var han med och hjälpte sitt lag upp i division fyra. 

- Jag kanske inte bidrar så mycket på planen längre, men eftersom det är ett ungt lag så kan jag bidra med andra kvaliteter bara genom att vara med.

Jenny håller en något lägre profil, men betyder lika mycket för att allt ska fungera. De verkar komplettera varandra väl. Men helt okänd torde inte heller Jenny vara. Många känner igen henne från tiden när hon jobbade på Sibylla Punktens gatukök, och sedan några år är hon ett välbekant ansikte på Byxshop.

Över tio år i branschen

Daniel och Jenny är bara nyss fyllda trettio, men kan ändå kalla sig veteraner. Men hur hamnade de i gatuköksbranschen?

Allt tog sin början redan i tonåren när Daniel jobbade extra i kiosker och på bensinmackar samtidigt som han läste ekonomisk linje på gymnasiet. Han fick också tillfälle att praktisera i Sibyllagatuköket vid Parkskolan och på den vägen är det. Efter färdiga studier blev Daniel föreståndare för Sibyllakiosken, och efter ett år tog han över som ägare.

- Det måste ha varit 2001, så jag blev egen företagare när jag var 20 år, säger Daniel som antyder att den första tiden var slitsam.

- Vi jobbade nog 90 timmar i veckan vardera. Jenny och jag skötte nästan allt själva under de fem år vi drev Sibyllakiosken.

Vi har saknat våra kunder

Efter ett mellanspel i bland annat Nässjö tog Daniel över Frasses i Kalmar för två år sedan. Men paret har haft svårt att släppa tanken på Mönsterås där de trivs väldigt bra. Förra året hade tankarna mognat och de bestämde sig för att göra en satsning på Frasses även i den gamla köpingen.

- Vi har saknat våra kunder från tiden då vi drev Sibylla i Mönsterås, säger Jenny och får medhåll från Daniel.

Öppnar till våren

Nysatsningen innebär dock inte att man överger Frasses i Kalmar. Efter en inledande fas, där Daniel kommer att se till att allt kommer igång i Mönsterås, är tanken att han skall ha huvudansvaret i Kalmar, medan Jenny ska leda verksamheten i Mönsterås.

- Vi räknar med att öppna i slutet av april eller absolut senast i maj, säger Daniel.

50 sittplatser

Frasseanläggningen skall ha 50 sittplatser, som under sommarhalvåret kompletteras med 30 uteplatser. Hela området skall snyggas till och man hoppas att det kan bli en trivsam samlingsplats. Men det är mycket att tänka på för att allt ska fungera smidigt. Med all sannolikhet lär det exempelvis bli fler parkeringsplatser i området.

Bred meny

Förutom Frasses riksomfattande meny, så planerar man att komplettera med fem egna rätter.

- Korv med mos måste vi ju bara ha, och så kanske det blir ett salladsalternativ, berättar Daniel och Jenny samstämmigt. Men vi anpassar oss efter kunderna.

Men finns det några bra alternativ för den som vill vara lite återhållsam med kaloriintaget? 

- Frasses jobbar mycket med alternativa menyer och håller just på att uppdatera en näringsmanual som kommer senare i år. Det går förstås utmärkt att byta ut strips mot exempelvis sallad, mos eller lökringar. Du kan också välja rågbröd till din hamburgare. Sedan finns det självklart alternativa burgare som lax-, kyckling- och vegetarisk burgare, säger Daniel.

Frasses jobbar med allergifrågor

Samhället uppmärksammar allt mer olika allergier och det faktum att människors överkänslighet verkar öka. Hur hanterar Frasses denna problematik?

- Vi arbetar mycket med allergifrågor. Vi är till exempel en av få kedjor som kan erbjuda glutenfritt bröd till hamburgarna. Givetvis har vi också separata fritöser så att alla kan känna sig trygga på Frasses anläggningar. De flesta dippsåser och dressingar är också laktosfria.

Nyanställningar och barnvänligt

Daniel och Jenny räknar med att anställa mellan sex och tio personer, och tanken är att man skall kunna växla mellan Mönsterås och Kalmar beroende på orternas behov. Man hoppas också kunna bidra till att Mönsterås får ökad attraktionskraft, kanske genom att ha turistinformation i ett ställ.

- Förutom de lokala kunderna, räknar vi med att jobba mot vägen. På E22 har vi en strid ström med både turister och pendlare som vi hoppas kommer att hitta till oss, säger Daniel.

Daniel och Jenny, som själva har två barn, vill göra Frasses till en barnvänlig restaurang. 

- Vi tänker ha en TV med barnprogram som barnen kan titta på. Det blir också många alternativ på barnmenyn, och så många barnstolar, säger Jenny som planerat den delen.

Komplement

Men…finns det inte redan tillräckligt med gatukök och pizzerior i Mönsterås?

- Vi ser oss inte i första hand som konkurrenter, utan som ett komplement. Det finns ingen kedja av det här slaget i Mönsterås så vi vidgar marknaden.

Ser fram emot öppningsdagen

Makarna Skaret ser fram emot dagen då Frasses öppnar i Mönsterås.

- Det är det här jag kan! Vi gör inte det här bara för vår egen skull, utan för att vi tycker om Mönsterås. Vi kommer att jobba hårt för att det här ska bli bra och vi hoppas att Mönsteråsarna kommer att tycka detsamma, avslutar Daniel.

Om Frasses

Frasses var länge en i huvudsak norrländsk hamburgerkedja som öppnade sin första restaurang i Luleå 1975. Alla som kan sin Karl-Alfred vet att det i serien finns en person vid namn Frasse som är omåttligt förtjust i hamburgare. Idag har man omkring 50 restauranger över hela landet. Se vidare här.

"Du som har så lätt för att skriva..."

(Notera att detta är dagens fjärde blogginlägg)

Det har ju hänt att folk har sagt så som rubriken lyder. Men de skulle bara veta. Det är nämligen aldrig lätt att skriva. Jo, ibland när man är riktigt arg och orden exploderas ut så att tangentbordet blir överhettat. Då brukar det gå undan, och även om man får göra en efterredigering för att välja bort de mest otillbörliga orden i affekt, så anser jag att den arga energin ska synas, ibland öppet, ibland som en anspänning mellan raderna.

Fotbollsreferat brukar också gå hyfsat enkelt att få ner om man lyckas fånga tiden innan spänningen och känslorna lagt sig. Jag hade också bra flyt när jag började skriva på deckaren.

Annars är det svårt att skriva. Jag brukar läsa bloggar och författarsidor med tips hur man kan agera när man har kört fast. Det är sällan man har inspiration. Texter krystas i regel fram under svåra födslovåndor. Visst har åren på bloggen lärt mig att sno ihop kortare artiklar i hast om det krävs, men rent stilistiskt blir det ju inte så bra. Om jag däremot har en deadline så kan jag ibland uppbåda den särskilda koncentration som ger ett hyfsat resultat. Och när det handlar om människor jag har intervjuat anstränger jag mig förstås lite extra.

Men överlag är skrivandet inget renodlat nöje, samtidigt som det är bland det mest tillfredsställande som finns. Man mejslar fram i sten, väger ord, försöker hitta struktur. Det är ett konstant mentalt motstånd.

De historiska artiklarna skrives ju numera inte för en akademisk publik i första hand, utan för den historieintresserade allmänheten. Kraven på sanning och källkritik försvinner inte för det, men jag är friare och slipper jobba två dagar bara för att få ihop en hyfsad not.

Nej, jag skriver inte underbyxorna av de flesta, men ibland kan man kanske  få till det när man får tid att verkligen bearbeta en text. Men det får man tyvärr sällan. Och jag har inte heller tålamod att låta en artikel mogna till sig. Nyhetsartiklar ska dessutom inte mogna. Det är färskvara i ett specifikt sammanhang. Historiska artiklar däremot ska kunna läsas efter hundra, ja flera hundra år, och kräver därför ett mer vårdat och nyanserat språkbruk. Språkprogrammens synonymfunktion är till stor hjälp när man staplat samma ord sju gånger i samma stycke.

Vad ville jag ha sagt…jo att jag ligger efter med många blogginlägg just nu. Det har blivit köbildning. Någon frågade om nästa del i trilogin om Kråkerum. Den är på gång. Inom en vecka skulle jag tro att den läggs ut. Vidare blir det snart mer om både herr- och damlag i fotboll. Ett par trevliga tavlor ska visas. Några unika foton likaså. Men huvudfokus just nu ligger på Mönsteråsdeckaren. Den vill fram.

Missa nu för all del inte den artikel som jag lägger ut sent i kväll.

Bokanmälningar

Mönsteråsbloggen brukar bara nämna böcker med anknytning till Mönsterås, men gör ibland undantag när det handlar om historiskt intressant litteratur. Johan Teiffel, journalist, arkivarie och författare, släppte vid slutet av förra året en ny bok som behandlar revyklubben Kometen i Oskarshamn. Teiffel är en stilsäker författare som med klarsyn och god känsla för såväl detaljer som sammanhang skildrar en intressant del av Oskarshamns nöjesliv. Boken, som även innehåller ett stort antal väl valda fotografier, rekommenderas å det bästa.

Min vän från Växjöåren och tillika Oskarshamnsbördige Olle Larsson har på ganska kort tid kommit med två böcker. Stormaktens sista krig från 2009 behandlar utförligt och initierat Sverige och stora nordiska kriget 1700-1721. Förra året gav han tillsammans med Andreas Marklund ut Svensk Historia. Det är en utmärkt bok för den som i ett band vill få en bild av Sveriges historia från Gustav Vasas dagar fram till vår tid. Båda böckerna är skrivna så att de passar den historieintresserade allmänheten.

Att bryta ner mänsklig värdighet...

Värre än att vara arbetslös är tveklöst allt det som börjar hända över huvudet på en; (Arbete har man ju i regel ändå, varför inkomstlös vore ett bättre uttryck. De gånger jag varit "arbetslös" har jag aldrig varit arbetslös). Det som händer när myndigheterna tar över ens liv, självbestämmandet i praktiken upphör och den ekonomiska utpressningen tar vid. Sakta men säkert bryts den mänskliga värdigheten ner. Sällan har denna process skildrats så tydligt som av Nike Markelius. Jag länkar till hennes artikel som trots sin längd är väl värd att läsas.

Bensinautomat vid Modéers handelsgård 1923

Jag har under årens lopp försökt kartlägga alla bensinpumpar och mackar i Mönsterås, men bensinpumpen vid Modéers handelsgård i centrala Mönsterås hade jag aldrig hört talas om.

4 maj 1923 rapporterade lokalpressen om en ny bensinautomat utanför köpman Seth Modéers fastighet vid Storgatan i Mönsterås. Ostkustens Petroleum AB hette bolaget. 1931 förefaller de fyra bolagen Ostkustens Petroleum, Red Star, Skånska Petroleum och Pratts bensin ha fått namnet Standard. Bolagen gick snart upp i Krooks Petroleum, vilket 1934 bytte namn till Svenskt Petroleum AB Standard, vilket 1939 blev ESSO. Tack till Göthe Emriksson som skickade mig notisen!

På besök i nya biblioteket

Idag blev det premiärbesök för mig på nya biblioteket. Det kommer förstås att ta sin tid att känna in atmosfären, lära sig hitta och finna sina favoritplatser. För att vara en i grunden ganska enkel lokal, så hade man verkligen varit kreativa och mitt första intryck var mycket positivt. Helt klart är att Mönsterås äntligen, efter 34 års väntan, har fått ett bibliotek i takt med tiden. Jag tog några bilder med min mobil.

Hyllorna är inte så höga, vilket gör att man lätt kommer åt böckerna. Många hade skänkt blommor.

Klara och tydliga skyltar på gavlarna.

En del av barnavdelningen som man verkligen hade satsat på. Utmärkt. Om barnen får en positiv känsla för biblioteket så kanske det ökar chanserna att det blir läsande generationer.

Sagorum. Enligt uppgift ska det vara konstnären Bengt Johansson som är kreatören.



Del av barnavdelningen.

Trevlig hörna för barnen där man även kan spela spel.

Till och med ett skötrum fanns det i anslutning till barnavdelningen.



Utblick från barnavdelningen mot vuxenavdelningen.

Det finns några avgränsade rum, sk läsholkar, där man kan sitta och läsa. Linda Wallin har smyckat dörrarna med trädgrenar.



Trädgrenarna var mycket vackra på glaset.

En liten läsavdelning.

En trevlig hörna.

En tidskriftsavdelning fanns det förstås.

Här och var fanns det datorer med möjligheter till släktforskning och annat spännande.



Magasinet ligger numera i samma plan.

Trevlig plats med soffor.

Nej, men vad hittar vi här...

Informationsdisken.



En stor sal för föreläsningar, utställningar etc, utrustad med modern teknik.

På några av glasdörrarna kunde man ta del av Mönsterås stadsprivilegier från 1604, som Linda Wallin verkar ha lyckats överföra. Det var jag och Roger Axelsson som första gången visade dokumentet för allmänheten för två år sedan efter att det legat gömt på Riksarkivet. Väldigt roligt att fyndet kom att inspirera till utsmyckningen.

Toaletter fanns det gott om.

Vid entréns tidningsavdelning kan man ta sig en kopp kaffe för 10 kr. Det uppskattas.

Carl Boberg har fått en permanent utställning. Där kan man lyssna på sången O store Gud i flera versioner under en ljuddusch.

Utställningen.

Sittplatser vid dagstidningsavdelningen. Det var väl det enda som spontant inte kändes så bra. Hade förväntat mig sköna fåtöljer där man kan sjunka ner och läsa tidningen. Här finns inga ryggstöd.