Brandförsäkring från 1900

Brandförsäkringar är ett försummat källmaterial. Men många gånger kan de ge väldigt intressant och detaljerad information om gamla hus. Idag hittade jag tidigare okända brandförsäkringar för Elgerumsgården som idag är Mönsterås Hembygdsgård. Den äldsta var från 1900 och nedan visar jag plankartan med beskrivning, samt beskrivningen av huvudgården som utgör de tre första sidorna av brandförsäkringen.

 

Tyvärr anges inte när huvudbyggnaden är uppförd. Däremot får vi veta att flygeln (idag Apoteksmuseet) uppfördes 1899. På kartan kan man också se Stathuset (idag Gula villan) och uthuset (uthus, tvätt mm idag). På den tiden fanns här också ett växthus, redskapsskjul och svinhus med vedbodar. Östra längan var ladugård, västra längan var stall och där norra längan ligger idag var det en loge. Brandförsäkringen ger unik information om hur tomten användes, hur husen var byggda och såg ut, liksom vilka rum som fanns i husen och hur de användes. Kort och gott - ny kunskap.

 

 

Elgerumsgården enligt brandförsäkringen från 1900.

Kartbeskrivningen.

 

Beskrivningen av huvudbyggnaden.

Bio-Conny slutar efter 50 år

Conny Karlsson är ett välkänt ansikte för många Mönsteråsare. Han har nämligen tjänstgjort på den IOGT-NTO-ägda Mönsteråsbion i 50 år, varav 44 som föreståndare.

När han nu ställde sig till förfogande för ännu ett år, så valde dock valberedningen att föreslå föreningens ordförande Thomas Hall istället. På årsmötet den 24/2 som endast lockade omkring 15 medlemmar, varav de flesta tillhörde styrelsen eller valberedningen, så valdes Thomas Hall.

Mönsteråsbloggen gör noteringen att både valberedningens ordförande, Robert Rapakko, och föreningens ordförande, Thomas Hall, är socialdemokratiska politiker i Mönsterås. Jag hoppas verkligen att Conny Karlsson och hans fru har avtackats på ett hedersamt sätt och fått erkännande för lång och trogen tjänst. Enligt min mening hade det varit hyfs och hänsyn till god ton att låta Conny få fortsätta när han ställde upp för ett år till, men det är ju möjligt att det låg andra sakfrågor i botten också. Nedan citerar jag Connys avskedsbrev till Mönsterås bio- och filmintresserade.

I förra veckans veckoblad förklarade jag hur det låg till med ryktet om att jag skulle sluta på biografen. Att jag meddelat valberedningens ordf. Robert Rapakko att vad det gäller uppdraget som biografföreståndare, som är ettårigt, står jag till förfogande för en fortsättning. Hur det skulle bli med detta skulle avgöras på årsmötet den 24/2.

I söndags gick årsmötet av stapeln, inför ett 15 – tal medlemmar, där de flesta ingick i styrelsen & valberedningen antingen som ledamöter eller suppleanter.

Beslutet blev att jag inte fick förnyat förtroende utan att till ny biografföreståndare utsågs Thomas Hall, föreningens ordförande, på förslag av valberedningen.

Min sista föreställning som ansvarig föreståndare genomförde jag i söndags kväll, detta efter en 50 årig tjänstgöring på biografen varav sedan 1969 som föreståndare. Under dessa åren har jag också under några perioder varit såväl ordförande som sekreterare i föreningen. Jag har också arbetat både regionalt och nationellt med främst fastighets- och biograffrågor.

Några viktiga projekt som jag har varit projektledare & ekonomiskt ansvarig för, utöver mitt ordinarie uppdrag som kassör i föreningen:

1983 gjordes en stor ombyggnation av IOGT – NTO-gården inkl. biografen till en kostnad av ca 3 miljoner

1993 byggdes ett nytt Sommarhem på Oknö för ca: 750.000:--

2012 digitaliserades biografen för 921.000:--

När nu jag och min hustru Britt-Mi lämnar Mönsterås Biografen efter 50 respektive 40 år så vill vi framföra ett stort och varmt tack till vår underbara och trogna publik, varav flera av Er blivit våra personliga vänner, till våra anställda medarbetare, nuvarande och tidigare samt till all servicepersonal som vi genom åren kommit i kontakt med.

Ha det nu så bra & var rädd om dig så syns vi, dock inte på Mönsterås Biografen

Conny (Bio – Conny) &; Britt – Mi Karlsson

Första träningsmatchen på gång

Träningsmatch på gång

Det börjar dra ihop sig till första riktiga träningsmatchen för GIF:s herrar. Tyvärr blev ju drabbningen mot Kåremo inställd då Kåremo inte fick ihop lag. Men på måndag klockan 19.30 är det match mot IF Stjärnan på konstgräsplanen i Mönsterås. Det ska verkligen bli roligt!

Förra säsongen lärde jag mig att träningsmatcherna inte säger någonting om hur det ska gå under säsongen. GIF gjorde en ganska medioker träningsserie, och jag var innerst inne jäkligt orolig, men så gick man och vann serien. Andra lag såsom Kåremo och Rockneby gick fram som ångvältar och haussades upp, men fick sedan stora problem i seriespelet. Den där känslan av att vara oslagbara är nog inte så bra. Nej, träningsmatcher kan inte användas för att sia om framtiden. Det är mycket psykologi som ska kopplas till kunnandet.

Men de är förstås nyttiga av andra skäl för tränare och spelare. Jag kan inte så mycket om fotboll, men om jag (Gud förbjude) hade varit tränare, så hade jag väl testat ett par tre varianter på startelvor, tjatat in positionsspelet och sett till att spelarna har rätt inställning – att de agerar utifrån de attityder och målsättningar man har satt upp. Bygga lagkänsla. Sett till att rockkonserter och tårtkalas inte krockar med seriematcher. Vi är i fyran nu!

Det psykologiska spelet har börjat
Det psykologiska spelet inför serien har redan börjat. Lagen pratar gärna vitt och brett om sina nyförvärv och träningsmatcher. I alla fall om de vinner. Både Blomstermåla och Timmernabben har börjat med ganska starka träningsmatcher. Jag återkommer förstås med mina kartläggningar av motståndarna vad det lider.

Siar inte än

Hur som helst ska det bli intressant att se GIF anno 2013. Att sia om hur det ska gå i år är för tidigt, men helt klart är att laget måste vara bredare och jämnare än förra säsongen. Men….tänker du kanske…om man vann serien hade man väl en bred trupp och var jämna? Låt mig säga så här – GIF gjorde en fantastisk bragdsäsong. Likväl måste man höja sig denna säsong. Några matcher vann man för att man gjorde många mål, samtidigt som man släppte in nästan lika många – resultat som 6-5 och 4-3 funkar inte i fyran. Där gäller det att hitta en jämn nivå.

Jag är lite orolig för ett par tre positioner. Inte så att spelarna i nuläget är dåliga, men det hade varit bra med större konkurrens helt enkelt. Och så är jag orolig för Idris skadeläge.

Men i det stora hela så tror jag det här laget räcker till. Här finns mycket kunnande och entusiasm. Lägg därtill att den unga truppen har blivit ett år äldre och fått tillskott av lite mer rutinerade spelare så att det blir en fin kryddmix.

Hur ser det ut för damerna?
Damerna har inte aviserat några träningsmatcher på sin hemsida. Det enda jag vet är att de har fått en ny tränare i Erik Jonsson från Långemåla. Så skakigt som det kändes i höstas så är jag glad att det överhuvudtaget verkar finnas en trupp som går in i seriespel. Men jag är tveksam till om den trupp som anges är aktuell. Där står bland annat förra säsongens bästa spelare Ofelia Medhammar kvar, men jag undrar om inte hon har gått till FC Oscarshamn. Men får man behålla de flesta och fyller på med fler ungdomar så ska man väl kunna genomföra säsongen får man hoppas. Hur det går är jag sällsynt osäker på. Jag vill helt enkelt se laget först. Om flera lägger av får man väl se det mer som en nystart än vägen till serieseger.

Ja, som ni märker tonar jag ner förväntningarna precis som förra året. Det beror inte på bristande förtroende för lagen, men jag gillar det där med lag som slår ur underläge och provoceras att prestera bättre än expertisen trodde.

Några större revolutioner i min bevakning lär det väl inte bli. Kanske lite lojare och mer avslappnad. Kanske kanske kan det bli en tv-version av försnacket, små videosnuttar och så en tipstävling. Ariels Professorn har ju haft en sådan tidigare (ja vi minns väl alla vem som vann den förra året), men nu spelar vi i olika serier, och jag drar nog igång en egen tipstävling där man tippar varje omgång. Äran står på spel.

Lösa tankar vid dagens slut

Som jag har deklarerat drar jag mig undan hetluften och drar ner på engagemanget i olika sammanhang. Ibland hamnar man i perioder där man måste samla krafter och få hälsan tillbaka. Så dagarna kommer och går bort utan press att leverera på bloggen. Det känns bra. Korta notiser och kanske lite kuriosabetonat lär det bli den närmaste tiden. Mer spontana tankar än genomtänkta artiklar.

Mönsterås mest bortglömda park
De sägs att solen har visat sig idag. Och nu ser jag på väderleksrapporten att den ska skina över ond och god imorgon också. Så då tänkte jag passa på och sätta mig en stund i hembygdsparken. Mönsterås mest bortglömda allmänna park. Älskar att sitta där och filosofera bort en stund ibland när vädret så tillåter. Brukar tänka på när Elgerumsviken gick ända upp till trädgårdsgränsen och folk kom och la till med småekor.

Det omätbara

Jag jobbar ju i huvudsak med omätbara aspekter av tillvaron som i bästa fall kan bidra till livskvalitet. En 25-årig börsmäklare tjänar mer än en 65-årig professor i historia. Det är inget man behöver bli moraliskt upprörd över om man inte vill, det finns säkert värre löneskillnader, men det säger en hel del om den tid vi lever i och hur vi värderar olika arbetsinsatser.

Man kan också titta på hur den svenska statsmakten prioriterar sina forskningsanslag. Då finner man en avsevärd övervikt för teknik, naturvetenskap och ekonomi. Humaniora, dvs ämnen som handlar om människan och hennes livsbetingelser - litteratur, filosofi, historia, språk och religion - får alltid en mindre del av kakan.



Statens forskningsanslag (troligen för 2011). Det gröna motsvarar naturvetenskap, teknik och medicin. Det blå är humaniora, minus historia. Historia är den lilla bruna minifliken. Tro inte annat än att det finns en koppling till tidens egofixering, näthat och rotlöshet.

Bakgrunden till detta är vårt samhälles fokus på det mätbara, BNP och kommers. Universiteten och kommunerna marknadsanpassas. Kulturen får underordna sig ekonomin, en tanke som skulle ha varit helt omöjlig bara för 50 år sedan.

Ibland fåfängt att ens försöka mäta

Hur ska man klara sig i en värld där det mätbara premieras? Visst skulle jag kunna redovisa hur stor andel av arkivet som är digitaliserat. Det skulle man nog kunna mäta. Men det är ju helt fåfängt. Den viktiga frågan är ju om digitaliseringen är meningsfull för allmänheten, om fler får chansen att smidigt ta del av den delen av kulturarvet. Det är svårt att mäta.

Likaså när man håller föredrag så är ofta den första frågan från folk som inte var med – hur många kom det? Ja, det kan man förstås mäta, och antalet deltagare kan ge en viss fingervisning om intresset, men likaväl vittna om annonseringens brister eller förtjänster, eller om det råkar sammanfalla med något spännande idrottsevenemang på TV. Mer intressant, men ofta omätbart, är förstås föredragets innehåll och kvalitet. Blev de som besökte föredraget klokare, utmanade, glada, arga? Det är frågor som intresserar mig. Hellre 10 som fick ut något än 150 likgiltiga.

Man kan inte heller mäta förnedring. Som när ett annat barn hela tiden är på vår dotter och till och med drar i hennes käkar, öppnar dem och sedan smäller ihop dem så att tungan kommer ikläm mellan tänderna. Idag knuffade vår dotter tillbaka när hon fått en knuff. Bra. När ingen personal ser så måste man ge igen.

Och det går inte att mäta tramset när folk låtsas som att de inte känner en.

Att använda det mätbara

Men ibland kan det vara bra att använda det mätbara och spela spelet.  Minns när jag hade kurser i historia i Växjö och allt gick så bra. Givetvis fanns det en och annan fackligt engagerad som tyckte att jag la ner för mycket tid på förberedelser och eftersnack med studenterna. Vi var ju några som faktiskt jobbade en hel del utöver vad vi fick lön för bara för att vi älskade historia. Men man fick liksom inte bli för engagerad. Och jag var ju gudbevars inte pedagogiskt utbildad.

Det var svårt att hänvisa till den där omätbara dynamiken med studenterna där allt bara stämde. Men när jag visade kursutvärderingarna där jag fick 4.9 (av max 5) i lärarbetyg av studenterna, så blev det tyst på den pedagogiska expertisen. Eller som en god vän skrev idag angående när han fått kritik för sin framgångsrika föreläsningsstil: ”Kursutvärdering på delkurs X malde dock ner påståendet som när en tysk pansardivision möter polskt kavalleri...”

Nu verkar jag hur som helst ha hamnat i utförsbacke. I en studiecirkel jag nyligen hade fick jag ”bara” 4.5 i lärarbetyg. Men mot bakgrund av att jag varit sällsynt trött det senaste halvåret så får man vara hyfsat nöjd. Men det är alltid bra att ha det där mätbara i bakfickan. Inte för att jag har något emot pedagoger egentligen, men jag kan inte förneka att jag finner ett visst nöje i att sopa banan med dem.

Det mätbara är också användbart när det handlar om vikt och midjemått, även om siffrorna blinkar skoningslöst. Här skulle man ju annars gärna hamna i utförsbacke. Men så snart jag blir frisk från bihåleinflammationen ska jag börja med mina promenader igen. De har också blivit mätbara nu för tiden. Ett klick på mobilen och så mäter den hur långt jag har gått och hur många kalorier jag bränt. Jag kan till och med se på en karta var jag klivit fram. Och några kalorier ska väl kunna brännas bort redan nu när jag nu går upp för trappan för att inta tidigt sängläge med en god bok. Klart slut.

Kuriosa för den historiskt vetgirige

150 år
Mönsterås kommun valde som bekant att inte fira sitt 150-årsjubileum 2012 (vad som hände med det utlovade höstevenemanget med föredrag vet jag inte). 1862 blev Mönsterås nämligen egen köpingskommun och undslapp sin status som lydköping under Kalmar. Nå, än är det inte för sent att fira. Man kan nämligen lika väl hävda att Mönsterås blev egen kommun 1863. Hur kan det komma sig?

Jo, kungen biföll köpingens önskemål att bilda egen kommun 5 december 1862, men förordningen trädde i kraft 1 januari 1863 och första kommunalstämman hölls 12 januari 1863. Så nu behöver ingen ligga sömnlös och grubbla över detta.

Äldre tiders badande
På 1800-talet åkte Mönsteråsarna knappast ut till Oknö för att bada. En notis från kommunalstämman 1869 ger besked: ”Badning med eller utan simdrägt, i öppet vatten och under bar himmel får ega rum vid stranden af Kuggås, samt i köpingens norra del å den plats som af kommunalnämnden anvisas. I hamnen är badande tillåtet endast för dem som i dervarande badhus af och påkläda sig.” Bra att man var fri att bada både med eller utan simdräkt.

Del av tavla från 1863 av Stanislaus Leczinsky. Till vänster ser vi sluttningen vid Kuggås ner mot viken. Där fick man alltså bada. Notera den branta sluttningen och att man ännu inte hade börjat fylla ut Kuggås strand med muddermassor.

Beskydd och sponsring

Nu när jag inte längre orkar hålla bloggens fana högt, så tänker jag börja publicera obearbetade texter som blivit över. Sådana som helt enkelt inte höll måttet på den tiden när jag bemödade mig lite mer. Idag börjar jag med en dubbeltext – en om beskyddande av barn och en om sponsring. Ta det för vad det är - löst spånande.

Skyldigheten att beskydda sina barn
Ibland hör man folk säga att föräldrar inte äger sina barn. På ett plan kan jag förstå vad de menar, men när deras barn utsätts för något så hör man dem ändå säga "min dotter" eller "min son". Men visst - barn är inte saker som man äger i den meningen. Ändå stör jag mig på sentensen eftersom de som säger så ofta använder det som ursäkt för att slippa ta ansvar och bestämma.

Vi kan lägga bort ordet äger, och istället konstatera att föräldrar har ett mycket stort ansvar att fostra, beskydda och ofta också bestämma. Barn är omyndiga fram till 18-års ålder. Många släpper barnen fria i olika avseenden alldeles för tidigt. Det blir en bekväm ursäkt för att slippa ta ansvar, slippa lägga sig i, slippa behöva ta konflikter med sina barn.

När jag var barn rörde jag mig redan i sex- sjuårsåldern över stora delar av Mönsterås. Torget och Pionjärområdet var kärnlandet, men jag rörde mig även i Åsevad, Älgerum , Mölstad, hamnen, idrottsplatsen och elljusspåret. Min dotter som idag är nio har jag inte ens släppt till Algots 300 meter från hemmet. Vi lever i ett annat råare samhälle idag. När jag var barn tog man socialt ansvar i kvarteren. När min mor släppte ut mig så visste hon att det fanns andra ögon bakom gardinerna som hade koll. Idag fungerar det inte så. Bilarna och perversionerna har blivit fler. Jag skäms inte det minsta för att vi beskyddar henne på detta sätt och inte ger henne frihet lika tidigt som på min tid. Ingen tackar oss om vi låter henne ränna omkring, om det sedan händer något. Det måste bli ett slut på samhällets skuldbeläggande av föräldrar som faktiskt tar ansvar för sina barn.

Likaså när barnen blir tonåringar. Då verkar många släppa sina barn till att supa runt eller förstöra med noll koll. Trots att barnen inte är myndiga. Ansvarstagande föräldrar har koll på var tonåringarna är och dyker upp plötsligt och oväntat för att stämma av.

Så glöm allt ni har läst om överbeskyddande föräldrar. Det är inte samma sak som att curla. Barn kan mogna och lära sig att ta ansvar på mer sunda sätt än att utsätta dem för alla galna faror det här samhället alstrar. Men det har gått så långt att det som borde vara varje förälders huvuduppgift, att i kärlek beskydda sina barn från denna världens galenskaper, betraktas som överbeskydderi.

Men föräldrar ska inte bara beskydda, utan också hjälpa barnen till självständighet. Det är viktigt att föräldrar utövar stort inflytande på sina barn under hela uppväxten så att de blir självständigt tänkande människor som får självkänsla nog att våga säga nej till alla sjuka värderingar och trender samhället matar oss med ideligen. Om inte föräldrarna utövar inflytande, så är det någon annan som gör det. Särskilt alla dåraktiga kroppsideal och modetrender kan jag känna att jag i möjligaste mån vill skydda mitt barn ifrån och lära henne att protestera emot. Med risk för att dra till med en klyscha – barn behöver närvarande föräldrar som förmedlar sunda värderingar. Mer kvantitetstid.

Sponsring

För några år sedan diskuterades ofta för- och nackdelar med att föreningsliv och kommuner gjorde sig beroende av sponsorer för sin verksamhet. Nu verkar diskussionen ha tystnat och sponsring förefaller ha blivit en självklarhet.

För egen del sökte jag utan några större betänkligheter sponsorer när jag skulle ge ut min bok. Jag kontaktade omkring 200 företag i Mönsteråsbygden.  Jag har förstås förståelse för att sponsring av en lokalhistorisk bok inte passar alla företags profiler, men nog hade jag förväntat mig fler positiva svar än de jag fick.

4 företag svarade positivt och de fick sina företagsannonser i slutet av boken. Och jag tror inte de har anledning att ångra sig. Boken såldes i 500 exemplar. Lägg därtill att bibliotekets två utlåningsexemplar har varit utlånade konstant under två års tid. För en summa som ligger långt under vad annonsering i ett veckoannonsblad kostar, så har de företag som sponsrade mig kontinuerligt utrymme i min bok.

Men sponsring till ett engångsprojekt är en sak. Att göra sig beroende av sponsring för fortlöpande verksamhet är något helt annat. Nu tror jag nog i och för sig att de flesta ideella föreningar kan ha sponsring utan några som helst komplikationer. Det löper på så länge företagen går bra. Peng in, skylt ut. Men givetvis kan det bli känsligt läge ibland, vilket det ofta verkar bli i idrottsföreningar. Plötsligt har nån snubbe i föreningen åkt fast för droginnehav och så börjar sponsorerna oroligt skruva på sig.

Komplikationer kan förstås uppstå vid eventuell värdekonflikt mellan sponsorerna och föreningarna/privatpersonen/kommunen. Jag är idag glad att vissa företag valde att inte sponsra min bok. Jag vill ju inte sponsras av företag som struntar i vårt kulturhistoriska arv, utan tvärtom förstör det. Låt oss leka med tanken - om ett företag som bidrar till miljöförstöring vill sponsra kommunala skolböcker – hur reagerar det företaget om eleverna vill göra ett skolarbete där man kritiskt granskar detta företag från ett miljöperspektiv? Kommunen som sponsor är jag också tacksam att jag inte fick. Bara tanken på att min bok skulle ha kommit att förknippas med en kommun som inte diarieför alla brev, som mörkar känsliga handlingar och som river kulturellt värdefulla byggnader ger mig rysningar av obehag.

Hur som helst. Man ska vara noga och inte ta vilka sponsorer som helst för pengarnas skull.

Nästa ämne i tiden ska handla om nostalgi – som är så djupt föraktat i vårt nyttofixerade ekonomistiska samhälle. Det finns dock goda skäl för nostalgi som jag kommer att visa på.

Mönsteråsfoto 1920-talet

Foto från 1920-talet. Till vänster det Haglundska huset. Därefter Oppes stuga. Båda husen revs på 1930-talet i en tidig rivningsvåg som föregick de stora på 1950- och 1960-talen. Till höger Rydvalls hus från 1770-talet som revs ca 30 år senare. Vyn är från den plats där Storgatan idag möter Repslagaregatan, Åsevadsgatan och Häradshövdingegatan.

Här ser vi ett senare foto från nästan samma plats, men nu har man rivit alla hus.

Vår nya populistiska landshövding

Kalmar län har fått en ny populistisk landshövding - ni vet han som tidigare var VD på Apoteket och bjöd alla studenter i Uppsala på fri sprit. Jag förutspår att han inte blir långvarig. Han har kört över tjänstemän och sagt att han ska göra det igen - vilket betyder att han sätter sig över kompetens han själv saknar. Han har redan hunnit bli JO-anmäld. Han sätter utveckling före långsiktiga värden som Länsstyrelsen är satt att skydda. Kommunerna blir nog glada, men det finns all anledning att vara orolig för kultur- och miljövärden nu när de ska underordnas ekonomismen. Risken är stor att Länsstyrelsen förlorar sin balanserande kraft och kryper för enögda lokalpolitiker.

Miljö- och kulturvärden ska alltså underordnas länets utveckling. Det kan ju låta fint, men för mig är det ett tecken på kortsiktig desperation från ett län som hamnat på efterkälken. Rent av populism. Länsstyrelsen ska helt enkelt sätta sig på tvären ibland och sätta stopp för kortsiktiga kommunala förslag som hotar andra mer långsiktiga värden. Inom ett par år vet vi hur han präglat länet och om det påverkat kultur- och miljövärden negativt. Kan man ha så dåligt omdöme att man bjuder studenter på fri sprit så kan man förvänta sig vad som helst.

Mer sprit åt folket! Fler utrotade djur och växtarter! Fler förstörda historiska miljöer och fornminnen! Framåt marsch!

I själva verket skulle vi behöva en mer djupgående diskussion om varför vi behöver utveckling överhuvudtaget och vilken slags utveckling vi i så fall behöver, istället för att bara ta för givet att det måste vara si eller så. Vilket samhälle vill vi ha och hur ska det byggas? En seriös landshövding börjar inte med att köra över tjänstemän för att blidka kommuner. Han ställer sig istället frågan - hur kan vi få ett län där människor trivs och mår bra med hänsyn till alla de aspekter som gör livet meningsfullt. I min vision ingår varken fri sprit, förstörd natur eller vanställda historiska miljöer.

5 av 12 brev diariefördes av Mönsterås Kommun

Mönsterås Kommun hade som bekant inte diariefört ett kritiskt mejl till kommunalrådet Roland Åkesson. Jag ville kontrollera om detta var toppen av ett isberg, eller om man bara vid detta tillfälle inte hade diariefört för att skydda kommunalrådet.

Kommunalrådet väntade tills media uppmärksammat brevet
Men först några ord om kritiska brevet som den holländske entreprenören skickat till kommunalrådet. Varför diariefördes inte det? Kommunen slingrar sig först genom att säga att brevet är diariefört. Jag påtalar då att det har man gjort först efter att media uppmärksammat frågan. Jag frågar då varför man inte diarieförde det direkt. Kommunen hävdar då att både pappersbrevet och mejlet gått direkt till Roland Åkesson och hoppat över den instans där brev diarieförs. Detta eftersom Åkessons namn stod före kommunalråd på brevet. Åkesson har sedan inte skickat dem vidare för diarieföring förrän media uppmärksammat ärendet. Jag har goda förhoppningar om att hela sanningen snart skall komma fram, för här är det saker som inte stämmer. Med åren lär man sig att känna när det trixas. Så över till min egen undersökning.

12 relevanta mejl

Jag skrev till kommunen och begärde att få veta om kommunen hade diariefört 12 mejl som jag skickat till kommunen mellan 2009 och 2013. Jag hade valt ut 12 mejl som var relevanta och som kunde kopplas till aktuella händelser i kommunen. Ingen kan hävda att mejlen var av obetydlig karaktär. Mejl skall behandlas på exakt samma sätt som vanlig papperpost och faxbrev. Idag fick jag svar. Innan jag går in på detaljerna så kan jag göra en sammanfattning:

5 av 12 brev diariefördes

Av 12 mejl var 5 diarieförda och 7 inte diarieförda. Av de sju icke diarieförda var 2 bortgallrade och 1 raderat med oklarhet om de någonsin diarieförts, samt 4 inte diarieförda överhuvudtaget, dvs utan möjligheter för allmänhet eller journalister att veta att dessa mejl finns. Jag räknar även de tre bortgallarade breven som icke diarieförda, för även om själva breven är bortgallrade borde de ju ha funnits i någon diarielista.

Låt oss nu övergå till detaljerna.

Mejlen 2009
Av 5 mejl skickade 2009 var två bortgallrade. De två bortgallrade handlade om ogräset i hamnen, samt mina frågor till Kost och Städ om varför jag inte får vikariera mer som städare sedan jag anmält missförhållanden på Åshaga.

Kommunen har en dokumenthanteringsplan som gör att vissa handlingar gallras och raderas efter tre år. Kommuner har enligt arkivlagen rätt att gallra, dock ska det enligt arkivlagens 10§ ”…alltid beaktas att arkiven utgör en del av kulturarvet och att det arkivmaterial som återstår skall kunna tillgodose de ändamål som anges i 3 § tredje stycket.” I 3§ står det att man ska vi bevara handlingar för att tillgodose:

Rätten att ta del av allmänna handlingar.
Behovet av information för rättskipningen och förvaltningen.
Forskningens behov.

När Mönsterås Kommun gallrar redan efter tre år, så anser jag inte att man tillgodoser de krav som arkivlagen ställer, även om jag har full förståelse för att man måste gallra.

Av de andra tre mejlen från 2009 är två diarieförda och ett inte diariefört. De diarieförda var dels  min formella anmälan om missförhållanden på Åshaga, dels kritiska synpunkter till kommunen (dock med oerhört svag stämpel som kan ifrågasättas). Ej diariefört var frågor och synpunkter på den nedlagda frågelådan.

Ett mejl 2010

2010 handlade det om ett mejl med en aktuell och viktig fråga om den planerade häxparkens förläggning i direkt anslutning till kulturmiljöskyddat område. Detta mejl gallrades redan efter 6 månader då ingen följdfråga kommit in. Det har alltså inte diarieförts, trots att frågan var central i den då högst aktuella diskussionen om häxparken. Frågan som då infinner sig är varför man här inte följde regeln om tre år.

Mejlen 2011
2011 var det två mejl som inte diariefördes. Ett mejl var synpunkter och frågor angående kommunens satsning på ekologiskt odlad skolmat där jag bland annat eftersökte den vetenskapliga grund varpå kommunen fattat sitt beslut. Således en ytterst viktig fråga. Det andra mejlet var ett mejl där jag påtalade jäv i kulturnämnden, vilket det sedermera också visade sig vara. Två tunga aktuella frågor, där mejlen således bara hamnade i mejlboxarna, utan diarieföring, och därmed utan möjlighet för allmänheten och journalister att få veta att de finns. Hade tidningarna överhuvudtaget skrivit om jävfrågan om jag inte tipsat dem direkt?

Mejlen 2012

2012 handlade det om två mejl. Det ena var en överklagan till Byggnadsnämnden, vilket har diarieförts. Det andra var mejl till Tekniska förvaltningens chef angående hanteringen av Mekaniska verkstaden. Det mejlet har inte diarieförts.

Mejlen 2013

2013 var det två mejl som båda har diarieförts. Det ena var brev till Byggnadsnämnden om gården Siggehorvas ålder i aktuellt ärende. Vidare har mitt mejl till kansliet med begäran att få veta om de här anförda mejlen har diarieförts, diarieförts.

Jag upprepar sammanfattningen:  5 mejl till kommunen har diarieförts och 7 har inte diarieförts. Av de sju icke diarieförda är 2 bortgallrade och 1 raderat med oklarhet om de någonsin diarieförts, samt 4 inte diarieförda över huvudtaget, dvs utan möjligheter för allmänhet eller journalister att veta att dessa mejl finns överhuvudtaget.

Sammanfattningsvis kan man alltså konstatera att det inte är givet att kommunen diarieför relevant post om den skickas via mejl. Många brev stannar uppenbarligen i mejlboxarna och således görs de ej sökbara för allmänhet och journalister. Därmed bryter man också mot kommunallagen. Byggnadsnämnden har diariefört allt, medan andra inte verkar diarieföra alls. Fram träder bilden av rena godtycket. Det verkar inte sitta i ryggmärgen att man ska diarieföra mejl. Detta försvårar förstås för allmänhet och media att ta del av offentlig information och att kritiskt granska kommunen.

Kommunen svarade, men talade först inte om att kopiorna på mejlen inte var diarieförda, varför jag hela tiden fick följa upp med följdfrågor.

Uppföljning av kyrkans kuppartade tjänstetillsättning i Mönsterås

Protokollen talar

Jag har nu fått ta del av de protokoll från Svenska Kyrkan i Mönsterås som visar hur det gick till när Robert Rapakko (S) fick tjänsten som kyrkogårdsvaktmästare - trots att kyrkonämndens arbetsutskott förordade en annan sökande från Berga, så valde kyrkonämnden att gå emot arbetsutskottet och ge Rapakko tjänsten. Inte nog med det. Man manövrerade också bort en man som troget tjänat församlingen under 25 år. Läs mer här.

Omoralisk process
Jag hade hoppats att protokollen skulle ge en mer nyanserad bild, men det är med sorg jag noterar att tyvärr förstärktes bara bilden av en sällsynt omoralisk process där andra dugliga kandidater till tjänsten manövrerades bort under förödmjukande former och där man får intrycket att vissa redan från början haft en agenda att ge Rapakko tjänsten eftersom de kände honom privat eller på grund av hans tidigare församlingsarbete.

Annika Tengel (S) som genomförde kuppen i kyrkonämnden och gick emot arbetsutskottets förslag är inte ensam ansvarig för den omoraliska processen. Även kyrkoherden verkar här ha haft en avgörande roll, särskilt när det gäller att manövrera bort mannen med 25 års erfarenhet, där kyrkoherden agerat onödigt kantigt och utan flexibilitet. Att kyrkans övriga personal på oklara grunder förordade Rapakko är förstås också en del av helheten, även om deras inlaga, låt vara att den är svag, inte framstår som lika anmärkningsvärd som delar av kyrkonämndens agerande.

Först manövrerades mannen med 25 års erfarenhet bort
Först manövrerade man alltså bort en man med 25 års erfarenhet och trogen tjänst i församlingen. Mannen behandlades uppenbart förödmjukande, så långt ifrån hur Jesus skulle behandlat en annan människa. Kyrkoherden och nämndens ordförande letade efter fel i hans ansökan som gjorde att man kunde få bort honom från processen. Eller för att använda ett mer vardaglig språk – man jäklades med honom istället för att resonera med honom. Okänsligt och kantigt. Detta efter 25 års trogen tjänst. Man får tacka Gud för att denne man sedermera fick tjänst som biträdande kyrkogårdschef i Oskarshamn och därmed fick viss upprättelse – något som säger en hel del om den kompetens han har, vilket man alltså tog vara på i Oskarshamn. För mot honom hade Rapakko inte haft en chans sett till meriter. Återstod så Rapakko och en man från Berga.

Personalen förordade Rapakko utan att ange kvalitativa fördelar

Personalen skrev ner några synpunkter där båda männen fick goda vitsord. Ändå valde de att förorda Rapakko. Av personalens synpunkter framgår dock ingen klar kvalitativ fördel för Rapakko annat än hans koppling till Mönsterås. Tvärtom så hade den andra mannen gått en specifik utbildning som Rapakko saknade. Eftersom personalen inte anger någonting som ger Rapakko en fördel, annat än hans Mönsteråsanknytning, så kan man alltså konstatera att han gynnades av att de kände honom.

Lyftes fram av nätverk
Känd var han förstås också i kyrkonämnden där en majoritet hellre ville ha Mönsteråsaren Rapakko än mannen från Berga, varför man gick emot arbetsutskottets förslag.  Tengels kupp var inte en kvinnas verk. Det var ett helt nätverk inklusive kyrkoherden och kompisar till Rapakko som lyfte fram honom genom att manövrera bort andra sökanden. Visserligen kan man mot bakgrund av den turbulens som varit på kyrkogårdsavdelningen de senaste åren ha en viss förståelse för att man ville satsa på det trygga säkra kortet, men det är förstås ingen ursäkt för hur illa tjänsteärendet skötts.

Frågan är om kyrkonämnden överhuvudtaget borde ha fattat beslut om vem man skulle anställa, då väl så gott som alla där är mer eller mindre bekant med Rapakko. I sådana uppenbara jävsituationer borde man kunna ta in en oberoende extern grupp som jämför de sökandes meriter.

Förtroendet rasar

Det här raserar inte bara mitt och många andras förtroende för Socialdemokraterna. Värre är att mitt förtroende för Mönsterås församling därmed minskar drastiskt. En kristen församling som vill göra Jesus känd och älskad förväntas behandla sina medmänniskor väl. Här har inte alla blivit behandlade väl. Man tvekade inte att på ytterst tvivelaktiga grunder skjuta undan människor under resans gång för att få fram den kandidat man ville. Detta agerande borde vara en kristen församling främmande. Nu måste man dels jobba för en försoning utan att detta för den skull sopas under mattan, dels måste man försöka få tillbaka allmänhetens förtroende igen.

Alla handlingar publiceras
Nedan publicerar jag alla handlingar i ärendet. Allt ska fram i ljuset. Jag har strukit över alla namn utom politikernas och kyrkoherdens. De får stå för sina åsikter offentligt. De sökandes namn, bortsett från Rapakko, liksom personalen är dock överstrukna. Självklart riktar jag ingen anklagelse mot Rapakko. Han har givetvis inte gett sig själv tjänsten, och har säkert kapacitet för uppgifterna. Totalt sökte 83 tjänsten.

Nedan visar jag först ett brev från sju kyrkopolitiker som protesterar mot hur tjänstetillsättningen har gått till och som väl belyser problemet. Därefter följer olika protokoll från processen. Jag visar också vilken kyrkopolitiker som avgick i protest. Klicka på bilderna eller öppna i nytt fönster för att få dem i läsbar storlek. Alternativt kan man högerklicka och spara dokumenten för att sedan öppna dem i ett bildprogram.



Del 1 av brev från 7 kyrkopolitiker som kritiserar hur tjänstetillsättningen har skötts.

Del 2 av samma brev.

Sammanträdesprotokoll.

Sammanträdesprotokoll.

Sammanträdesprotokoll.

Brev från kyrkoherden.

Personalens synpunkter.



Sammanträdesprotokoll.

Åke Gustavsson avsäger sig sina förtroendeuppdrag.

 

Nedtrappning

Nedtrappning
Jag tänker trappa ner på mitt ideella engagemang i olika sammanhang. Känner mig helt enkelt trött både till kropp och själ och nå´n gång ska väl även jag ”lyssna på kroppen” som det brukar heta. Jag gillar egentligen inte uttrycket, som är lite flummigt, men jag kommer inte på något annat just nu.

Fokusera

Det här året har jag hittills varit mer sjuk än frisk med förkylning, influensa och nu bihåleinflammation. Lägg därtill allt annat som tynger i denna värld. Jag kommer därför inte att åta mig fler uppgifter, utan tvärtom skära bort en hel del. Allt för att kunna fokusera på det jag verkligen vill just nu – skriva min deckare färdigt och få tillbaka hälsan och krafterna.

...vilket betyder
I praktiken innebär det att blogginläggen kommer att bli färre och att engagemanget i föreningslivet kommer att begränsas till enbart det jag känner lust till, istället för det som förväntas.  

Jag kommer säkert att gå på så gott som alla fotbollsmatcher, men tänker fokusera mer på att njuta av matcherna än att anteckna allt som händer.  Jag älskar GIF och lokalfotboll, men har under dessa år också blivit desillusionerad av all spelaromsättning som finns. GIF klarade sig bra i år, men när man ser spelare som inte ens sörjer, utan till och med raljerar, för att de lämnar sin moderklubb, så känns det som att man inte vill vara med längre. Men som sagt, det gäller ju inte GIF i år, och självklart ska jag skriva om lagets framfart i fyran. Det kommer säkert att bli ett fantastiskt fotbollsår.

Vad gäller lokalhistoria, så kommer jag att begränsa engagemanget utanför jobbet en tid. Ska dock skriva färdigt artiklarna om Kråkerum och ge ut dem som särtryck, liksom hålla min kulturafton den 19 mars.

Men annars…jag tänker fokusera på familjen, min bok och på hälsan. Det kräver tid. Jag kan inte fortsätta skriva blogginlägg varje kväll, hålla föredrag eller engagera mig överallt om jag samtidigt ska gå långa promenader och skriva deckaren färdig. Nu ska jag försöka lära mig att prioritera, vilket tyvärr innebär att man inte kan vara alla till lags.

Jag är långt ifrån utslagen och hoppas vara tillbaka i form och med min deckare om några månader.

GIF vann Compo Cup

I Fliseryd spelas varje år, lite i skymundan, inomhusturneringen Compo Cup. I år tror jag det var 11:e gången den arrangerades. Eftersom jag har bihåleinflammation kunde jag inte vara med och det är alltid svårt att hitta resultaten för denna turnering. Men jag har frågat runt och tror mig nu veta huvuddragen. Och glädjande nog blev det cupseger för Mönsterås GIF!

I den ena gruppen spelade IF Stjärnan, Timmernabbens IF, BB 2001 och Långemåla IF. Gruppsegrare blev något överraskande BB 2001 som jag spontant skulle ha rankat lägst i den gruppen.

I den andra gruppen möttes Ruda IF, Fliseryds IF, Mönsterås GoIF och Blomstermåla IK. Mönsterås började med att spela 0-0 mot Ruda, vilket följdes av 2-1 mot Fliseryd. Gruppspelet avslutades med en 1-0 seger mot Blomstermåla. Alltid fint med seger mot Blomstermåla. I finalen besegrades sedan BB 2001 med hela 5-0. Mönsteråsbloggen gratulerar GIF till pokalen!

Uppföljning av kommunens diarieföring

Kommunen har som tidigare tagits upp inte diariefört ett brev med kritisk innehåll till kommunalrådet Roland Åkesson (se här). Jag tror inte man behöver vara statsvetare för att inse vilket demokratiskt missförhållande detta visar på. Hade detta hänt på riksnivå så hade ansvariga fått se sig om efter andra jobb eller leva gott på sina pensioner. Man kan ju inte godtyckligt strunta i att diarieföra brev som inte gynnar kommunens självbild. Mönsteråsbloggen följer nu upp det ärendet och vill veta vem som vidarebefordrade brevet till Thomas Svensson. Rimligtvis bör det ju ha varit den personen som hade ansvar för att se till att brevet diariefördes. Vidare har jag begärt ut kopior på diarieföring av några mejl som jag skickat till kommunen åren 2009-2013. Mejl ska ju som bekant behandlas på precis samma sätt som pappersbrev. Allt för att se om det som nyligen kom fram bara var toppen av ett isberg. Nedan följer mitt mejl till kommunen:

Hej!

Jag önskar scannade kopior, gärna via mejl, från diarieföring som bevisar att nedanstående mejl som jag skickat till kommunen verkligen har diarieförts vid aktuella datum. Jag vill också veta vem som vidarebefordrade häxparksmannens brev till kommunalrådet till Thomas Svensson.

17 februari - detta mejl.

3 feb 2013 – brev till Byggnadsnämnden angående gården Siggehorvas ålder.

22 augusti 2012 – två brev till Thomas Nilsson på Tekniska om turerna kring mekaniska verkstaden på Kuggås.

2 april 2012 – överklagande av detaljplan till Byggnadsnämnden.

2 nov 2011 – fråga till A Elmgren på Kost och städ om ekologiskt odlade varor i skolmaten.

27 oktober 2011 – brev till kulturnämnden där jag påtalar jäv.

18 juni 2010 - till Birgitha Lindgren – fråga om Häxparkens placering i direkt anknytning till lagskyddad kulturmiljö.

29 september 2009 – till Claus Kempe - fråga om den nedlagda frågelådan.

17 augusti 2009 - om ogräset i hamnområdet.

14 augusti 2009 – tre synpunkter med kritik till kommunen.

Mars och april 2009 – till kost och städ om varför jag inte får vikariera som städare mer efter att jag avslöjat vanvård på Åshaga.

9 april 2009 – formell anmälan om missförhållanden på Åshaga till socialchef och socialnämnd.

Sossepolitiker kuppades fram till tjänst

Så tillsätts tjänster i Svenska kyrkan
Läste i dagens Barometern/OT (som ännu en gång har gjort ett kanonjobb) hur man tillsätter tjänster i Svenska kyrkan i Mönsterås. S-ledaren Robert Rapakko (invald i kyrkoråd och kyrkofullmäktige) har fått en tjänst som kyrkogårdsvaktmästare, trots att det för en vanlig läsare framstår som att minst två sökanden borde ha gått före, och trots att kyrkonämndens arbetsutskott föreslog en annan sökande.

Icke önskvärd
Först fick en man med 25 års erfarenhet signaler att han inte var önskvärd och drog i sista stund tillbaka sin ansökan efter minst sagt konstig behandling.

Kuppen

Nu återstod två kandidater. Kyrkonämndens arbetsutskott röstade och Rapakko fick 2 röster och den andre sökanden 3. Facket hade inga invändningar och därmed borde allt ha varit klart. Återstod bara för kyrkonämnden att fatta det formella beslutet. Men då hade Annika Tengel (S) uppenbarligen bestämt sig för att göra en kupp och hjälpa fram sin partikollega Robert Rapakko till tjänsten. Plötsligt lägger Tengel fram Rapakko som motförslag och i den följande slutna omröstningen får Rapakko sju av rösterna.

Kompisarna i kyrkonämnden
Sossen Annika Tengel hävdar att det bara sitter tre sossar i nämnden och att därför fyra från andra partier också röstat på honom. Därmed skulle det då inte handla om fusk, enligt henne. Men nog vet Annika att partitillhörigheten inte är det viktigaste i Mönsterås. Ingår man i de rätta nätverken och känner rätt personer så får man de nödvändiga rösterna. Rapakko fick helt enkelt sin tjänst av sina kompisar i kyrkonämnden.

Några har tagit trixandet väldigt hårt. En kyrkopolitiker har avgått och sju andra har reagerat. Det har visst varit både tårar och hårda ord. Den karaktärsfaste centerpartisten Sivert Carlsson inser förstås hur illa detta har skötts. Ja, läs tidningen så får ni en bättre bild av läget.

Nå, det här är det bästa exemplet på länge som visar hur det funkar i Mönsterås. Man blir bara uppgiven. Det här innebär att jag under inga som helst villkor kommer att stötta S med mitt parti i nästa val. Det här var sista droppen. Ja, inte genom något annat parti heller. Jag kör mitt eget race helt oberoende. Orden tar slut när man ser detta solklara mygel. Hoppas ingen behöver undra mer hur jag får inspiration till min deckare.

Totalt sökte 83 tjänsten.

Ni kommer väl ihåg biltrixandet med samma Tengel för drygt ett år sedan.

Två historiska frågor

Det händer ganska ofta att jag får frågor om Mönsterås historia, och ibland händer det att jag inte har svar. Men nu kan det ju vara så att läsekretsen sitter inne på kunskaper, så jag presenterar idag två frågor som jag inte löst.

1. När försvann de stora rektangulära kantstenarna utmed Storgatans trottoarer?

Här ser man de rektangulära kantstenarna vid gamla Nelssons. Jag har frågat ganska många, även kommunen, men inte fått svar. Man tycker ju att kommunen borde veta. Hur som helst fanns de kvar 1967, och enligt en uppgift ska de ha tagits bort så sent som vid den senaste ändringen av Storgatan. Kanske kan någon i läsekretsen ge besked.

2. Så har jag en egen fråga som faller lite utanför mina specialintressen. När byggde man de offentliga underjordiska toaletterna vid Storgatan/Torggatan? Finns det någon som har bilder på dessa? Jag minns ju toaletterna, men har aldrig sett några foton. En följdfråga är hur man gjorde när man tog bort dem. Grävde man upp toaletterna och fyllde igen, eller täppte man bara till nedgångarna?

Mörkar kommunen avvikande åsikter igen?

I samband med att kommunen planerade den nya förskolan som ska byggas vid Mölstadskolan, verkar man ha genomfört ett samråd med skolans föräldraråd. Nu hävdar föräldrarådet i Östran att deras kritiska synpunkter på att skolgården blir mindre, inte har hamnat i protokollet. Om detta stämmer är det förstås allvarligt. Det betyder att framtidens historiker kommer att få en bild av att hela processen skedde i samförstånd – att inga avvikande synpunkter fanns. Och det är väl det kommunen vill.