Torsdagsknotet I - Missunnsamhet över andras framgångar

Det finns en och annan som anser att jag är för negativ. Det stämmer förstås inte, men jag ska ändå försöka vara lite till lags och begränsa mitt väl underbyggda klagande till torsdagar. Således börjar jag idag en artikelserie som jag kallar Torsdagsknotet, där jag kommer att ta upp frustrerande företeelser i det svenska samhället i allmänhet, och ibland i Mönsterås i synnerhet. Det ska bli intressant att se om jag får fler eller färre läsare just den dagen.


Avundsjuka

”We hate it when our friends become successful”, sjunger Morrissey. Och jag brukar hålla med honom i de flesta analyser av livets vedermödor. Men inte här. Det är ju inte vännerna som har svårt att tåla de få och ofta marginella framgångar man har i livet. Det är helt andra personer som visar missunnsamhet och ovilja, människor som av ren prestige eller avundsjuka inte kan tåla att något råkar bli bra, att man får uppmärksamhet eller beröm. Om detta handlar mitt första torsdagsgnäll.

En dödssynd vi är väl förtrogna med i Sverige
Redan i tio Guds bud kan vi läsa om att vi inte ska ha begärelse till vår nästas hus, ägodelar eller familj. Säkert kan vi i detta inräkna andras framgång. Man ska helt enkelt inte vara avundsjuk över det andra fått eller uppnått. Avundsjuka och missunnsamhet är ett frätande gift som bryter ner. Världshistoriens första mord bottnade i avundsjuka då Kain inte kunde tåla att Gud föredrog Abels offer. Och i Sverige där var och en förväntas vara en osynlig trist medborgare utan åsikter i en jämngrå massa, är vi väl förtrogna med denna dödssynd


Hur ska man förhålla sig?

Hur hanterar man då bäst en situation där andra ändå missunnar dig den framgång du nått?

Det enklaste är förstås att inte bemöta det överhuvudtaget. Låt kvalitén i det du gör tala för sig själv. Varför överhuvudtaget lägga energi på människor som inte vill dig väl? De skulle inte ge dig erkännande ens om du vann Nobelpriset. Genom att ta din energi så förlorar du krafter för kommande projekt. Bara att skriva det här har tagit 10 minuter.

Det kan emellertid vara klokt att vara mentalt förberedd den dagen det går dig väl. Det som riskerar att drabba människor som nått framgång i den svenska avundsjukskulturen är:

Utfrysning, skitsnack, kränkande särbehandling, förminskande av dig som person, man letar fel eller på andra sätt motarbetar dig. Om dessa svaga, rädda, revirbevakande människor kan man skriva mycket, men det viktiga är att ha en strategi så att man inte låter sig dras ner.

I väntan på misstagen

Samma personer som inte kan tåla när det går bra, väntar på att kunna vrida om kniven den dag du gör ett misstag eller då livet går dig emot, men ta inte ut den dagen i förskott. Och den dagen du gör ett misstag så lär det inte vara värre än andras. Dessutom lär det gå 99 lyckade projekt på ett misslyckat. Tveka inte att använda statistik. Men för det mesta är ett och annat misslyckande helt normalt om man inte säkerhetsspelar för mycket. Misslyckanden följer av att man har vågat, men saknade något för att nå hela vägen fram.

Smile at the bitch that brings You down
Någon kan försöka intala dig att du är paranoid för att du menar dig ha fiender. Det är nog bara i Sverige som man kan vara så naiv. Men Churchill sa en gång: ”Har du fiender? Bra! Det betyder att du har stått upp för någonting, någon gång i ditt liv." Så fiender kan man få. Det bästa är dock att bara förlåta, lyfta på hatten och gå vidare. Man behöver inte släppa in dem i sitt liv. Var däremot generös med att lyfta fram andra och "smile at the bitch that brings You down". Lär dig leva med insikten att du har en kompetens andra saknar.

Egen avundsjuka
Har jag då aldrig själv blivit avundsjuk på framgångsrika människor? Jo, då, i min ungdom blev jag, om inte avundsjuk så i alla fall, förundrad över hur de mest burdusa och farligaste killarna ändå alltid fick de snyggaste tjejerna. Förr eller senare gick förstås sanningen upp för tjejerna, men jag unnade dem alltid bättre. Ser ofta hur samma mönster hänger kvar upp i medelåldern och jag vet inte om jag ska skratta eller känna medlidande. Det finns onekligen en tragisk aspekt i detta.

Avslutningsvis så kan jag ibland sörja över att jag inte har ekonomisk frihet. Inte så att jag är avundsjuk på dem som har det. Det får de gärna ha. Det som stör mig är att rika människor ofta påstår att pengar inte har någon betydelse. Pengar är ibland avgörande för att kunna genomföra de projekt man vill – i mitt fall bokprojekt. Pengar för lyxkonsumtion saknar jag helt intresse för, men pengar som verktyg för att göra vettiga saker kan jag sakna. Men jag har alltid försökt göra det bästa utifrån det lilla jag ändå har fått. Om jag investerar 25 000 kr i en bok som glädjer 150 och upprör 50 läsare, så kanske det är värt mer på ett rent mänskligt plan än en investering på 10 miljoner i en ny maskinpark.

Därmed är det första torsdagsknotet över, men erkänn att du redan längtar till nästa torsdag.