5 april 2016

Wahlströms med röda och gröna ryggar...


Min första Wahlströmsbok fick jag 1975.
När jag fyllde åtta år fick jag min första Wahlströmsbok – det mystiska tefatet av Thea Oljelund. Året efter fick jag Sivar Ahlruds Rymdmysteriet och sedan var jag fast. Astrid Lindgren i all ära, men det var B. Wahlströms ungdomsböcker med röda och gröna ryggar som fick mig att läsa. Därtill lärde de mig att inta en undersökande attityd till tillvaron. Världen bestod av mysterier som skulle lösas.
Som vuxen har min största hobby varit att samla på dessa böcker och det har med åren blivit minst ett par tusen titlar i bokrummet.

Det där med favoritlistor är kanske lite fånigt, men jag kunde inte låta bli att lista mina 10 favoritserier med röda eller gröna ryggar. Inga större överraskningar kanske. Siffrorna avser bara böcker med just gröna eller röda ryggar, inte titlar utgivna på andra förlag eller i andra format.

1. Tvillingdetektiverna, Sivar Ahlrud. (48 böcker, 1949-1982)
Den bokserie som satte sig mest i sinnet. Humor och spänning i skön förening. Fina tidsskildringar. Hubert stor förebild. Vad gäller omslagen: Bertil Hegland fångade spänningen. Ola Ericson humorn.
Tefatsmysteriet med Bertil Heglands klassiska omslag. Sivar Ahlrud stod för Sid Roland Rommerud och Ivar Ahlstedt som turades om att skriva böckerna.
2. Tre deckare (Hitchcockserien), Robert Arthur m.fl. (50 böcker, 1965-1992)
Underbart rysligt och spännande i udda miljöer befolkade av originella personligheter. Kan än återkalla känslan av spänning inför dessa böcker. Fint samspel mellan de tre huvudkaraktärerna som verkligen kompletterade varandra. Titlar som Gröna vålnadens gåta, Viskande mumiens gåta, Stirrande trädets gåta och Hostande drakens gåta lockade, liksom fantastiska omslag. Förlorade i kvalitet efter bok 30.

En av de bästa i serien Tre deckare.

3. Kitty, Carolyn Keene (166 böcker, 1952-2010)
Kitty är enerverande perfekt, men inget jag tänkte på som barn. Oftast fina mysterier fram till 1980-talet då Kitty blir lite för modern och hipp för min smak.

4. Bröderna Hardy, F.W. Dixon. (70 böcker, 1962-2001)
Lite mer action än mysterium jämfört med Tre deckare. Lider liksom Kitty av att vara lite för perfekta. Men trevliga, spännande äventyr som slukades. Särskilt originalserien höll klass.

5. Biggles, W.E. Johns (73 böcker?)
Oftast välskrivna och gedigna. Gillade, till skillnad från många Biggleskännare, mest de exotiska äventyren.

6. Knatten, Stig Malmberg (17 böcker, 1965-1973)
Finurlig pojkdetektivserie med trivsam humor.

7. Slaghökarna, Kaj Martelius (8 böcker, 1971-1978)
Minns inte så mycket annat än att jag läste dem med stor behållning. Det kom ju ett antal liknande serier i Tvillingdetektivernas fotspår. Detta var en av de bättre.

8. De sex, Enid Blyton (6 böcker, 1960-1963)
Enid Blyton har dessvärre en del pennalism i vissa böcker, men De sex är relativt befriad från dylikt vill jag minnas. Min favoritserie av Blytons alla serier.

9. Mary & Lou, Carolyn Keene (31 böcker, 1959-1988)
Ungefär samma upplägg som Kitty, men två systrar i spännande miljöer som löser småkluriga mysterier.

10. Hondagänget, Ulf Nilsson (11 böcker, 1967-1984)
Den här serien stack ut lite och även om jag inte var någon motorkille så läste jag böckerna med stor behållning. Minns inte varför jag gillade dem, men känslan sitter kvar.

Inga kommentarer: