Gränslösa vuxna utan tabun bör inte arbeta med barn i utsatta situationer

Man brukar säga att man ska skilja på arbete och fritid, och så är det naturligtvis. Huvudregeln är att arbetsgivaren inte ska lägga sig i vad den anställde gör på sin fritid. Men det finns gränser även där. Det finns omständigheter där det är direkt olämpligt att inneha en skattefinansierad tjänst eftersom aktiviteterna på fritiden kan antas skada förtroendet för den personens tjänsteutövning. Det behöver inte nödvändigtvis handla om något olagligt, utan exempelvis om en lärare som är engagerad i ett rasistiskt parti eller om anställda inom barnomsorg och socialförvaltning som har sexuella avvikelser eller är otydliga med sina sexuella gränsdragningar. Alltså sådant som skapar otrygghet i arbetet med känsliga, utsatta och lätt sårbara individer.

Föreställ er ett barn som har blivit utsatt för sexuella övergrepp och som möter en socialsekreterare som på sin blogg skriver ”Hemligheten ligger i att glömma allt jag någonsin har lärt mig om sex. Glömma vad jag lärde mig i skolan. Släppa vad andra människor har sagt till mig…Hemligheten ligger i att njuta av barnets öppna sinne i en vuxen kropp…” eller ”Så skulle jag vilja ställa frågan; När ska vi börja tala om sex? Med varandra? Med våra barn? Med våra tonåringar? Och jag skulle vilja ställa frågan om vad det är som hindrar oss från att göra det redan nu? När ska vi våga möta våra rädslor, våra tabun…”

Barnet möter alltså en kvinna som tycker att det skolan lär ut om sex är fel, som vill bryta tabun, som inte drar gränser mellan barnet och den vuxne och som inte bara vill tala med tonåringar om sex, utan också med barn, dvs sexualisera barnen. Det behövs inte särskilt hög grad av klarsynthet för att man skall förstå det direkt olämpliga i detta.

Denna kvinna jobbade fram till 2015 som förste socialsekreterare i Mönsterås. Nu står hon inte som det längre, och om hon jobbar kvar där vet jag inte. Det var hon som ledde den skandalösa utredningen mot min familj vintern 2014-2015, där flera fel och misstag begicks och där vi friades fullständigt. Jag är så innerligt tacksam att vi vägrade låta henne träffa vårt barn ensam. Om jag hade vetat detta jag nu vet om henne hade vi genast begärt att få en annan utredare.

Nå, det stannar inte vid det. På hennes blogg får vi också veta att ”Din värld som du uppfattar den är inte styrd av yttre fakta. Den yttre världen styrs av din inre verklighet.” Så är det förstås inte för den människa som står med båda fötterna på jorden. Det mobbade barnet tycker förstås inte att den yttre verkligheten, mobbningen, styrs av barnets inre verklighet, dvs barnets egen upplevelse. Mobbningen är förstås en konkret yttre verklighet som gör jävligt ont för varje slag och för varje glåpord. Om hon tillämpar denna ideologi i sin tjänsteutövning så beror ju mobbningen på barnets egna inre upplevelser. Bara barnet tänker annorlunda så kommer mobbningen att kunna förändras. Bullshit, förstås!

Kvinnan ifråga har haft egna kurser i tantrasex och hur man blir den bästa versionen av dig. Hon hänvisar också till en man som har en kurs som heter ”Djur & gudar” som handlar om ”…shamanism och tantra, men också rituell maskteater, samt ekosexualitet…kan du finna balansen mellan det djuriska och det gudomliga inom dig…Du får lära dig dynamiska och orgiastiska andningstekniker som befriar och ger kraft, du får gå på glödande kol, måla din kropp, älska med Jorden, beröra och beröras, delta i kraftfulla ceremonier, resa på trummans rytm, möta ditt kraftdjur, födas på nytt.”

Missförstå mig inte – hon gör inget olagligt och vi har religionsfrihet. Även sexuell frihet inom lagens råmärken. Men hon är enligt min mening direkt olämplig att möta barn i utsatta livssituationer.