Man brukar säga att man ska skilja på arbete och fritid, och
så är det naturligtvis. Huvudregeln är att arbetsgivaren inte ska lägga sig i
vad den anställde gör på sin fritid. Men det finns gränser även där. Det finns omständigheter
där det är direkt olämpligt att inneha en skattefinansierad tjänst eftersom
aktiviteterna på fritiden kan antas skada förtroendet för den personens
tjänsteutövning. Det behöver inte nödvändigtvis handla om något olagligt, utan
exempelvis om en lärare som är engagerad i ett rasistiskt parti eller om
anställda inom barnomsorg och socialförvaltning som har sexuella avvikelser
eller är otydliga med sina sexuella gränsdragningar. Alltså sådant som skapar
otrygghet i arbetet med känsliga, utsatta och lätt sårbara individer.
Föreställ er ett barn som har blivit utsatt för sexuella
övergrepp och som möter en socialsekreterare som på sin blogg skriver ”Hemligheten
ligger i att glömma allt jag någonsin har lärt mig om sex. Glömma vad jag lärde
mig i skolan. Släppa vad andra människor har sagt till mig…Hemligheten ligger i
att njuta av barnets öppna sinne i en vuxen kropp…” eller ”Så skulle jag vilja
ställa frågan; När ska vi börja tala om sex? Med varandra? Med våra barn? Med våra
tonåringar? Och jag skulle vilja ställa frågan om vad det är som hindrar oss
från att göra det redan nu? När ska vi våga möta våra rädslor, våra tabun…”
Barnet möter alltså en kvinna som tycker att det skolan lär
ut om sex är fel, som vill bryta tabun, som inte drar gränser mellan barnet och
den vuxne och som inte bara vill tala med tonåringar om sex, utan också med
barn, dvs sexualisera barnen. Det behövs inte särskilt hög grad av klarsynthet
för att man skall förstå det direkt olämpliga i detta.
Denna kvinna jobbade fram till 2015 som förste
socialsekreterare i Mönsterås. Nu står hon inte som det längre, och om hon
jobbar kvar där vet jag inte. Det var hon som ledde den skandalösa utredningen
mot min familj vintern 2014-2015, där flera fel och misstag begicks och där vi
friades fullständigt. Jag är så innerligt tacksam att vi vägrade låta henne
träffa vårt barn ensam. Om jag hade vetat detta jag nu vet om henne hade vi genast begärt att få en annan utredare.
Nå, det stannar inte vid det. På hennes blogg får vi också
veta att ”Din värld som du uppfattar den är inte styrd av yttre fakta. Den
yttre världen styrs av din inre verklighet.” Så är det förstås inte för den
människa som står med båda fötterna på jorden. Det mobbade barnet tycker
förstås inte att den yttre verkligheten, mobbningen, styrs av barnets inre
verklighet, dvs barnets egen upplevelse. Mobbningen är förstås en konkret yttre verklighet som gör jävligt ont för varje slag och för varje glåpord. Om hon tillämpar denna ideologi i sin
tjänsteutövning så beror ju mobbningen på barnets egna inre upplevelser. Bara barnet
tänker annorlunda så kommer mobbningen att kunna förändras. Bullshit, förstås!
Kvinnan ifråga har haft egna kurser i tantrasex och hur man
blir den bästa versionen av dig. Hon hänvisar också till en man som har en kurs
som heter ”Djur & gudar” som handlar om ”…shamanism och tantra, men också
rituell maskteater, samt ekosexualitet…kan du finna balansen mellan det
djuriska och det gudomliga inom dig…Du får lära dig dynamiska och orgiastiska
andningstekniker som befriar och ger kraft, du får gå på glödande kol, måla din
kropp, älska med Jorden, beröra och beröras, delta i kraftfulla ceremonier,
resa på trummans rytm, möta ditt kraftdjur, födas på nytt.”
Missförstå mig inte – hon gör inget olagligt och vi har religionsfrihet.
Även sexuell frihet inom lagens råmärken. Men hon är enligt min mening direkt
olämplig att möta barn i utsatta livssituationer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar