4 september 2016

Papperstidning

Apropå medias kris (både den ekonomiska, kvalitativa och moraliska) så skulle jag, om jag vore miljardär, starta en tekniskt sett ultrakonservativ morgontidning som bara är papperstidning. Inget digitalt gratistjafs så att människor kan fuskläsa. På sin höjd en digital prenumerationsavdelning.

Jag skulle anställa högkvalitativa journalister som får tid att både gräva och göra det dagliga färskvarujobbet. Lokalt med sammanhang och fördjupning, gärna med historiskt perspektiv. Även länets mindre kommuner skulle få minst två sidor per dag – en sida med nyheter och en med lokala fördjupningar. Självklart skulle folk betala för det.

”Man behöver inte hänga med i tiden för att lyckas”, skulle bli mitt motto.

Hur kommer det sig att det som gick hur bra som helst förr, plötsligt inte fungerar? Som att ge ut en lokaltidning, eller två? Årtionde efter årtionde levererades den lokala tidningen och konkurrentens. Så småningom talades det om kris. Redaktioner slogs ihop. På en del håll försvann tidningen helt.


Man kan ju inte skylla allt på annonsörer, digitaliseringen eller att folk inte vill betala. Om något är tillräckligt tilltalande så vill man betala.

Inga kommentarer: