Det räcker nu! Mönsterås behöver inte bli större eller riva fler stenmurar...

Svensk politik präglas av en sällan skådad pragmatism och principlöshet. Det har till och med gått så långt att pragmatismen hyllas, medan principfasta politiker hånas. Smidiga politiker utan ideologisk förankring är det som gäller. De är ju så lätta att samarbeta med. Och så anpassar de hela tiden politisk praxis efter konjunkturer och vart vindarna blåser. Ideologiskt starka politiker som vill något, såsom Håkan Juholt och Gunnar Hökmark, förpassas ut i marginalerna fortare än kvickt. Antingen så att de känner sig manade att lämna politiken helt som Juholt, eller på säkert avstånd i EU-parlamentet som Hökmark.

Det är denna ryggradslösa pragmatism som gör att Centerpartiet i Mönsterås kan säga saker som ”vi river den där vackra 1800-talsstenmuren i Oknebäck därför att det är viktigare att folk får bygga villor där”. Någonstans där bakom finns förstås en tanke om samhällsnytta, samma ideologi som ledde fram till 50- och 60-talens rivningshysteri. Men nu förpackas den i ett annat omslagspapper.

Mönsterås behöver inte bli så mycket större än vad det är. Och närheten till naturområden är ju en del av värdet. Det småskaliga och naturen är ju liksom en del av charmen och attraktionskraften. Bygg inte bort den.

Vacker tidstypisk stenmur vid Oknebäck. Måtte det inte vara denna som kommunen vill ta bort.

Stenmur på Öland, som ingen skulle komma på tanken att ta bort. Av någon anledning värderas en stenmur vid Oknebäck lägre.