Tillbakablick på 2016

Det har blivit dags att summera året och som vanligt delar jag upp det i Sverige, Mönsterås och personligt. Världen är definitivt för sjuk för att få vara med.

Sverige

2016 blev året då jag skänkte min gamle historiementor Lars-Olof Larsson en särskild tacksamhetens tanke för att han utbildade oss så noga i källkritik. Så många lögner som snurrar runt och som många uppenbarligen tror på. Lögner om Sverige, om invandringen och om brott. Sverige påstås vara på väg utför, nära en systemkollaps. Det försöker man ofta bevisa med valfri upprörande och ledsam historia. Det kan handla om nån gammal tant på ett äldreboende som inte fått tårta till efterrätt eller nån som minsann fick köpa sin cykel själv till skillnad från de där andra med annan hudfärg som förresten är mycket äldre än di säger.

I själva verket går det väldigt bra för Sverige. Ekonomin går bra och brotten är i ett historiskt och internationellt perspektiv på låga nivåer, oavsett vad media skriver. Givetvis kan gänguppgörelser med dödlig utgång ha ökat, men det är en kategori för sig. Och invandringen som beskrivs i så mörka termer är på sikt en absolut nödvändighet för Sverige. Det bor alldeles för få människor i landet och vi behöver ta emot ungefär 60 000 nya människor varje år för att klara välfärden på sikt.

Det är möjligt att hela västvärlden kommer att stagnera på sikt, men just nu är inte Sverige där. Landet har förstås fel och brister som det alltid har haft i såväl skola, äldreomsorg, eller vad du vill, men sämre lär det inte ha blivit. Sveriges kris är moralisk.

Det är minst sagt bisarrt att stollepartier kan locka runt 20% av befolkningen, när vi inte ens har en ekonomisk kris. Och det som upprör mig är förstås inte bara en inhuman ideologi. Partiet är ju minst sagt överrepresenterat vad gäller människor man inte trodde fanns och som definitivt inte har i offentliga sammanhang med förtroendeuppdrag att göra.

Sverige måste hålla ihop. Det gör det om man bygger landet med lag, entreprenörskap, arbete, hög skattemoral och social solidaritet.

Professor Lars-Olof Larsson var noga med att lära ut källkritik när det en gång begav sig i Växjö. (Foto: Björn Larsson)

Mönsterås

I Mönsterås hamnade många i kommunalrådskoma när Roland Åkesson meddelade sin avgång 2017. Men det var egentligen inte särskilt förvånande. Minns att han en gång i en intervju lät meddela att han inte skulle vara kommunalråd när han kom till pensionsåldern. Att sedan 31 år vid makten var ytterst olämpligt från demokratisk synvinkel kan vilken historisk analys som helst påvisa. Han förtjänar hur som helst sin historieskrivning och intar en given plats i Mönsterås moderna politiska historia. Men vem som än tar över så lär partiet klara sig kvar vid makten. Roland är ju fortfarande valbar och lär ta de flesta personkryssen.

Roland Åkesson som nytt kommunalråd i januari 1986. (Barometern-OT)

Annars tickar det väl på ganska bra för kommunen som väl varken är bättre eller sämre än andra. Kanske har man rent av bättre ekonomi än de flesta kommuner, men överskotten kommer ju aldrig in i budgeten. När överskott inte kommer medborgarna till del är det ändå ingen välskött ekonomi. Rent konkret är det barn med särskilda behov och gamla på äldreboenden som drabbas.

Därtill oroar kommunens detaljplaner. Man är så oerhört angelägen att bygga nytt att man åsidosätter respekten för kulturhistoriska miljöer och inte förefaller fundera på hur nybyggnationen ska passa in i landskapet. Se hur illa det blev på Kuggås och i hamnområdet där husen är helt malplacerade. Lite bättre blev det vid Storgatan/Parkgatan, även om byggnaderna ärligt talat inte går ihop med nåt av husen omkring.

Personligt

På det personliga planet är året svårdefinierat. Men sommaren blev den bästa på flera år. Vi var alla oerhört lättade att tiden på Mölstadskolan var över. Den känslan satt i hela sommaren och semestern blev ett fint avbrott från de vanliga bestyren. Vi har våra smultronställen i Skåne som alla uppskattar, inklusive Lund och underbara Vanås. Vi var också några dagar i Göteborg som är väldigt fin om man bara undviker Nordstan. Och så givetvis några rundor på Öland.

Vanås slott och slottspark är en underbar plats med unik konstutställning.

Utsikt över Göteborg.

Sandby borg på Öland.

Gråborg på Öland.

Men givetvis fick året en allvarsam svärta av att min far lämnade denna värld under semesterns sista dagar. Han var 82 och hade levt färdigt, men saknaden följer med. Dessutom kanske han inte fick det erkännande han borde ha fått. Vem bryr sig om en industriarbetare som varje dag går upp och åker till sitt jobb för att försörja sin familj. Han var inte tungsint, men inte heller helt lätt att komma in på livet. Men just den där vardagstjänsten tänker jag ibland på. Hur han gick upp varje dag klockan halv sex för att åka till jobbet så vi fick tak över huvudet och mat på bordet. Ändå tog han sig ofta tid att leka med mig. Hoppas vi en dag ses igen i Guds himmel. Där får han det bra.

Dottern började Parkskolan och det har gått bättre än vi trodde. Hon trivs med miljön och de flesta av lärarna. En annan frihet och större eget ansvar, vilket passar henne bra. Har inga illusioner om att det ska fortgå hela tiden, men givetvis roligt att det går bra.

För mig blev det många föredrag 2016. Det är givetvis roligt när det efterfrågas och det är kanske den del jag tycker är roligast. Flera trevliga minnen blev det. Ett föredrag på Vållö blev en annorlunda upplevelse. Min far hade dött kvällen innan, men jag tyckte inte jag kunde ställa in, även om arrangörerna på Vållö hade haft full förståelse för det. Däremot blev det ingen bok i år. Forskningen tar tid och tid har jag inte så mycket av.

På väg till Vållö

Det fanns väl dom som tyckte jag fick för mycket uppmärksamhet som föreläsare. Då ska man hållas tillbaka. Det får helt enkelt inte gå för bra.

Givetvis kommer jag att hålla några föreläsningar även under 2017, men det blir inte via hembygdsföreningen, utan i lite andra sammanhang. Under första halvåret blir det troligen ett föredrag i Ålem om social omsorg genom historien. Sedan blir det ett om pesten som drabbade Sverige 1710-1713 med fokus på Ålem och Mönsterås. Slutligen ett föredrag om Häxprocesserna i Sverige, även med några småländska exempel. Vi får se om jag arrangerar själv eller samarbetar med Mönsterås Kulturförening. Måste ju hålla igång föreläsandet lite för att inte bli ringrostig. Dessutom är det alltid min mission att sprida kunskaper. Tas det ifrån mig förlorar jag glöden helt.

Min diabetes är under kontroll och jag har helt normala värden. Så varför jag ska kalla mig diabetiker vet jag inte. Tror jag slutar med det. Jag äter i och för sig aldrig sötsaker där sockerhalten ligger över 3-4%. Mår oförskämt bra utan socker och känner sällan något sötsug. Däremot är jag lite svag för chips än, vilket väl skulle få en dietist att ta fram pekpinnen.

Av årets udda händelser var nog gymnasieåterträffen i våras den trevligaste. Brukar undvika dylika tillställningar, men trivdes i den klassen, och mycket riktigt blev det trevligt.

En annan uppskattad begivenhet var Dick Harrisons föredrag om Nils Dacke och dackeupproret.

En av årets musikaliska höjdpunkter var Eggstones comeback med Like so. Stilsäkert gitarrpop i högsta divisionen.

Andreas Mattsson gjorde också en finstämd skiva på svenska som försvann lite i mediebruset. Här Världens högsta skatter.

En annan bra låt var Mystery Jets Bombay Blue. De är annars ganska ojämna, men här fick de till det, även om det finns viss antydan till arenarock som de bör akta sig för. Men strålande arrangemang och ljuvliga harmonier.

Nästa år hoppas jag bli mer effektiv. Förutom föredrag ska en bok om Mönsterås på 1600-talet bli färdig. Det kommer att kräva mycket fokus och disciplin, vilket jag hoppas kunna uppbåda. 2017 blir alltså i debattskugga för mig.

Tiden är allvarlig. Det finns inte tid att slösa med den.

Med den insikten är det jag går in det nya året.

Mönsteråsbloggen önskar därmed alla ett GOTT NYTT ÅR!