10 februari 2017

Fredagsinlägget - lugn och en gnutta dramatik

En osedvanligt bra vecka för att vara mitt liv, även om jag höll på att åka på stryk idag. Mönsterås är det sanna vilda västern. Och jag älskar det.

Vanligtvis är jag skeptisk till konsulter i skolbranschen. Så fort svensk skola är i kris poppar de upp. De där som har mirakellösningen. Men för att gardera sig lägger de till att det är ett hårt jobb som väntar. Nå, nu har det varit en i Mönsterås som verkar betona utmanande lärande. Har inget emot konceptet. Problemet uppstår när skolledare ska försöka ta på alla lärare samma kostym och få alla att anamma ett specifikt synsätt.

De lärare som satte avtryck på mig under min skoltid var inte dom som tillämpade en viss metod. Det var lärarna med personlighet. Dom där som med hela sin person visade att det här är världens viktigaste ämne och jag älskar att berätta om det för dig. Och jag vill att du ska förstå varför det är viktigt.

Så till veckans dramatik.
Blev omkörd livsfarligt av en större bil på Sjögatan. Jag tutade. Mannen som körde om gav mig fingret. Jag tutade igen. Han började köra fingret allt mer ivrigt. Jag tutade igen. I rondellen stannade han och hoppade ut och började gå hotfullt mot mig. En liten bastant man med långt mörkt skägg, typ Hells Angels. Som hämtad från alla fördomar om landsbygdsgangsters. För en sekund fick jag nypa mig i armen och undra om det jag såg verkligen hände. När han såg att jag satt kvar och inte rörde en min vände han och gick in i sin tuffa bil igen. Jag hade ju min dotter i bilen och ville inte utsätta vare sig mig eller henne för något. Han var inte den typen man ger sig i närstrid med om jag säger så. Jag backar inte men har givetvis viss självbevarelsedrift. Fina typer det finns här i köpingen. Har nu hittat den sköne gossen på FB. Kan man annat än att älska en sån grabb. 

Gillar att raggar- och knuttekulturen faktiskt lever kvar i den här kommunen. Och vanligtvis är det faktiskt inte dom som ställer till det för mig. Lika snabbt som de har till ett finger, lika snabbt brukar de ha till att ta en utsträckt hand. Min far var ju knutte, men av fredlig natur.

Nu blir det förhoppningsvis en lugn kväll. Ska se På Spåret och skriva en del. Idag fick jag ju en hel del inspiration som definitivt kommer att vävas in i min deckare.


Ha en trevlig helg!


Inga kommentarer: