Att Nazityskland var noga med att sortera bort människor är
ju känt och väl dokumenterat. Det var judar, homosexuella, religiösa grupper
och handikappade.
Att vi i Sverige ägnade oss åt samma sak, men inte med
samma onda utstuderade systematik utan med kulturell fernissa, noteras
sällan. Vi gick aldrig lika långt i Sverige, men även här fanns en tanke att
isolera avvikande människor som ansågs skada folkstammen, den svenska rasen.
Människor spärrades in på sinnessjukhus och steriliserades. Förvägrades föra sina gener vidare. Var du fattig och behov av att bo på fattighus eller ålderdomshem, så fick du inte rösträtt förrän 1945.
Och idag tar man
blodprov så att kromosomavvikelser kan upptäckas. Därmed ska små människor med
Downs syndrom tas bort innan de hinner se dagens ljus. Bakom finns väl tanken
att endast ett friskt ”normalt” liv har ett värde. Allt som kan orsaka besvär
ska bort. Skulle dessa barn födas kan det ju innebära uppoffringar och därtill
utgifter för samhället. Jag saknar ord för detta. Äckel fyller hela min
varelse.
I samhället kan man förstås skymta samma mekanismer på olika
sätt. Den avvikande människan kanske inte alltid spärras in nu för tiden, men
utsätts för social isolering, skvaller och liknande. Många människor verkar helt
enkelt ha ett psykologiskt behov av att ställa sin egen ”normalitet” mot andras
avvikelser. Vilka "dom andra" är kan förstås skifta.
Det talas mycket om mångkultur och att "gilla olika" i vår tid. Visst, fortsätt gärna med det. Men det tycks inte gälla dem som på något sätt avviker från normaliteten, särskilt inte dem med Downs syndrom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar