Jag dementerar så att ni får bränsle till ert skvaller

Det finns människor som tror sig veta. De vet i själva verket ingenting. Som häromdagen då jag snappade upp ett rykte. Ett rykte som hade varit jättesött i en annan tid, i en annan värld, på en annan planet, under andra omständigheter. Nu gör det mig bara ledsen. Av flera skäl. Trampa inte på mig och människor jag känner stor respekt för.

Hur bemöter man sådant? Tja, en del tiger ihjäl det. Kan säkert fungera ibland. En del intar försvarsposition. Funkar aldrig och jag har inget att försvara. Vad jag tycker och känner håller jag för mig själv och har så rätt att göra. Min metod är humor. Jag kör spåret i botten och får skvallerkärringarna på kroken så att de sprattlar riktigt fint och inte kommer ner på ett bra tag.

Jag tänker inte begränsa mitt liv pga illasinnad trångsynthet. Få nu vatten på er kvarn med min jävla dementi:

Jag dementerar att du gör mig glad

Dementerar att jag gärna bjuder på lemonad.

Dementerar att din humor är bäst

att jag måste bära skyddsväst

Dementerar att jag håller distansen

För att behålla balansen

Det är inte som det förefaller

Bjuder bara kärringarna på skvaller

Jag dementerar allt

Tusenfalt

Hur det går med deckaren? Alvar har kärleksbekymmer. Inget nytt under solen, men ändå. Han trasslar till det med sina nätkontakter som bor på säkert avstånd, samtidigt som han instinktivt flyr från kvinnan där hemma som han vetat om i alla år och som är guld. Sjabblar han bort henne är han inte klok. 7 år utan att han lyckats uppfatta en enda signal rätt. Tror snart jag ger Alvar en örfil.