Myten om den kreative suputen och tider som varit

Har varit hemma tre dagar. Får människor vara sjukskrivna för att de gått in i väggen så kan väl jag också, även om jag inte gått in i någon vägg. Åkte bara ner i ett djupt svart hål. Men står stadigt där nere och blickar upp mot ljuset. Tänker klättra upp själv, utan mediciner. Man har ju som väl är varit med om en hel del redan sedan barndomen då jag gick runt och letade vinflaskor i garderoberna, som jag sedan hällde ut i diskhon. Det var inte populärt. Värst var väl när man varje dag efter skolan låste upp dörren hemma och inte visste om hon levde eller inte när hon låg där livlös i sängen.

Men just, så får man ju inte skriva. Mycket som är så jävla tabu. Mycket som man av hänsyn skall tiga om.

I Växjö blev jag konsekvent misshandlad av en kvinna. Men våldet mot män är tabu. Om en kvinna blir misshandlad så skulle ingen komma på tanken att försvara mannen som misshandlar. Han är ett svin. Punkt. Men om en kvinna misshandlar en man, så kommer genast något slags krav på att man ska försöka förstå henne. Då plötsligt ska det hittas ursäkter och psykologiseras. Jag kräks.

För ett tag sedan besökte jag ett övergivet torp som ligger mitt ute i skogen i Mönsterås kommun. Ingen lär hitta dit som inte känner till det. Några bilder därifrån kommer sist i inlägget. Torpet kan beläggas 1768. Men det vittnar om historiens gång och alltings förgänglighet. Och om alla småbruk som avvecklades under 1900-talet.

Många är glada idag för att det är fredag. Beror väl på vilket kneg man har förstås, men jag kan förstå det. För mig är fredag två glas vin och lite mer skrivtid än andra kvällar. PO Enquist tar i senaste numret av tidskriften ”Vi Läser” itu med myten om den kreative suputen. Och han gör det tämligen framgångsrikt. (Mer framgångsrikt än när han försvarade Pol Pot 1975) Fråga vilken alkis eller fd alkis som helst. Finns inget romantiskt skimmer kring det. Men eftersom jag håller mig till mina två glas och knappt känner någon påverkan, så utesluter jag inte att det kan ha en viss begränsad effekt. Ni som sedermera läser min bok kommer säkert att märka vilka delar som är skrivna på fredagskvällar. De helt ohämmade avsnitten.

Dagens tistel går till alla trångsynta jävlar som tror så mycket. Alla ni som tisslar och tasslar. Ni som alltid tänker de lägsta tankarna. Ni som aldrig kan se det oskyldiga, rena, vackra i någonting. Ni som inte har en aning om vad vare sig tänkande, arbete, medmänsklighet eller vänskap innebär.

Trevlig helg!