Vaknar för tidigt

Har börjat vakna tidigt även när jag är ledig och trots att jag somnar sent. Vet inte varför, men det är onödigt och jag skulle behöva ett par timmar till. Man blir seg framåt dagen och det är lätt att man slumrar till. Vid fel tillfälle.

Försöker skriva istället för att ligga vaken i sängen. Det senare är oerhört obehagligt, för att inte säga en ångestupplevelse. Så många tankar som kommer och de knackar ju inte på dörren och frågar om de får komma in. 

Kan jag inte skriva lyssnar jag på musik. Musik är alltid bättre än alternativen, även om skriva är det mest effektiva. Skrivandet är väl det enda som förbinder mitt inre med det yttre. Det löser inga problem, men man går inte sönder. Lite mindre sönder i alla fall.

Har märkt att jag ganska ofta tonar ner min sorg. Man vill liksom inte dra andra med sig nedåt. Människor förväntar sig något annat. Men varför ska jag behöva låtsas. Även om det har varit många bra stunder också, så har det varit några tuffa år. Så jag är både trött och ledsen. Orkar inte med så mycket. Drar mig undan. Är tyst.

Idag firas nationaldagen. Jag firar mest det jag inbillar mig är frihet. Vi har ganska hög grad av frihet i Sverige. Men man får kämpa för den varje dag. Även i det lilla. Och hur förenar man tillhörighet med frihet? Och är man fri när man alltid måste slåss för att få finnas till och få grundläggande respekt som människa? Jag vet inte. Mycket jag inte vet just nu. Kanske därför jag vaknar tidigt. Men än är det min stund på jorden och jag ska göra vad jag kan de dagar jag har kvar. Har man inte energin får man förlita sig på plikten.

Deckaren ska bli färdig snart.

Om bara solen kunde sluta skina. Den är ett hån mot min själ.

Bröd och skådespel åt folket.

Ha en bra dag!