Ny upplaga av "Den siste mönsteråsaren"

Idag beställde jag en ny upplaga på 100 exemplar av min nya deckare "Den siste mönsteråsaren". Den första upplagan på 200 exemplar sålde slut på två veckor, så då bör jag kunna sälja 100 exemplar till på några månader. Känns bra att kunna erbjuda boken även efter jul. Oavsett vad man tycker om själva boken så tänker jag mig att det kan vara roligt att äga en bok som kom i en så pass liten upplaga och som lär få viss kultstatus med tiden. 

Däremot tvivlar jag på att jag får hem de nya böckerna före jul. Priset blir samma, dvs 160 kr. Välkommen att boka boken på joni7229@gmail.com

Den 17 februari klockan 11 berättar jag om boken och fördjupar en del teman på Mönsterås bibliotek i något som blir en kombination av bokpresentation och mindre föredrag.

Många författare är oroliga när de gett ut en bok. Oroliga för vad folk ska tycka och tänka. Vissa dagar kan jag vara det också, men med åren lär man sig allt mer att inte bry sig så mycket. Man ska själv vara nöjd, sedan får man överlåta allt till läsarna.

En bok består till 100% av andras ord som på något sätt har landat i mitt ordförråd mellan vaggan och nuet. Jag sätter sedan ihop dem så att det blir en historia. Sedan är det alltid så att läsare tar fasta på olika saker. En del märker givetvis de parodiska blinkningarna till Midsomer murder, vilket gör mig glad. Deckarpuritaner skär tänder pga orealistiska inslag och brister i intrigen. Andra reagerar på snusk och våld. En del tycker 229 sidor är för kort eftersom de vant sig vid Leif GW Perssons 678 sidors långa polisiära detaljredovisningar, medan jag tycker det är 30 sidor för många (eftersom jag vuxit upp med Agatha Christies korta böcker och B. Wahlströms ungdomsböcker). Ytterligare andra ser boken som en hyllning till hembygden, andra som en kollektiv kränkning av densamma. Och så finns det några som tar boken för vad den är. Det är så det ska vara. Ytterst få vet att de tvära kasten mellan fars och allvar förmodligen kommer från Sivar Ahlruds Tvillingdetektiverna som jag läst hela livet. Min kärlek till långa inre monologer kommer säkert från Hubert i de böckerna; ingen jämförelse i övrigt givetvis då Ivar Ahlstedt är en oöverträffad mästare.

Min poäng är att det finns så många åsikter att du måste gå din egen väg ganska så bestämt. Jag är oerhört tacksam för varje läsare. Jag skriver gärna signaturer och delar med glädje ut böcker direkt i brevlådan. Men jag skriver inte för en publik som ett dansband. Jag skriver det jag vill få ut. Hittar det sedan läsare är det en bonus.

Allt gott!