20 april 2018

Historieförfalskning


En del trängtar på fullt allvar tillbaka till det sk folkhemmet då folk niade varandra, yrkeskompetenta kvinnor var hemmafruar och oönskade människor steriliserades. Andra har en bisarr längtan till bondesamhället då folk dog som flugor under epidemierna, fattigt folk bodde i backstugor och loppor och löss krälade på väggar och i sängkläder.  Så går det om man inte kan sin historia och bara använder den för sina egna rent nostalgiska syften.

Självklart fanns det aspekter av tillvaron som jag kan tycka har gått förlorade – livet som levdes i cykler efter årstidernas gång, en del gamla husmiljöer och sättet man umgicks på före Internet. Men så är det alltid. I bästa fall kan man lära sig av det som både var bra och dåligt. Men den där historieförfalskningen där det förflutna målas upp som någon slags guldera betackar jag mig för.

Stormaktstiden är en sådan där period som många med nationalistiska glasögon vurmar för. Frågan är emellertid om det är så fantastiskt att Sverige offrade 5-10% av sin manliga befolkning. Och hur var det för ensamstående kvinnor som födde barn vid den här tiden? Hur trevligt var det egentligen att leva i ett angiverisamhälle där dina grannar när som helst kunde anmäla dig till tinget för minsta lilla oförrätt.

Min första lekplats i livet bland hyreshusen i Elgerum. Öststatskänsla. Det var inget paradis i folkhemmet. Tro mig.

Åren i Kaninbacken väster om torget var däremot fina år.

På tisdag håller jag mitt sista föredrag för vårsäsongen. ”Mönsteråskvinnor under 400 år”. Nej, det blir ingen kändisparad. Jag kommer mestadels att berätta om helt vanliga kvinnor som råkat födas in i tider och sammanhang de inte själva har valt.  När jag gick hem idag var det väl en 7-8 platser kvar, så det verkar dra en del folk trots att det är vår och mycket annat konkurrerar. Det blir i alla fall ingen historieförfalskning.

Sedan tar jag föreläsningspaus till hösten. Har nog hållit över 10 den här våren, varav två varit helt nyskrivna. Så det ska bli skönt att få några månader att bara läsa lite och ta in själv. Kan sakna det ibland.

En del tycker att jag tjatar för mycket om mina föredrag. Inte alls. Vi lever inte på 1960-talet då en lokal fotbollsmatch kunde locka 6 000 i publiken eller en föredragshållare 800. Idag är allt så splittrat. Alla samlas inte kring samma lägereld längre. Alla föreningar och verksamheter konkurrerar med varandra. Så det är klart att man måste försöka göra reklam så gott man kan.

Sedan är det skillnad på kultur och kultur. Om ett musikevenemang i Blomstermåla lockar 200 personer betraktas det som att det kom för få. Kommer det 100 ligger ordet publikfiasko nära till hands. Men om jag drar 50 personer på ett historiskt föredrag så betraktas det som en publiksuccé. Allt beror på vilket perspektiv man har. Historia förväntas med automatik locka färre än musik.

Nähä, dags att ta helg. Det blir föreläsningsmemorerande och fotboll för min del. Och så gardinstrykning igen.  Trevlig helg!

Veckans låt blir:


4 kommentarer:

Bert sa...

Den svenska "stormaktstiden" ca 1610 - 1720 - tja, vilka kan tänkas "vurma" för en tid som ligger 300 - 400 år bakåt i tideräkningen?
Ja, det är förstås historiker som du Jonny!

Jag kan inte påminna mig om att någon enda person som förfasat sig över dagens tokdåre-Sverige har framfört påståendet att det var bättre levnadsförutsättningar på 1600 å 1700-tal. Däremot så framförs allt som oftast att 1950-60-tal var de bästa årtiondena som Sverige och dess befolkning någonsin har upplevt. Ja, inte så konstigt att de som då fick uppleva den tiden minns den med glädje och saknad men också sörjer "ATT" dagens Sverige har blivit ett "Dårjävlarnas Paradis".

Jonny sa...

Lite förvånad att du gillar 50- och 60-talen då ju sossehegemonin var som störst. Du gillar alltså sossesverige Bert.

Bert sa...

Jonny, jag vet att du är läskunnig, men du verkar som att du har anmanat sossetokarnas förhållningssätt till politiska motståndares framförda text och tal - det att fritt tolka det framförda så som det passar och behagar utifrån sossetypiskt makthavarbeteende. Så om någon av oss två är sosse så är det, DU!

Kan inte se att jag med ett enda ord i min kommentar här ovan har nämnt sossepartiet i anslutning till det jag framför, det att de flesta som har upplevt 1950-60-talet säger att det var den bästa tiden i deras liv. Själv var jag barn och ungdom vid den tiden och kan minnas att Sverige då var ett mycket trevligare land att vistas i som svensk men också som utlänning/invandrare enligt många invandrares vittnesmål.

Man kan inte jämföra dagens tokdåresossar med den tidens(1950-60-tal) Socialdemokrater. Dåtidens nu avlidna sossar skulle om de väcktes till liv detta valår 2018 med all säkerhet utan någon som helst tvekan välja att lägga sina röster på SVERIGEDEMOKRATERNA.
Jag kan också tänka mig att dåtidens sossar vid en uppståndelse från de döda skulle göra rent hus i sossepartiet, dagens sossar skulle förmodligen ställas upp mot lämplig bakgrund och därefter tjäna som varnande exempel.

Nädu Jonny! Som du vet och har mångårig info om, så "gillar" jag INTE dagens "sossesverige" - dagens "sossesverige"(DDR2, Nordkoreafilial, terroristbosättning mm) är det värsta JÄVLA FÖRBANNADE SKIT som detta landet Sverige och dess svenska befolkning någonsin har tvingats till att genomleva. Detta enorma debacle för Sverige och svenskarna är uppkommet tack vare dagens PK-7-partiers galet naiva, svårt hybrisdrabbade och lättköpta streberpolitiker - samt inte minst tack vare ett stort antal av EGO-HUMANISTER som du Jonny.

Jonny sa...

Bra Bert. Då vet vi vilka idioterna är här i landet. Nästan alla då om alla sju partier ska räknas in. Och så jag då. Tur att Sverige har dig Bert.