21 maj 2009

Herrstorps tegelbruk - livsfarlig tegelproduktion i 200 år


Herrstorps tegelbruk idag - förfallet och kusligt

Tegelproduktion i över 200 år
På vägen mot Habbestorp kan man se det gamla tegelbruket vid Herrstorp - förfallet och spöklikt. En gång var platsen full av liv och rörelse. Starka män - hårt arbete. När tegelbruket lades ner 1966 hade man tillverkat tegel på platsen i bortåt 200 år och Herrstorp var ett av de sista kvarvarande tegelbruken i Kalmar län.

Ett modernt bruk


Herrstorps moderna tegelbruk byggdes 1946. Skorstenen mäter 37 meter.

Det nuvarande bruket byggdes 1946, men dessförinnan fanns en annan anläggning på samma område. Det nya tegelbruket tillämpade den senaste tekniken och var ett av de modernaste i Sverige. Den imponerande skorstenen mäter 37 meter.

Bruket sysselsatte runt 10 arbetare. Arbetet kunde inte bedrivas vintertid, men de flesta kunde då jobba på den tillhörande sågen istället.


Det gamla tegelbruket runt 1900.

Farlig arbetsplats
Min far jobbade på tegelbruket några år mellan 1956 och 1960. Arbetet var tungt och farligt. Han berättar om vingliga överfulla vagnar som välte när de hårt pumpade däcken exploderade, om hissar utan skydd, klämskador, damm och värkande ryggar.

Min far saboterade maskinerna
Sabotage av arbetet förekom. Min far, som annars var känd som en pålitlig arbetare, berättar att han brukade ta bort muttrar i takbjälkarna och slänga i maskinerna så att de stannade. Allt för att de skulle få vila sig. Detta var en klassisk metod som ibland tillämpades av arbetare världen över. Polis tillkallades. När konstapeln hade åkt erkände min far för tegelmästare Ljungberg som då svarade: ”Det trodde jag inte om dig Kurt. Men det var bra att du erkände. Då gör jag ingen anmälan, men du får betala för de muttrar du tog bort.”

Ingen lön i tid
Det hände också att de inte fick ut lönen i tid. En gång fick de åka ner till Birger Bejvel och kräva sin rätt. Det kunde bli ganska hotfullt emellanåt.


Övre raden fr.v. Inge Banérsson, Arne Fransson, Tage Johansson, Åke Axelsson, Gunnar i Alebo och Börje Ljungberg. Nedre raden fr. v. Kurt Nilsson (min far) och Tore Ring.

Farlig lekplats
Det hände att vi cyklade dit när jag var barn. Birger Bejvel, som var morfar till min kompis ”Hawaii-Jocke”, ägde bruket och Jocke visste hur man tog sig in. Redan då var det ganska så förfallet och en ytterst farlig lekplats.

Epilog
Min far blev erbjuden jobb av Gotthard Nilsson på tändstickfabriken som behövde "en arbetare att lita på". Historien med muttrarna låg honom inte till last. Genast sade han upp sig från tegelbruket. Det var inte en dag för tidigt. Men den utslitna ryggen som blev resultatet av tre år på Herrstorp fick han leva med och lever med än idag.
Läs vidare
Herrstorps Tegelbruk, Bengt Ljungberg, i Stranda 1995-1996, sid 61-65.

8 kommentarer:

Anonym sa...

Intressant att det fortfarande står kvar. De flesta (nästan alla?) tegelbruk med gamla ringugnar har ju brunnit ner, minst en gång..
Ska besöka stället snarast i mån av tid.
//HR

Jonny sa...

Tack för kommentar! Just nu diskuteras vem som ska tvingas riva byggnaden. Två dödsbon har olika meningar om det.

Anonym sa...

Då får jag skynda..
Har ju faktiskt jobbat på tegelbruk med det mesta..
//HR

Jonny sa...

Ja, då förstår jag att du är särskilt intresserad. I mitt blogginlägg undvek jag alla tekniska detaljer eftersom jag inte är insatt i det. Men i artikeln som finns i Stranda, som jag hänvisar till, står det ganska mycket om hur arbetet gick till.

Olof sa...

hej! tänkte höra om det här står kvar? skulle vara intressant att besöka!

Jonny sa...

Olof: Ja, då. Jag var där och gjorde ett fotoreportage förra året. Även det finns på bloggen.

Anonym sa...

Jag var där idag. Det är delar som har rasat och det känns väldigt osäkert att gå in men det var väldigt häftigt.

Jonny sa...

Ja, jag var där för ett par månader sedan. Vågade mig inte in denna gång. Gick bara runt byggnaden.