11 juni 2019

Att inte gå i takt

Att inte gå i takt är en dygd. I vissa yrken är det förstås en nödvändighet att räta in sig i ledet där det handlar om liv eller död, men i övrigt är det en dygd. Det är alldeles för många som strävar efter att passa in och vara till lags. Människor som vill ha lydnad brukar devalvera den inställningen till något slags tonårstrots. Jag kan försäkra att så inte är fallet. Det är en mycket djupt rotad och genomtänkt värdering.

Det är oerhört viktigt att bestämma sig för vem eller vilka man är lojal emot. Annars kommer man att böja sig för vinden, precis som de flesta politiska partier gör nu för tiden. Det har visat sig att det lönar sig. De partier som står kvar och inte är så ängsliga går det i regel dåligt för i opinionsundersökningar och val. 

Men vilka människor och värderingar ska man följa? Genom hela livet kommer man att möta andra som vill tala om vad du ska göra, vad du ska tycka och tänka, hur du ska se ut och lite allt möjligt annat. Allt det där måste man förhålla sig till. När ska man ta sina strider, när ska man vara mer flexibel.

Om man inte lär sig det kan man plötsligt sitta där trängd i ett hörn och i ett rum utan frisk luft. Det som en gång var du har andra format till något annat.

Min mormor och morfar arbetade som statare under många år innan morfar blev industriarbetare. Morfar beskrev alltid skiftet som ett steg in i en ny frihet. Från storbönder och godsherrar som gav order och betalade i natura, till ett avlönat jobb med fasta tider och mer medgörliga chefer. Plötsligt kunde de köpa eget litet hus och även om maten fick ransoneras så köpte de maten själva. Ingen att ta av sig mössan för i vördnad för överheten.

Många av idag skulle förmodligen uppleva morfars industrijobb som monotont slavgöra, men kom man från statargruppen så såg man det förstås annorlunda.

Min farmor Sigrid vävde mattor och försökte genom sitt hantverkskunnande forma sitt liv ensam i en liten stuga. Hon hade inga herrar över sig. Inga basar som krävde att hon skulle göra allt perfekt. Fattigt men ändå frihet och med mat på bordet varje dag.

Att göra karriär fanns inte på kartan. Det handlade om värdighet och frihet.









Inga kommentarer: