19 januari 2018

Unik rockafton - Generationerna möts i anrika Blomstermåla Folkets Hus

Fredrik Kling är drivande i Blomstermåla Folkets Hus nya musiksatsning. Här står han mitt i det anrika nöjespalatsets hjärta.
Säg Blomstermåla Folkets Hus och nästan alla i bygden har en historia att berätta från någon konsert eller danstillställning man har bevistat. Redan från starten 1963 blev lokalerna en magnet för alla nöjeslystna som uppskattade musik och en svängom. För inte allt för länge sedan var det lilla industrisamhället en nöjesmetropol som erbjöd landets främsta artister. En plats dit människor vallfärdade nästan varje helg för att roa sig. Efter 70-talets dansbandsvåg följde en tid på 80-talet då även fler rockband besökte Blomstermåla. Och ännu lever huset. Nu är det dags för en ny våg med större fokus på bygdens egna begåvningar. Den 27 januari stundar en unik rockafton där två musikaliska generationer möts – far och söner Ekwall i The Quill och Evelyne. Mönsteråsbloggen fick ett samtal med mannen som i mångt och mycket är drivande bakom den nuvarande musiksatsningen – Fredrik Kling.

- Jag var 14 år när jag hade min första musikaliska upplevelse här. Det var Fredá som spelade och jag minns hur jag blev fascinerad över hur livemusik kunde låta från scenen, säger Fredrik Kling med nästan heligt allvar i rösten.

Sedan dess har det blivit många musikupplevelser för Blomstermålamannen som kanske de flesta annars förknippar med fotboll där han i några omgångar har tränat Blomstermåla IK. Men hans engagemang sträcker sig även till kultursektorn där han brinner för att stötta det lokala musiklivet, en chans han nu fått via Blomstermåla Folkets Hus.

- Musiken har faktiskt blivit viktigare för mig med åren. Jag har aldrig känt så mycket i musiken som nu och nyfikenheten är större än den någonsin varit. Oerhört hungrig helt enkelt och dess innebörd för mig absolut livsviktig, säger Fredrik och betonar hur tacksam han är för alla musikaliska tips han fått via sociala medier och Spotify.

Fredrik visar mig hemvant runt i de anrika lokalerna.

- Här är artistlogen där alla artisterna har suttit före och efter konserterna, säger han och leder mig in i ett mindre fönsterlöst rum med ett par skinnsoffor. Väggarna är fulla av fotografier på alla de artister som besökt Blomstermåla sedan begynnelsen på 1960-talet, de flesta tagna av fotografen Conny Brehmer vars bilder utgör en unik tidsdokumentation av såväl bygdens som Sveriges nöjesliv.

Blomstermåla Folkets Hus invigdes 1963 och vid den första dansen 23 mars uppträdde Jerry Williams och Arne Domnerus med orkester. Redan då blev det stor succé med 1500 besökare. Det var startskottet på flera framgångsrika år då alla stora besökte orten. Flamingokvintetten drog så mycket folk att 500 inte kom in utan tvingades vända. 1974 var självaste ABBA där några månader innan man vann Eurovisionsschlagerfestivalen med Waterloo. Samma år hade man 52 danser och närmare 60 000 besökare, vilket visar på nöjeslivets och ortens attraktionskraft på den tiden.

1980-talet blev en era då rocken på ett tydligare sätt intog scenen. 1980 besökte exempelvis Ulf Lundell Blomstermåla och drog fullt hus. 1983 var det Magnus Ugglas tur att göra en legendarisk spelning. Andra kända band och artister som spelat i Blomstermåla är Gyllene tider, Eldkvarn, Imperiet, Fredá, Lena Philipsson, Marie Fredriksson och Mikael Rickfors, för att bara nämna några.

Vi lämnar artistlogen och vandrar vidare till det allra heligaste – rotundan med scenen, dansgolvet och de magnifika sittplatserna på övervåningen, allt i tämligen välbevarad 60-talsestetik. Scengolvet är underbart nött och vittnar om alla de artister som spelat där och dansgolvet framkallar minnen av trängsel när hundratals människor rört sig eller bara lyssnat på musiken. Några har kanske rent av träffat sin livskamrat här. De som ville ta det lite lugnare kunde sitta på andra etage och blicka ner på scenen och de dansande paren.

- Jag brukade själv smyga upp till övervåningen för att se banden bättre. Jag var mer intresserad av musiken än att röja, säger Fredrik.

Lördagen den 27 januari är det dags för nästa musikaliska möte i Blomstermåla. Och det blir en unik kväll där generationerna möts. Mer specifikt far och söner. Förutom det ljuvliga Oskarshamnsbaserade punkbandet The Stäbs, spelar nämligen det legendariska mönsteråsbandet The Quill och det relativt nystartade och löftesrika Evelyne. I The Quill sjunger Magnus Ekwall och i Evelyne finns hans söner Affe och William.

- Det här ska bli så roligt, säger Fredrik som hoppas att en stor publik kommer att söka sig till Blomstermåla. – Vi har flera duktiga nya band i kommunen tillsammans med de mer etablerade.

The Quill är välkända för de flesta i bygden och har hållit på sedan början av 1990-talet. Bandet spelar högkvalitativ tung hårdrock och släppte förra året en ny lovordad platta som heter ”Born from fire”. Evelyne är mer rockbaserat och släppte nyligen sin första EP ”Jag på livstid” med fyra starka låtar.

Mönsteråsbloggen har tidigare uppmärksammat såväl The Quill (se här) som Evelyne (se här, här och här), men för den som vill förkovra sig rekommenderar jag Fredrik Klings FB-sida där han intervjuat banden inför rockaftonen.

Mönsteråsbloggen anbefaller alla musikintresserade att inte missa denna unika musikkväll som lär bjuda på genuint bra musik i en anrik lokal där det mesta som kan utspela sig under solen också har gjort det sedan starten 1963. Men inte just detta.

Biljetter kan köpas på plats eller via förköp hos COOP i Mönsterås eller PREEM i Ålem.  Se även Blomstermåla Folkets Hus FB-sida.




















18 januari 2018

Om bildning, integration och minnet

Så länge jag kan minnas har jag haft vissa ideal kring bildning, att komma i tid och att lämna ifrån sig ett bra jobb av hög kvalitet. Sedan har livet lärt mig att aldrig applicera de idealen urskiljningslöst på alla människor jag möter. Det finns dom som av olika skäl inte alltid kan leva efter de ledstjärnor som just jag har valt. Var och en får göra sitt bästa och hitta sin väg i livet utifrån sina förutsättningar. Det viktigaste är inte alltid att komma i tid, utan att man överhuvudtaget är på plats. Likaså är det kanske inte alltid nödvändigt att prioritera alla de bitar som jag anser ingår i bildningskanon. Man kan kanske specialisera sig på vissa delar som man brinner för. Men likväl tror jag det är bra för ett samhälle om så många som möjligt kan så mycket att man kan reflektera över sin plats i tillvaron genom att se tillbaka på historien, genom utblickar på andra delar av världen och genom att se sin plats i universum.

Gustav Vasa. Nej man kanske inte behöver veta exakt när han regerade (även om man nog borde kunna lära sig det). Däremot bör man kunna resonera kring varför han av vissa har kallats landsfader, medan andra (inte minst många i Småland) benämnde honom tyrann. Att kunna regeringsperioden gör ingen bildad, men att kunna resonera om honom och hans tid och hans betydelse är bildning. 

I ett svenskt frågesportprogram nyligen kunde ingen av burarna vad planeten mellan Merkurius och Tellus heter. Det borde man ha vetat. Nu blir man inte bildad för att man kan solsystemets planeter i rätt ordning kanske, men om man därtill kan föra ett resonemang om universums historia och solsystemets bildande är man bildad.

Det finns ett ord i tiden som jag skyr som pesten. Integration. För mig är det inget positivt ord. Det andas inställsamhet och anpassning. Man ska anpassa sig efter andra så att de blir nöjda. För att passa in. Det strider helt emot min demokratiska människosyn att varje människa är unik med samma värde och samma friheter. Integration är för mig bara ok i den meningen att man ska göra det som står i sin makt att lära sig språket, så långt möjligt försörja sig själv och följa lagen. I övrigt får människor leva och tänka och tycka precis vad de vill. Man får försöka släppa det där behovet av att vilja kontrollera hur andra väljer att leva sina liv.

Sedan denna evinnerliga myt att allt var bättre förr i exempelvis Mönsterås. Visst kan jag tycka att det fanns en liten anarkistisk charm när jag växte upp som idag är borta. Särskilt i centrummiljöerna. Och så hade vi polisiär bemanning. Men annars vet jag inte. Mönsterås ekonomi är avsevärt bättre nu än på 60- och 70-talen. Våldsbrottsligheten lägre. Ungdomarna sitter inne och spelar datorspel istället för att svina och slåss ute (för att spetsa till det väldigt). Skulle kunna rabbla upp hur mycket otäckt som helst som hände i det gamla folkhemsmönsterås, alltifrån mord, till ungar som fick stryk i skolan till blottare och övergrepp av olika slag. Men vårt minne är selektivt. Vi väljer att minnas idyllen för att vi behöver det.


17 januari 2018

Bluesblod

Igår kväll började jag skissa på den tredje mönsteråsdeckaren som fått arbetsnamnet "Bluesblod". Fyra ska det bli innan jag definitivt stänger den dörren. Tänker göra en "Theorin" och ge ut en per årstid. 

Den tredje kommer utspela sig i ett vårskimrande Mönsterås i tiden kring Bluesfestivalen. Det historiska temat denna gång blir Mönsterås musikhistoria från 1600-talets psalmförfattare via Carl Boberg till festivalernas tidsålder. Andra biteman blir biografhistoria, föreningsliv och två kommunala förvaltningar för att nämna något. Och så ett par mord förstås.

Just nu skissar jag upp en intrig med de viktigaste karaktärerna. Riktigt roligt att tänka ut handling, motiv och miljöer. Det är den absolut angenämaste delen av processen. När man sedan ska börja skriva blir det mer mardrömslikt.

I tonen blir det nog ingen större skillnad jämfört med de två tidigare. Möjligen blir det lite mer realistiskt för varje deckare, men jag vill definitivt inte förlora den absurda tonen och blandningen av högt och lågt. Att renodla en ton är för seriöst. Den dagen deckarpuritaner med krav på realism börjar gilla mina deckare är det dags att sluta.

Hur som helst drivs jag av såväl frustration som rekreationsbehov. Det gäller bara att hitta nya ämnen att dryfta i deckare nr 3 och det lär inte bli några problem. Alvar kan ju inte älta kost och ungkarlsbekymmer i varje bok. Eller det kan han kanske i och för sig, men någon form av utveckling kanske han kan få genomgå.

I övrigt ska jag börja promenera och äta för lite igen. Jag har min metod och den fungerar alltid. Är säkert inget föredöme där, men sann frustration över sitt eget slarv med kosten och motionen är alltid bästa drivkraften. Hungern är inte någon särskilt svår vän att leva med när man är tillräckligt arg.

Så, nu kör vi!

Delillos fina berättelse i Hva har du tenkt säger en del om livet och var den impuls jag behövde för att börja skriva igen igår.




15 januari 2018

Var kan min nya bok köpas?

Ibland frågar människor var man kan köpa min nya bok "Den siste mönsteråsaren". Eftersom jag ger ut boken själv på ett print-on-demand-liknande förlag så säljs den förstås inte i alla landets bokhandlar. Mönsterås bokhandel hade förstås sålt den om vi hade haft någon. Men boken kan köpas på följande sätt:

1. Direkt av mig. Pris: 160 kr (+ ev frakt 42 kr om du bor långt bort = flera mil). Kontakta mig på joni7229@gmail.com så löser vi det praktiska. Vill man vänta lite kan man köpa den när jag håller föredrag på biblioteket den 17 februari.

2. I affären Ankarstens eftertr. på Storgatan i Mönsterås. Pris: 160 kr.

3. Via förlagets bokhandel som heter Liten upplaga. Pris: 205 kr + frakt 19 kr.

4. Via de vanliga nätbokhandlarna som Adlibris, Bokus och CDON. Priset där ligger på ca 222 kr med fri frakt.

Så det är inga som helst problem att få tag på boken. Det finns ännu drygt 40 böcker kvar av en upplaga på 300. Men jag säljer minst en om dagen i genomsnitt så passa på.



12 januari 2018

Graceland

Om man möter livet naket och realistiskt utan terapeutiska glasögon så blir det också enklare att hantera. Eller...enklare blir det ju inte, men mer äkta. Det kan ha ett värde. Folk verkar tro att jag går omkring och mår dåligt hela tiden och har en mörk livssyn. Så är det inte alls. Jag har givetvis haft perioder då det stormat rejält men jag har nästan alltid gått rakt igenom stormarna, ibland rena tornados. Självklart inte utan att få skador (söker man inte skydd får man skador), men ändå. Jag har överlevt med hyfsat bevarat lugn. Nej, jag tillhör dem som är oerhört tacksam för livet trots en tillvaro i evig skuggsida. Livet är bara nåd. En gåva.

Vi har skaffat två nya katter och det betyder en hel del. Katterna hade en tuff start på sina liv och det känns fint att få ge dem ett hem. Katter symboliserar också något jag alltid har värderat högt. Ett slags okuvat frisinne.




En vänsterpartist blev Sverigedemokrat i Mönsterås. Ser man politiken som en linje från höger till vänster kan det te sig underligt. Betraktar du istället politiken som en cirkel så möts ytterligheterna. Dessutom finns flera konkreta likheter mellan partierna. Båda partierna representerar något slags statligt förmynderi. Båda vill från centralt håll lägga sig i människors liv genom en stark statsmakt. Vänsterpartiet vill lägga sig i hur vi tänker, fördela våra ägodelar som de vill, straffa dem som inte tänker enligt den socialistiska läran. SD vill styra kulturlivet, styra media, köra ut folk från landet och fostra folket i nationalistisk anda. Båda starka EU-motståndare och rysslandskramare (till vissa delar i alla fall). Här finns flera likheter som gör att steget inte blev så långt. Men Gud bevare oss för den sortens förmynderi vare sig den kommer i socialistisk eller nationalistisk skepnad. Staten bör i princip bara ägna sig åt skatter, försvar, viss infrastruktur och omsorg om samhällets svaga. Staten skall inte fostra oss, vare sig i religion, socialism, feminism eller i nationalism. Mina föräldrar var/är socialdemokrater och de höll alltid rent åt vänster. På samma sätt borde dagens arbetarrörelse hålla rent åt höger.

Annars är det för många dikotomier i Sverige. Antingen höger eller vänster. Hög- eller lågkultur. Underhållning eller seriöst. Detta kan göra mig så oerhört trött. Alla dessa låsningar och murar.

Trots att livet är på allvar ska man aldrig börja se ner på det triviala. På nörderiet. Jag samlar, förutom på ungdomsböcker, på deckare med anknytning till länet. Häromdagen fick jag dessa av pseudonymen Måns Ripa. Underbart!



Alvar som är en slags huvudkaraktär i mina deckare bor på Pionjärgatan 8. Nedan ser vi när huset byggdes.


Nu går jag in i helgen med gott mod. Tacksam för det som blivit mig givet. Två glas vin? Ja nästan alltid på fredagar. Alltid retar det någon. Om inte annat djävulen.

Veckans låt: The Bible - Graceland. Smithsångande pop av hög klass. Minns att jag fick importera den singeln och ett par LP-skivor.



11 januari 2018

Än finns det böcker kvar

Min nya deckare "Den siste mönsteråsaren" har gått bättre än jag kunde ana mot bakgrund av att jag får göra all marknadsföring själv och vi inte längre har någon bokhandel. Av 300 böcker återstår nu 48. Så passa på. Några av dessa har jag lagt undan för mitt lilla föredrag på biblioteket den 17 februari. 

Boken kan köpas direkt av mig (boka den genom att skriva till joni7229@gmail.com), hos Ankarstens efterträdare på Storgatan eller av nätbokhandlarna. Köper du den i Mönsterås kostar den 160 kr. På nätet blir det lite dyrare. 






5 januari 2018

En kvarn på Storgatan

I bildens mitt ser vi en vacker villa på norra Storgatan som jag tror uppfördes 1870. När jag idag tittade på en karta från 1852 som visar tomten före husets uppförande, så fann jag en symbol för en kvarn på tomten. (Ingemar Lönnbom fann en liknande symbol för kvarnar på Stockholmskartor och hjälpte mig lösa symbolmysteriet). Enligt traditionen ska det en gång ha funnits en kulle på tomten som schaktades ner när man behövde utfyllnadsmaterial i samband med att man byggde det Rosénska huset på andra sidan gatan 1872. Förmodligen stod kvarnen på den kullen.

Kartan från 1852 med kvarnsymbolen på tomtens norra del, här i bildens mitt.
Det var en av dagens höjdpunkter. En annan trevlighet är att vi fått förmånen att ta emot två katter den här veckan - Tiny och Lilla Lo. Från början två vildkatter som nu ska få ett tryggt hem hos oss.

Bokförsäljningen går fortsatt bra. Första upplagans 200 böcker sålde slut direkt. Lät trycka upp 100 till och ungefär hälften av dem är redan bokade eller sålda. Boken kan köpas direkt av mig för 160 kr eller hos Ankarstens eftertr på Storgatan. Givetvis kan den också beställas via nätbokhandlarna, men blir då lite dyrare.

Lördagen den 17 februari kl 11 berättar jag om bokens teman, karaktärer och miljöer på Mönsterås bibliotek. Jag kommer också att bli lite pretentiös och berätta om varför boken är skriven som den är. Även då kommer jag att ha några böcker till försäljning.

Nu tar jag fredag med mina två glas vin och På spåret. Sedan en god bok. Kanske någon av dessa.


Veckans låt blir från en av förra årets mest omdiskuterade skivor. Är själv lite splittrad, men det här är en bra låt.




2 januari 2018

Två läsarreaktioner

Det är ganska sällan som läsare hör av sig, men ibland händer det. Idag mötte jag en dam på Konsum som hade skrattat sig igenom nyårshelgen med min bok. Boken var tydligen så rolig att hon hade svårt att hålla sig för skratt även i affären under vårt möte. Hon delade uppenbarligen min humor och då är det tacksamt.

Fick även en skriftlig kommentar från en annan läsare:

Kan bara säga Tack! för en stunds god underhållning med hög igenkänningsfaktor 🙂
Man kastas mellan komik, drama, spänning och vasst ironiserande, med en en tydlig känsla av hatkärlek till hembygdens lilla köping och dess persongalleri. Den invävda historiska anstrykningen för berättelsen framåt på ett snyggt och naturligt sätt, skickligt!


Tack, bug och bock!

31 december 2017

Gott Nytt År!

Mönsteråsbloggen brukar alltid summera året som gått, men det tjänar egentligen inte mycket till. Vi människor är som vi är och livet och samhället blir därefter. Allt historieberättande är egentligen samma historia om och om igen där bara rekvisitan skiljer sig åt. Därför ska jag bara göra några få nedslag.

Sverige
Me too. En tämligen omfattande svensk övergreppskultur kom i dagen efter att under årtionden legat gömd i tystnadens kultur (låt vara att en del mindre allvarliga företeelser smet med på tåget som mer är att betrakta som social inkompetens än sexuella övergrepp). Men sexuella övergrepp är och har varit en realitet för många kvinnor, och för all del några män också. Mormor visste. För hon drabbades. Mamma visste. Min fru visste. Som historiker visste jag också. Alla som läst äldre domböcker har mött alla fall som kallas ”mökränkning” eller ”lönskaläge”. Man kan undra hur många av dessa sexuella förbindelser mellan ogifta som i själva verket var våldtäkt eller påtvingat. Anar en djuphavsgrav.

Vill man lära sig något av historien så se på Sverige och Danmark. Ärkefiender kan bli goda grannar. Det borde inge hopp, om människan bara var beredd att lära sig av det förflutna.

Mönsterås
Nej jag lyfter inte fram bytet på kommunalrådsposten. Det blev precis så odramatiskt som jag hade förutspått. Istället väljer jag att lyfta fram den utredning av kulturellt värdefulla byggnadsmiljöer i centrum som Länsmuseet gjort på uppdrag av Mönsterås kommun. Ett bra initiativ och en välgjord rapport där mina egna forskningar om en del av husen uppenbarligen har använts.

Hoppas att Mönsterås kommun kan bli bättre på att värdera såväl historiska miljöer som det värdefulla kulturlandskap som omger tätorten.



Mitt liv
Man lär så länge man lever. Som väl är. Var alldeles för social 2017. Jag är en ensamvarg och behöver mer tid för att reflektera. Ska bli mer av Elias och Johannes döparen. Försökte stötta det lokala kulturlivet 2017 och kommer fortsätta med det 2018. För egen del blev det i alla fall en ny bok. Dessutom en bok jag är nöjd med. Räknar dock inte med att särskilt många kommer att begripa sig på den. Spelar ingen större roll.

Min nya bok är en absurd deckare som blandar djup och yta.
Mindre social är alltså mitt första nyårslöfte. Det andra är att bli mer rädd om min kropp igen. Promenader och kontrollerat kostintag väntar.

Annars vet jag inte. Kommer väl i än högre grad att ställa mig bortom allas förväntningar på hur man ska vara, vad man ska säga och vad man ska skriva. Jag har fyllt 50 och bryr mig inte så mycket mer och det är en bra känsla.

Däremot har jag nog kvar något slags bekräftelsebehov, så några föredrag lär det bli. Kanske en ny bok också. Vem vet. Förmodligen bara Gud. Men det handlar inte bara om bekräftelsebehov. Givetvis finns det en genuin vilja att förmedla något och att få berätta.


Önskar läsekretsen ett Gott Nytt År!

Årets bästa rocklåt stod Last Leaves för (resterna av The Lucksmiths). Njut av den.


29 december 2017

Upptäckter

Läste om Finn Bergstrand som länge gav ut sina deckare under pseudonymen Måns Ripa. Orsaken var att han var rädd för lokalbefolkningens vrede. Handlingen utspelade sig nämligen i Söderåkrabygden med karaktärer inspirerade från verkligheten. Tror jag ska börja samla på hans deckare. Försöker samla på mig kriminalromaner med anknytning till länet och har en del. Unikast är nog en som utspelar sig i Högsby.


Denna deckare utspelar sig i Högsby till stora delar.
Finkulturen vill man ska hålla en enhetlig stil, inte blanda det höga och det låga. Det är en oförlåtlig synd. Orsaken är att de vill behålla finkulturen ren. Fri från buskis. Den uppdelningen stör mig. Jag älskar att blanda allvar och humor (även buskis) i mina böcker. Den konsekventa stilen med bara det ena eller det andra tilltalar mig helt enkelt inte.

En del retar säkert upp sig på de åsikter som min nya deckares karaktärer har. Men kom ihåg att det är karaktärernas åsikter, inte nödvändigtvis mina.

Såg att oppositionsrådet ska sluta som kyrkvaktmästare och jobba halvtid som lärare för att kunna satsa på valåret. Precis som om lärare vore ett enklare värv. Är övertygad om att en halvtid som lärare är jobbigare än 300% som kyrkvaktmästare.

Igår förde mig en bokutdelningsrunda till Mjölerum. Mormors och morfars hus stod kvar. Liksom tant Edlas än mindre lilla stuga.


Tant Edlas lilla stuga. Edla var granne med mormor och morfar.
Mormors och morfars stuga i Mjölerum. Många minnen väcktes. Vemod över tidens gång, men tacksamhet för vad de fick betyda och för vilka de var.

Idag fick jag se kvarterets mest mytomspunna katt, Ruggeragg (hennes riktiga namn är okänt för mig). Hon har varit med sedan jag var på lekplatsen med min dotter 2004-2005. Trodde hon var borta.
Avslutningsvis önskar jag en trevlig helg med denna sång som Magnus Ekwall var vänlig att tipsa mig om. En helt underbar komposition och text med fantastiskt arrangemang.