2 december 2016

Fredag

Blev en annorlunda fredag med föredrag i Kalmar hos domkyrkans boksällskap. Knökafullt, trevlig och engagerad publik. Pratade om hur Mönsterås närhet till Kalmar har komplicerat tillvaron genom historien vad gäller krig, handel och lag och ordning.

Ikväll julbord. Sedan dags att planera nya boken och nya föredrag. Veckans två glas vin får anstå till imorgon.





26 november 2016

Dick Harrison föreläste om Dackeupproret

Professor Dick Harrison besökte under fredagskvällen Mönsterås och gav ett initierat föredrag om Dackeupproret. Professorn föreföll vara i högform och varvat med en god dos humor gav han en gedigen genomgång av bakgrundsfaktorer, händelseförlopp och konsekvenser. Folkbildning när den är som bäst. Ingen torde kunna klaga på vare sig föredraget eller priset. Bara 120 kr för ett föredrag av toppklass och därutöver fika. Man får tacka och ta emot. För mig var det skönt att bara få lyssna för en gång skull. Bättre fredagskväll är svår att tänka sig. Harrisons fru och barn var också med på resan, vilket jag tror uppskattades av åhörarna. Arrangör var Mönsterås kulturförening.

Dick Harrison svarar på frågor efter föredraget. min mobil gillade inte alls ljuset i aulan.

21 november 2016

Lättkränkt...

Jag fick mejl från en Sverigedemokrat som uppenbarligen blev lite ledsen i ögat av mitt förrförra inlägg här. Det är väl till att vara lättkränkt. Jag tycker om att debattera och kan göra det tufft ibland. Den uppmärksamme noterade säkert att jag nyttjade en del humor i inlägget. Kanske var jag lite raljant, men det gör politik lite roligare. Den är ju så tröstlöst tråkig ibland. Och som jag sagt tidigare - jag gör inte skillnad på folk utifrån deras politiska preferenser. Jag har kamrater i alla politiska läger. 

20 november 2016

Valskvarnens baksida

Var med frugan ett ärende på Klänning-shop. Finns ju inte så mycket för en man att göra där, men så fick jag se den gamla valskvarnen från ett fönster. Och baksidan är mycket vackrare än framsidan.



Sluta gnäll och väx upp...

Jag är inte moderat, men ibland tycker jag genuint synd om Fredrik Reinfeldt för det hån och det förakt han har fått utstå för att han inför förra valet visade moralisk resning och talade om ”uppoffringar” och att ”öppna sina hjärtan”. Det sägs att han med dessa ord bidrog till alliansens valförlust. Svenska folket saknade alltså ryggrad. Håkan Juholt använde ett annat ord – solidaritet. Och hur det gick för honom vet vi ju. Han blev inte långvarig som partiledare. Det är helt enkelt inte inne att ställa upp för människor i nöd och det är därför SD har runt 20% i opinionsmätningarna, och det kan bli mer i nästa val. Så nu är det dags att tala klarspråk – det finns inga som helst ursäkter för att rösta på SD. Väx upp istället.

Även om du är arbetslös, bor på den försummade landsbygden, tycker att du får för lite pension, tycker att gamla mamma får dålig äldreomsorg eller tycker det är för många kulturkrockar, så är det ingen som helst j-la ursäkt för att rösta på ett parti med rötterna inom nazismen där en hel del fortfarande är uppenbara rasister. Inga ursäkter alls. Vill du ha mer fokus på landsbygden kan du rösta på Centerpartiet. Vill du få lägre arbetslöshet kan du rösta på antingen alliansen som kanske gynnar småföretagen bäst eller Sossarna som har lång historisk erfarenhet av detta. Vill du ha större del av budgeten till äldreomsorg, så har du ju Vänsterpartiet eller Kristdemokraterna.

Tro mig – det kommer inte att bli bättre välfärd med SD. Deras murbyggande och inkompetens kommer att kosta mycket mycket mer än de besparingar de avser att göra i flyktingbudgeten. Den demokratiska kostnaden lär bli än större. De har gjort uttalanden som tyder på att de kommer att ta över media och domstolar och kulturinstitutioner. Det är bara att titta på Polen och Ungern där partier av det här slaget redan tagit över. På kort tid har demokratin där börjat raseras. Var inte naiv och tro att det blir annorlunda i Sverige.

Men jag noterar att det pågår en smygande indoktrinering i Sverige där icke-SD-folk (diverse krönikörer och ledarskribenter) på högerkanten sprider SD:s idéer och ständigt angriper och hånar den svenska "godheten" som möjliggjort den moraliska resning som gjort att vi kunnat hjälpa så många. Vidare skall man förväntas acceptera en massa dåliga ursäkter som gör att folk röstar på det där halvnassepartiet. Finns ingen som helst anledning att göra SD:s problemformulering till "normalitet" eller börja lyssna på de 15-20 % av folket som inte kan acceptera den ursvenska traditionen att hjälpa och bistå. Stäng dem ute från politiskt inflytande så långt det går så inte Sverige blir ett nytt Ungern eller Polen. Är övertygad att SD kommer att få 20-25% i nästa val. Dags att inse allvaret. Avslöja några nassar till i partiet så går de över 20%.

Gnäll 1: ”Buhu, Sverige har tagit emot för många flyktingar”. Svar: Det är bara att acceptera att det svenskaste som finns är att hjälpa människor i nöd. Jo, jag vet att det är inne att håna den svenska ”godheten”, men du får gilla läget och anpassa dig till den svenska kulturen. I Sverige hjälper vi människor som kommer från krig och lidande. Gillar du inte det kan du ju alltid leta dig till ett annat land där du slipper besväret.

Gnäll 2: ”Buhu, flyktingmottagningen kostar”. Svar: Än sen då. Låt den kosta. Lär dig den mänskliga mognaden att det måste få kosta att hjälpa till. På några årtiondens sikt är du nog glad att de kom hit. Om inte, så får du väl fortsätta sura.

Gnäll 3: ”Buhu, det har blivit så mycket våld sedan flyktingarna kom”. Svar: Inte alls. Det dödliga våldet har minskat de senaste årtiondena, och i ett längre perspektiv har det sjunkit enormt mycket. Och i ett internationellt perspektiv har Sverige en av de lägsta våldsnivåerna i världen. Däremot sker en hel del skjutningar i kriminella miljöer som vissa år kan göra att det går upp något i statistiken. Men flyktingarna står bara för knappt 1% av polisens insatser.

Gnäll 4: ”Buhu. Flyktingar har en annan kultur och annan religion”. Svar: Det har de säkert många gånger. Oavsett vad du tycker om det, så är det svensk lag som gäller. Så länge människor håller sig inom lagens ramar så kan vi inte tvinga människor att bli moderna.

Gnäll 5: Buhu. ”Flyktingarna får bidrag, medan jag har så dålig pension och knappt får mat på äldreboendet”. Svar: Kvalificerat skitsnack. Sverige har ett av de mest förmånliga pensionssystemen i världen och äldreomsorgen håller i ett internationellt perspektiv toppklass, trots att det givetvis finns fel och brister som det alltid har funnits. Tror inte du hade trivts bättre på ett sketet fattighus på 1800-talet när vi hade låg invandring.

Gnäll 6: Buhu. ”Vi har ju redan hög arbetslöshet. Den blir ju inte mindre när flyktingarna kommer hit.”. Svar: Självklart blir det en påfrestning på arbetsmarknaden på kort sikt. Men alla historiska erfarenheter talar för att invandring är bra för ett land på sikt. Att det uppstår vissa problem med dålig integration och kulturkrockar är ingen ursäkt för att rösta på nassepartier. Problem löser man anständigt.

Så…sluta gnäll, väx upp och hugg i istället.

PS: Jo, jag vet, man får inte skriva så här. Numera sägs det att man ska lyssna på SD-väljarna. Det är bara ett uttryck för att man börjar normalisera det partiet. Finns ingen som helst anledning att lyssna på den typen av inhumana åsikter. Sedan vet jag mycket väl att min text inte omvänder en enda SD-väljare. De är som trotsiga små barnungar. Inte ens den ena naziskandalen efter den andra får ju dem att byta parti, så min text spelar ingen som helst roll.

19 november 2016

Att passa tider...

Lärare är olika, och jag bryr mig ärligt talat inte om lärare försöker bygga förtroende med kompisattityd eller är ”stränga”. Det är nog bra att båda varianterna och allt däremellan finns. Det viktiga är att lärarna har hjärta för eleverna och brinner för sina ämnen. Särskilt den som är sträng måste ha ett stort hjärta. Annars blir det lätt Caligulafasoner och det betackar vi oss för.

Nu har det i alla fall dykt upp en lärare på min dotters skola som betraktas som en aning sträng eftersom han uppenbarligen är noga med att man ska passa tiderna. Det tror jag bara är bra. Att passa tider är gravt underskattat. Det handlar om respekt för de andra i gruppen. Och det kommer aldrig att fungera i framtida arbetsliv om man inte kan passa tider.

Nu kan det givetvis finnas extraordinära omständigheter som gör det legitimt att komma för sent. Det kan finnas en diagnos som ställer till det, och det är inget man ska håna eller göra sig lustig över. Det kan också vara så, vilket hände på min tid, att elever utsätts för något som gör att de kommer för sent. När jag gick på Parkskolan var det inte helt ovanligt att mobbartyper gömde mina kläder i samband med gymnastiken och då var det ju inte helt enkelt att komma i tid till nästa lektion. Ingen hade mått väl av att jag hade dykt upp naken. Inte ens på biologin.


Men en gissning är att 99% av alla förklaringar när man kommer för sent är dåliga bortförklaringar.

18 november 2016

Lojalitet...

Det händer att politiker hamnar ute i kylan och marginaliseras därför att de inte följde partilinjen. Ibland ter det sig helt absurt då politikern ifråga egentligen bara har varit lojal gentemot partiets grundvärderingar. Det händer ju titt som tätt att partier fattar kortsiktiga beslut som går emot partiets egentliga ideologi. Hur kan man då klandra den politiker som försöker få skutan på rätt kurs igen? Men visst – någon ordning måste det ju också vara.

Samma fenomen kan man se i Svenska kyrkan, där präster ibland tvingats sluta bara för att de varit mer lojala gentemot kyrkans Herre och kyrkans heliga skrifter än kyrkosystemet där, hör och häpna, politiska partier har stort inflytande vare sig de är troende eller inte. Politiska ideologier har alltså haft ett stort inflytande på kyrkan i Sverige, vilket i ett internationellt perspektiv är minst sagt bekymmersamt, för att inte säga befängt.

Det kan vara sunt att fråga sig själv ibland vem och vad man är lojal emot. Vilka värderingar bottnar jag i? Vem är det jag betjänar? Ibland måste man definitivt göra en prioriteringsordning för sina lojaliteter.

Det finns ju en djup lojalitet med familj och riktiga vänner. Dessa lojaliteter är svårrubbliga. Andra lojaliteter är mer kopplade till värderingar än system. I mitt arbete har jag förstås konkreta uppgifter att jobba med som min uppdragsgivare vill ha gjorda. Men den grund jag alltid faller tillbaka på är det som står i stadgarna om att ”värna om och väcka intresse för hembygdens nedärvda kultur- och naturvärden.” Det blir ett riktmärke för allt jag gör. Johan Teiffel har intervjuat mig för Mönsteråsbladet och idag var artikeln med. Även där tror jag denna princip framkommer - att nå utanför den egna lilla kretsen.

Öppna i nytt fönster så går det lättare att läsa. Man kan också gå till Mönsteråsbladets digitala utgåva.
Om man väljer att vara lojal gentemot en grundvärdering eller idé så minskar risken för protektionism eller prestige. Revirtänkandet förlorar då sin kraft.

Nu ska jag försöka vara lojal mot mig själv och ta mina två glas vin och vila. Trevlig helg!

16 november 2016

Dick Harrison kommer till Mönsterås

I Mönsterås så är vi så lyckligt lottade att man kan höra historiska föredrag via fyra arrangörer. Stranda hembygdsförening med Studieförbundet Vuxenskolan, Klosterruin Kronobäcks vänner, Biblioteket och Mönsterås kulturförening. Det finns än fler om vi går utanför tätorten. Skönt att det inte verkar vara något revirpinkande, utan man skall vara glad för alla initiativ som kan gynna intresset för historia.

Närmast är det ingen mindre än professor Dick Harrison som kommer till Mönsterås. Den 25 november kl. 18.30 i Parkskolans aula är det dags och temat blir ”Nils Dacke. Dackefejden och Småland.” En biljett kostar 120 kr och kan köpas på OKQ8 i Mönsterås. Arrangör: Mönsterås Kulturförening.

Mönsterås kulturförening på Facebook.

15 november 2016

Snus, cigaretter och alkohol...

Läser man skriften så ser man att dessa laster knappast kvalificerar sig till dödssynderna. Om de ens kan kallas synder. Skulle väl möjligtvis vara cigaretter då som uppenbarligen är skadligt för den kropp som Gud trots allt har gett oss. Men snus…nja, spelar liksom ingen roll. Och alkohol är ok i mindre doser. Tror inte Jesu första under hade varit att förvandla vatten till vin om vin hade varit en synd. Inte heller hade väl Paulus då gett sin medarbetare rådet att sluta dricka bara vatten, utan istället ta sig lite vin för sin mage och sina krämpor. Vinet hade sin plats vid livets högtider och i medicinskt bruk. Givetvis också i nattvarden.

Så frågan är varför dessa tre seglade upp som huvudkandidater (möjligen i hård konkurrens med bio) i somliga kyrkor. Hur kunde denna grandiosa ytlighet få dominera fältet när mänsklighetens största problem – synden – skulle avhandlas? Givetvis hade man sett hur missbruk av alkohol kunde förstöra och bryta ner människor och familjer, men man angrep ju även det måttliga bruket. Nu handlar det ju om den mänskliga naturen, men jag menar, om man nu ville ge exempel på olika uttryck för synden som man skulle akta sig för, så kunde man väl i alla fall ha lämnat flugvikt och nämnt några i tungviktsklassen som skvaller, mord, våld, äktenskapsbrott, frosseri, högmod, oförsonlighet eller teologisk enkelspårighet. Men då hade man kanske själv hamnat i syndanöd.

Jo, men det där är ju historia, menar kanske en del nu. Ja, men jag vet att det ännu finns en oerhörd fixering vid just snus, cigaretter och alkohol. Det är inte sunt och riktar fokus bort från det som borde vara kyrkans ärende – Jesus och det nya livet.

I det nya livet som kristen spelar det liksom ingen större roll om du tar dig en snus eller ett glas vin ibland. Det handlar om helt andra saker. Under min Växjöperiod träffade jag en svartrock på landet som var mycket barmhärtig och insiktsfull. Han sa ungefär som så att ”här fäster vi oss inte så mycket vid det yttre som om människor röker eller tar sig lite vin ibland. När någon möter Jesus så är det så mycket annat som vi får börja med – bitterhet, jobbiga minnen, relationsproblem, känslor av förkastelse. Att få människor att tro Ordet när det inte känns så. Att tro sig vara förlåten när känslorna inte hänger med.”

Han hade det jag brukar kalla andlig klarsyn. Det handlade om att bygga förtroende för Jesus, ytterst sett om en relation.


Det är därför jag hakar upp mig på anti-snusivrarna. Istället för att primärt få människor att sluta snusa, så borde ni hjälpa människor att vandra med Herren varje dag. Om den kristne sedan tackar Gud för sitt snus, sin mat eller sitt vin så är det en sak mellan honom och hans Herre. Det är sådant som får sägas ingå i den kristnes frihet i sin vandring som lärjunge.

13 november 2016

Pöbelmentaliteten sprider sig i ett visionslöst Sverige

Det finns en idé som snurrar runt mycket nu som går ut på att så länge ”eliten” levererar välfärd så finns det tillit som håller de värsta politiska avarterna borta. Så allt handlar om hur välfärden skall upprätthållas och utvidgas än mer till dem som lever i så kallat utanförskap. Jag har inte riktigt velat ta till mig att problemet är så inskränkt, men jag börjar bli uppgiven. Kanske är det så enkelt. Det var väl därför sossarna hade 50% förr i tiden. De hade en samhällsvision och levererade välfärd. De allra flesta fick det bättre. Den som är mätt, har tak över huvudet, har hopp om barnens välfärd och kan unna sig något av denna världens goda gör kanske inte uppror.

Men nu finns det en pöbelmentalitet lite överallt – folk röstar hur lättvindigt som helst på murbyggarhögern, bränner bilar i förorter eller anammar dumvänsterns nit för allt möjligt som de flesta (än så länge) i allmänhet skiter i (könsneutrala leksaker, genus, ”förbjud fars dag” etc). Precis som om man hade rätt att bete sig illa, rösta ogenomtänkt eller ägna sig åt låtsasproblem bara för att man inte får ta del av maximal välfärd. Bäst att leva på så gott man kan och hålla huvudet högt. Känner att jag inte vill vara med på nåt av det där.

Men så länge detta är problembilden så kommer debatterna bara att handla om urtrista saker som om man ska sänka ingångslönerna eller höja skatterna. Sanningen är att inga partier har några riktigt genomtänkta långsiktiga visioner om hur samhället ska funka. Då uppstår det där tomrummet som populisterna fyller direkt. Sänkta ingångslöner låter ju inte så hippt. Inte höjda skatter heller. Många väljer då att istället rösta på dem som bygger murar mot omvärlden.

Kanske borde den vardagliga grå politiken få en renässans. Där hittar vi de riktiga politiska hjältarna. De där som kämpar i det tysta med olika frågor. Men det är inte deras tid. Den som skriker högst och lovar mest vinner.


Finns det överhuvudtaget en möjlighet att bevara efterkrigstidens välfärd i Sverige? Jag vet inte, men kanske borde man sätta sig ner och noga tänka igenom vad som är en rimlig nivå och vad som är realistiskt möjligt i en värld där länder som Sverige kan drabbas hårt av det man kallar globalisering, något som egentligen bara är den fria marknadens logiska yttersta konsekvens.