22 januari 2017

Ekumenisk gudstjänst

Har varit på ekumenisk gudstjänst i Svenska kyrkan. Det är ju så här det borde vara. Jesus har inget annat budskap än att kristna ska kunna samlas och tillbe tillsammans, få gemensam undervisning etc. Dagens system med olika kyrkor beroende på teologisk inriktning har förstås sin historiska förklaring, men är också en slags anpassning till marknaden. Men nog borde alla kunna samsas under samma tak. Låt teologisk och liturgisk rikedom få frodas. Det vågar jag säga är profetiskt i tiden, men kräver ju att alla kyrkor får gå korsets väg och offra sin stolthet. Idag var det en frälsningsofficer som predikade och man märker att de har evangelistgåvan. Fantastisk kör idag.

Någon har undrat hur jag kan kalla mig kristen och samtidigt vara ganska tuff i mitt tonläge mot människor som skadat min familj. Men snälla nån. Nu skriver jag till dig som har problem med det. Du har en väldigt liten Gud om du tror att jag utgör ett problem för Gud. Han hjälper mig att både förlåta och stå upp för min familj. Han offrade sitt liv för mig och du kan vara säker på att han har både vishet och kraft att få ordning även på mig. Så du kan lugnt luta dig tillbaka i din fåtölj och fundera på annat. Jag är inte bättre än så här.

20 januari 2017

Stenmurar

En på många sätt tung vecka går mot slutet. Igår hade jag min värsta migrändag på flera år. Inga tabletter hjälpte. Idag bara en stenmur runt huvudet och så en trötthet som gör att ögonen fastnar i ett läge rakt fram. Vill ni ha med mig i en skräckfilm så passa på idag.

Läste i lokalpressen att Mark- och miljödomstolen ser ut att rädda den där stenmuren vid Oknebäck jag skrev om i höstas. Kommunen och Länsstyrelsen har fått bakläxa och muren får inte rivas. Har dock en känsla av att kommunen inte kommer att ge sig om det är möjligt att överklaga. Men för egen del hoppas jag verkligen muren får vara kvar. Stenmurar bör i princip alltid få stå kvar.



Annars är det här en tid på året som är lite däven. Trivs inte med klimatet, även om det inte spelar någon större roll. Men för varje år som går blir vintrarna allt svårare att uthärda.

Livet går trots vissa bakslag åt det bättre. Att det sedan finns människor som vill påminna om när livet var mycket svårare är något man får ställa sig över. Jag har gett min dotter rådet att använda långfingret.

Själv klådde jag upp en grabb först i nian efter flera års terror. Även om jag blev lämnad ifred sen så var det lite väl sent. Det gäller att bita ifrån och sätta sig i respekt tidigt. Trots denna lärdom blev jag sedan pacifist under många år. Det var inte alls logiskt. Det finns ingen som kommer att tacka dig för att du tog skit i 9 år. Eller 12.

Snart ska fritidsgården invigas i Mönsterås. Går ungarna på fritids längre? Vilka gick när jag var barn? Inte jag och inte mina kompisar. Orsaken till att jag aldrig var på Solhem var att det fanns ett par grabbar där som skulle ha klått upp mig. En annan orsak var förstås att vi hade så kul ändå ute i Mönsterås. På gräsmattorna, i källargångarna, på taken, i gränderna, i hamnen, i sågspånshögarna vid sågverket, på isflaken.


Trevlig helg!


18 januari 2017

Mindre catchy...

När The Smiths gav ut sin sista skiva ”Strangeways here we come”, så hade gitarristen Johnny Marr en uttalad strävan att göra den mindre kommersiell, mindre catchy. Han ville bli hårdare i uttrycket och komma bort från de smittande gitarrslingorna och Morrisseys melodiösa stringens. Det gick väl sisådär. Skivan är inte deras bästa, utan hamnade i ett slags ingenmansland, varken hård eller särskilt catchy. Mer ett gediget hantverk och en bit bort från de tidigare mer lekfulla LP-skivorna.

Ändå kan jag känna sympati med inställningen. Efter att under flera år hållit föredrag och skrivit artiklar och böcker som varit inriktade på det som går hem, vill jag i framtiden forska om det som intresserar mig på djupet. Mitt pågående projekt om Mönsterås under stormaktstiden är ett sådant projekt. Den kommer att rikta sig till den som verkligen är historiskt intresserad. Min bok På Åsen hade lite för alla, men gick ju inte på djupet mer än i ett tiotal artiklar.

Föredragen kanske också blir något smalare framöver. Mitt kommande om pesten den 31 januari lär inte locka så många som vanligt. Lite känsla för det där har ju jag också. Bara för att folk är vana vid att jag levererar, så kommer ju inte folk om man håller föredrag om tandborstningens historia i Mönsteråsbygden.

Men eftersom stommen i pestföredraget bygger på egen forskning så vill jag försöka få ut det. Dessutom borde det intressera alla som är intresserade av sjukvård. Men min inriktning framöver kommer mer att bli särskilda teman än hela epoker. Är lite trött på att visa gamla hus och gatuvyer.


Så – Strangeways here we come. Den här blev i alla fall ganska catchy.


17 januari 2017

Har du problem eller?

”Har du problem eller?” sa en oförskämd grabb till mig en gång under min högstadietid. Tonen i frågan var lite retfull. Det han ville få fram var att jag var konstig.

I en mening hade han säkert rätt. Jag var extremt smal, pluggade en hel del, kom aldrig för sent, var trevlig mot lärarna utan att fjäska, skolkade inte, rökte inte, söp inte, mobbade inte. Så det är klart att jag i en mening var konstig. I dagens skola hade jag varit abnorm. Därtill hade jag fritidsintressen som psykologi, schack och frimärken.

Men jämfört med den som frågade hade jag förstås inga större problem. Så vad fick grabben att ställa frågan? Kanske var det någon slags avundsjuka. Kanske var det hans behov av att hitta någon att försöka trycka ner. Kanske insåg han att hans liv bland epatraktorer och brännvinsflaskor tedde sig tämligen meningslöst. Jag vet inte och kanske vill jag inte ens veta.

Hur som helst dröjde det väl några veckor innan jag fick syn på grabben på köpingen. Epatraktorn hade stannat. Det var kallt och vinter och motorn krånglade.  Vi såg varandra ungefär samtidigt. Min fråga var ganska given: - Har du problem eller?


Grabben var inte så kaxig längre, utan undrade om jag ville hjälpa till och knuffa igång åbäket, vilket jag gjorde. Huruvida motorn startade eller om han bara gled ner för Torggatan minns jag dock inte. Däremot vållade han mig inga problem framöver.

16 januari 2017

Nu går jag ut i öknen...

Jag trivs bra i öknen där ingen når mig. Tänker stanna där ett tag och låta andra göra sitt jobb. Jag nås varken på mobil eller mejl under en månad med undantag av närmaste kretsen. Tänker inte lösa ett enda problem som andra har ställt till med alldeles själva.

Jag har beslutat mig för att begränsa mina kontakter med omvärlden till ett minimum i år. Det är egentligen inget nytt eller konstigt. Flera före mig har vistats i öknen. Om jag inte minns fel så befann sig Elia ett bra tag där för att få skydd från sina fiender. Jesus nöjde sig med 40 dagar. Hur lång perioden blir kan vara olika, men det handlar om att få vara ifred för att behålla fokus på den man är och på det centrala i livet, få skydd och samtidigt lära sig lita på Gud. Ingen tillfällighet att även en sådan som Johannes verkar ha hållit till i öknen. Ville man höra honom fick folket komma dit ut till honom.

Det är så många och så mycket i tiden som vill göra en till någon annan och ibland är det legitimt att söka skydd undan det trycket.

Som vuxen har man förvisso ett bättre skydd och har även hunnit utveckla sina strategier. Värre var det som ung. Skoltiden handlar i mycket om att bevara sin personlighet i så oskadat skick som möjligt. Det är så många vill omforma och tala om vem man egentligen är. I den bästa av världar sker en sund personlighetsutveckling samtidigt som man lär sig en hel del. Men det finns så många krafter idag som vill göra om. Tidens trender i samhället slår så lätt igenom i skolans värld. Det gäller att befinna sig i mitten, vara snabb och effektiv, snacka. Långsamhet och eftertänksamhet kommer man inte långt med.


Min viktigaste uppgift som förälder är inte att se till att läxorna blir gjorda. Jag gör för all del det också. Nej det viktigaste är att ingjuta något slags mod att vara sig själv och att känna trygghet i sitt människovärde. Därutöver får man försöka så gott man kan och uppmuntra till kunskapsinhämtning, insikter och bildning. Men man ska inte bli lärarslickare eller jasägare. Det räcker med att visa normal hyfs. Om man inte får det tillbaka så ska man inte krusa.

15 januari 2017

Större oberoende 2017

Kulturen är ett territorium där sanningen är grundlag. Som en konsekvens av detta resonemang måste kulturen – inte minst i denna tid – vara vaksam mot företeelsen kulturpolitik. Ofta klampar staten in med pengar och åtgärder för att styra och ställa allt (till det bästa, förstås). Då finns risken att kulturen annekteras och frestar sina sina utövare att bli hovnarrar, fursteslickare och stipendieförsörjda protestsångare.
Det värsta som kan hända kulturen är att den blir en del av samtiden. Då gör den inte mycket nytta. Dess roll är det omvända. Att vara en bro mellan det förflutna och framtiden. 
Så skrev Ulf Wickbom i en utmärkt krönika häromveckan i Barometern/OT. Han har förstås rätt. Det är därför jag är tveksam när kommuner försöker knyta till sig föreningslivet och dra in det i sin marknadsföring, samtidigt som man belönar de lydiga föreningarna med hjälp av bidrag. På samma sätt är det inte bra när föreningar behöver sponsring för att finansiera sin verksamhet. Jag förstår att det är nödvändigt många gånger, men tänk om sponsorn gör något som inte är i överensstämmelse med föreningens eget syfte. Jag ska av hänsyn till alla inblandade inte ge exempel.
Jag har själv genom åren fått kritik för att jag går för hårt fram i min kritik av kommunen. Men då har man inte förstått min roll. Kritik gör att man måste ifrågasätta sina utgångspunkter, kanske omvärdera, i alla fall argumentera. Eller köra över. 
Nu senast hade jag en positiv ton när jag skrev om vårt kommande kommunalråd. Då fick jag skit för det. Vad man än gör så får man skit och som skribent kan man inte låta sig styras av det. Men jag tycker det hör till god ton att man ger ett kommande nytt kommunalråd tid att komma in i sina uppgifter. Men självklart ska han också granskas. Inte minst när det gäller hur han löser konflikten mellan att vara kommunalråd och företagare. Det är givetvis inte en optimal kombination.
Skolan är heller aldrig riktigt nöjd. Under många år hade jag tät kontakt, engagerade mig starkt. Det ledde till att jag fick i princip hela lärarkollektivet emot mig. Inte för att det rörde mig i ryggen, för jag vet hur man argumenterar och när jag en gång i tiden vapenvägrade och stod inför rätta fick jag åklagaren att gnissla tänder av ilska. Hon hade inte en chans. Så en lärarkår är en baggis. Men nu har jag bestämt mig för att hålla en låg profil. Ska vara ytterst formell. Givetvis anmäla om nån jävlas med mitt barn och informera om det nödvändigaste. Men kommer inte att vara med på eventuella möten, inte engagera mig ett uns mer än nöden kräver. Bara lugnt och sakligt informera skolan om vad den är ålagd att göra, men förhoppningsvis vet den det själv.
2017 kommer i mångt och mycket att bli ett år där jag väljer bort debatter och engagemang i olika frågor. Jag ska fokusera på ett par egna projekt. Ännu större integritet och oberoende.


13 januari 2017

Fredagsmys för vem?

Vill du få mig att må illa på riktigt så säg fredagsmys. Har aldrig förstått fokuseringen på vissa dagar, men jag skriver sällan om det eftersom jag ändå respekterar dem som gör det. Givetvis kan det finnas helt legitima skäl för att längta efter fredag. Arbetsveckan är trots allt slut för de flesta och det kan finnas arbeten som man är glad att slippa ett par dygn.

Men arbete är min livspuls och jag har en bred definition av arbete. Bara vila är inte optimalt för mig. Då är det så mycket som poppar upp av allt som hänt de senaste åren som jag försöker avlägsna mig ifrån. Nu har jag känt mig lite dämpad ett par dagar. Men inte dämpad så att jag bli oföretagsam. Snarare lugnt beslutsam.

En av mina favoritpsalmer har passat bra dessa dagar. 

Som sådden förnimmer Guds välbehag
i fattig och stenig mull,
så prisa din Gud, du min kropp, i dag
för vägens och bördornas skull.
För kraften och viljan, för stegets svikt,
för klara och stränga bud,
för jordisk gärning och jordisk plikt
jag tackar dig, himlarnas Gud.



Solhem rivs nu. Många har minnen därifrån. Jag också. Ja inte från fritidsverksamheten. Den deltog jag aldrig i. Men jag var där och spelade bordtennis via skolans fritt valt arbete. Blev mobbad, slagen, strypgrepp, inlåst i omklädningsrummet. Inga vuxna på plats. Nån som låste upp och försvann. Riv gärna skiten. Var där och plåtade grävskoporna igår och applåderade.


Istället ska man bygga förskola och äldreboende. Det är helt i linje med Solhemsstiftelsens anda (Jacob Johanssons). Intressant tanke att unga och gamla hamnar så nära varandra. Som på gamla tiders fattighus. Men nu kanske lite mer konstruktivt.


Ikväll blir det På Spåret som jag aldrig tröttnar på. Två glas vin. Skriva deckare. Fredagsmys för mig med? Nja, en helt vanlig fredagskväll med folkbildning och arbete. Låt vara att koffeinet ersatts av måttligt alkoholhaltig druvjuice. Trevlig helg!


12 januari 2017

Föredrag om pesten 1710-1713

Säg digerdöden och de flesta har nog ett hum om vad det var. En fruktansvärd pest och farsot på 1300-talet då mellan en tredjedel och häften av Europas befolkning strök med. Så även i Sverige. På vissa håll slogs hela byar och bygder ut och det skulle ta flera hundra år innan befolkningsmängden hade återhämtat sig. Det här har man fått läsa om i skolan. Och digerdöden är något man refererar till i media och litteratur med jämna mellan rum. Så digerdöden känner de flesta till.


Men säg pesten 1710-1713 så ser de flesta ut som frågetecken. Den pesten uppmärksammas i princip inte alls i skolböckerna, trots att den drabbade delar av Sverige med i princip samma kraft som digerdöden.

Tisdagen den 31 januari klockan 18.30 håller jag föredrag om denna pest med särskild hänsyn till hur den drabbade de tre socknar som idag utgör Mönsterås kommun - Mönsterås, Ålem och Fliseryd. Plats: Häradssalongen vid Mönsterås hembygdsgård. Entré: 50 kr. Vill man vara säker på att få en plats klan man föranmäla till strandahem@telia.com eller 0499-100 01. 

För hembygdsföreningens hela vårprogram, se denna länk.

11 januari 2017

Kråkerum igen

Kråkerum fortsätter skriva in sig i den politiska historien. En gång var det i och för sig på riksnivå med ätten Bielke, men nu när Anders Johansson ska bli kommunalråd så för han i alla fall vidare gårdens politiska tradition. Nu ska han givetvis representera hela kommunen och det blir en utmaning, inte minst vad gäller Fliseryd.

Redan när Roland Åkesson deklarerade sin avgång skrev jag att Anders Johansson var den ende jag kunde se som efterträdare. Det ansåg man uppenbarligen även inom Centerpartiet.

Jag har haft lite med Anders att göra genom åren, främst genom vårt gemensamma historiska intresse, och det är en bra grabb och en rejäl karl. Han är också rolig att debattera med och är alltid vänlig även de gånger man har olika åsikter. Därtill jordnära med tydlig lantbrukarförankring, politisk erfarenhet och gedigen bred utbildning.

Sedan lär jag väl personligen inte vara överens med honom om en del politiska beslut, men idag handlade det inte om det, utan mer om de allmänna kvalifikationerna.

Jag har inga illusioner om att Anders ska kunna bryta det döda debattklimatet i Mönsterås eftersom man där lever efter premissen att man inte kan kombinera rolig spänstig debatt med samarbete. Men hoppas kan man ju.


6 januari 2017

4 januari


4 januari tror jag snökaoset började 1979, och 4 januari 2017 drabbades Mönsterås av extremt högvatten. Lite 79-vibbar fick jag faktiskt på kvällen när jag körde till Algots och inte såg en meter framför mig i snöyran. Men värre än så blev det ju inte.











Dagen efter var det fint vinterväder.


En av de trista nyheterna är att bokhandeln ska stänga. Visserligen ska de ha kvar någon form av verksamhet från hemmet, men det blir ju inte riktigt samma känsla som att gå in och titta och ta på böckerna. Vet att det kan vara svårt att driva både bokhandel och antikvariat idag. Internetbokhandlarna har tagit över. Men synd eftersom bokhandeln hade fått ett lyft och ägarna var omvittnat trevliga och framåt.