Vargen och ett gammalt Mönsteråshus

Häromdagen låg det ett kuvert från Mönsterås Bostäder i brevlådan. Jag var tämligen övertygad om att vi fått klagomål (vilket vi mirakulöst nog inte har fått på 20 år; inte för att jag hade brytt mig, men jobbigt att behöva ta strid om sådant), men det var ett presentkort på 200 kr i samband med att bolaget firar 75 år.

Vi har ju en speciell familjesituation och med åren blir man luttrad och sätter mer hårt mot hårt om andra har åsikter. De som har synpunkter har förstås inga som helst kunskaper eller erfarenheter från området. Men trädgården ska jag faktiskt försöka få ordning på. För vår egen trivsels skull.

Vargen diskuteras igen. Vargen utrotades en gång från våra bygder. Nu är den tillbaka. Grattis till vargen och välkommen tillbaka! Dock lär människan med sin självpåtagna makt, arrogans och hybris snart skjuta ihjäl de fina djuren. Precis som om Länsstyrelsen och djurägare hade moraliskt mandat att göra det. Skjuter de vargen/vargarna är de djurmördare och skall så benämnas vid sitt rätta namn. Vargen ingår inte i vår grundföda och är definitivt inte "för många" i Småland. Inte heller riskerar de att orsaka brist på föda eller svält. Ett av de vackraste djuren i Guds skapelse tillsammans med Lodjur (som de också är blodtörstiga efter).

Att man i äldre tider sköt vargar är inget konstigt. På den tiden handlade det om överlevnad. Man levde ofta på marginalen. Idag ser det annorlunda ut och det finns säkert metoder för att bättre skydda får och betesmarker. Varje tid borde forma sin syn på vargen, men det blir samma ramaskri varje gång vargen tar ett par får.

Läser att Jimmie Å...förlåt Johan Pehrson vill införa ett tvingade prov i svenska värderingar för invandrare. Eh, hur ska det gå till? Vad jag vet så har vi svenskar olika värderingar och synsätt på det mesta. Som kristen har jag värderingar som skiljer sig dramatiskt från majoritetsamhällets, exempelvis. Jag har således inte svenska värderingar på många områden, även om det var allmänna svenska värderingar för 130 år sedan. Jag är helt i otakt med tiden, men likt förbenat svensk. Dagens sekulära svenska värderingar är en historisk parentes och är inte särskilt svenska, mer ett utskott från allmänna upplysningsidéer eller materialistiska politiska ideologier. Prov är förstås en orimlig lösning för att skapa en lojal folkmassa lätt att kontrollera. Däremot har jag ingenting emot att man ber invandrare skriva under en försäkran att man lovar följa svensk lag, samt att de får en utbildning i svensk historia och demokrati. Det vore mer rimligt och genomförbart. Ponera att jag tvingas fly till Saudiarabien efter ett litet kärnvapenkrig på norra halvklotet. Om de mot förmodan släpper in mig (öknen är trots allt stor) så skulle jag givetvis inte anpassa mig särskilt mycket till arabisk kultur, däremot följa landets lagar. Man vill inte bli stenad på torget.

För ett par veckor sedan sov jag för första gången på Höjdens hotell i Mönsterås. Det har inte blivit av tidigare eftersom vi bor i köpingen. Men jag ville uppleva huset och atmosfären. Huset kallas nybyggt 1851. Och jo då, det levde upp till förväntningar. Ett fantastiskt hus som hade allt en historiker kan önska sig. Därtill trevlig personal, rena rum och en smaklig liten, men fullt tillräcklig, frukost.

Deportees värmde frusna hjärtan på Söderport i Kalmar

När jag fick veta att Deportees skulle komma till anrika Söderport i Kalmar skyndade jag mig att skaffa en biljett redan i juni. Söderport släpper bara in 200 och vi som hade turen att få komma in fick uppleva något enastående bra.

Deportees är det sympatiska Vindeln-Umeåbandet som har hållit på i 20 år och släppt sju LP-skivor. Bandets stora musikaliska bedrift är att de har lyckats med det omöjliga konststycket att förena indie med arenarock. Det kan vara en svår balansgång när man både vill behålla sin integritet och samtidigt, förstås, nå ut till en bred publik.

På Söderport var det nog musiknördarna som var överrepresenterade så publiken var redan vunnen från start. Kanske var det en kombination av det och rutin som gjorde att bandet gjorde ett avslappnat intryck. Dessutom har man ju en osedvanligt fin låtskatt i bagaget och en riktigt bra ny skiva.

Live blir det än mer innerligt och dynamiskt. Just dynamiken i arrangemangen är möjliga eftersom bandet består av så duktiga musiker. De kan skifta volym, tempo, anslag och tonnyanser på ett sätt som ger gåshud. Låtarna var väl valda och jag uppskattade att bandet vågade spela även sina lugna låtar i en tid då det mesta handlar om korta snabba intryck, vilket på sikt riskerar att forma en befolkning som saknar tålamod för det lugna och genomtänkta.

Ljudvolymen var möjligen en aning hög för ett så litet hak som Söderport, men det är en randanmärkning. Samtidigt är det skönt att bli en del av musiken när ljudvågorna går rakt in i kroppens atomer.

Däremot tyckte jag synd om det utsökta förbandet Dreaming wild (som också spelade med Deportees och gjorde det utmärkt) eftersom några stod vid baren och pratade lika högt som vanligt. Det är direkt oförskämt och okunnigt.

Med det sagt så blev det ändå en kväll som sent ska glömmas.

Kuriosa: Vindeln är förebild för Vindsele i Sivar Ahlruds gamla böcker om Tvillingdetektiverna, de flesta utgivna på B. Wahlströms Ungdomsböcker.

Gymnasieskolan och förskolan på Oknö - hur djupt går analyserna?

När man läser att kommunen har låtit göra en utredning om exempelvis gymnasieskolan eller naturförskolan på Oknö, gör man då en riktigt djup konsekvensanalys, eller beaktar man bara vissa kortsiktiga ekonomiska faktorer?

Väger man in att frånvaron av ett gymnasium eller Oknöförskola kan medföra att familjer väljer att inte bosätta sig här, samt att fler ungdomar flyttar efter avslutade gymnasiestudier på annan ort? Det i sin tur påverkar skatteinkomster och företagen i en negativ spiral.

Även om inte så många sökt till gymnasiet sista tiden, så gör ändå ett gymnasium att Mönsterås känns lite mindre "håla" och mer "en ort i framkant". Har man gjort en kulturell konsekvensanalys? Vad förlorar Mönsterås i form av intellektuellt och kulturellt kapital när en kunskapsbastion försvinner? Har man gjort en social analys? Vad betyder en nedläggning för de elever som av olika orsaker mår bäst av en något mindre skolmiljö med större närhet till lärare? Förutom den rent humana aspekten, så kan det mycket väl leda till en kostnad för kommunen på sikt när en del ungdomar plötsligt inte klarar sin skolgång. Min fråga är alltså hur djup kommunens rapport verkligen går? Samma frågor kan förstås ställas även när det gäller förskolan på Oknö.

Jag befarar att kommunen lägger tonvikten vid kortsiktiga ekonomiska besparingar, utan att beakta andra värden över längre tid. Den ekonomidesperata hjärnvurpan kan stå kommunen dyrt på sikt.

Studiecirkel på gång...

Har man inget att säga kan man lika väl låta bli. Konstigare än så är det inte. Men några rader kan jag ju leverera så här efter 4 månaders tystnad.

Nästa vecka börjar studiecirkeln Mönsterås historia - från medeltid till nutid. Vi kör onsdagar kl. 13.00. Man anmäler sig till Studieförbundet Vuxenskolan i Mönsterås.

Det är väl det enda nya. Annars är jag ute och håller föredrag som vanligt. Och snart är den nya årsboken färdig. Funderar också på om man skulle ha en vykortsutställning framöver.

I år har jag försökt uppleva mer konst. Mina kunskaper på området har varit pinsamt dåliga. Har sett en del lokala utställningar, men även impressionisterna på Kalmar slott och hela fantastiska Nationalmuseum i Stockholm. Man blir som ett barn på nytt.

Det blir man inte i övrigt. Tiden är ingen god vän. 

Jag börjar så sakteliga upptäcka de trevliga människor som finns, efter alla trångsynta man råkat på de senaste åren. Ju mer man tänker på allt som hänt desto konstigare framstår det. Distansen ger ökad klarsyn. Om det ändå fanns förmildrande omständigheter.

Mystiskt virus i Mönsteråsbygden

Det verkar snurra runt ett mystiskt virus i bygden. Den där ganska milda förkylningen som jag fick förra veckan, utvecklades väldigt oförutsägbart. I lördags hade jag hög feber, bara för att vara feberfri på söndagen. I måndags var det värre igen med hög feber, likaså igår. Idag något lägre temperatur. I övrigt snuva, lite hosta, hemska kallsvettningar (särskilt på nätterna). Covidtestet var negativt, influensa är jag vaccinerad emot och vanliga förkylningar brukar inte ge så här hög feber med kallsvettningar.

Nu är jag tydligen inte ensam om att ha råkat ut för detta. Flera andra beskriver samma symtom. Jag misstänker att dessa år med coronaviruset är grundorsaken. Coronaviruset, isolering och bättre hygien har hållit andra förkylningsvirus borta, vilket har försämrat immunförsvaret. När man då blir förkyld igen så har man inget bra skydd längre. Detta är min första förkylning på tre och ett halvt år.

Det där med mansförkylning är förresten ingen myt. Vi har vetenskapen på vår sida. Män har sämre immunförsvar än kvinnor vid luftvägsinfektioner, drabbas oftare av komplikationer och lider mer än kvinnor. Så här skriver en forskare: »Att ligga på soffan, inte lämna sängen eller få assistans med aktiviteter i vardagen skulle också kunna vara beteenden som skyddar mot rovdjur. Nu kanske det är dags att skapa mansvänliga utrymmen med gigantiska tv-apparater och vilstolar där män kan återhämta sig från »mansförkylning« Japp.

Inställt

Tyvärr måste jag ställa in lördagens historiska vandring i Habbestorp. Sjukdom i familjen. Och igår blev jag dessutom själv sjuk i en förkylning; den första på tre och ett halvt år, om man bortser från corona. Men det finns mycket annat som pågår i Habbestorp den dagen.

Är förresten ganska imponerad av de band som Oknöfestivalen lyckats få ihop i år. Eller vad sägs om Electric boys, Sator, Neptune, evelyne, Besväret och Atron. För den som gillar lite mjukare musik finns Christina Lindberg och Lasse Sigfridsson och kultbandet Bennys som tydligen har återuppstått från graven. Visst är några av akterna mest en nostalgitripp (vet inte hur många gånger jag sett Sator) och den hårda musiken dominerar, men jag kan ta det. De som kommer är ju högklassiga.

Storgatan i Mönsterås omkring 1960. Ett foto som min far tog.

Valborgstal

Blev en gång tillfrågad om jag ville hålla ett tal på valborgsmässoafton. Jag tackade nej. Likväl skrev jag ett tal på 20 minuter. Och i söndags fick jag för mig att läsa in det.

Föredrag är bra terapi...

Det finns så mycket intressant i bygdens historia att man inte riktigt vet vad man ska välja att fördjupa sig i. I förrgår höll jag ett föredrag om familjen Nilsson som under många år bodde i Timmernabben och på Råsnäs och som gett namn till stiftelsen NJ och Anna Nilssons minne. På sätt och vis ett smalt tema, men sätter man in allt i de större sammanhangen så blir det också en berättelse om bygden och Sverige. Mönsterås kommun hade förberett allt föredömligt på biblioteket. Hade det varit ett sedvanligt boksläpp så skulle väl jag ha bjudit på något, men nu var kommunen vänlig att bjuda på kaffe och tilltugg. Jag hade nog räknat med att högst 10 skulle komma, men det blev fullsatt. Bra annonsering och ett stort historieintresse med andra ord.

Tyvärr har mina blodsockernivåer skenat sista tiden och ligger hela dagarna mellan 12 och 18. Det är inte så nyttigt i långa loppet så har bokat tid hos diabetessköterskan. Har hittills klarat mig utan insulin, men inser att det inte lär gå längre. Man blir trött och dåsig av de där höga nivåerna. Det är knappt man kan hålla sig vaken när man sitter ner. Men jag får väl börja trycka i mig lite insulin så blir jag nog piggare. Jag är inte rädd för att sticka mig.

I övrigt försöker jag färdigställa den första årgången av den nya årsboken, men har inte hunnit med som tänkt. Men nu har jag tjatat länge nog om att den är på gång, så dags att lägga handen vid det sista.

Trädgården och garaget då? Ha ha ha. Utmattningsdepression och blodsocker på 17. Nej, jag prioriterar annat, men ska väl göra ett ryck en dag, så att inte bostadsbolaget hinner före.

Att hålla föredrag är utmärkt terapi. Det är en slags teater där alla man möter är trevliga. Man kommer dit så sent som möjligt, gör det man ska och glömmer alla bekymmer för en timme och sedan hittar man på en ursäkt för att inte behöva stanna på kaffet. Och måste man stanna pga arrangörens förväntningar så får man se det som en övning i att bekämpa, om inte social fobi, så i vart fall obehag att umgås i sällskap. När man kommer hem är man trött och i bästa fall nöjd. Förr kunde en ganska påtaglig och plågsam nervositet infinna sig, men den har försvunnit med åren. Det är egentligen inte så mycket som kan gå fel, särskilt inte sedan jag tagit kontroll över tekniken och har en egen projektor att ta till om arrangörens inte fungerar.

Ulf var inte hemma...

Idag är det en vecka sedan jag åkte ut till Lövö för att ge min vän Ulf Söderbäck en bok. Ingen Ulf var hemma för han gick bort i januari. Det känns overkligt och hemskt. Ingen har sagt något och dödsannonsen var bara i Svenska Dagbladet.

Ulf var den snällaste människa jag har mött. Han hade jobbat på Norstedts förlag och hans insatser som korrekturläsare av mina böcker var oumbärliga. Och så kunde han plötsligt dyka upp med en flaska vin eller några tjeckiska öl som han var expert på. Han kunde också allt om veteranbilar och ibland valde han en sådan när han gav sig ut på vägarna. Ulf var en man som man kunde ge förtroenden. Han var kunnig och bildad och det var ett sant nöje att samtala med honom.

Men ibland drog han sig undan och isolerade sig på Lövö några månader. Han behövde den ensamheten och då fick man vänta ut honom. Plötsligt gjorde han sitt inträde i världen igen och det var som om vi hade träffats igår. Den här gången tyckte jag att det hade gått för lång tid så jag körde ut till Lövö. Men det var för sent. Han hade redan lämnat världen, men han lämnar aldrig minnet. I stor tacksamhet ihågkommen.

Föredrag 18 april på biblioteket

Föredraget om familjen Nilsson på Råsnäs blir den 18 april kl. 18 på Mönsterås bibliotek. Det handlar inte bara om deras tid på Råsnäs, utan även Habbestorp, Hammarglo, Ödängla, Mönsterås och Timmernabben. Temat är kanske något smalt, men man kan inte bara hålla föredrag om vykort och centrala Mönsterås, även om det lockar fler. Är man intresserad av bygden så vågar jag påstå att det här är ganska intressant.

Annonsen i Kommunkollen.