20 juni 2018

Mönsterås visade attityd och vann övertygande

Efter den olustiga förlusten i Ruda förra helgen var vi nog en del som var lite oroliga för hur det skulle gå ikväll mot Bäckebo som har övertygat offensivt hittills den här säsongen. Låt vara att man också har släppt in en hel del mål. Men efter en trevande start tog Mönsterås över matchen och kunde till slut vinna komfortabelt med 5-0.

Matchen började annars avvaktande och lite tafatt från båda lagen. Mönsterås letade passningar i djupled och Bäckebo försökte lyfta fram folk på fasta situationer eller komma i omställningar. 

Men efter 20 minuter tog hemmalaget över allt mer av det kreativa spelet. Mönsterås hade bland annat ett två mot ett-läge, men det avgörande skottet gick utanför. Några minuter senare nickade Ako Eliassi klockrent i ribban efter en hörna.

Bäckebos omställningar var dock ganska farliga och kort därefter fick bortalaget sin första målchans där man i princip hade öppet mål, men bollen studsade till konstigt i det avgörande momentet.

Mönsterås hade sedan ytterligare en nick på hörna som Bäckebos spelare rensade bort på mållinjen. Halvleken såg ut att bli mållös när en Mönsteråsspelare revs ner i straffområdet. Ako Eliassi klev fram och satte bollen säkert i nät i halvlekens sista minut. Ett välförtjänt ledningsmål efter att Mönsterås hade dominerat de sista 20 minuterna.

Inför andra halvlek var jag ändå lite orolig för Bäckebos omställningar och det dröjde inte länge förrän Bäckebo kom fram just på det sättet. Bäckebospelaren hade i princip öppet mål och Adam i Mönsteråsmålet såg överspelad ut. Men just som bollen skulle gå över hans kropp som då var i vågrät position, så lyckades han sprattla till med benet i luften så att bollen gick över målet. En av de svettigaste räddningarna jag har sett under alla år jag följt lokalfotbollen.

Men sedan var det nästan bara Mönsterås som låg på för fler mål. I den 55:e minuten kom så 2-0 efter en tilltrasslad situation i straffområdet där Robin Lund höll sig påpassligt framme. Minuten efter var det Ako Eliassi som kunde göra sitt andra mål för kvällen efter fint förarbete av Sabbah Mustafai och Idris Eliassi.

Mönsterås spelade nu med en helt annan energi än jag sett tidigare. Målen gav självförtroende och plötsligt var man vinnare även i närkamperna. Så fick hemmalaget en indirekt frispark och som en direkt följd av den kunde Idris göra 4-0 efter 61 minuter. 

Bäckebo försökte sedan lyfta upp spelet för att om möjligt försöka få in reduceringsmål, men ett gediget försvarsarbete och ett par fenomenala målvaktsinsatser satte effektivt stopp för de planerna. En gång kom Bäckebo tre mot en, men Mönsteråsspelaren kunde ändå vinna bollen. En typisk scen den här kvällen. Målskyttet avslutades istället i minut 82 då hemmalagets frenetiskt springande Sabbah Mustafai gjorde 5-0 helt på egen hand.

Mönsterås tog 3 mycket viktiga poäng, samtidigt som självförtroendet bör ha stärkts ordentligt. Förutom segern var det en fröjd att se attityden i Mönsterås ikväll. Man visade prov på fin kämpaglöd i en helgjuten laginsats. Extra plus till Adam som gjorde några fenomenala räddningar och Sabbah som var överallt på planen och sprang med en aldrig sinande energi. Efter 20 halvtråkiga minuter i början blev det en underhållande fotbollskväll på IP.

15 juni 2018

Sunt för själen

Idag började sommarlovet för många barn. På min tid spelade vi tennis och fotboll, cyklade runt, smög, klättrade i träd och på tak, gick ut på båtar i hamnen, fiskade, klättrade i sågspånshögar vid hamnsågen och lekte inne i det livsfarliga tegelbruket. Regnade det var vi i regel ute ändå, eller läste böcker och lyssnade på Tintin-skivor. På ett sätt är det väl tryggare att de numera sitter inne med sina digitala leksaker. Men om det är sunt för själen? Knappast.

Själv tar jag aldrig ledigt. Inte ens när jag har semester. Förklaringen är enkel rent psykologiskt. Så länge jag jobbar slipper jag tänka efter. Ratata sjöng om det i låten "För sent". "...och jag jobbar som en slav för att slippa tänka efter vem jag är och vad jag gör och vart jag är på väg".



Egentligen är det bra. Det är bättre att arbeta än att supa. Det sista har aldrig intresserat mig, men arbete lämnar ju något efter sig. Bortsett från trädgården då som jag alltid kommer av mig med. Jag är förstås sliten och orkar bara arbeta med sådant som jag valt själv. Den där överskottsenergin finns inte. Jag håller med viss nöd näsborrarna över ytan. Gott så.

Nej, dags att ta tag i livet, fast jag skulle nog somna direkt om jag lade mig i sängen.

Gamle Smiths-gitarristen Johnny Marr har gett ut en ny skiva idag. Tjocka gitarrmattor oftast och visst får jag gåshud några gånger. Men föredrar när han gör enkla popsånger som här.








14 juni 2018

Den folkliga fascismens återkomst


Det vi ser nu i Sverige och Europa är inte bara den folkliga fascismens återkomst, utan också den mest cyniska varianten av Homo Economicus där människoliv mäts i kostnad eller vinst.

Den dumhet vi nu ser sprida sig i Sverige är inte folket som äntligen vågar säga ifrån. Det är ren och skär ondska och vrede. Och den vreden bottnar i hjärtlöshet. Låt oss kalla saker vid dess rätta namn. Det var därför många blev så arga när Reinfeldt bad oss öppna våra hjärtan. Dom hade inga och blev påminda om det. Och när man blir påmind om något man borde ha så reagerar en del med vrede. Det är en försvarsmekanism.

Och anledningen till att man bör kalla det folklig fascism är att rörelsen går långt utanför SD:s väljarbas. Nästan alla partier, med ett par viktiga undantag, har anammat retoriken och står inte upp för sina ideal. För detta kan man inte känna annat än genuint förakt. Och kom ihåg att det inte var Gestapo som stod i varje gatuhörn i Tyskland. Det var vanligt folk som rapporterade in var judarna eller "förrädarna" bodde.

Värst i klassen utanför SD är väl ändå moderaternas misslyckade politiker, ja han med skägget. Partiet har definitivt inte råd med en sådan clown. Hur kan man låta någon enskild människa sänka hela skeppet på det sättet som nu sker. Obegripligt dåliga valstrateger i det partiet. Som om det inte räckte med mänsklig värdighet.

Men vi är några som aldrig kommer att vika ner oss. Det har jag aldrig gjort och lär aldrig göra. Och mig vågar ni er inte på. Fegisar!

9 juni 2018

Förlustsviten bruten




Mönsterås och Edsbruk delade på poängen i en match som innehöll både höjder och djupa dalar. Mönsterås spelade briljant sista 20 minuterna av första halvlek och borde då ha avgjort. Hemmalaget bröt emellertid sin förlustsvit, men sett till spelet är 1 poäng ändå en besvikelse.

Matchen fick ingen tidig karaktär och lagen hade svårt att skapa farliga chanser. Men sakta men säkert tog Mönsterås över allt mer av spelet. Just då stack Edsbruk upp och kunde kontra sig igenom och göra 1-0 efter 26 minuter.

Hemmalaget fortsatte emellertid att spela fin fotboll och halvlekens sista 20 minuter var det bara Mönsterås som skapade något framåt. Det var våg efter våg och riktigt fint spel. Efter 35 minuter kom så den rättvisa kvitteringen när Idris Eliassi vände runt och sköt bollen i mål. Levererade alltså direkt efter den långa avstängningen och blir förstås viktig i offensiven resten av året.

Sedan var det bud på mer. Närmast var Ako Eliassi som slog en frispark i stolpen. Men där borde Mönsterås ha avgjort med ett par tre mål.

Andra halvlek blev betydligt jämnare och Mönsterås målvakt Adam tvingades till ett par fina räddningar. Mönsterås hade flera bollar som nästan friställde spelare, men passningarna var betydligt slarvigare i andra halvlek och det blev en del felbeslut eller näst-bästa-lösningar i avgörande lägen.

Edsbruk bör ha varit nöjda med sin poäng. För mig känns det som två förlorade poäng. Men det här var ändå ett steg framåt. Förlustsviten är bruten och kan man fortsätta där man var i första halvlek kommer fler poäng framöver.

Domaren skötte sig bra och pratade hellre än drog i kortleken. Däremot var det ett mysterium varför han inte lät Mönsterås avsluta sin hörna i matchens sista minut. Hörnan fick slås men så blåste han när bollen var i luften.

8 juni 2018

Inför omgång 9 av Div 5 NÖ

Det har blivit dags för den nionde omgången och för alla vänner av Mönsterås GIF har det varit en aning tungt den sista tiden. Fyra raka förluster och nu är vi indragna i bottenstriden. Truppen som rimligtvis borde ha blivit större när man gick upp en division känns istället tunnare i år. Spelarna är det inget fel på, men laget är känsligt för skador och avstängningar. Men i grund och botten är laget för bra för att behöva vara där nere. Edsbruk som nu besöker IP blir emellertid ingen lätt motståndare. De har nu besegrat både IFK Västervik och Timmernabben. Därför lär motståndarna komma till Mönsterås med gott självförtroende, och det betyder en hel del på den här nivån. Nu bör GIF få tillbaka en del nyckelspelare till den här matchen, så jag tror och hoppas det kan bli en viktig seger på lördag.

Av alla andra matcher blir Timmernabben - Ruda ett synnerligen spännande möte. Mer orkar jag inte skriva i värmen. Här kommer mitt tips:

Fredag
IF Stjärnan - Fårbo FF 3-0
Stjärnan smyger med där uppe med häng på tredjeplatsen utan att egentligen ha imponerat. Någon vändning för Fårbo är nog inte i sikte.

Fågelfors IF - Ankarsrums IS 2-1
Fågelfors har börjat få ordning på spelet och vinner nu allt oftare. Ankarsrum kan nog också, så det här blir nog en jämn match.

Timmernabbens IF - Ruda IF 2-2
Spännande toppmöte som kan sluta hur som helst. Delad poäng verkar rimligt.

Lördag
Mönsterås GoIF - Edsbruks IF 3-2
Hoppas Mönsterås kan få ordning på spelet och utdelning. Rimligtvis har man en del spelare tillbaka nu och med rätt inställning kan en vändning komma här. Men Edsbruk är i grunden ganska bra.

IFK Västervik - Bäckebo GOIF 2-0
Västervik har hamnat i en mystisk svacka. Ska man slippa halka nedåt får man nog se till att ta tag i sin situation.

IFK Kåremo - IFK Oskarshamn 1-3
Oskarshamn verkar svårstoppade och Kåremo får överträffa sig själva om de ska ta poäng.

Fakta och perspektiv

"Han kan allt om man frågar honom, men han är ju så tyst." Ja, så brukade det låta på utvecklingssamtalen när jag gick i skolan. Jag kunde alltså det mesta på proven och om jag fick frågan, men var i normalläget tyst. Nu påverkade det inte mina betyg särskilt mycket eftersom jag i huvudsak hade lärare som var kunskapsfokuserade. Men det skulle bli värre. Mycket värre.

Sedan kom postmodernismen och plötsligt blev skolan pratmakarnas paradis. Dom som kunde snacka om en fråga utifrån olika perspektiv (inget var rätt eller fel) premierades, medan den stackare som läste in kunskaper men satt tyst betraktades som ett autistiskt problem. Om jag får spetsa till det.

Missförstå mig inte. Postmodernismen kan rätt använd vara en tillgång. En fråga kan likt en tärning ha flera sidor. Men är man inte överens om att det är en tärning blir det problem. Och problem blir det när eleverna ska börja plugga på universitetet och inte har de grundkunskaper som behövs.

Sedan kom det några politiker och ville ändra på det här. Skolans tjänstemän fick direktiv, men uppenbarligen har inget hänt. I den artikel jag länkar till får vi veta varför. Läs artikeln i DN.

Men nu är det fredag igen. Tröttheten sänker sig. Har varit en sådan vecka med en hel del huvudvärk i värmen. Försöker skriva på nya deckaren på kvällarna ibland. Det går sisådär, men ändå framåt. Idéerna funkar, men har svårt att fokusera på språket just nu, men det slår snart om.

Inbrottsligor är inget nytt fenomen. "Ett onormalt stort spritbegär" anges vara orsaken till två 17-åriga Mönsteråsynglingars stöldturne hösten 1968. Bilfirmor, bensinstationer och industrier fick ovälkommet besök. Likaså plundrades en preventivmedelsautomat. Ett inbrott på en bensinmack i Ålem misslyckades dock, varvid de stal två cyklar och begav sig hem till Mönsterås igen.




Nähä, mer orkar jag inte skriva i den ekvatoriala värmen.

Veckans låt blir Garmarnas bästa instrumentala alster:




6 juni 2018

Nationaldagstal



2012 höll jag ett nationaldagstal i hembygdsparken. En veckas jobb levererades på 10 minuter. Därför kan vi ta det i repris tycker jag. Jag kan nog stå för det mesta fortfarande, även om det alltid blir en del floskler i högtidstal.

Kära nationaldagsfirare!
Krigets eld
För fyra hundra år sedan, år 1612, var den svenska sommaren lika idyllisk som nu - soldränkta björkar, lövsus, kvittrande fåglar, en vacker blomsteräng och ett svalkande sommarregn. Men det hördes inga skrattande barn. Ingen kunde njuta av sommarens fägring. Förtvivlade hemlösa människor irrade runt bland rykande askhögar för att finna något som kanske gick att använda. Kanske funderade de desperat på var familjen skulle få tak över huvudet för natten och hur man skulle hinna bygga nya hus innan höststormarna och kylan drog in.


Mönsterås hade drabbats av ofredens eld. Sverige låg i krig med Danmark och som så ofta vid ofred så är det civilbefolkningen som drabbas värst. Och danskarna gjorde bara det svenskarna brukade göra i Skåne – de brände ner hela Mönsterås och de flesta av byarna runtomkring.
1612 års Mönsteråsare levde under en nöd och en skräck som är svår att föreställa sig för de flesta av oss som har 200 år av fred i ryggmärgen. Kanske kan de krigsflyktingar som kommit till Sverige de senaste åren förstå hur det var.


Grannsämja
Idag kan vi i Sverige se tillbaka på en unikt lång fredsperiod och danskarna har blivit goda grannar. Och visst är det bra när fina ord om fred inte bara blir floskler, utan verklighet. Sveriges och Danmarks väg från bittra fiender till goda grannar inger onekligen hopp. De två rivalerna valde till slut en annan väg. Och om två så ampra antagonister som Danmark och Sverige kunde bli vänner, så är väl inget omöjligt – grannfejd kan bli grannsämja. 

Grannsämja är ett vackert ord och idag är det de vackra ordens dag. Låt oss bara hoppas att Sverige kan få vara ett land med grannsämja även i praktiken.

Frihet och lokalt självstyre
Men så här på nationaldagen undrar man förstås ibland vad det innebär att vara svensk? Finns det överhuvudtaget något typiskt svenskt vi kan enas kring? Sverige har ju aldrig varit en naturlig enhet gjutet i sten - varken geografiskt eller kulturellt. Sverige har under århundraden formats av människohand, genom personallianser, genom mer eller mindre fredliga införlivanden och krig. Gränserna har skiftat och landet har även uppvisat olika regionala kulturer som många gånger varit mer folkligt förankrade än den nationella.


Sverige består historiskt sett av landskap och socknar som är vana att sköta sig själva. Och just där tror jag vi finner något typiskt svenskt – en orubblig frihetstradition med ett starkt lokalt självstyre.
Tänk på orden ”svenska folkets urgamla rätt att sig själva beskatta”. I Sverige kuvades aldrig de fria bönderna och byarna. I Sverige valde folket i socknarna själva sina präster, i andra länder bestämde biskopen. Bönderna bestämde själva över sina angelägenheter på socken- och bystämmor. Och i modern tid skapades fria folkrörelser som väckelserörelsen, arbetarrörelsen, nykterhetsrörelsen och idrottsrörelsen. Och socknarna omvandlades till kommuner med en frihet och självstyre som internationellt sett är unik. Så vår nationaldag är också något av kommunernas dag.


För en smålänning har det i och för sig inte alltid varit självklart att kalla sig svensk, och jag ska ärligt tillstå att jag känner mig minst lika mycket som en smålänning som en svensk. Hur som helst - de småländska bönderna var vana att sköta sig själva, vilket bland annat visade sig i att när Sverige låg i krig med Danmark så brukade de småländska bönderna i gränsområdena ingå egna fredsavtal med sina danska yrkesbröder i Skåne, sk bondefreder.
Och när Gustav Vasa kom med nya skatter och förordningar så startade bönderna det berömda Dackeupproret på 1500-talet. Men eftersom de uppstudsiga småländska bönderna till slut förlorade, så blev Dackeupproret början till slutet för de små landens självbestämmande. Småland drogs definitivt in i den svenska nationalstaten.


Men man behöll ändå en stor del av sin frihet. För efter upproret vågade inte kungen genomföra vad som helst utan att först förhandla med bönderna. Redan där föds det vi idag menar är så typiskt svenskt – förhandlingar och kompromisser. Och de svenska böndernas frihet kunde i stor utsträckning bevaras.
Friheten är också individuell. Sverige fick med tiden en stark yttrandefrihet, tryckfrihet, religionsfrihet och andra friheter som inte är förhandlingsbara. Min mormor, Stina i Mjölerum, som är min stora förebild, sa alltid: ”Var rädd om din frihet pojk och låt aldrig någon kuva dig”. Enkla men tydliga ord från en kvinna som visste vad hon talade om. Hon hade ju jobbat som statarhustru.


Det är min förhoppning denna nationaldag, de vackra ordens dag, att Sverige kunde få vara ett land med frihet i ordets alla bemärkelser.

Omsorg och generositet
Jag vet inte om det är något typiskt svenskt, men vi har i Sverige en gammal tradition av omsorg om människor som är utsatta och prövade av livet.
Kravet på att ta eget ansvar för sitt liv har aldrig fått slå över i orimliga fordringar på att i alla lägen klara sig själv. Vi har i Sverige så långt tillbaka vi kan blicka en tradition av att ta oss an fattiga, sjuka, föräldralösa och gamla. Här i vår bygd hade vi ju hospitalet i Oknebäck och senare Kronobäcks kloster som tog sig an sjuka. Senare tog familjerna och socknarna över en stor del av ansvaret. Låt vara att det ibland skedde under knot och klagan.


I modern tid är det en kombination av ideella krafter och skattefinansierad omsorg som gör att ingen egentligen ska behöva bli skyddslös, även om det onekligen finns systemfel. 

Formerna kan skifta genom historien, likaså de politiska åsikterna om hur omsorgen bäst utformas, men den grundläggande viljan att inte lämna någon åt sitt öde, har, trots brister, varit en stark sammanhållande kraft genom den svenska historien.
I vår ultraindividualistiska tid är dessa värderingar hotade. Det finns alltid en frestelse att bara se till sitt eget och det finns tendenser i tiden som vill stänga ute och minska generositet och vidsynthet.


Det finns krafter som påstår sig värna det svenska trots att de av allt att döma inte har någon som helst insikt i de svenska traditioner som jag idag lyfter fram. Medmänsklighet får aldrig bli något osvenskt.
Det är min förhoppning denna nationaldag, de vackra ordens dag, att Sverige kunde få vara ett land där omsorg och generositet är svenska honnörsord.


Rötter
För att bevara de svenska traditionerna av frihet och omsorg så behövs det ett rotsystem som ger dessa värden näring. Kunskapen om landets och om bygdens historia är därför viktig att föra vidare till nya generationer och nya svenskar.


Det sägs ibland att Sverige är så modernt att man struntar i sin historia. Att Sverige gärna river det gamla för att ge plats åt det nya. Och så var det när rivningshysterin drog fram över Sverige på 1960- och 1970-talen och gamla vackra stadskärnor fick ge plats åt moderna kontorskomplex och varuhus. Jag hoppas vi har lärt oss något av det som då hände. Vi har ju även här i det pittoreska Mönsterås många gamla vackra hus, industribyggnader, torp, magasin och sjöbodar som gör bygden unik och som jag hoppas vi får ha kvar nu när ingen dansk fiende hotar att lägga allt i aska.
För det land som brutalt döljer eller river sitt förflutna går snabbt vilse i sin rotlöshet. När vi går in i framtiden är det viktigt att bygga vidare på generationernas samlade erfarenheter och ge våra barn och barnbarn minnesmärken.  


Den som är trygg i sin egen identitet kan frimodigt och generöst möta andra människor. Den som i kärlek och tacksamhet vårdar sin bygd och sitt land bidrar därmed aktivt till att skapa fredliga och goda livsvillkor för kommande generationer.

Låt oss i den andan utbringa ett fyrfaldigt leve för vårt gamla, fria, välsignade fosterland Sverige!

Det leve!

5 juni 2018

Väluppfostrad eller ouppfostrad


Det finns människor som tror att det bara finns två sorters barn – väluppfostrade och ouppfostrade. En del av dem som är anhängare av denna vanföreställning är själva föräldrar och har råkat få så kallade välartade ungar som inte sticker ut på något annat sätt än att de råkar vara lugna. Då är det ju lätt att skryta och samtidigt se ner på andra.

Faktum är att barn kan vara och bete sig på oerhört många sätt utan att uppfostringsfaktorn spelar någon som helst roll. Det kan handla om olika diagnoser (som den kategori vuxna jag nu skriver om menar i stort sett inte finns, utan är något man skyller på) eller andra faktorer som är väldigt svåra att påverka med traditionella uppfostringsmetoder.

De här trångsynta människorna bortser också ifrån att en del barn kan vara hur väluppfostrade som helst utan att det hjälper. Barn och ungdomar har alltid ett eget utrymme och går ofta emot det som föräldrarna på bästa sätt har försökt att förmedla. Ouppfostrade barn, jo för sådana finns också, kan ibland bete sig bättre än väluppfostrade, just därför att det är så många andra faktorer som påverkar.

Men jag lider med alla som exempelvis har barn med någon form av autism. Hur ofta får de höra att deras barn är lata, asociala, ouppfostrade eller egocentriska, när det egentligen handlar om helt andra saker som andra vuxna inte kan tolka eftersom de är okunniga.

Mina hjältar är de ungar som trots ett svårt utgångsläge och en oförstående omgivning lyckas ta sig igenom den svenska skolan, en del med hälsan och hedern i behåll, andra nedslagna. Ganska många utav dem med riktigt bra betyg också, vilket är ett mirakel av bibliska måttt eftersom svensk skola inte alls är anpassad för dessa elever. 

1 juni 2018

Det finns ett Mönsterås som är mitt

Alla som drastiskt vill minska eller stoppa Sveriges flyktingmottagande kommer i framtiden få ångra att de hånade miljörörelsen och de partier som bäst driver miljö- och klimatfrågorna. Det lär nämligen inte dröja särskilt länge förrän vi kommer att få se en enorm våg av klimatflyktingar. Och den vågen lär bli så enorm att dagens krigsflyktingar kommer att framstå som en piss i Missisippi.

Men det är typiskt vår tid att partier som driver kortsiktiga populistiska frågor om invandring ligger på 20%, medan partier som driver frågor som handlar om planetens överlevnad med nöd och näppe får 4%. Många tänker bara på sitt jävla bensinpris och blir genuint upprörda av smärre höjningar hit eller dit. Man är helt fast i sin lilla vardag med Volvo och traktor och höjer inte blicken för att se det stora sammanhanget. Istället gnäller de på stadsbor bara för att de ofta kan åka tunnelbana, cykla eller hoppa på en spårvagn. Men fossila bränslen är givetvis inte framtiden och på sikt kommer priset att skena uppåt när oljan börjat tryta.

Men jag har inte så mycket att skriva på bloggen nu. Är trött både fysiskt och psykiskt. Och Mönsterås förväntas man antingen älska eller hata. Det finns som vanligt inga mellanpositioner eller "både och". Men att bo i Mönsterås kräver en förmåga att se båda sidorna. Det jag skriver kommer tack och lov aldrig att passa i någon turistbroschyr. Tror att Björn Hellberg har fått något slags Laholmspris för att staden i hans deckare har Laholm som förebild. Jag gillar Björns böcker, men att skildra stadens avigsidor är kanske inte hans starkaste sida.

Fast det finns ett Mönsterås som är mitt. Jag ser det när jag är ute på mina promenader. Det som har försvunnit sedan barndomen återskapar jag i min hjärna. Egentligen hade vi ju fantastiskt roligt för det mesta. Det är inte bara en skev nostalgisk förenkling. Ändå levde man alltid under hot. De så kallade "farliga killarna" kunde dyka upp när som helst och var som helst. Den tidens fysiska hot har idag omvandlats till andra mer subtila företeelser. Det måste man lära sig att hantera. 

En helt vanlig dag så möter jag ganska många människor som hälsar vänligt. Ungefär hälften av dem känner jag till namnet. Några känner jag inte igen, men de kanske har varit på något föredrag eller läst någon av mina böcker. Vad vet jag. Men jag hälsar alltid tillbaka. Det är så man gör. Såvida jag inte råkar vara i helt andra tankar och missar hälsningen. Men så finns det andra som inte hälsar fast de borde. Vad gör man åt sådant? Ingenting förstås. Det är inte mitt problem. Jag mår varken sämre eller bättre av en hälsning, även om det senare är trevligare.

Men nu önskar jag alla en trevlig helg! Tyvärr utan regn.

Veckans låt blir tyvärr inte Johnny Marrs senaste singel utan vi kör en gammal Hoven droven.







Inför omgång 8 av Div 5 NÖ

Tyvärr hann jag inte skriva något referat av matchen Mönsterås - Ankarsrum i förra omgången. Men den kan kort sammanfattas med orden Mönsterås spelade dåligt, men Ankarsrum spelade sämre och vann. Ankarsrum gjorde ett mål som var ok. Mönsterås gjorde mål på straff. Ankarsrum gjorde sedan ett offsidemål som godkändes. Mönsterås gjorde ett korrekt mål som dömdes bort som offside. Slut.

Nu stundar åttonde omgången med många intressanta matcher. IFK Oskarshamn blev ju nya serieledare när IFK Västervik något förvånande förlorade derbyt mot Edsbruk. Huruvida Västerviks förlust var ett trendbrott eller bara en dålig match återstår att se. Västervik har en svår bortamatch i Ruda och Oskarshamn möter Stjärnan i ett ovisst derby.

För Mönsterås blir det till att bege sig till Fågelfors. Tre förluster på raken gör att det börjar kännas en aning tungt. Idris Eliassis avstängning på 6 matcher försvagar offensiven påtagligt och den tunna truppen gör att man får stuva om lite för ofta på positionerna. Även försvaret har vacklat lite sista matcherna. Samtidigt har Fågelfors spelat upp sig ordentligt, så det här blir en svår match. Inför den här lördagen är tre startspelare i backlinjen borta. Lägg därtill ett par skador och någon som är bortrest. Men vi får se hur det går.

Mitt tips

Fredag
Bäckebo GOIF - IFK Kåremo 3-1
Bäckebo knep en poång borta mot Stjärnan senast precis som jag hade tippat. Mot Kåremo kan det bli tre poäng, även om Kåremo är ganska tunga och fysiska att möta.

Ruda IF - IFK Västervik 2-2
Ruda vann med nöd och näppe borta mot Kåremo senast medan Västervik åkte på sin första förlust. Ruda agerar lite mer instabilt än jag trodde, så det som lär avgöra är hur Västervik trivs på Tallåsvallens gräsmatta. Är den välskött vinner man, men det kan jag väl inte tro att den är.

Lördag
Fågelfors IF - Mönsterås GoIF 1-2
Förlorar Mönsterås här så är man indraget i den akuta bottenstriden. Samtidigt har Fågelfors chansen att lämna träsket och börja klättra mot fastare mittenmark. Hoppas Mönsterås får ordning på målskyttet. Då blir det seger. Låt vara att man tvingas stuva om ordentligt i startelvan på lördag med flera spelare borta.

IFK Oskarshamn - IF Stjärnan 2-1
Hett kommunderby där Oskarshamn bör vara något bättre, särskilt hemma på konstgräset.

Edsbruks IF - Timmernabbens IF 2-2
Ovisst möte. Ett hemmastarkt Edsbruk med växande självförtroende efter segern mot serieledarna senast bör ge goda chanser här. Samtidigt är Timmernabben inne i en fin fas där man vinner.

Ankarsrums IS - Fårbo FF 2-1
Ankarsrum vann utan att imponera mot Mönsterås. Det var ett defensivt lag som stack upp när man gavs chansen. Mot Fårbo kan det nog ändå bli en vinst till. Det ryktades om någon förstärkning till Fårbo. Vet inte hur det blev med det och vad det i så fall kan betyda.