15 mars 2019

"Det har jag glömt" "Jag orkar inte" "Jag vill inte" "Det får någon annan göra"

Har under ett par tre månader befunnit mig i ett energilöst, mörkt och tämligen dystert tillstånd, vilket jag inte gjort någon hemlighet av. Problemet är att livet ställer samma krav och att människor har samma förväntningar oavsett hur man mår och det går knappast att klandra dem för det. Den som aldrig varit där kan omöjligt föreställa sig hur det är. Så jag försöker lära mig säga helt nya saker som "jag orkar inte", "jag kan inte", "jag vill inte", "det får någon annan göra", "det har jag glömt". Och det är fraser som inte har ingått i min vokabulär tidigare.

Men jag får hela tiden den där känslan av att just jag inte får vara där. Om andra går in i väggen eller hamnar i ett liknande tillstånd så ska det tassas på tårna och det är sååååå bra att vederbörande berättar öppet om sin situation. Men det gäller inte alla. Ibland skulle jag bara vilja skrika rakt ut att jag inte orkar göra just det eller det, men det går ju inte. I Sverige höjer vi inte rösten. Men jag skäms inte för hur jag mår. Mot bakgrund av allt det vi fått genomlida så är det snarare så att jag borde ha mått oerhört mycket sämre. Jag är glad att jag överhuvudtaget är vid liv och har intellektet i behåll.

Dagarna tickar på. Häromdagen höll jag föredrag på Visions årsmöte och fick det här fina blomsterarrangemanget. Det var generöst. Sådant man blir genuint glad av.




Hur kan du hålla föredrag om du är deprimerad, kanske vän av ordning då frågar. Svaret kräver ingen djupare analys. Mitt jobb har alltid varit min terapi. Det är där jag gör det jag finner meningsfullt och känner att jag duger något till. Så för självkänslan är det viktigt att jag fortsätter arbeta.

Om vi hade backat tiden 40 år så hade ingen kunnat tro att jag skulle hålla föredrag framöver. Jag var extremt blyg i skolan och varje utvecklingssamtal (som hette något annat då) fick jag och min mamma höra "jo han kan ju allt om man frågar honom, men han är ju så tyst". Min mor tände då alltid till och sa "Men då så! Om han kan allt så vad är då problemet?".

Jo, problemet var att skolan då som nu ville se sociala, extroverta barn som kunde interagera verbalt. Att tänka och skriva hade inte riktigt samma status. Hur det kunde bli så är en speciell historia. I äldre tider betraktades som klok eftertänksamhet att inte öppna munnen för ofta.

Och vad är det för fel på gammal hederlig katederundervisning? De lärare som höll sig till den pedagogiken var också de som kom att betyda mest för mig. Samma förhållande gäller min dotter. Det är genom berättande och engagemang man väcker intresse. Samtidigt förbereder man eleverna på hur det går till med föreläsningar på universitetet.

Häromdagen var det källkritiens dag och dagen till ära lyckades jag lösa ett litet lokalt mysterium. Det fanns nämligen olika bud om när ett hus på Repslagargatan var uppfört. Någon sa 1911, en annan 1920. Efter diverse källstudier stod det klart att tomten köptes obebyggd 1915 och att inflyttning i det nya huset skedde 1916.


Repslagargatan med det aktuella huset till höger mitt i backen.
Häromdagen när jag stod parkerad utmed vägen där vi bor och väntade på att en i familjen skulle komma ut, så gick en pojke i 14-15-årsåldern förbi bilen och bara blängde och stirrade in på mig med sur uppsyn. När han passerat bilen vände han sig om en extra gång och blängde på mig under ca 10 sekunders tid. Jag öppnade bildörren och frågade om han ville mig något, varvid han något slokörat svarade nej och lommade vidare. Jag vill inte hamna i det där facket där man slentrianmässigt klagar på den yngre generationen, men ibland undrar jag hur det står till.

Vad annars? Inget särskilt. Jag avslutar med två låtar. Först en helt ny låt med The National. Gruppen blir allt mer svårtillgänglig och rytmiskt experimentell, men sångens sista 80 sekunder förlåter kaoset de två första minuterna. Därefter Delillos sångare i en underbar liten sång. Fredag och På spåret är slut...ta in det ni som kan...och försök sedan ha en trevlig helg ändå!





8 mars 2019

Världsklass

Det har varit årsmöte i hembygdsföreningen. Vi har bortåt 1 150 medlemmar vilket måste vara världsklass för en så pass liten ort. Tyvärr kommer bara 30-40 på årsmötet, så man kan förstås fråga sig vilken legitimitet besluten som tas där har. Men eftersom alla har fått utskick om årsmötet så har ju alla fått chansen att vara med. Mer kan man knappast göra. Jag tror många föreningar upplever detsamma. Det kan ju också tolkas som att de flesta tycker att föreningen sköts bra.

Jag börjar sakta men säkert klättra uppåt mot något som kan kallas ljuset. Men jag är ännu ganska kraftlös och inte minst glömsk. Fast det gäller att lära sig leva en dag i sänder, vilket är svårt för mig som älskar ha stenkoll framåt (och inte bara bakåt i tiden, som någon kanske dristade sig att tro).

Eskil Erlandsson har enligt uppgifter i media lagt handen på två moderata riksdagskvinnor i samband med diverse sammankomster. Om en ogift man gör det på en ogift kvinna efter en stunds kurtis så må det kanske vara hänt. Det gäller ju att tolka alla signaler rätt och snabbt slita bort handjäkeln om man tolkade allt fel. Men här förelåg vad jag förstår inga förmildrande omständigheter. Synd. Jag har alltid gillat Eskil. Men i hans ålder ska man väl kunna uppföra sig och visa respekt kan man tycka. Inte världsklass på det beteendet. Sådant händer aldrig i Mönsterås. På sin höjd att någon politiker råkar göra en felparkering en vinterdag då snön täckte linjerna.

Min nya hembygdsbok har nu gått ut till alla medlemmar av hembygdsföreningen. Den är väl bara av intresse för den som vill veta mer om de hus vi har, men jag tyckte den var rolig att skriva. Min kommande deckare har vilat lite, men jag hoppas få krafter att ta itu med den ganska omgående. Den kommer inte nå världsklass, men den ska i alla fall bli välskriven.

Veckans låt blir John Mayers nya sång. Den bör avnjutas med hörlurar på så att alla underbara nyanser i gitarrspelet blir tydliga. Han gör ju ingen spännande musik kanske, men det han gör är världsklass.


















1 mars 2019

Gammalt

Frugan och  jag vann På spåret. Ja, vi fick högre poäng än vinnarna alltså. Lite skryt så här på fredagsaftonen får man väl bjuda på.

Såg att Patriks herrmode ska avvecklas. Det började för ca 100 år sedan med Harry Nilssons skrädderi och sedan hans son Carl Henry.
Här ser vi Harry Nilssons skrädderi till vänster.

Harry Nilsson med sin familj utanför den klassiska affärsfastigheten på Storgatan.

Vann det här fina vykortet häromdagen. Storgatan strax norr om kyrkparken. Stämplat 1902.



Morrissey ska släppa en skiva med bara covers. Är lite tveksam till det, men det ska bli intressant i alla fall. Först ut är en gammal låt av Roy Orbison. It´s over, är väl en titel som är Morrissey personifierad. Trevlig helg!



22 februari 2019

Fredag i tiden

Igår var jag tillbaka på banan igen och visade bilder på SPF. Det var trevligt och en vacker bukett blommor följde med hem. Att hålla föredrag har även den aspekten - att man får möta trevliga människor. När jag flyttade tillbaka till Mönsterås för 18 år sedan var det inte många jag kände. Idag är nätverket ganska stort. Därmed inte sagt att det är helt enkelt att ta sig in i Mönsterås. Det krävs ofta en arbetsseger. 

Den här dagen har jag befunnit mig i ett gammalt arkiv avskuren från omvärlden. En fascinerande uppplevelse.

Annars har det varit många sjukdomar sista tiden. Alltifrån influensor till misstänkta halsbölder. Men det ska väl bli bättre. 

Vi får vara glada att vi lever i ett samhälle med ett rättsväsende, även om det onekligen har sina brister. Men även ett bristfälligt är bättre än inget alls. Utan rättssamhälle får vi ett hämndsamhälle där människor tar lagen i egna händer. Läs medeltidens svenska historia så får ni flera goda och avskräckande exempel på hur ett sådant samhälle kan se ut. Men givetvis kan det finnas situationer där jag skulle kunna ta lagen i egna händer och det är om någon närstående skulle råka ut för något.

Trenden i tiden är att allt ska tramsas till. Till och med ett gammalt klassiskt program som Fråga Lund har blivit spektakel. Man underskattar svenska folkets behov av seriositet och förmåga att lyssna på seriösa resonemang. Ett program håller dock stilen. På Spåret. Visserligen har det alltid haft humor som en del av sitt koncept, men det har aldrig spårat ur och flamsats sönder, utan lyckas på ett skönt sätt kombinera folkbildning med underhållning.

Henrik Petersson (Tornuggla), med rötterna i Mönsterås, har släppt en finfin ep "Foggy Days" som varmt rekommenderas. Härlig psykadeliainspirerad musik att bara sjunka in i. För mig som gillar gitarrslingor bjöd den också på några sköna extra rysningar. Följ länken. Köp gärna skivan eller skänk en slant så han kan ge ut en fullängdare med tiden.

För övrigt lyfter jag fram Sarah Klangs nya låt som är en mäktigt fin ballad. Det bådar gott inför kommande skiva. Hennes debutplatta var ju strålande.



Veckans gamla låt blir en av Popsicles finaste stunder.





15 februari 2019

Ge inte ditt hjärta till någon som behöver en hjärna

"Ge inte ditt hjärta till någon som behöver en hjärna."

Tror det var Strindberg som sa det. Och det ligger väl mycket i det. Man ska aldrig ge människor förtroenden som de inte kan hantera. Det gäller på alla livets områden. Men hur ofta slarvar man inte med det. Det är så lätt hänt och förr eller senare kan det alltid vändas emot en. 

Såg att Ingegerd Wessel släppt sin debutskiva i en andra upplaga. Kul! Jag skrev om den skivan för några år sedan och den står sig bra än. Köp den gärna!

Någon ville jag skulle kommentera den nya regeringsbildningen och januariöverenskommelsen. Egentligen är den inte värd en kommentar. Den är en typisk svensk samförståndskompromiss, något som vi hållit på med i det här landet sedan mitten av 1500-talet. Dessförinnan slog man ihjäl varandra istället. Så det är bara en fortsättning på den gamla samförståndsandan. Visst höll man på med ett psykologiskt spel innan, men som så ofta landar man i en kompromiss för att slippa något ännu värre. Det är därför vi aldrig haft inbördeskrig i Sverige i modern tid. Det liberala inflytandet kan kanske dämpa det värsta av sossarnas förmynderiattityd.

Så mycket mer har jag inte att skriva om. Två glas vin och På spåret väntar.

Veckans låt blir en klassiker med Ratata.








7 februari 2019

Forskarfynd, musik och research

Har forskat några dagar och det är alltid stimulerande när man får blodad tand för något igen. Lär återkomma till ämnet. Forskarfynd och bokfynd är något som man blir genuint glad för.

När jag var yngre gjorde man ju mest skivfynd. Älskade stå i skivbackarna på Domus skivadelning i Kalmar. Den där som låg nere i källaren. Dom hade allt, även den mest udda musiken. Musiken har alltid haft en central plats i mitt liv, men det är sällan man får tid att upptäcka något nytt.

Här bjuder jag på en härlig pärla med Delillos.


Den kommande deckaren kommer att bli det mörkaste jag skrivit hittills. Det sa jag om förra också och den blev nog inte så svart ändå. Nu finns det givetvis inget självändamål att skriva om livets skuggsidor, men på något konstigt sätt är det nog dit många av oss författare dras. Researchen har varit oerhört krävande och påfrestande den här gången och jag får nog säga att jag ångrar den. Eller på ett sätt inte för den ledde fram till något som kommer att betyda något på riktigt.

Over and out

1 februari 2019

Fredag och vid tangentbordet igen

Får väl försöka ge ifrån mig ett livstecken. 

Bokskrivandet går lite på sparlåga just nu. Ska väva in en ny delhistoria i deckaren som jag absolut vill få med och det är svårt. Och känsligt.

Min nya bok som jag skrev på uppdrag av hembygdsföreningen är i alla fall tryckt nu. Omslaget skulle möjligen ha varit mer centrerat, men sådant råder jag inte över. Men det är en mariginell anmärkning. Är mycket nöjd med hur tryckeriet i Oskarshamn löste uppgiften. Boken i sig har ju hembygdsföreningens byggnader som tema, vilket gör att det kanske inte finns någon annan given röd tråd. Med det sagt är jag ändå tillfreds med den. Är man nyfiken på den lokala historien så utgör den en liten pusselbit av ett oändligt stort pussel.



Någon tyckte jag skulle ha med mer kärlek i mina deckare. Nej, det vill jag inte ha. Alvar är en ungkarl och hanterar det så gott han kan, dvs inte alls. Odugligt och tafatt. Så ska det vara och förbli.

Ska man skriva om kärlek på ett djupare plan så ligger det nog bortom min horisont. Det är alldeles för komplext. De kärleksskildringar som förekommer i underhållningslitteraturen är dessvärre ofta så triviala att det blir helt meningslöst. De utgår hela tiden ifrån en från ovan given fysisk attraktion som bara dimper ner som magi. Där finns inte ens en föreställning om att kärlek faktiskt också handlar om någon slags gemenskap utöver den fysiska. Ja, att andra dimensioner som intellektuella och livsstilsrelaterade kan komma före den fysiska attraktionen, eller rent av orsaka den. Man blir bara trött på det och jag vill inte ge mig in på det. 

Söndagen är egentligen den första dagen i veckan. Gud vilade på den sjunde dagen, vilket blev människans första hela dag. Traditionellt sett börjar alltså veckan med vila. Man vilar för att samla kraft för arbetet. Numera vilar man efter arbetet. Jag föredrar det gamla tänkandet. Likväl - ha en trevlig helg! Vi ses säkert igen.

Fredagslåten  blir två. Först min andra favorit med Bon Iver. Den första återfinns i förra inlägget.





Den andra låten blir denna underbara liveversion med The National.







10 januari 2019

Lite nere...

Jag känner mig ledsen och jag har svårt att skriva då. Ilska eller entusiasm är drivkrafter som jag kan forma till ord, men inte det här. Män är per definition inte ledsna. Jag kan inte hantera den känslan och den går djupt. Och utanför min familj är det väl ingen som tar det på allvar. Alla andra får vara nedstämda, deprimerade, ha gått in i väggen, gråta hela dagarna. Dom betraktas som föredömen när dom berättar om det. Om jag säger något liknande, så hoppar man snabbt vidare till temat för nästa föreläsning. 

Ändå är jag stark. Jag har inget val. Min mor gav mig en botten. Vi har haft en del konflikter under åren, men det beror på att vi är för lika. Envisa, kräver sanning och äkthet.

Nå min ledsenhet handlar inte om kemiska substanser som fattas i hjärnan. I den meningen saknas nog inget. Det är livet bara som är svårbegripligt. Jag mår genuint dåligt av mycket jag har mött i livet. Dom värsta människorna finns och dom väntar bara på det svaga bytet.

Snart kommer min nya bok som jag skrivit för Stranda hembygdsförenings räkning. Den handlar om föreningens museala byggnader. Just nu är den färdig på tryckeriet och ska levereras. Är nöjd med hur den blev.

Bon Iver. En av få artister/grupper som betyder något för mig numera. Här en av de vackraste sångerna jag vet i en fantastisk liveversion. Ibland orkar jag inte ens lyssna på den. Det blir för starkt. 










21 december 2018

Lite vila

En dryg veckas ledighet kan vara skönt och ibland även av nöden befogad. Idag drabbades jag ännu en gång av den där mystiska arytmin som jag fick i våras. Denna gång höll det dock bara på någon minut så jag brydde mig inte om att åka in till sjukhuset. Förmodligen är det stressrelaterat, samtidigt som jag har en infektion i kroppen. Läkaren i våras sa att jag troligen var utbränd efter alla år under hård press pga skolsituationen. Jag är benägen att hålla med.

Vann ett trevligt vykort på Tradera häromdagen. Det är skrivet av en man som snart skulle få ny adress i Chicago. Riktigt roligt kort. Vyn är dessutom historiskt intressant och visar Sjögatans och norra hamnens betydelse för virkeshandel och fiskmarknader. Daterat 1910.


Julmusik är ofta lite för kletigt för min smak, men tre sånger ska jag dela. Önskar en trevlig helg!





18 december 2018

Kommunfullmäktige

Kommunfullmäktiges sista möte för i år. Utdelning av årets stipendier. Miljöstipendium, ungdomsledarstipendium, folkhälsostipendium, kulturstipendium och träbyggnadspris. Därtill blev vi bjudna på mat. Trevligt evenemang och stämningen mellan politikerna verkade god. Här hade man nog snickrat ihop en regering på mindre än en timme.

Hörde att det för första gången fanns en vakt på plats. Beakta att det också var mitt första kommunfullmäktigemöte. Orsaken till vaktens besök var troligen att SD hade hört om att jag skulle vara där och begärt förstärkning. ;-D