15 maj 2024

Alltid trött men med en hård panna - så här blev det för oss föräldrar

Jag vet inte hur många föräldrar som har autism och bristande impulskontroll inom familjen som kan vittna om en i det närmaste totalt oförstående omgivning. Nästan alla. Det är alltifrån okunnig skolpersonal, inkompetent socialtjänst, bristande stöd från BUP, samt grannar som klagar och bankar i väggen.

Det enda anständiga man kan göra är att ta kampen. Det gör man inte för att bli populär. Tvärtom får man ganska snabbt ett dåligt rykte, särskilt i skolans värld. Både skola och socialtjänst präglas av tystnadskultur och är man då öppen med livssituationen så utsätts man för en enorm press att hålla tyst eftersom det anses ytterst olämpligt att tala högt om sådana saker. Särskilt jävligt var det när de försökta vända det emot en som förälder - man ifrågasattes av just det skälet att man var öppen. Det var fortfarande så att det var helt ok att prata om att ens unge satt i rullstol eller var förkyld, men väldigt mycket aja baja att ens antyda om ens barn hade någon form av neuropsykiatriskt funktionshinder.

Jobbigast var att alltid behöva kämpa med skolan. Det fanns aldrig någon genomtänkt plan från skolledningarna. Det var ren slump om någon lärare hade de kunskaper som krävdes.

Socialtjänsten var mest skrämmande i början, men man lärde sig att hantera dem. Man visste att man skulle få en anmälan eller två om året. Det enda som fungerade där var att alltid sätta hårt mot hårt. De flesta inom personalen där visste inte särskilt mycket om livet och var vana vid att föräldrar var rädda och lydiga inför deras så kallade "befogenheter". 

Grannar så. Det har skiftat. En del har förstått, andra inte. De som inte har förstått borde ha sett sig om efter annat boende. Vi har förstås också rätt att bo och finnas, även om det är livat emellanåt. Det finns en bisarr föreställning om att allt ska vara så lagom och perfekt. Glöm det! Det finns aldrig något "lagom" i en familj med neuropsykiatriska funktionshinder. Men vi har aldrig känt någon skam. Att vara människa innebär inte tystnad efter en viss tid. Särskilt inte när man inte råder över omständigheterna.

Vad händer då med en själv som människa? För det här pågår ju under ganska många år.

En undersökning (tror den är 4-5 år gammal) av psykologen Lennart Lindqvist visar att:
- 76 % av föräldrar till barn med neuropsykiatriska funktionshinder har känt att de blivit illa bemötta av BUP eller SOC.
- 27 % av föräldrarna berättade att de pga alla kränkningar de mött inom vården har haft allvarliga tankar på att ta sitt liv.
- 63 % av föräldrarna har under den senaste treårsperioden behandlats för depression.
- 48 % hade fått diagnosen utmattningssyndrom.

För egen del gäller följande:

• Utmattningsdepression och ständig trötthet.
• Man orkar inte eller får inte utrymme att sköta sin kropp som sig bör. Det gäller både motion, kost och hygien.
• Tröstäter, vilket inte är bra om man har diabetes.
• Dricker vin som självmedicinering. Visserligen bara några glas på fredagen, men ändå.
• Orkar inte sköta trädgården.
• Orkar inte städa så ofta.
• Orkar inte ta itu med ”allt annat” som väntar på att bli gjort, rensa vinden, garaget m.m.
• Man orkar inte vara social. Tror inte vi har bjudit hit några på över 10 år, bortsett från min mor, bror och Eevas syster med familj. Krafterna finns inte och lägenheten är inte i ett skick som man vill visa upp. Vi hälsar inte heller på några.
• Man försummar sina vänner. Man orkar inte höra av sig eller vill inte eftersom man inte vill vara till belastning.

Nu har vi som väl är haft strategier som gjort att man ändå håller sig över ytan. För mig handlar det om att gå upp i någon hobby när utrymme finns: historia, släktforskning, böcker, vykort, hålla föredrag, musik. Föredrag orkar jag i regel med eftersom de inte ställer samma krav på social interaktion. Ett föredrag är mer en slags show där man själv har kontrollen.

Så....alltid trött men med en hård panna.

8 maj 2024

5-0 är årets melodi - Mönsterås vann komfortabelt mot Högsrum

 


Mönsterås har fått en bra start i seriespelet och 5-0 tycks vara årets melodi. Resultatet i premiären mot Läckeby upprepades nämligen mot Högsrum på Rällavallen.

Matchbilden blev ungefär densamma som i premiären. Mönsterås hade ett stort bollinnehav och gick på offensiven mest hela tiden. Efter en dryg kvart gav det utdelning. Niki Avdyli trixade sig förbi några gubbar och kunde placera in 1-0. Innan halvleken var slut hade den duktige Emanuel Svendsby utökat ledningen till 2-0. Flera gånger var det bud på fler mål. GIF hade bland annat en boll som dansade på mållinjen och en i ribban. Sedan kan man givetvis inte förvänta sig att Mönsterås i varje anfall ska spela sig igenom ett försvar av gigantiska Ölandsbönder ala Bulten i Bo (från Emil i Lönneberga) som gladeligen ställer upp sig framför sin målvakt beredda att ge sina liv för honom.

Högsrum lyckades inte skapa mer än ett par hörnor och någon frispark, men inläggen plockades ner säkert av Mönsterås målvakt eller rensades effektivt bort av ett stabilt Mönsteråsförsvar. På ett sätt var det väl bra att målvakten fick ta ner ett par bollar, för mot Läckeby hade han ingenting att göra.

I andra halvlek fortsatte GIF att styra spelet, men Högsrum kämpade tappert och det såg ut att stanna vid två mål. Mönsterås drog väl ärligt talat ner en del på tempot också för att ibland blixtra till. De gånger Mönsterås höjde tempot blev det genast farligheter. Mittfältet dominerades i mångt och mycket av GIF:s Milad Eliassi som, även om inte varje passning hittar rätt, ofta vinner boll och kan avancera på fria ytor eller fördela bollen.

De sista minuterna verkade Mönsterås bestämma sig för att sätta några bollar till. Niki satte två till i nät och kunde därmed notera ett hattrick, medan Milad Eliassi fick avsluta målskyttet.

Mönsterås har nu inlett med två raka segrar och har 10-0 i målskillnad. Vän av ordning kanske då säger att Mönsterås har mött två förväntade bottenlag. Förvisso. Men det är förstås inte bara att gå in på planen och städa av en match. Allt kräver fokus, ödmjukhet och en förmåga att omsätta det övertag man har i laguppställningen. Det har Mönsterås lyckats bra med. Givetvis väntar betydligt bättre motstånd framöver som kommer att sätta laget på helt andra prov. Men då är det fint att ha stärkt sitt självförtroende och kommit i gång under de första matcherna. Mönsterås är säkert medvetna om vad som väntar när det blir dags för Kalmarpolisen, Bäckebo, Rockneby och Mörbylånga. Insatsen på Öland inger i alla fall vissa förhoppningar om att Mönsterås ska kunna vara med och utmana.










3 maj 2024

Premiärseger för Mönsterås GIF


Mönsterås GIF är tillbaka efter två års frånvaro i seriesystemet. Och man är tillbaka med den klassiska offensiva fotboll som av tradition är ett signum för laget. Premiären mot Läckeby slutade väl. Efter omkring 30 högkvalitativa målchanser kunde noteras att 5 av dessa gått i mål, medan Läckeby inte skapade en enda chans och följdriktigt fick en nolla i protokollet.

Det behövs inget långt referat för att beskriva den här matchen. Mönsterås dominerade totalt i 90 minuter och skapade den ena givna målchansen efter den andra. Ändå satt man där och var frustrerad. Bollen gick inte i mål. Sådan ineffektivitet kan man inte uppvisa mot de bättre lagen i serien, där man dessutom lär få färre chanser.

Nå, det blev ändå mål. Första gjordes av Niki Avdyli. Lite trixande och fintande och sen pang i mål. Niki visade klass nästan varenda gång han rörde bollen. Han kan med sin snabbhet och teknik trixa sig igenom ett helt försvar, därtill slå fina passningar.

Andra halvlek började som den första. En orgie i missade målchanser. Men några byten och ny energi gav fler ytor som kunde nyttjas och till slut började bollen hitta nätet. 2-0 gjordes av veteranen Adnan. 2 minuter senare nätade Osama Mohammad. 4-0 kom genom en välslagen straff av den levande legenden Ako Eliassi. Målskyttet avslutades av Nasir Ksaei.

Mönsterås spelade stundtals riktigt fin fotboll och får man bara igång effektiviteten kan det bli ännu bättre. Notera att målskyttet fördelade sig på 5 spelare, och då har man ytterligare en handfull som kommer att göra mål framöver. Snabbheten och tekniken hos ett par tre av grabbarna på kanterna är kul att se.

Premiären bjöd förstås på en del felpass i uppspelen, men det var inte värre än vanligt, och det sätter sig väl det med.

Bäst i Läckeby, som väl lär bli allt bättre under säsongen, var målvakten Elliot Malmberg som gjorde några riktigt svettiga räddningar och höll nere siffrorna.

Som helhet en lyckad premiär inför omkring 100 åskådare på ett soligt men vindpinat IP.

Domarna skötte sig utmärkt.





26 april 2024

evelynes nya skiva - högoktanig rock med hunger, stil och integritet

 


Efter den magnifika debuten för 4 år sedan var förhoppningarna, med rätta, stora inför evelynes nya skivsläpp. Samtidigt finns det alltid en risk att ett band som söker en bredare publik förlorar sig själva i musikbranschens cyniska labyrint. Men alla musikälskare kan andas ut – evelyne har inte gått vilse utan fortsätter göra högoktanig rock som berör.

På den nya skivan Silver & illusioner visar evelyne upp både en rockigare och mjukare sida än på föregångaren. Det rockiga dominerar. Skivan har många raka melodiösa rocklåtar med ultracatchy refränger, alltid med eleganta riff och gitarrslingor stöttad av en tung men följsam rytmsektion. Lyssna på låtar som Stor, större du, Rum 238 och inte minst det inledande spåret Parasit. Låtar som tillhör svensk rocks elitserie.

Ibland sänker evelyne tempot något, som i den utsökta Canvas som i en normal värld borde spelas på radio varje dag. Just nu min favorit på skivan.

Som mjukast blir bandet i balladen Illusioner där bandet utan att skämmas slår an en lätt artig ton med akustiska gitarrer, pianoklink, körer och blinkande stjärnor. Jag ska inte säga inställsam, för det vore orättvist. evelyne klarar att göra det enkelt utan att det blir banalt. Och låten har en befriande avskalad ton som utmynnar i ett magnifikt crescendo med gåshudsvarning! Om nu svensk radio fick för sig att spela denna med viss regelbundenhet vore det en given hit och listetta.

Evelynes texter är som vanligt både abstrakta och raka, öppna för lyssnarens egna tolkningar. Tematiskt spänner de mellan psykisk ohälsa och den spröda lycka som söker sitt hopp i någons kärlek. Även i skivans mest vackra och harmoniska stunder finns det något bräckligt som förmedlar känslan att allt kan försvinna på ett ögonblick.

Ska man anmärka på något litet är det väl att det kan bli något allsångsliknande ”aaaaa” för mycket. Vill man hålla distansen till powerpop eller arenarock bör det i vart fall inte bli fler.

Nej, evelyne behöver inte skämmas för att man söker en större publik. Man gör det med hunger, stil och bevarad integritet. De förtjänar fler lyssnare.

Men det är många decennier sedan som Sveriges Radio hade program som Bommen och Rockdepartementet som släppte fram bra indieband i riksradioetern. Radiokanalernas musikproducenter framstår nu för tiden ofta som musikaliska analfabeter som ger folket musikaliska pek- och bilderböcker. Det är bara att hoppas att det finns en och annan med musikaliskt hjärta där ute som ger fler chansen att upptäcka evelyne. Med den nya plattan har bandet gjort sin del. Missa den inte! Svensk rock blir inte bättre än så här!



1 april 2024

Sänkt kommunalskatt för den som skrotar sin EPA-traktor i Mönsterås

 


De kör långsamt, blockerar trafiken och spelar undermålig musik på högsta volym. – Nu sätter jag ner foten, säger Mönsterås kommunalråd Anders Bielke som har fått nog.

Mönsterås kommun har tröttnat på EPA-raggare som skapar oreda på Mönsterås gator, ja inte bara där.

- De har till och med spunnit runt på gårdsplanen här på Kråkerum. Peder Turesson Bielke har börjat spöka här nu för det, säger kommunalrådet och suckar bekymrat.

Efter en lång debatt på gårdagens kommunfullmäktige beslutades att den som ställer av sin EPA-traktor får sänkt kommunalskatt under ett år, medan den som vägrar får höjd skatt.

- Ekonomi är ett bra styrmedel, säger moderaternas ordförande Litt-Karie Pompeij, och brister ut i ett gällt skratt. – Det har vi ju sett när vi tagit bort bidragen för sjuka och arbetslösa. De bara försvinner, en efter en.

- Nä, det ska inte va fett att ha EPA-traktor, säger liberalernas Örn Biskopsuddén och fortsätter: - Det här handlar om latmaskar som inte vill anstränga sig och ta riktigt körkort.

Kristdemokraterna ville ha en mellannivå, men fick inget gehör för det.

- Ja, vi föreslog att den som byter ut Fröken Snusk och Eddie Meduza mot kristen musik skulle få oförändrad skatt, säger Christenina Påvenina Trähdgren.

Socialdemokraternas Bob Rapp hade hellre sett en annan lösning.

- Det här är ungdomar på glid som kommer från svåra hemförhållanden där föräldrarna dricker dyrt rödvin och handlar på Algots. Om vi bara kunde få med föräldrarna i NTO och ungarna i scouterna så tror jag mycket skulle se annorlunda ut. Vi i S förespråkar fler förebyggande åtgärder.

Miljöpartiet var helt emot förslaget om ekonomiska styrmedel.

- Inte så att vi tycker om EPA-traktorer som kör runt och smutsar ner miljön, men vårt förslag är att kommunen ska dela ut gratis el-traktorer istället. De traktorerna har en stor propeller på taket som snurrar av bara farten, vilket i sin tur alstrar den energi som behövs. Det är en slags vindkraftsfordon, helt enkelt, säger El-Bara Holgersdottir och får medhåll av Felix Hamrin, fd liberal statsminister, från Vänsterpartiet.

- Ja, borgarna vill som vanligt sabotera för arbetarklassens barn.

Sverigedemokraterna lade fram ett helt eget förslag.

 – Ja, det är bara att utvisa de invandrare, ja man får ju inte säga N-ordet längre, som kör omkring i de där moskéerna på 4 hjul, med arabisk ”musik” som våldför sig på oss vanliga svenskars öron, säger SD:s starka kvinna i Mönsterås Ashia Jumana Nazira.

Bob Rapp påpekar att det mest är svenska ungdomar som lyssnar på Fröken Snusk och Eddie Meduza som har EPA-traktorer.

- Men Bob, varför såg du inte det här komma? Vi hade inte det här problemet före massinvandringen 2015, säger Nazira.

- Snarare att vi inte hade det här problemet före SD. Eddie Meduza gav ut skivor under pseudonymen E. Hitler så här finns ju en tydlig koppling till ditt parti, avslutar Bob diskussionen och hoppar in i sin EPA-traktor, en kapad gammal SAAB med rattväxel som går på blyad bensin. - Jag hann köpa 50 dunkar i Algeriet innan blyad bensin förbjöds där 2021, säger Bob och vinkar adjö.

29 mars 2024

The Quill: Wheel of illusion - En kreativ och kompromisslös höjdpunkt

 


Det finns band som efter 30 år är trötta, men som ändå ger ut intetsägande plattor för att dra in några ören och kunna göra ännu en turné. Det gäller inte mönsteråsbaserade The Quill som med sin 11:e skiva Wheel of illusion går sin egen väg utan att snegla på vad som just nu är hippt. Wheel of illusion är i själva verket en kreativ och kompromisslös höjdpunkt som står över alla trender.

The Quill har alltid stått för någon slags helgjuten kvalitet. Det här är män som kan sin sak. Trogna sina rötter, i huvudsak 1970-talets hårdrock, en dos psychedelica och faktiskt, utan att vara elak, en gnutta symfonirock, hårdfunk och grunge, men ändå med en egen ton där musik och texter skapar en väl fungerande helhet.

Nya skivan börjar lika tungt och ödesmättat som en symfoni av Sjostakovitj, för att sedan övergå i en av de mer briljanta rifflåtarna bandet har gjort. Sedan fortsätter det mullra som ett böljande åskoväder. Bandet lyckas med konststycket att vara både catchy och komplicerade. Det är varierat och dynamiskt och ganska melodiöst för att vara hårdrock. Varje låt är en egen stig i en musikalisk urskog. Man vet aldrig vad som väntar runt nästa hörn. Gitarrerna gnisslar, ylar och jämrar sig. Trummor och bas är i symbios likt ett äldre par som varit gifta i 60 år. Sången är precis så skarp som man hade hoppats på. Här finns till och med orgel eller om det är synth i ljudbilden. Utan att ha hunnit detaljstudera texterna så får man en mörk apokalyptisk känsla av en värld i oordning där någon ändå försöker finna sin väg, men lyriken är befriande fri från de klichéer man så ofta möter inom hårdrocken. Att bandet släpper skivan på långfredagen är kanske en slump, men det är svårt att tänka sig en bättre lämpad dag.

Skivrecensenter slösar ofta med stora ord, vilket gör att de förlorar i värde när de verkligen behöver användas. Det finns sannolikt mönsteråsare som betraktar The Quill som ett i raden av alla ”lokala” band. Därför bör det sägas att The Quill är ett band av allra högsta internationella klass. Frågan är om det finns något annat band i den här genren som är på den här nivån just nu. Den nya plattan får mig att tvivla.

Finns det något att invända? Det finns någon låt som jag först tyckte att skivan kunde varit utan, men när man får helheten så passar den ändå in i tematiken. Sedan är jag väldigt förtjust i att man använt sig av orgel/synth här och var, och jag hade inte klagat om det varit än mer av det. Några svaga låtar har inte skivan, utan här finns några av de absolut bästa bandet gjort. Lyssna exempelvis på skivans sista spår Wild mustang.

The Quill har inte bara gjort en bra platta. De har gjort en kreativ och kompromisslös höjdpunkt. Det är bara att hoppas att The Quill inte följer principen att sluta när man är på topp.

24 februari 2024

Ny årgång av Stranda

 


Har läst nya årsboken från Stranda Hembygdsförening och skrivit ner mina tankar.
Det är långt ifrån alla hembygdsföreningar som ger ut en årsbok, men Stranda Hembygdsförening har ända sedan 1927 försett oss med artiklar om bygdens historia. Särskilt under professor Ivar Modéers redaktörskap fram till 1960 hade skriften dessutom en stark förankring inom vetenskapen och förmedlade ofta nya rön från forskningsfronten.

I denna, den 97-98:e, årgången får vi åtta artiklar på drygt 100 sidor. Det är med andra ord en generöst tilltagen skrift.

Alla artiklar fokuserar på 1900-talet, vilket innebär att man förbiser alla andra tidsepoker i bygdens historia. Visserligen är det viktigt, och ibland bråttom, att dokumentera samtidshistorien innan människor går bort. I den meningen gör man här en lovvärd insats. Flera av artiklarna innehåller intervjuer med människor som nu nått en aktningsvärd ålder, och två hann avlida innan boken kom i tryck. Särskilt artiklarna om Mönsterås färghandel och Alvinssons är värdefulla.

Jag vet av egen erfarenhet att de artiklar och föredrag som handlar om 1900-talet är populärast. Människor minns och känner igen sig.

Med det sagt så skulle man önska en större balans mellan 1900-tal och de äldre epokerna. Det borde inte vara några svårigheter eftersom det har kommit en hel del ny forskning bara de senaste 10 åren. En årsboks uppgift kan inte enbart vara att berätta om sådant som ligger inom minnets horisont, utan borde belysa olika aspekter och tider av bygdens historia.

7 av de 8 artiklarna är skrivna av samma person som ingår i redaktionskommittén. Kanske skulle man kunna ta in fler skribenter för att bredda tematiken. 3 av artiklarna är företagshistoria, 3 personhistoria och 2 skildrar olika delar av tätorten. Eftersom föreningens täckningsområde är betydligt större än tätorten Mönsterås, så skulle man önska att fler artiklar behandlade socknens landsbygd.

Årsboken innehåller en artikel som aldrig borde ha publicerats. Den handlar om en mans kärlekshistoria i Stockholm. Berättelsen i sig är det inget fel på, men den hade gjort sig bättre i Mitt livs novell än i en hembygdsbok. Artikeln har nämligen ingen som helst relevans för Mönsteråsbygdens historia.

För att sammanfatta: Strandas redaktionskommitté förtjänar beröm för att man troget fortsätter ge ut sin årsbok som snart kan fira 100 år. Föreningen gör också en värdefull insats som intervjuar människor som snart kan vara borta. Däremot borde man bredda sig till även äldre tidsepoker, väva in ny forskning och även rikta fokus på bygdens landsbygd. Och inga fler mysiga kärleksberättelser!

23 november 2023

Vargen och ett gammalt Mönsteråshus

Häromdagen låg det ett kuvert från Mönsterås Bostäder i brevlådan. Jag var tämligen övertygad om att vi fått klagomål (vilket vi mirakulöst nog inte har fått på 20 år; inte för att jag hade brytt mig, men jobbigt att behöva ta strid om sådant), men det var ett presentkort på 200 kr i samband med att bolaget firar 75 år.

Vi har ju en speciell familjesituation och med åren blir man luttrad och sätter mer hårt mot hårt om andra har åsikter. De som har synpunkter har förstås inga som helst kunskaper eller erfarenheter från området. Men trädgården ska jag faktiskt försöka få ordning på. För vår egen trivsels skull.

Vargen diskuteras igen. Vargen utrotades en gång från våra bygder. Nu är den tillbaka. Grattis till vargen och välkommen tillbaka! Dock lär människan med sin självpåtagna makt, arrogans och hybris snart skjuta ihjäl de fina djuren. Precis som om Länsstyrelsen och djurägare hade moraliskt mandat att göra det. Skjuter de vargen/vargarna är de djurmördare och skall så benämnas vid sitt rätta namn. Vargen ingår inte i vår grundföda och är definitivt inte "för många" i Småland. Inte heller riskerar de att orsaka brist på föda eller svält. Ett av de vackraste djuren i Guds skapelse tillsammans med Lodjur (som de också är blodtörstiga efter).

Att man i äldre tider sköt vargar är inget konstigt. På den tiden handlade det om överlevnad. Man levde ofta på marginalen. Idag ser det annorlunda ut och det finns säkert metoder för att bättre skydda får och betesmarker. Varje tid borde forma sin syn på vargen, men det blir samma ramaskri varje gång vargen tar ett par får.

Läser att Jimmie Å...förlåt Johan Pehrson vill införa ett tvingade prov i svenska värderingar för invandrare. Eh, hur ska det gå till? Vad jag vet så har vi svenskar olika värderingar och synsätt på det mesta. Som kristen har jag värderingar som skiljer sig dramatiskt från majoritetsamhällets, exempelvis. Jag har således inte svenska värderingar på många områden, även om det var allmänna svenska värderingar för 130 år sedan. Jag är helt i otakt med tiden, men likt förbenat svensk. Dagens sekulära svenska värderingar är en historisk parentes och är inte särskilt svenska, mer ett utskott från allmänna upplysningsidéer eller materialistiska politiska ideologier. Prov är förstås en orimlig lösning för att skapa en lojal folkmassa lätt att kontrollera. Däremot har jag ingenting emot att man ber invandrare skriva under en försäkran att man lovar följa svensk lag, samt att de får en utbildning i svensk historia och demokrati. Det vore mer rimligt och genomförbart. Ponera att jag tvingas fly till Saudiarabien efter ett litet kärnvapenkrig på norra halvklotet. Om de mot förmodan släpper in mig (öknen är trots allt stor) så skulle jag givetvis inte anpassa mig särskilt mycket till arabisk kultur, däremot följa landets lagar. Man vill inte bli stenad på torget.

För ett par veckor sedan sov jag för första gången på Höjdens hotell i Mönsterås. Det har inte blivit av tidigare eftersom vi bor i köpingen. Men jag ville uppleva huset och atmosfären. Huset kallas nybyggt 1851. Och jo då, det levde upp till förväntningar. Ett fantastiskt hus som hade allt en historiker kan önska sig. Därtill trevlig personal, rena rum och en smaklig liten, men fullt tillräcklig, frukost.








8 november 2023

Deportees värmde frusna hjärtan på Söderport i Kalmar


När jag fick veta att Deportees skulle komma till anrika Söderport i Kalmar skyndade jag mig att skaffa en biljett redan i juni. Söderport släpper bara in 200 och vi som hade turen att få komma in fick uppleva något enastående bra.

Deportees är det sympatiska Vindeln-Umeåbandet som har hållit på i 20 år och släppt sju LP-skivor. Bandets stora musikaliska bedrift är att de har lyckats med det omöjliga konststycket att förena indie med arenarock. Det kan vara en svår balansgång när man både vill behålla sin integritet och samtidigt, förstås, nå ut till en bred publik.

På Söderport var det nog musiknördarna som var överrepresenterade så publiken var redan vunnen från start. Kanske var det en kombination av det och rutin som gjorde att bandet gjorde ett avslappnat intryck. Dessutom har man ju en osedvanligt fin låtskatt i bagaget och en riktigt bra ny skiva.

Live blir det än mer innerligt och dynamiskt. Just dynamiken i arrangemangen är möjliga eftersom bandet består av så duktiga musiker. De kan skifta volym, tempo, anslag och tonnyanser på ett sätt som ger gåshud. Låtarna var väl valda och jag uppskattade att bandet vågade spela även sina lugna låtar i en tid då det mesta handlar om korta snabba intryck, vilket på sikt riskerar att forma en befolkning som saknar tålamod för det lugna och genomtänkta.

Ljudvolymen var möjligen en aning hög för ett så litet hak som Söderport, men det är en randanmärkning. Samtidigt är det skönt att bli en del av musiken när ljudvågorna går rakt in i kroppens atomer.

Däremot tyckte jag synd om det utsökta förbandet Dreaming wild (som också spelade med Deportees och gjorde det utmärkt) eftersom några stod vid baren och pratade lika högt som vanligt. Det är direkt oförskämt och okunnigt.

Med det sagt så blev det ändå en kväll som sent ska glömmas.

Kuriosa: Vindeln är förebild för Vindsele i Sivar Ahlruds gamla böcker om Tvillingdetektiverna, de flesta utgivna på B. Wahlströms Ungdomsböcker.





21 oktober 2023

Gymnasieskolan och förskolan på Oknö - hur djupt går analyserna?

När man läser att kommunen har låtit göra en utredning om exempelvis gymnasieskolan eller naturförskolan på Oknö, gör man då en riktigt djup konsekvensanalys, eller beaktar man bara vissa kortsiktiga ekonomiska faktorer?

Väger man in att frånvaron av ett gymnasium eller Oknöförskola kan medföra att familjer väljer att inte bosätta sig här, samt att fler ungdomar flyttar efter avslutade gymnasiestudier på annan ort? Det i sin tur påverkar skatteinkomster och företagen i en negativ spiral.

Även om inte så många sökt till gymnasiet sista tiden, så gör ändå ett gymnasium att Mönsterås känns lite mindre "håla" och mer "en ort i framkant". Har man gjort en kulturell konsekvensanalys? Vad förlorar Mönsterås i form av intellektuellt och kulturellt kapital när en kunskapsbastion försvinner? Har man gjort en social analys? Vad betyder en nedläggning för de elever som av olika orsaker mår bäst av en något mindre skolmiljö med större närhet till lärare? Förutom den rent humana aspekten, så kan det mycket väl leda till en kostnad för kommunen på sikt när en del ungdomar plötsligt inte klarar sin skolgång. Min fråga är alltså hur djup kommunens rapport verkligen går? Samma frågor kan förstås ställas även när det gäller förskolan på Oknö.

Jag befarar att kommunen lägger tonvikten vid kortsiktiga ekonomiska besparingar, utan att beakta andra värden över längre tid. Den ekonomidesperata hjärnvurpan kan stå kommunen dyrt på sikt.