18 september 2020

Farfar är tillbaka

Röda oljelampan lyser ett par sekunder då och då i bilen. Hade fyllt på 8 dl olja och ännu syntes ingen olja på stickan. Nu är en liter påfyllt och oljan syns nu längst ner på stickan, men det är nog ännu en halvliter upp till ministrecket. Galet. Får köpa en liter till. Bådar inte gott inför servicen 8 oktober. Men den läcker inte olja, så lite mystiskt är det. Jag klarade i alla fall att hälla i olja i rätt hål.

Fick just ett fantastiskt besked från Ancestry angående mitt DNA-test jag gjorde kring jul. Tyvärr visade resultatet först 25% Norge, vilket i praktiken innebar att jag förlorade farfar och en fjärdedel av antavlan. Idag kom en uppdaterad mer exakt DNA-analys, och Norge har nu minskat drastiskt till 13%, vilket betyder att min Norgeanknytning istället är mellan 0 och 16%. Verkar som att farfar och 25% av antavlan är räddad. Det är i alla fall högst sannolikt. Ett väldigt trevligt besked! Det får bli en skål för farfar Bernhard ikväll! Tyvärr fick jag aldrig träffa honom. Men han hann träffa farmor i alla fall. En gång. Ibland räcker det.

Nästa vecka drar föredragen igång igen. PRO bland annat. Kommer att prata om Mönsteråsvykort och deras historiska sammanhang. Barometern/OT skrev om det idag.

Är för trött för att skriva mer. Detta med oljan tog på krafterna. Men antavlan är räddad. Kvällens två glas vin blir för farfar Bernhard. Nedan ett foto på honom.


Veckans låt så. Wilmer X i en klassiker.











11 september 2020

Fredagsperspektiv...

Att se verkligheten utifrån ett fredagsperspektiv innebär att man vidgar blicken. Borta är måndagens trötta trångsinthet. Så nu åker vi.

Ponera att en företagare trixar undan pengar genom skattefiffel så att familjens inkomst ökar och hans barn kan få ett gott liv. Hans barn ser att det lönar sig och slår in på samma kriminella väg. Familjen bor på Lidingö. I Rinkeby bor en annan pappa som lärt sig tjäna pengar genom kriminell verksamhet av olika slag, kanske lite ”fulare” sätt som droghandel och fuskbidrag. Barnen ser detta och tar efter. Det är samma grundstruktur i båda exemplen. I det första fallet går inga politiker ut och skränar. I det andra fallet talas det om klaner och att det är systemhotande. Visst, man skjuter inte ihjäl varandra i det första exemplet, där dödar man indirekt genom uteblivna skatteintäkter till vård, äldreomsorg, ungdomspsykiatri, rättsväsende etc. Absolut - bekämpa gängkriminaliteten med full kraft, men också den systematiska ekonomiska brottsligheten med skattefiffel som indirekt orsakar sådant lidande.

Nu ska man sänka skatten. Om regeringen, C och L kan visa mig att skattesänkningar får sådana effekter (ökad konsumtion som i sin tur leder till fler jobb och ökade skatteintäkter totalt) så ska jag inte protestera. Skattepengar är i alla fall en del för att få bort de två år långa köerna till bup, förbättra vårdpersonalens villkor och kvalitetshöja äldreomsorg, kunna satsa på försvaret och polisen m.m. Spontant känns det ju inte som att det är läge för skattesänkningar. Jag kräver att partierna ger mig en begriplig pedagogisk förklaring. Jag är ingen skattfetishist, men har inga problem med att se skatter som ett medel för att finansiera samhällets gemensamma åtaganden. Om nu skattesänkningar är en del av lösningen på samhällets problem, så undrar man ju varför Mönsterås kommun höjer skatten...

Sverige må vara sämst i klassen vad gäller bekämpningen av Corona i Norden, men när det gäller dödligt våld är både Finland och Danmark värre. Norge är klart bäst.


Nedan ett vykort där man klämt in tre mindre kort över en karta och lyckats täcka över Mönsterås med ena kortet. Allt var inte bättre förr.


Kan också visa ett nyvunnet vykort på Café Karlsberg, postat 1906. Huset låg och ligger på Kuggås och startades av en dam som hette Klara i början av 1900-talet. Den som skrivit vykortet ber Agda att ta med lille Tage så att doktor Almbladh kan titta på hans onda öra.



Därmed går vi över till veckans låtar. Först ut är New order med en helt ny låt. Det låter väl som det brukar och ibland är det gott nog. Sedan Future Islands bästa låt.




10 september 2020

Hamnområdets historia på skyltar

Från Kråkerumsbron till hamnområdet finns 9 historiska informationsskyltar om det områdets historia. Det var ett samarbete mellan Stranda hembygdsförening och Mönsterås kommun. Jag minns mycket väl dagen för lanseringen. Där gick ett par tre av topparna i föreningen och glänste, medan jag som skrivit 95 % av texterna stuvades undan längst bak i ledet. Polle och Hans Lindau stod för resterande 5%.

"Var nu inte så bitter Jonny". Absolut inte. Jag har alltid jobbat osjälviskt för att sprida historia. Problemet var att det här var satt i system. Vi som var där hela dagarna gjorde jobbet, medan föreningens ledning tog äran. "O, vilken välskött park ni har", sa folk. Jo, men ingen sa att Staffan Annika, Inge mfl hade gjort jobbet. '

"Men du fick väl betalt?" Inte ett öre. Det här gjorde jag inom Fas 3, dvs föreningen fick några tusenlappar för mig varje månad. Som riktigt anställd är det möjligt att man inte kan kräva copyright på exakt allt man skriver, men är man arbetslös och har konstiga anställningar ska man absolut kräva det. Hur som helst, här är skyltarna, för den som inte kan eller orkar gå promenaden. Förstorar man bilderna i ett fotoprogram borde de gå att läsa.













5 september 2020

Små glädjeämnen

Igår kom jag äntligen iväg till frisören. Det var sju månader sedan sist. Långt hår på en man är den åttonde dödssynden, såvida man inte spelar hårdrock. Men Hamids kompis på Storgatan fixade det bra.

Igår svarade jag också på mejl som jag av olika anledningar inte besvarat den sista tiden. Det känns inte optimalt att dröja på det sättet. En del ställer historiska frågor. Somliga kan jag svara på, andra inte eftersom jag inte har tillgång till hembygdsföreningens arkiv. Och eftersom föreningen saknar den kompetensen så kommer vi inte längre ibland. Tyvärr. Synd när ett arkiv bara ska stå och samla damm. När jag skötte det så kom det till användning. Min policy var alltid att ett arkiv ska användas för forskning och för allmänhetens vetgirighet. Det handlar om generositet i bildningens tjänst.

Ytterligare några uppdrag har droppat in. Nu som gästföreläsare på en skola. 4 föredrag. Känns roligt.

Jag lider av någon slags posttraumatisk stress efter alla år under orimliga levnadsförhållanden. Men man lär sig att överleva, rent av leva ibland. Utan mina intressen hade det blivit svårare. Historia, vykort och fotboll. Jag är tacksam att Gud skänkt mig dessa små glädjeämnen. De håller mig borta från annan självmedicinering. Nedan en bok jag beställde från Bokbörsen. Ska bli intressant at läsa.


Här några foton från min promenad hem från frisören.





Avslutar med några låtar. Dansband har jag nog aldrig delat här på bloggen, men om jag skulle välja en, så är denna med Flamingokvintetten given etta. Text av Karin Boye. Sedan en ny singel med Future Islands. Lite lugnare låt än de brukar göra, men en mästerlig sånginsats och ren poesi.




3 september 2020

These days

Det perfekta och präktiga har alltid skrämt mig. Det finns en kyla i det. Jag tror det har både med det kyrkliga och det civila att göra. Eftersom Gud är helig så tolererar han inte synden. Det var ju därför Jesus offrade sig och bar våra synder. Så långt är allt ok. Problemet var att kyrkan krävde någon slags perfekt helgelse. Det kändes i alla fall så. Då visar många människor en polerad fasad istället för att vara öppna med sina liv. Med det civila menar jag det vanliga livet där människor för att uppnå viss status bara skyltar med det vackra och döljer allt annat.

Har ibland dryftat det bristande samhällsstöd som vi med barn i autismspektrat får. Alltifrån två års väntetid till BUP (vilket inte har blivit bättre med nuvarande regering), till skolor som bara har fina ord på papper, understundom oförstående omgivning och inkompetent socialpersonal. Dessutom har jag ofta märkt en arrogans mot oss föräldrar. Det är bara barnet som räknas. Hur vi vuxna mår efter tio år utan riktigt stöd bryr de sig inte ett skit om. Vi är bara egoistiska som ens tänker så. Därtill förväntas man inte skriva öppet om sådant. Har man barn med cancer eller som sitter i rullstol är det helt ok att skriva öppet, men är det autism så ska man hålla käften. Min depression och utmattning beror i stort sett enbart på att vi inte fått något som helst stöd. De flesta hade inte orkat en månad i mina skor.

Dagens vykort (eller brefkort som det kallades på den tiden) är också ett av mina äldsta, stämplat 1902. Det var först 1905 som man fick börja skriva hälsningar på baksidan av korten. Men 1902 var det ännu framsidan som gällde. Baksidan var enbart för namn och adress. Här syns Storgatan och de fyra gamla husen som ligger mitt emot kyrkparken, de flesta uppförda i början av 1800-talet. Huset närmast i bild ser ju helt annorlunda ut idag och är längre. Huruvida man rev och byggde nytt eller byggde om vet jag inte. Närmast i bild låg apoteket, sedan telegrafstationen och därefter Åckerströms färgeri och ullspinneri.



Dagens låt är med Jackson Browne och han skrev den när han var 16 år.



1 september 2020

Bort från enögdheten

Varje år dör dubbelt så många i trafiken pga rattonyktra människor som pga gängskjutningar. Det är inte att relativisera gängkriminaliteten, men nog slås man av det hyckleri som råder. Varje timme kör över 500 rattonyktra på vägarna i Sverige. Men politiker visar bara musklerna i frågor där man kan vinna kortsiktiga populistiska vinster. Hyckleriet firar stora triumfer i landet. Men gängen är ju "dom där". Rattonykterhet kommer närmare. Kanske någon man känner, någon i partiet, kanske en själv. Ingen är trygg i Sverige längre sägs det. Så har det varit länge. Han eller hon kan sitta i vilken bil som helst du möter. Och här hjälper inga integrationsprojekt, för hen är i regel ursvensk. Politiker måste lära sig att lyfta flera stora samhällsproblem. nu är de oerhört enögda.

När jag ändå är inne på temat så fick jag igår chansen att skälla på en polis. Ja, jag hade inte gjort något kriminellt, men han tog sig ton och lade sig i en sak han inte hade med att göra. Jag räds inga poliser. Jag är ett barn av Dacke. Överheten skall betjäna medborgarna, inte krångla till livet och jävlas. Bättre de försöker fånga in rattonyktra och kriminella.

Vad mer? Jo jag förbereder ett nytt föredrag som handlar om "Mönsterås historia via vykort". Känns skönt att ha kommit igång med det. Har kännt lite mer energi sista tiden, men även om jag är ganska asocial så saknar jag arbetskamrater. Hemmet blir lätt ett fängelse. Behöver komma ut mer. diskutera, möta människor som håller med mig, människor som bjuder lite motstånd. Lite mer dynamik med andra ord.

Ja ja, vi ses på fredag igen!





28 augusti 2020

Varannan

Varannan vatten, varannan vecka, varannandagsfasta. Det verkar ha blivit "inne" med varannan. Varannan låter lite fegt, lite så där svenskt lagom, lite rättvisefetishism. Varannan vatten är förstås hyckleri. Ingen dricker väl vin för att vara duktig och hälsosam. Man dricker för att dränka sina sorger eller för att fira något glatt, eller i bästa fall bara för att koppla av med ett par glas. Och fasta bör man överhuvudtaget inte ägna sig åt alls, annat än av religiösa skäl. Hälsosamt är det definitivt inte. Mest tveksam är jag till varannan vecka. Stackars ungar som måste byta förälder och hem med milimeterrättvisa. I värsta fall med olika regler, nya plastföräldrar, plastsyskon och hela faderullan.

Men på något sätt passar det väl vår individualistiska tidsålder. Då kan föräldern ta hand om sig själv varannan vecka, dejta, festa eller bara vara. Från barnets perspektiv är det helt bisarrt. Barnets bästa gäller bara när det gynnar föräldarnas egon eller samhällets jämställdhetsideologi. Hur som helst - Mönsteråsbloggen kan man läsa varje vecka, helst varje dag.

I Sverige tycker många det är konstigt att Trump "bara" ligger ca 5-8 % efter Biden i opinionsmätningarna efter dessa 4 bisarra och på många sätt förrödande år för landet. Men det är inte alls konstigt. Det vittnar bara om att man inte kan något om amerikansk historia och kultur. USA är delvis som en annan planet jämfört med Sverige.

Funderar på att ha en vykortsutställning nästa år, men det kanske trots allt blir för plottrigt. Korten är ju ganska små. Ett alternativ är "Mönsterås historia skildrad genom vykort". Vad ville man visa upp, hur har motiven förändrats på 120 år, hur pass väl återspeglar korten den faktiska historiska förändringen. Och så lite mer nördiga kunskaper om förlagen och vykortens allmänna historia.

Nej, det får räcka så. Ny musik ska det i alla fall bli, och svenskt denna gång. Först ut Garmarnas nya singel. Sedan ett par smakprov från Torssons nya och som vanligt smått geniala skiva. Om några timmar tar jag två glas vin...utan ett vattenglas emellan.













25 augusti 2020

Öppna gränser

Ett kärt återseende! Eller, nåja, för en del av er. Människor läser bloggar av olika skäl. Men till Mönsteråsbloggen är alla välkomna, vän såväl som fiende och alla däremellan. Öppenhet och generositet är honnörsord. Här råder öppna gränser! Alla släpps in oavsett kön, hudfärg, religion, politisk hemvist eller diagnos.

Vid liv är jag också, men jag har intagit Internetskugga ett tag. De historiska projekten och själen kräver sitt.

Skolorna har börjat. Jag gav ett mycket gott råd till min dotter: "Sminka dig på kvällen så vinner du tid på morgonen." Det gick inte hem. Vi får väl se när coronafallen börjar dyka upp på skolorna. Några krav på munskydd verkar det inte bli. Och hemma sitter vi som är i riskzonen. Hur ska vi veta vad första höstförkylningen består av för virus. Kan bli en mardrömstermin.

Dårskapen i trafiken fortsätter i Mönsterås. Var ett sent besök vid Algots. Plötsligt kom ett par tre bilar och tutade som dårar. En av bilarna, en snygg röd BMW eller Audi körde ett extravarv på parkeringen i rallytempo och med full gas. Som väl var fanns inga småbarn i vägen. Med ilsken blick stegade jag fram till ungdomarna, kastade ett öga in i den röda bilen och ställde mig demonstrativt framför den och låtsades memorera reg-numret. Grabben som körde såg plötsligt väldigt spak ut. Ja, jag var inte så arg som jag såg ut, men ibland får man spela lite teater. Var nog inget ont i grabben, bara omdömeslöshet.

Hembygdsföreningen då? Jo, men de har lugnat ner sig. Det gör inte om historien. Behandlingen av mig var som hämtat från en Kafkaroman. Men vi är några som flitigt arbetar på en strategi som ska förnya föreningen på ett sätt som för den in i framtiden på en stabil kurs där det får blåsa friska vindar från alla håll. Ju fler åsikter och tankar desto bättre.

Dags att visa några nya vykort som jag fått eller vunnit sista tiden. Först ut ett vykort från 1972 då järnvägen firade 70 år samtidigt som man drog järnvägen ut till bruket och fick normalspår. Därtill en jubileumsbiljett där man kunde åka premiärtur ut till bruket. Detta fick jag av Magnus Ekwall.



Sedan två vykort som visar Hotell Borgholm som brann ner 1966. Men huset var från början regementchefens boställe vid Kronobäck i Mönsterås socken. Byggnaden uppfördes ca 1750 och flyttades över till Öland omkring 1880.









Avslutar med några vykort från Mönsterås.




24 juli 2020

Unik affisch

Nu har jag fått den underbara affischen som jag vann på Tradera. Johnys orkester med foto från Kråkerumsbron. Sent 60-tal troligen.


Köpte också ett ovanligt vykort som visar vy vid Nynäs. Förlaget är Siri Nilsson, Mönsterås, och det har jag inte stött på tidigare. Postat 1931.



Veckans låtar...hittade inget bra nyutkommet denna veckan så det får bli en äldre låt.



20 juli 2020

Tiden läker inga sår...

Av alla dessa klyschor folk slänger sig med så är nog "tiden läker alla sår" den värsta. Jag må väl lida av blödarsjuka då, för här har det inte ens bildats en sårskorpa. 

"Om du bara förlåter och försonas så läks du" är då nästa följdklyscha. Kan ärligt säga att jag förlåtit. Det stoppar inga blödningar, men kan rekommenderas ändå eftersom det ger en frihet. Att leva med sår är en livsstil, och jo då, vissa drabbas mer än andra och det är långt ifrån alltid självförvållat. Så min målsättning är inte att läka, utan att lära mig leva med blödarsjuka. Det går helt ok men kräver ett hyfsat tjockt skal.

För egen del anser jag mig ha drabbats tämligen orättvist av livets lynnighet ända sedan barndomen. Då brukar de som har haft mer tur i livet komma dragandes med att man är otacksam. Inte alls. Jag har mycket goda argument för mitt påstående. Mobbning, missbruk i min närhet som ung, självmordsförsök i min närhet, 10 år av ungdomsåren som i princip försvann, för att inte tala om allt som hänt som vuxen med ett samhälle som i princip ger noll stöd till oss i vår situation utan istället får man varje år kämpa mot överjävliga skolor och myndigheter. Därtill det senaste med hembygdsföreningen som är bland det mest absurda jag varit med om. 


Det enda jag är glad för är att jag trots detta lyckats hålla mig fri från missbruk och därtill levererat några böcker och föredrag. OCh fått de tre kulturpris man kan få i den här kommunen. Men alltså...de som skriver om sina svenssonliv med villa och tillsynes normala lyckliga liv...jag vet inte vad det är. Kunde lika väl vara en annan planet.