20 september 2019

Största möjliga tyssssstn....ad

Vad händer i Mönsterås? Ja, den här fredagen gör jag nog bäst i att hålla tyst om det. Man ska inte genera andra. Alla kan göra fel. Största möjliga tyssssstn...ad.

För egen del är jag glad att hösten har gjort sig påmind. I morse var det is på bilrutan och luften kändes krispig. Kylan har letat sig in i husen också så här innan elementen börjat fungera som de ska.

Den mest intensiva föreläsningssäsongen är igång. I veckan som gått var jag på Prästkullen. Nästa vecka är det SPF, och 1 oktober är det på hembygdsgården. På det sistnämnda blir det en historik om Mönsterås hamn under de senaste 1 000 åren. Med viss tonvikt på äldre tider. Förstås. Förboka gärna på strandahem@telia.com


Igår kväll tog jag en mindre tur i bygden. Fotograferade min farmors barndomshem i Ingebo och likaså ett gammalt övergivet och rivet torpställe i Högemåla.



Den här gamla boden på tomten är underbar.

Farmors far och hans fyra döttrar omkring 1920. Farmor är andra flickan från vänster.
En grind och en stenmur utmed vägen vittnar om att det en gång legat ett torp här vid Högemåla.
En bit in på en stig fanns en annan grind in till den gamla tomten.





Som vanligt blir det ett par låtar så här på fredagen. Helt ny musik med Belle and Sebastian, även om denna är en nyinspelning av en äldre låt de gjort. Sedan ett par äldre klassiker.







15 september 2019

Mönsterås spelade ut och tog storseger



Mönsterås har gjort en mycket fin höstsäsong och är obesegrade sedan spelet drog igång igen i augusti. Framgångarna har gjort att det ännu finns en liten, liten chans att nå en av kvalplatserna. Men då måste man vinna sina återstående matcher stort samtidigt som Ariel eller BB 2001 förlorar minst en match. Seger mot Kåremo idag var alltså ett måste. Och Mönsterås gjorde en rakt igenom övertygande insats och vann med hela 8-0.

Kåremo valde medvinden i första halvlek och det kan ibland innebära en viss fördel när det blåser mycket som idag. Men Mönsterås, som för dagen ställde en mycket offensiv startelva på planen, tog genast kommandot med ett snabbt och rörligt spel. Det dröjde bara sex minuter innan Daniel Skaret gjorde 1-0 efter ett fint inlägg från Niki Avdyli.

Hemmalaget fortsatte trumma på och nio minuter senare snodde Niki bollen, avancerade och sköt distinkt in 2-0. Niki visade klass hela första halvlek idag och har blivit bättre och bättre under säsongen.

Mönsterås fortsatte skapa och efter drygt 35 minuter blev Tobias Jonsson frispelad i straffområdet och satte enkelt 3-0.

Kåremo skapade egentligen bara en farlighet när man kom i ett friläge, men bollen gick i stolpen. Annars hade Mönsterås mittbackar full koll. Istället kunde Mönsterås göra sitt fjärde mål innan halvleken var över. Niki tog ner ett inlägg från Sabbah Mustafai och klippte till på halvvolley rakt upp i nättaket.

Första kvarten av andra halvlek blev jämnare, mest beroende på att Kåremo spelade upp sig med rörligare spel. Men sedan tog Mönsterås över igen. I den 65:e minuten kontrade Mönsterås varvid Milad Eliassi gjorde en back och satte 5-0. Drygt 10 minuter senare gjorde Dino Kamenjas 6-0 efter ett fint inspel från Gustaf Forsberg. Med 10 minuter kvar stänkte Milad in 7-0. I matchens slutskede kunde han nicka in även 8-0. Hat trick.

Mönsterås gjorde en av säsongens bättre matcher. Spelet var så offensivt att det ibland såg ut som om vi spelade med en tvåbackslinje (men det var ytterbackarna som var så offensiva idag) Kåremo har egentligen kvaliteter men mot ett riktigt hungrigt Mönsterås hade man inte mycket att sätta emot. Man var ju tippat som topplag inför säsongen, men har väl inte riktigt fått ihop det. Mönsterås kämpar in i det sista och om Ariel förlorar mot Långemåla eller Krokstorp, samtidigt som Mönsterås öser in mål mot Fliseryd, så finns ännu en liten chans att nå en kvalplats.

13 september 2019

I hamn

Ibland krockar det. En annan förening hade också anordnat ett föredrag i historia den 24 september när jag skulle ha haft mitt om Mönsterås hamn. Så vi flyttade mitt föredrag till 1 oktober. Så nu kan ni först lyssna på min gode vän Peter Danielsson den 24 september (Klubb Kultur) och mig den 1 oktober vid hembygdsgården. Man kan ju aldrig få för mycket av historia.

Möjligen kan jag tycka att historia har blivit mer av yrkesverksamhet än avkoppling just nu. Historia fyller inte längre någon avkopplande funktion. Det har mer blivit något som ska förmedlas. Och det gör jag förstås gärna. Men ska jag koppla av återstår fotboll och släktforskning. Det är totala frizoner på något sätt där jag kan vila ut i hamn.

I övrigt har veckan varit mer eller mindre en mardröm. En föreläsning igår gick visserligen bra, men i övrigt en förskräcklig vecka. Det började med att en närstående fick åka ambulans till sjukhus. Ett par dagar efter blev jag stoppad av polisen som hade råkat se när jag höll i mobilen och körde bil. Ja, jag höll ju inte mobilen mot örat, utan pratade i högtalaren. Men det var visst förbjudet det också. Att jag sedan satt i ett akut samtal med BUP är ingen ursäkt. Kostade mig 1 500 kr. Underbara prioriteringar som polisen gör nu för tiden. Hur har det förresten gått med den utlovade bemannade polisstationen som vi skulle få i maj eller när det nu var? Det har man tydligen inte rott i hamn.

Förresten. Polisen passade på att fråga varför jag tutade så förskräckligt (jag hade nämligen också tutat en ganska lång signal precis tidigare). Ja, sa jag ...."jag tutar alltid på idioter i trafiken, så vill ni ta en till så är han där borta", sa jag och pekade.

Nyvunnet vykort som visar Mönsterås hamn vid 1900-talets början.
Annars så vet jag inte. Sertralin ändrar ju inte på livet, så det är väl tveksamt om den är till någon nytta. Vin och lustgas är nog effektivare. Men jag har en inbyggd spärr som gör att jag bara tar lite vin till helgen och i långa loppet skulle det dessutom inte vara hälsosamt. Och lustgas är ju inte helt enkelt att få tag på annat än när man är med i den skräckfilm som går under namnet tandläkarbesök.

Men nu tar jag kväll. Två eller möjligen tre glas vin att smutta på samtidigt som jag pysslar med något föredrag. Man ska väl inte klaga på det. Veckans låtar så. Två gamla med Morrissey (bästa stalkerlåten) och Talking heads (20 år före sin tid) och så fantastiska Eggstones nya singel. Eggstone släpper ju inte låtar ofta nu för tiden, men vågar man hoppas på att skåningarna kan samla sig till en hel skiva snart. Det är väl 20 år sedan sist. Minst.









8 september 2019

Stabil seger för Mönsterås

Mönsterås tog en tämligen stabil seger över svårspelade IK Tuna Södra. I bakgrunden skogen.

Efter den övertygande segern senast mot Rockneby var jag lite rädd för en antiklimax borta på svårspelade Ljungvallen där IK Tuna Södra som aldrig viker ner sig stod för motståndet. När dessutom flera spelare var borta och bänken såg nästan tom ut så spred sig en viss oro i mitt huvud. Men när allt var över hade Mönsterås tagit ännu en seger.

Mönsterås kom alltså till spel utan en del spelare. Försvarstornet Hauge cyklar till Skellefteå, snabba Amed och Tobbe som betyder mycket för kantspelet var också borta, liksom Ako som skapar ytor och håller i spelet. Å andra sidan var Niki och Valon tillbaka i offensiven. Frånvaron medförde att båda tränarna idag fick hoppa in i backlinjen, vilket de gjorde bra.

Mönsterås började ganska piggt som vi är vana att se dom nu för tiden och det dröjde bara 12 minuter innan Sabbah dribblade sig in i straffområdet och öppnade upp för en bra chans. Tuna Södras duktiga målvakt gjorde en fin dubbelparad, men på tredje försöket kunde Valon göra 1-0.

Tuna Södra var inte alls ofarliga utan fick emellanåt tid att bygga upp anfall som ledde till några halvfarliga lägen. Mönsterås hade inte riktigt samma presspel som mot Rockneby. Energin fanns inte riktigt på samma sätt idag, men å andra sidan var man kanske tvungen att agera klokt och hushålla med krafterna idag mot bakgrund av att det inte fanns många på reservbänken.

Sista delen av halvleken blev det Mönsterås som tog över mer och mer, men Tuna Södras målvakt fortsatte att göra fina räddningar.

Andra halvlek blev mer böljande. Mönsterås kom fram i en hel del bra lägen som slarvades bort i sista momenten. Hemmalaget kände förstås att de hade chansen och fick in en del bollar i straffområdet utan att få till några riktigt bra avslut.

Mönsterås kändes väl inte helt harmoniska idag och ibland blev det lite frustration och långt mellan lagdelarna. Men mot slutet av matchen när Tuna Södra gick fram med allt man hade kom Mönsterås i flera bra lägen utan att få in bollen. Men till slut i den 89-minuten så kom Mönsterås i ett fem mot ett läge där Adnan kunde avsluta med ett säkert skott i mål.

IK Tuna Södra försvarade sig bra, men Mönsterås seger var ändå rättvis. Som helhet en stabil insats med viss förbättringspotential inför de två avslutande matcherna.

Chansen att knipa en av de två kvalplatserna finns, men då måste Ariel eller BB 2001 förlora någon match. Mönsterås får försöka vinna det som återstår och så får vi se hur det går.

Mönsterås rutinerade lagkapten Robin Lund är alltid ett föredöme på planen.


6 september 2019

Ingegerd Wessel - stolt artist med berättandet i centrum



Hon gjorde sitt första uppträdande som treåring för Socialdemokratiska Kvinnoklubben i Forsa strax utanför Mönsterås. 52 år senare står hon på scenen i anrika Blomstermåla folkets hus när ”Våga fråga” till stöd för Suicide Zero arrangeras. Jag talar om Ingegerd Wessel, en artist med stark integritet som vågat gå sin egen väg i ett musiklandskap som inte alltid uppmuntrar till originalitet.

Musikalisk familj
Ingegerd växte upp i en musikalisk familj där sången utgjorde ett naturligt inslag när släkten samlades. Hon var också tidigt engagerad i nykterhetsrörelsen där sångtraditionen i alla tider haft en stark förankring.

-  Vi sjöng väldigt mycket. Det var en hjärtlig folktradition med bland andra Dan Andersson och Evert Taube. Där fick jag min passion för att sjunga berättelser. Farmor och farfar hade dessutom en radiogrammofon som jag kunde spela upp efterkrigstidsmelodier på. Jag växte också upp i en lägenhet över biografen och på scenen där fanns det en jättestor flygel där jag försökte lära mig spela.

- Så man kan säga att du är självlärd?

- Ja, mamma försökte ju lära mig noter och jag låtsades att jag begrep, säger Ingegerd och skrattar hjärtligt.

Flygeln byttes senare mot en gitarr, det som idag är hennes huvudinstrument.

- Jag var 11 år när jag fick börja spela på en stålsträngad gitarr. Sedan började man ju höra grejer på radion också. House of the rising sun var den första poplåt jag lärde mig på gitarr.

Men Ingegerd lyssnade inte bara på visor och pop.

- Nej, senare blev det också Ebba Grön och Imperiet.

- Oj, det kan man inte höra så många spår av i din egen musik.

- Men de sjöng på svenska, så på det sättet ändå.

Jag älskar att tjuvlyssna
Skivbutikerna och media har lärt oss att dela in musiken i genrer, men den som förväntar sig ett renodlat genrespår i Ingegerds musik får leta förgäves. Den hämtar inspiration från flera håll, alltifrån visa och pop till jazz och folkmusik.

- Ja, genrer har jag aldrig brytt mig om. Det kan vara den där bredden från barndomen som påverkat det.

- När började du skriva egen musik?

- Jag gifte mig, fick barn och skilde mig. Jag började skriva efter skilsmässan. Jag behövde få ut det med pennan. Jag hade också nått en mognad där jag kunde forma det jag ville berätta.

- Men är allt i dina texter självupplevt?

- Nej, jag älskar att tjuvlyssna och snappa upp historier från andra människor. Jag är en högkänslig person som lätt tar till mig historier och det är jag tacksam för. Jag har som textförfattare en konstnärlig frihet som jag utnyttjar.

Fånga sången
Musikskapandet är en process som ser väldigt olika ut för olika artister. Hur gör hon själv?

- Jag flödesskriver ibland. Då skriver jag spontant ner allt som kommer till mig under några minuter. Sedan ser jag om det finns några godbitar där som jag kan använda. Då kommer texten först. Sedan kommer musiken så att det blir en helhet. Jag har skrivit låtarna för att jag var tvungen att göra det. Ibland har jag bara hämtat låten.

- Hämtat låten?

- Ja det finns ett uttryck, Songcatcher, att fånga sången, att all musik redan finns, det gäller bara att fånga in den, och jag vill likna det vid maskrosfrön som flyger runt som man fångar in. Men det går inte bara att vänta på inspiration. Vill jag skriva musik behöver jag avskildhet.

Hittade sin musikfamilj
Även om Ingegerd är självlärd så blev det med tiden en del utbildningar. När hon var 32 år gick hon ett år allmän musiklinje på Oskarshamns folkhögskola. Det har också blivit en del kortkurser. 2017 bestämde hon sig för att ta tjänstledigt för att gå den Nordiska vislinjen på Nordiska folkhögskolan i Kungälv.

- Jag behövde komma bort lite från Mönsterås och där hittade jag min musikfamilj, säger Ingegerd och ser genuint lycklig ut. - Min sångteknik blev bättre och jag har aldrig varit bättre på gitarr än nu.

Två skivor
Två skivor under eget namn har det blivit hittills. Båda skivorna har ett berättardjup som pendlar mellan mörker och hopp. Den första skivan, Tindra dina ögon som kom 2012, hade en speciell tillkomsthistoria. Ingegerd hade fått tid för en operation och var rädd för hur det skulle gå. För att kunna se framåt efter operationen bestämde hon sig för att äntligen göra den där skivan hon länge funderat på och bokade en tid i studion.

Tindra dina ögon hade ett radioanpassat sound och spelades in på Pama records i Torsås. Andra skivan, Nya blad från 2015, tillkom på ett annat sätt. Den spelades nämligen in i en lada i Luvehult i skogen mellan Bäckebo och Kalmar.

- Det är otroligt kreativt att jobba i studio. Jag ville att andra albumet skulle få spreta mer mellan olika genrer. Det blev ett lite torrare ljud i produktionen som jag tycker mycket om.

Ingegerd berättar att hon har finansierat båda skivorna själv.

- Andra köper båtar eller åker på utlandssemestrar. Jag köpte tid i studio.



50 år på scenen
Ingegerd har under åren varit en flitig scenartist och turnerat både ensam och med Bästa bandet som består av Tomas Karlsson (gitarr), Magnus Petersson (klaviatur), Tomas Johansson (bas) och Mattias Sjögren (trummor).

- Mitt första uppträdande var när jag var tre år och sjöng för S-kvinnorna i Forsa. Jag sjöng Till min syster och något av Thore Skogman. När jag var 16 år turnerade jag och sjöng på campingplatser på Öland, medan mina kompisar tågluffade i Europa. Min första konsert som jag fick betalt för var på ett Konsummöte när jag var 17 år.

När hon står på scenen har hon förberett sig noga och tänkt igenom hela berättandet. Det publiken ser är bara toppen på ett isberg.

- Jag har aldrig skräck på scenen, utan är väl förberedd för att vara lugn.
Ingegerd återkommer gång på gång till mötet med publiken. När lyssnaren tolkar in sitt eget liv i texterna kan det bli starka reaktioner. En gång fick hon ett långt brev där en person beskrev hur han i låt efter låt kände igen sig i sitt eget liv.

- Det var en otroligt stark upplevelse, och det har också hänt att människor kommit fram efter konserterna och velat prata om enskilda låtar. Då vet man att man har nått fram.

Stolt artist i slimmat musikklimat
På frågan om det kommer att bli någon tredje skiva tvekar hon lite. Dagens musikklimat inbjuder inte till att ge ut fysiska skivor och Mönsterås är mest förknippad med genren blues så det är inte alltid så lätt att bli profet i sin egen hemstad.

- Min första skiva sålde slut snabbt. När jag gav ut den andra hade folk slutat köpa cd-skivor och jag har en hel garderob hemma med skivor. Men jag vill ge ut fysiska skivor och går gärna in i studion igen.

Dagens strömlinjeformade musikutbud i radion är inte heller till någon hjälp, vilket hon har synpunkter på.

- Inte ens lokalradion har utrymme för lokalt producerad musik. De tänker att den inte är professionell. Det är synd för radiostationerna borde odla den lokala musikkulturen. Det är ledsamt. Det har blivit en fabrik av det. Men bara mainstreammusik blir inte spännande i långa loppet.

Vad är då det bästa med musiken?

- Musiken är mitt helande i glädje och sorg. Jag kan alltid laga mig med min musik, men det bästa med musiken är att få berätta en historia och nå fram till lyssnaren.

När jag så frågar vad som är det sämsta blir Ingegerd bestämd i tonen.

- Det sämsta är att vi har skämt bort samhället med gratis musik. Våra gager är inte bra, men kvalitet måste få kosta. Är man frilansande musiker så går två procent av tiden till spelande. Resten går till repetitioner, resande och andra förberedelser. Många har inte förståelse för det.

Ingegerd berättar bisarra historier om hur arrangörer ibland har ringt och förväntat sig att hon och bandet ska uppträda gratis bara för att de får vara förband till någon större artist.

- Det tackade jag förstås nej till, säger Ingegerd stolt.

Våga fråga
Ingegerd är en av de artister som ska uppträda i Blomstermåla Folkets hus den 14 september på temat "Våga fråga", en stödkonsert för Suicide Zero som arbetar för att förebygga självmord. I Sverige tar i genomsnitt fyra människor sitt liv varje dag, därtill en tonåring varje vecka. När jag frågar Ingegerd vad hon har för tankar om det så blir hon allvarlig och väljer orden noga.

- Jag tror på kommunikation mellan människor. Jag tror att psykisk ohälsa har ökat på grund av att vi är ett ensamt folk. Skärmtid och sociala medier har avskärmat oss från varandra. Man måste kunna nå varandra fysiskt också. Vi måste försöka lära oss uthärda våra kriser och liv. Då behövs ett sammanhang.

- Den psykiska ohälsan verkar öka särskilt mycket bland unga.

- Det blir motsägelsefullt för den unga generationen. Å ena sidan säger vi att alla har samma värde och alla ska få vara sig själv, å andra sidan är pressen stor att vara på ett visst sätt, efter norm och mall som nån annan bestämt. Jag tror det är viktigt att människan får vara lika och olika samtidigt och att det är viktigt att ingå i ett sammanhang. Man kan inte bara umgås på sociala medier, vi behöver rum att mötas i också.

Chansen att möta Ingegerd Wessel har ni lördagen den 14 september kl 18.30 i Blomstermåla folkets hus då hon och flera andra artister såsom Marlene Oak, Janice och Viktor Olsson uppträder till förmån för Suicide Zero.

3 september 2019

Mäktig vändning av Mönsterås

Ingen bra bild, men den visar en del av Mönsteråsoffensiven i andra halvlek, och så 4-3 på matchtavlan.

Mönsterås mot Rockneby brukar alltid bli jämna nervdallrande matcher. Ikväll stod mycket på spel. Segrande lag skulle avsevärt stärka sina chanser att ta en av kvalplatserna till division 5. Och det blev en sådan där match man inte lär glömma i första taget. Mönsterås hade det mesta emot sig och fick inget gratis, så ikväll fick man förlita sig enbart på sig själva.

Mönsterås började matchen klart piggast, medan Rockneby genast markerade med sin fysik. Hemmalaget fick alltså några frisparkar med sig i början, men sedan var det slut med hjälp från det hållet.

Mönsterås snabba, rörliga anfallsspel gav utdelning redan efter åtta minuter. En fin boll ut på vänsterkanten, en dribbling av Amed Akyol följt av inspel i straffområdet där Adnan Smajic placerade in bollen i nät. Underbart vackert klapp-klapp-spel och 1-0.

Bara fem minuter senare fick Rockneby en hörna som de utnyttjade på bästa sätt. Bollen ramlade ner på en bred tvåmeterskille som till och med är längre än Hauge. Via hans panna var det reducerat.

Sju minuter senare fick samma kille, som visade sig heta Danijel Lukic, bollen i en fin framspelning i straffområdet och kunde enkelt placera in 2-1 för sitt Rockneby.

Rockneby hade nu jämnat ut spelet och med sin tyngd vägde Mönsteråsarna ibland lite lätt även om de kämpade bra och vann en hel del närkamper genom snabbhet och teknik. Mönsterås hade några bra försök att spela sig igenom och ett par frisparkar i bra läge, men lyckades inte få in någon kvittering i första halvlek.

Mönsterås rivstartade andra halvlek i ett högt tempo och det dröjde inte länge förrän Sabbah Mustafai slet sig loss i straffområdet. Rockneby lyckades dock stoppa honom genom en klockren sko över hans vrist. Ena domaren stod 90 meter bort och den andra 20 meter ifrån. En av dem borde nog ha sett vad som hände. Länge sedan jag såg en så solklar straff.

Mönsterås fortsatte att utmana med sina ultrasnabba spelare Sabbah Mustafai och Amed Akyol. De var strålande ikväll. Ofta med Milad Eliassi som dirigent.

Några minuter senare stack Rockneby upp i ett anfall och fick en straff. Domaren stod bara tre meter ifrån och då är det ju lättare att peka på straffpunkten. Straffen sattes säkert i mål och 3-1 till Rockneby var ett faktum. Det betydde också hattrick av Danijel Lukic.

I det läget brukar jag känna en viss uppgivenhet, men nu skrev jag på Twitter att "Inget är kört än. Mönsterås är snabbare". Jag borde ha skrivit hungrigare också.

Några minuter senare gick Sabbah ännu en gång omkull i straffområdet. Inte lika solklar straff denna gång, men en tackling som kan ha haft en armbåge i sig. Men ikväll fick vi inget gratis.

Domarmotgångarna förefaller ha tänt Mönsterås ännu mer. Bara för något år sedan hade man börjat tjafsa över gränsen, men nu omvandlade man det till energi på planen istället. Sedan vet vi ju alla att Mönsterås aldrig får tjafsa. Vi förväntas sakna känslor.

Mönsterås satte nu igång en ursinnig offensiv som jag sällan sett maken till. Rockneby försvarade sig bra, men kunde till slut inte stå emot. Med 25 minuter kvar av matchen nickade Adnan in reduceringen 2-3.

Matchen fick nu en nerv som gick att ta på. Mönsterås fortsatte att gå framåt i våg efter våg. Bollen gick ut till Tobbe på vänsterkanten. Han kom i ett bra inläggsläge, men misslyckades, får man ärligt säga, fatalt med detta, varvid bollen istället omvandlades till en av de vackraste lobbar som beskådats på IP. Bollens underliga bana avslutades någonstans bortåt högra krysset. Mönsterås hade kommit i fatt. 3-3.

Hemmalaget var inte nöjda med en poäng utan gick för seger. Och med 13 minuter kvar kom så det sanslösa ledningsmålet. 4-3 på nick av Milad Eliassi och en mäktig vändning var ett faktum. 

De sista minuterna var ytterst nervösa och Andreas Hauge tvingades till några klassiska patenterade brytningar. Men Mönsterås stod emot och kunde bärga tre oerhört viktiga poäng.

Nej, det här var ingen mirakelvändning. Man ska inte förminska något till mirakel när det beror på spelarna och tränarna. Bakom vändningen låg ingenting annat än en sjuhelsikes lagmoral och jäkligt bra spel. Det här var en match som sent ska glömmas. En grym kollektiv laginsats där rörligheten inom laget och farten på kanterna var en av de viktiga faktorerna bakom segern.

Givetvis tungt för Rockneby att tappa en ganska klar ledning, men laget är fysiskt och svårt att möta och tillhör ett av de lag i den här serien som troligen skulle klara sig bra i femman.

Kampen om kvalplatserna ser ut att bli en nagelbitare. Om Mönsterås vinner sina återstående matcher har man definitivt chansen. Ikväll visade man att man vill vara med där.

30 augusti 2019

Mönsterås tog stabil seger - men ingen match man minns om man blir 100 år och blickar tillbaka på sin publikkarriär


Mönsterås mot Långemåla betyder om man får spetsa till det teknik mot fysik. Därmed blir det också en fråga om taktik. Om Långemåla agerade rätt så skulle man kanske kunna få stopp på Mönsterås virvlande offensiv. Till en början lyckades man också få matchen dithän, men Mönsterås höjde tempot och kunde till slut ta en stabil seger.

Matchen började i ett extremt lågt tempo, och det må väl vara hänt att man vill rulla runt och känna på bollen de första minuterna. Men det låga tempot fortsatte och Långemåla fick all tid i världen att ställa upp alla spelare i defensiven och då blir det svårt att spela sig igenom. Avsaknaden av tempo passade Långemåla perfekt som kunde försöka hugga på kontringar.

Efter 18 minuter blixtrade emellertid Mönsterås till. Milad Eliassi spelade fint fram Amed Akyol som säkert placerade in 1-0 bakom Långemålas annars duktiga målvakt.

Men efter målet föll hemmalget in i det låga tempot igen. Milad och Ako hade några riktigt bra frisparkar som Långemålas målvakt räddade till hörna och Skaret hade ett skott i ribbans underkant (jag tyckte bollen var inne, men satt ärligt talat en bit ifrån). 

1-0 i halvtid var i underkant, men Långemåla gjorde sitt defensiva jobb bra och backade hem ultrakonsekvent.

I andra halvlek rättade Mönsterås till det som saknades i tempot och genast började man komma fram i riktigt farliga situationer. Valon kom fram fri i trängt läge, tog sig förbi målvakten och rullade bollen mot målet. I sista mikrosekund hann en back fram och rensade precis på mållinjen (även den tyckte jag var inne, men domaren var närmare).

Hemmalaget fortsatte skapa chanser nu när rörligheten blivit bättre. Skaret var het ikväll men togs hårt av Långemåla utan att domaren gav honom mycket. Men i den 60:e minuten gav han svar på tal genom att göra 2-0. King Skaret, 38 år, levande legend som även gör ett stort jobb genom att mana på grabbarna på plan.

I matchens slutskede gjorde Khalid Hamde, som gjorde ett piggt inhopp, 3-0 för Mönsterås och därmed var det definitivt rullgardin ner för Långemåla. Tyvärr drog Valon på sig rött kort på slutet och är därmed avstängd mot Rockneby. Ingen ursäkt, men han fick nog inte ett enda domslut med sig på hela matchen och till slut brast det väl.

Mönsterås gjorde en stabil insats men gick i första halvlek  rakt in i Långemålas taktikfälla med ett lågt tempo. I andra halvlek höjdes tempot och rörligheten och segern var egentligen aldrig hotad. Bäst i Långemåla var målvakten och Michael Sohlberg. I Mönsterås gjorde alla en gedigen stabil insats. Amed är rolig att se med sin snabbhet. Milad som vanligt kung av mittens rike. Mönsterås målvakt Mohammad Khamis hade en lugn kväll på jobbet, men agerar säkrare nu än i våras. Skaret var stekhet. Robin Lund erfaret lugn. Borde nämna alla men har ont om tid om jag ska hinna ta mina två glas vin. Därtill några för mig nykomlingar som var pigga. Ingen fotbollskväll man minns om man blir 100 år och blickar tillbaka på sin publikkarriär, men en helt ok fredagskväll i augusti.


28 augusti 2019

Föredrag och 100-meterslopp


Det där med att hålla föredrag är ett ämne som en del inte har någon som helst insikt i för att nu uttrycka mig diplomatiskt. Nu håller ju jag de flesta föredrag inom tjänsten och om jag inte gör det brukar jag få en femhundring och någon gång en tusenlapp. Och jag har alltid varit nöjd med det, så jag klagar absolut inte. Men en gång sa en person till mig om en annan föreläsare att ”han är ju så dyr”. Personen ifråga tog 1 500 kr för ett föredrag. Är det dyrt?

Författarförbundet rekommenderar minst 3 000 kr för upp till 15 minuter och minst 7 500 kr för upp till 2 timmar (+ ev reseersättningar odyl). Det är bara att inse att man har varit jättesnäll alla år. Nu håller jag ju de flesta föredrag i tjänsten så föreningar och kommunen får mig ju helt gratis. De har det med andra ord oerhört förmånligt. Kanske borde jag visa lite mer yrkesstolthet. Bakom ett föredrag ligger det ofta flera veckors, ibland månaders eller års, förberedelser i form av forskning, inläsning och skrivande. Ett föredrag är som ett 100-meterslopp på ett mästerskap. Man ser inte förberedelserna.

Mitt föredrag om Mönsteråshamnens historia den 24 september har plötsligt fått en ny aktualitet. Nu ska visst silon rivas för att ge plats för bostäder i ett mindre liknande höghus. Allt är ständigt pågående processer.

23 augusti 2019

Löften


Veckan har varit krävande. Skolorna har börjat igen med alla de utmaningar det innebär och så även föreläsningssäsongen. Igår höll jag föredrag om hamnen nere i silon och det var en ny sal för mig att föreläsa i. Det var starten på en intensiv föreläsningsperiod. Förutom olika föreningar blir det en öppen föreläsning den 24 september kl 18.30 på hembygdsgården. Temat blir Mönsterås hamn som har en mycket gammal och spännande historia. Jag lovar.




Min nya bok om Mönsterås historia blir som väntat försenad, men den är på gång i alla fall. I god tid före jul lovar jag.

Förra helgen såg jag van Gogh-utställningen på Kalmar slott. En fin upplevelse om man inte är så insatt i konst. Kanske svårare att ta in om man vill betrakta en tavla i 30 minuter.

Regnbågar brukar jag inte fota, men den som var över Mönsterås häromdagen var något extra.





Dags att ta kväll. Veckans låt blir från Bon Ivers nya skiva.


Veckans gamla låt blir Big Countrys fina Steel town.


17 augusti 2019

Mönsterås vann och är med i kampen om kvalplatserna




Det var en hel del som stod på spel när Mönsterås och BB 2001 drabbade samman på ett gråmulet IP i sensommarskrud. BB 2001 skulle vid seger få närkontakt med kvalplatserna och för Mönsterås var det nästan sista chansen att haka på i den kampen. Det blev hemmalaget som visade mest vilja och bäst spel och som också helt rättvist kunde avgå med segern i en match som bjöd på många (missade) målchanser.

Båda lagen kom till spel utan ett par nyckelspelare så i det avseendet var det ganska snarlika förutsättningar. Matchbilden satte sig tämligen omgående. Mönsterås tog kommandot och kom i våg efter våg. Det var ett ettrigt, varierat spel där man också visade energi och vann tillbaka boll, ofta redan på moståndarnas planhalva. BB 2001 såg för dagen något energilösa ut, men satsade på omställningar och djupledsbollar på sin notoriska målskytt Joakim Berggren som ju är en kvalitetsspelare för högre divisioner.

Men det var hemmalaget som styrde matchen och skapade flera heta chanser. Målet hängde i luften som klyschan säger. Efter drygt 20 minuter kom så äntligen utdelningen. Niki Avdyli fick ganska fritt utrymme på vänsterkanten och avancerade. En bra bit utanför straffområdet drog han på något som är lite svårt att förklara om man inte sett honom. Det var inget kanonskott, inte heller en lobb. Det var helt enkelt en Niki special där bollen vackert seglade förbi målvakten bort mot högra krysset.

Och Niki fortsatte att ha lekstuga med motståndarna idag. Han såg mer vältränad och balanserad ut nu än i våras och gjorde det mesta rätt. Snabba tillslag, smörpassningar, dribblingar, ruscher.

En kort stund efter ledningsmålet var Niki ytterst nära att göra 2-0 på en frisparkskanon, men målvakten räddade till hörna.

BB 2001:s djupledsbollar var inte helt ofarliga och backlinjen fick verkligen fokusera för att ligga rätt i positionerna vilket man för det mesta lyckades med. Emil Håkansson och hans kompanjoner slet hårt och bra mot jobbiga motståndare. En gång kom BB 2001:s Joakim Berggren fram i ett friläge, men en hemmaspelare hann i sista stund fram med en fot som fick iväg bollen. Berggren föll och det kunde nog ha blivit straff, men så vitt jag kunde se var mönsteråsaren på bollen först i alla fall.

Mönsterås fortsatte skapa klara målchanser och jag tror man hade öppet mål 5-6 gånger i första halvlek där endast svaga avslut räddade BB 2001 kvar i matchen.

Andra halvlek hann knappt börja förrän Daniel Skaret kom i ett friläge för Mönsterås, men avslutet var för svagt rakt på målvakten. Men redan i nästa anfall fick han chans att revanschera sig då han fick bollen i nästan exakt samma läge. Och den här gången gjorde han inget misstag utan dundrade in 2-0.

Fem minuter senare så kunde BB 2001 reducera genom Vagif Rustamov som helt omarkerad kunde nicka in bollen. Plöstligt hade matchen fått en nerv som inte borde ha funnits där.

Mönsterås fortsatte emellertid skapa målchanser men skärpan var inte på topp idag. Istället satsade BB 2001 allt i en slutoffensiv där man var hyfsat nära ett par gånger, men Mönsterås försvarade sig väl och kunde hålla undan.

Som helhet var segern mycket rättvis. Sett till spel och målchanser borde matchen ha avgjorts redan i första halvlek. Nu blev det onödigt spännande på grund av alla missade chanser. Men det här var en riktigt fin kämpainsats där man höll ihop som ett lag. Så idag lyfter jag fram den kollektiva insatsen. Men nog var Niki i riktigt fin form idag.

Mönsterås har nu kvalplatserna inom synhåll och ett par segrar till så kan vad som helst hända.