29 mars 2020

Världen klarar inte ens det enklaste...

En svensk läkare som jobbat på intensiven en vecka berättar om flera unga som är svårt sjuka, och ännu mest människor som varit utomlands. Även om dödligheten är högst bland äldre, så är det bra att den sanningen kommer ut. Det där snacket om att man skrämmer folk är livsfarligt. Självklart skrämmer jag hellre människor så att de får leva, än att genom missriktad välvilja tiga. Allt fokus på äldre riskerar att invagga yngre i falsk säkerhet.

Om vi ska uppnå flockimmunitet genom att många blir sjuka istället för genom vaccinering, så kommer flera unga också att stryka med. Det vet alla, men få vågar säga det. När man insåg det i Storbritannien så bytte man strategi.

I Kalmar tog man, som i resten av landet, hem sina gymnasieungdomar, bara för att direkt skicka ut dem till restauranger där de skulle få gratis mat. Det lär ha blivit stora folksamlingar och långa köer. Så går det när man snabbt fattar tillsynes vällovliga beslut utan att tänka. Nu gäller det visst bara take away efter att kritiken blivit för hård. Betydligt bättre. Tar man hem ungdomar för att skydda från smitta, kan man ju inte sedan locka med gratis mat på stans matställen.

Jag kommer nu att upprepa mig. De säger att viruset enbart sprids via droppsmitta och kontakt, dvs att man står väldigt nära någon hostare eller stoppar otvättade fingrar i ögon, mun, näsa. Hur kan då så många bli sjuka? Är sjuka ute och hostar och nyser? Tvättar folk inte händerna efter ett affärsbesök eller en tur i tunnelbanan? Jag kan ännu inte förstå hur så många blir smittade. Eller är folk så sjukt odisciplinerade, vilket man då har insett i de länder där man inför strängare förbud. Sverige verkar tro att vi ännu lever i hustavlans värld där vi gör som kungen, prästen och husfadern säger.

Jag säger det jag brukar. Om ingen sjuk gick ut och om alla tvättade händerna så skulle smittan begränsas oerhört mycket. Tydligen klarar inget lands befolkning dessa synnerligen enkla åtgärder.


27 mars 2020

Nej till allt


Lönehelg. Restaurangerna står öppna. Sverige fortsätter sin ensamma linje i världen. Omvärlden förfasar sig över låt gå politiken. Svenska folket går med blinda ögon in i flockimmuniteten oavsett hur många fler som då dör. En majoritet är till och med nöjda med hur staten sköter detta. Måste vara ett arv från lutherska enhetskulturens dagar. Man litar på husfadern.

När pesten spred sig i Ålem 1710 och 1711 så är det uppenbart att en kvarn med intilliggande krog dit många begav sig blev en smittcentral för att sprida smittan ut över socknen. Kvarnen och krogen var den tidens after ski. Den följde till en början också de största vägarna. Begravningar lär också ha varit smittotillfällen.

I Mönsterås tickar det mesta på som vanligt. Inte bara toapapper är slut var och varannan dag. Dessvärre även pilsnerkorv. Och nu hade även vissa chipssorter tagit slut. Framför mig i affären idag stod en gammal tant i 85-årsåldern som skulle handla. Hade hon ingen i sitt liv som kunde ha hjälpt henne med det.

Nej det bästa man kan göra just nu är att säga nej till allt, med undantag av veckans två glasvin. 




Veckans låtar så. Delillos har gjort en helt ny sång där man kommenterar läget. Genial video.


Sedan en av de bästa från Morrisseys nya skiva.


21 mars 2020

Mönsterås GoIF:s damer har startat upp eget A-lag

Är fundersam hur ett samhälle kan vara så sårbart. Pandemier som kommer och går är det historiska normaltillståndet. Så den kapitalistiska världen har haft flera årtionden på sig att förbereda sig, och så visar det sig att många inte ens klarar två, tre månader. Och, med all respekt för alla som dör, så är denna pandemi jämförelsevis mild jämfört med historiens värsta. Ekonomer ska inte styra världen.

Idag var jag på fotboll. Mönsterås damer har startat upp ett A-lag i fotboll igen. Det är väl flicklagen som blivit äldre och som vill testa på seriespel. De flesta var i 14-16-årsåldern. En del tycker inte att så unga ska ge sig på seriespel. Risken finns att de förlorar allt och förlorar intresset. Och det sista är värre än att förlora matcher. Men om man bara har gått igenom det noga så kan det bli ett roligt och lärorikt år. Hoppas bara de fortsätter så att det kan bli ett långlivat lag. I så fall är de säkert redo att klättra uppåt i seriesystemet om tre år eller så. Men i år har man ingen som helst press. Idag blev det storstryk mot ett lag som var mycket mer rutinerat. Inte mycket att dividera om.


19 mars 2020

Blandat smågodis

Ett samhälle värderas inte bara utifrån hur det bekämpar en fiende (i detta fall ett virus som saknar vilja och moral). Det finns andra värden i samhället som frihet, gemenskap och demokrati. Skulle kunna skriva mycket om det, men länkar till Martin Aagårds artikel häromdagen som är briljant. Sedan har jag fortfarande svårt att förstå hur viruset har kunnat få sådan spridning i vissa delar av landet. Stannar inte människor inne om de är minsta lilla sjuka i dessa dagar. GÖR DET FÖR HELVETE! Och sätt Stockholm i karantän så Kalmar län och andra områden slipper allmän spridning.

Mitt föredrag om Oknös historia den 31 mars är inställt pga farsoten. Vi hoppas kunna återkomma med det till hösten. Föredraget är annars så gott som färdigt och kanske ger jag ut det som en skrift också.



Två vykort kom med posten idag. 1. Flygfoto över Mönsterås från andra hälften av 40-talet. I höger bild skymtar hamnsilon som stod färdig 1945, men Pionjärgatans hyreshus som invigdes 1948 finns inte med. I övrigt intressant att se hur det såg ut i området nedanför kyrkan.(Förlag. Margaretha Södergren) 2. Del av Mönsterås hamnområde. Silon till höger byggdes 1945 och kortet är stämplat 1945 eller 1946. Byggnationen av silon föregicks av en debatt 1944 där en del menade att den skulle förstöra den traditionella utsikten. På den tiden låg även brandstationen där. (Förlag. Mönsterås Bokhandel)




I äldre tider levde man nära döden på ett helt annat sätt än idag. Dödliga sjukdomar kom och gick och hade man turen att bli gammal hade man förmodligen fått se både livskamraten och ett par tre barn dö. Varje år man överlevde var en gåva från Gud. Olof Svensson i Siggehorva, Mönsterås socken, hade överlevt alla sjukdomar, men 1674 slogs han ihjäl av sin granne.



Imorgon kommer Morrisseys nya skiva och jag har redan gett ett par smakprov tidigare. Men låtarna ligger ut redan, så här kommer ytterligare några smakprov. Skivan spretar genremässigt åt alla möjliga håll. Alltifrån klassiska ballader till countrypop och mer experimentellt. Han vill väl förnya sig och det är förstås värt respekt.

Först ut en klasisk Morrisseyballad om åldrande. Kanske är det ändå i den typen av låtar som hans röst kommer bäst till sin rätt. Så vackert.



Sedan en countrypoplåt som också är skivans enklaste låt.



Därefter en typisk Morrissey-titel med lite annorlunda instrumentering än jag är van vid att han använder. Det blev lyckat med trumpeter.



Sist ut titelspåret som är en udda låt och en skoningslös uppgörelse med media.



15 mars 2020

Vetenskapligt tänkande är detsamma som kritiskt tänkande, inte blind tilltro till experter

Som historiker som ofta forskar har jag aldrig sett mig som en auktoritet som andra blint ska lita på i historiska spörsmål. Det hade varit väldigt obehagligt. Tvärtom är det jättebra att få frågor och bli ifrågasatt. Om jag inte kan visa på att det jag skriver är väl underbyggt så förtjänar jag inte förtroende. Kritiska människor är alltid en tillgång. De tvingar mig att vara noggrann. 

Många menar nu att det är brist på vetenskaplig attityd att ifrågasätta experter. Tvärtom. Vetenskaplighet handlar inte det minsta om blind tilltro. Hade det handlat om det hade vetenskapen stått och stampat på samma punkt för evigt. Risken är att vi nu får en blind auktoritetstro.

Så våga använda kritiskt tänkande även om du inte är expert. Ingen ska behöva skämmas för att man ifrågasätter Anders Tegnell. Han har haft fel på i princip allt han uttalat sig om. Och strategierna är minst sagt tveksamma. När Sverige nu har släppt tanken att testa många så har man gett upp. De verkar anse att det är bra att många blir sjuka så att vi uppnår flockimmunitet (detta trots att man inte ens vet om man blir immun. Tecken tyder på att man kan få samma sjukdom igen). Med andra ord så har man kapitulerat för fienden så att vi får fred. Vi får hoppas att det är mer tag i våra militära befälhavare.

Folkhälsomyndighetens uppgift är att skydda hela befolkningen så långt möjligt, inte bara 10% som nu. Gör man inte det har man svikit sitt uppdrag och bör ta konsekvenserna av det.

13 mars 2020

Den starka statens återkomst

Det mesta stängs ner. Jaha. Hade man isolerat de som kom hem från riskområden så hade kanske läget varit ett annat. Här fortsätter det som vanligt i alla fall. Jag planerar att hålla mitt föredrag om Oknö som planerat den 31 mars, såvida inte arrangören skulle ändra sig eller jag blir sjuk. Sedan är frågan om det kommer några. Många har blivit uppskrämda och vågar knappt leva. Om alla sjuka stannar hemma och om alla tvättar händerna så blir det ingen större spridning. Svårare än så skulle det inte behöva vara, men en del ska till varje pris ut sjuka.


Annars kan dom stänga ner precis vad som helst. Folk är så vana att lyda i det här landet så ingen bryr sig. Det är först om man skulle stänga ner Systembolaget som det skulle ta hus i helsike.

Jag vill inte bidra till mobbningen av Anders Tegnell, men är man expert och lyckas ha fel hela tiden så undergräver man förtroendet för experter och myndigheter i kristid. Då ska man få sparken. Av alla dumheter han sagt kan nämnas att kulmen skulle vara nådd en kort tid efter stockholmarna haft sitt sportlov, att barn inte smittar m.m. Och varför satte man inte alla som varit i riskområdet direkt i karantän? Nu är det så dags att leka stark stat och storebror och tvinga oss till än det ena än det andra. Inte säkert vi lyder. Och kanske borde man sluta kritisera folk om man inte har tilltro till stat och myndigheter. Det har jag aldrig haft, än mindre nu.

En sällan uppmärksammad fara med smittan är att vi nu vänjer oss vid den starka staten som har rätt att fatta beslut om våra liv, liksom auktoritetstro på experter. Det märks redan. Den som vågar ha en egen åsikt får ofta kritik eftersom han/hon inte litar på experterna. Och staten ska få fatta vilka beslut som helst över våra huvuden. Får detta fortgå blir det lätt en tillvänjning och en intellektuell mardröm. Och varför skulle folk lita på experter när exempelvis herr Tegnell visar sig ha fel hela tiden. Alla kan ha fel en gång, men som ansiktet utåt för en myndighet i kristid så skjuter man allmänhetens förtroende i sank när man inte lyckas pricka in ett enda rätt.

Jag vet att jag borde kommentera J. Åkessons resa till sydligare breddgrader, men det är för dumt för att ägna uppmärksamhet.

Mönsterås gamla sjukstuga (idag del av kommunalhuset) kan kanske passa. Invigt 1908. Vykortet från 1920-talet, stämplat 1928.

Dags för veckans låtar. Först ut ett fint norskt band. Sedan Morrissey som sammanfattar läget.



"Stop watching the news
because the news contrives to frighten you
to make you feel small and alone
to make you feel that your mind isn't your own"





9 mars 2020

Corona

Alla skriver om Coronaviruset. Till och med grannsocknens spjutspetsblogg Gröna Köpingen har nu uppmärksammat eländet. Den är alltid på alerten. Till skillnad från Mönsteråsbloggen som hittills har förbigått farsoten. Men nu är det äntligen dags. Corona - det bör ge mig några fler läsare än vanligt.

Som historiker är det självklart att se bakåt så att vi får lite perspektiv. Digerdöden krävde omkring 30% av Europas befolkning fick jag lära mig när jag var barn. Men för varje forskningsprojekt har siffran stigit. Vi får nog räkna med bortåt 50% som strök med, i vissa bygder mer än så.

Denna pest återkom sedan i vågor över landet under flera hundra år, men slog inte lika hårt som första vågen. 1710-1711 drabbades Sverige sista gången av denna bakterie. Denna gång slog pesten lite olika över landet, men i Ålem och Mönsterås socknar dog ungeför 45 till 50% av befolkningen. Än idag slår digerdödsbakterien till på olika håll i världen men numera finns antibiotika som räddar liv.

Ja, vi skulle kunna gå igenom flera farsoter av olika slag, alltifrån Spanska sjukan till elakartade influensor. Lägg därtill alla andra sjukdomar som folk dog som flugor av på landsbygden i gamla bondesamhället. Det är först i modern tid som vi vant oss vid att den moderna sjukvården ska klara av det mesta. Därför blir många oroliga när det plötsligt dyker upp ett nytt virus, trots att det är det historiska normaltillståndet.

Och nu Corona då. Dessvärre ett virus. Dödligheten verkar hamna på omkring 2% om man slår ut det. Dödligheten är betydligt lägre bland unga och betydligt högre bland äldre och de med bakgrundsjukdomar.

Själv har jag diabetes och där låg dödligheten på 7% senast jag kollade upp det. Lite för hög siffra för att jag ska vara helt tillfreds. Å andra sidan så kan man inte ge vika för allt. Jag tänker fortsätta gå på olika evenemang, men vara mer noga med handtvättningen. Det får räcka så. Är ganska trött på det hela redan.

Däremot kan man ju undra varför Sverige har så få intensivvårdsplatser jämfört med övriga Europa. Likaså borde det vara en självklarhet att vi tillverkar våra egna skyddsdräkter och munskydd. Även egen vaccintillverkning borde vi förstås ha.

Därmed har Mönsteråsbloggen gjort sin pliktskyldiga kommentar om Corona.

PS: Varför måste kvällspressen till varje artikel ha en mikroskopbild på viruset, som en rund boll med taggar. Meningslöst och fånigt.

6 mars 2020

Fredagstjat

Läste att föräldraskap ska vara tjatfritt (dream on). Mycket som Sverige ska vara fritt ifrån nu för tiden tydligen. Invandrarfritt, coronafritt, köttfritt, ångestfritt, sockerfritt, fettfritt, rökfritt, konfliktfritt, bilfritt, kontantfritt och om Försäkringskassan fick bestämma, sjukdomsfritt.

Fritt från föredrag är det inte i alla fall. De fortsätter trots att jag blev arbetslös. Det är inget jag tjänar pengar på, för Försäkringskassan drar exakt den summan som jag tjänat in. Men det ger förstås mer mentalt att arbeta. Igår höll jag föredrag på det välskötta Folkrörelsearkivet i mellersta Kalmar län. Brott och straff i Stranda härad på 1600-talet var temat. Och den 31 mars blir det Oknös historia på hembygdsgården.

Jag brukar åka bort till hembygdsgården ett par gånger i veckan. Sätter i ordning allt i arkivet. Ett arkiv är visserligen inget statiskt museum. Det ska användas och inte stå och samla damm. Det förflutna tillhör oss alla och är en outtömlig skatt för rekreation, insikt, perspektiv, bildning och klokhet. 

Ibland går jag bara runt på gården och njuter av atmosfären. Det är något visst med husen och parken.

Har du missat Gertruds Areskogs avhandling om Östra Smålands folkmål från 1936? Det hade jag, men nu är den här. Finns fler exemplar på Bokbörsen.


Dags att önska en trevlig helg med veckans låtar. Folk & Rackares bästa skiva Rackarspel finns sedan en tid på YouTube och Spotify. En av de bästa i sin genre som breddade folkmusiken och vågade föra in mer moderna element.


Veckans nya låt blir ännu en låt från Kråkesölvs nya skiva.













4 mars 2020

Klassförakt


Någon skrev och tyckte inte jag skulle älta gamla minnen som i förra inlägget. Men det är just det jag ska göra. En historiker ska självklart gräva i det förflutna. Sigmund Freud hade definitivt hållit med mig. Nu var i och för sig inte poängen att älta, utan att lyfta fram att det är precis likadant idag, fast värre. Ytligheten när det ska dejtas och väljas partner är på en i det närmaste morbid nivå. Och nu går jag vidare med nästa tema – klassföraktet.

Ska man skriva om klassförakt så måste man börja med att tydligt deklarera att jag inte gör det från något diffust vänsterperspektiv. Jag är politiskt oberoende. Men klassförakt är ett historiskt faktum som aldrig har försvunnit och det ingår i klassföraktets DNA att döma ut sådana som mig som vänstermänniskor, oavsett vad man säger.

Mina morföräldrar fick som statare känna på klassföraktet väldigt konkret. Storbönder som med myndig stämma behandlade sina undersåtar inte mycket bättre än svarta slavar i amerikanska södern. Givetvis fanns det undantag, men morfars berättelser om statarlivet visade vilken skillnad det var på folk och folk långt in på 1900-talet i Sverige. Adelsmännen var i regel trevligare än storbönderna. Kanske var det en socialt nedärvd skillnad i mentalitet, kanske berodde det på att bönderna visste att statarnas förfäder själva hade varit bönder, kanske var adelsmännen mer trygga i sina sociala roller.

Klassföraktet mot statarna var inte särskilt subtilt. Det var mer något som satt i ryggmärgen och makten kunde demonstreras tydligt om så behövdes.

Min far mötte det också emellanåt. Inte minst på Stece där särskilt förmännen kunde vara besvärliga, eller som min far uttryckte det "obildade översittare". Min pappa var en kunnig och bildad arbetare. Maktutövning utan argument bet inte ett dugg på honom. 

Med tiden blir klassföraktet mer utstuderat, och det måste det bli när lagarna blev mer jämlika och samhället under några årtionden var ganska progressivt och utjämnande. I skolans värld kunde man möta det ibland. Vissa elever från ”finare” familjer särbehandlades medan vi arbetarungar straffades för minsta lilla förseelse. Inte heller där var det alla lärare som ägnade sig åt detta, men en och annan. Om vi från arbetarklassen lyckades bra i skolan så betraktades det som sensationellt och underligt. Om vi sa ifrån gick telefonen varm hem till föräldrarna. De visste väl inte vilket virke det var i min mor.

Som vuxen har jag också mött klassföraktet till och från. Ofta är det svårt att tydligt leda i bevis, för det har blivit mer utstuderat. Man märker det i attityder och i hur människor tar sig rätten att vara arroganta och nedlåtande. Ibland utsätts man för ett beteende som de aldrig skulle ha vågat utsätta andra för.

Det kan handla om att man som sprungen ur arbetarklassen inte riktigt kan de sociala koderna i alla sammanhang och det ser en del direkt och vänder emot en. (Vem bryr sig om sociala koder?!). Det kan handla om klassiska jantelagsuttryck. Man ska gudbevars inte komma där och tro att man är något, än mindre ha åsikter. Man ska bara hålla käften och jobba. Vågar man säga ifrån eller tycka till betraktas man genast som en besvärlig bråkstake, fast man inte alls är det. Det är bara det att de som tillhör de ”finare” kretsarna inte är vana vid att bli ifrågasatta eller motsagda. De känner att de hamnar i underläge om man är påläst och kan uttrycka sig.

Det finns också ett annat fenomen som kan drabba oss som kommer från ett arbetarhem, men som har studerat. Då kan man utsättas för visst förakt från arbetarkretsar. Det är lätt hänt att man betraktas som någon slags märkvärdig uppkomling, trots att de själva tjänar 15 000 kr mer än mig i månaden. Förr fanns ett bildningsideal även inom arbetarrörelsen, men av detta finns inte mycket kvar.

Det fanns dom som trodde att jag var på hembygdsgården för att jag hade sociala problem och inte kunde vara på en "vanlig" arbetsplats. Det är så långt ifrån sanningen man kan komma. Jag har enbart mycket goda vitsord från mina tidigare arbetsplatser och hade aldrig hamnat i konflikt med mina arbetsgivare. Och när jag jobbade på biblioteket hade jag dagligen kontakt med skolelever och vuxna låntagare. Jag blev känd för mitt trevliga bemötande och fina service. Samma gäller för mina år på hembygdsgården i mitt bemötande gentemot skolklasser, äldre och besökare. Anledningen till att jag hamnade på hembygdsgården var att jag hade varit arbetslös en tid. Hembygdsföreningen behövde någon och jag tackade ja. Att jag sedan stannade så länge berodde dels på att hembygdsföreningen ville ha mig kvar, dels på att det passade oss som familj att jag hade ett arbete i Mönsterås med tanke på vår dotters asperger där jag behövde kunna komma på plats snabbt. Svårare än så var det inte att förklara det. Men en del kan inte ta in de enkla självklara sanningarna. De kommer aldrig att tåla att den där arbetarungen kan något, är påläst och vågar framföra åsikter. Klassföraktet lever i högsta välmåga.

2 mars 2020

Jag hade inte velat vara ungkarl i dagens samhälle...

När jag var ung hade jag i princip aldrig framgång hos det motsatta könet. Orsakerna var väl i princip samma som idag. Man skulle vara på ett speciellt sätt för att nå fram. Vi tystlåtna tänkare som tryckte i hörnen hade förstås inte en chans. Ingen gav oss den heller även om vi gjorde våra tafatta försök. Brev var min specialitet och vem f-n brydde sig om töntiga brev. Ryktet att vissa tjejer faller för killar med intellekt eller bokliga intressen är i själva verket en av världshistoriens största myter.

Det fanns egentligen bara två kategorier av killar som lyckades: 1. Skötsamma med fördelaktigt utseende som kunde erbjuda "ordnade" och expensiva omständigheter. En del hade redan på högstadiet eller gymnasiet siktet inriktat på ett liv i villa med två barn och Volvo combi. 2. Farliga lite äldre killar, ofta motorburna. Av någon förunderlig anledning var det många som lockades av dessa snusdreglande, hånflinande suputer som sällan tänkte en högre tanke bortom den vrålande motorn och brännvinsflaskan. Är jag nedlåtande? Inte alls. Jag har allt för många erfarenheter av dessa individer. Sägas bör också att jag aldrig sett ner på kvinnor, men de som valde denna sortens killar låg snubblande nära. Jag förstod det inte då och lika lite idag.

När detta är sagt så vill jag säga att det verkar vara ännu värre idag. Dejtinghysterin är fruktansvärd. Och på Twitter läser jag dagligen hur framför allt tjejer hänger ut i deras ögon misslyckade killar som de har dejtat. Maken till motbjudande och omoget beteende får man leta efter. Och så detta evinnerliga sökande. Varför är det så viktigt att hitta någon? Det är så många som tydligen inte klarar av att leva ensamma.

Hade jag varit ungkarl idag hade jag förmodligen inte ens försökt. Jag skulle aldrig förnedra mig själv och ge mig ut på den marknaden. Hade inte varit intresserad av att imponera på någon och låter mig inte imponeras av yttre spackel. Självständighet och integritet är sällsynta egenskaper i vår tid.