Nu får hon fira!

Så har då vår dotter slutat grundskolan. Fantastiskt bra kämpat! Bra betyg också utan ett uns fjäsk eller inställsamhet. Även A i historia, vilket särskilt gladde fadershjärtat. Mot bakgrund av det hon har haft att kämpa med och det uteblivna stödet från skolsystemet (med några få lärare som undantag), så framstår det som en bragd att hon går ut både med toppenbetyg och karaktären okuvad. Grattis kära dotter! Nu får du vila och sen vandra nya vägar.

Avslutningen var i kyrkan och det var både psalmsång och en kortare predikan om kyrkans historiska bakgrund och om människors lika värde. Det var bra. I övrigt en avslutning med mycket rockmusik. Grabbarna gjorde det bra och man får väl förstå att den tiden är förbi då elever framträder med flöjt, klarinett och solotrumpet. 

Men stipendieutdelningen har blivit en devalverad fars. Tror man delade ut bortåt 40 stipendier och niorna har väl ungefär 100 elever totalt sett. Delar man ut så många försvinner ju det speciella. Stipendier ska enligt min mening endast ges till elever som har väldigt goda kunskaper. Gärna ämnesstipendier. Dessutom borde man ha ett särskilt stipendie för elev som har tillämpat analytiskt och kritiskt tänkande. Som det är nu blir det lite väl mycket "glad, positiv och duktig" över det hela.

Vår dotter har alltid varit nyfiken på att lära sig saker och att förstå världen. Den drivkraften har varit i allt avgörande. Sedan har en del lärare också varit bra och i någon mån kunnat kompencera där skolan brustit strukturellt.

Nu blir det semester även för oss föräldrar. Vi har nödgats ta ganska många duster med lärare och rektorer. Det har inte varit personligt, utan det är en föräldraroll man ikläder sig. Man gör helt enkelt allt för sitt barn och det enda som i någon mån biter på en skola är att man är förbannad och kan argumentera.

Så är det. Jag ska inte hänga ut er som inte kunde eller ville. Ni har betytt mer än ni kan ana. Ni gav oss chansen att bli frusterade och man lär sig enormt mycket och blir stark när man måste kämpa i motvind.

Så nu firar vi! Med gott samvete!

Eftersom det är fredag blir det två låtar, båda med skolanknytning. 1. Morrissey - Suffer the little children. 2. Pink Floyd - Another brick in the wall.

Mönsterås överlägset i derbyt

Närkamperna blev inte så heta i derbyt mellan Mönsterås och Fliseryd. Matchen innehöll inte ett enda gult kort. Mönsterås vann den snälla matchen med 6-0.

Det blåste kallt och lynnigt som en elak höstdag i november och det heta derbyt mellan Mönsterås och Fliseryd började lika segt och småsurt som vädret. Men efter en kvart vaknade hemmalaget och när man höjde tempot hade inte Fliseryd mycket att sätta emot även om gästerna aldrig vek ner sig. Mönsterås tog en klar seger med 6-0.

Matchen började annars i ett tempo som passade Fliseryd som hand i handske. Mönsterås rullade boll i ytterst maklig takt och Fliseryd kunde försöka ställa om spelet på den hypersnabba Jonathan Wik. Fliseryd fick nog matchbilden dit dom ville. Men efter att Fliseryd skapat ett ytterst farligt läge som målvakten Anton Skedebäck i Mönsterås lyckades avstyra så vaknade hemmalaget till liv och höjde tempot. 

Och genast började man skapa chanser, men Fliseryds målvakt gjorde ett par fina räddningar. Efter 27 minuter kom utdelningen. Adnan Smajic fick en fin djupledsboll och kunde från vänster komma in och skjuta förbi målvakten. Välplacerat.

Bollarna fortsatte att hagla in i Fliseryds straffområde och bland annat hade Ako Eliassi en nick i ribban. I den 36:e minuten spelade sig Mönsterås igenom och Gustav Forsberg kunde avsluta fint. 2-0, vilket också var halvtidsresultatet.

Även andra halvlek började lite svajigt för Mönsterås och Fliseryd försökte verkligen anfalla. Men Mönsterås försvaret klarade det mesta galant och vi fick se några patenterade glidbrytningar från Andreas Hauge. 99 gånger av 100 träffar han som väl är bollen.

Andreas Hauge är stabil mittback i Mönsterås och har väldigt speciella glidbrytningar. Ikväll fick han möta sin gamla hemort Fliseryd.

Men Mönsterås höjde sig igen och snart började målen komma. I minut 60 sköt Milad Eliassi in 3-0. 

Tio minuter senare var det dags för Niki Avdyli att snyggt skjuta in 4-0. Så underbart roligt att han fick näta för GIF igen efter en tids uppehåll från fotbollen. Hans mål drog ner kvällens största applåd från läktaren. Och för en stund var kvällskylan utbytt mot något som verkligen värmde hjärtat. Alla som vet lite om fotboll vet också vad han gått igenom.

Niki Avdyli gjorde 4-0 och drog ner kvällens största och varmaste applåder.

Med sex minuter kvar av matchen fick Mönsterås en straff sedan Valon Seferi gjorts ner och han tog själv straffen. Retfullt enkelt lobbsköt han in 5-0. Med ett par minuter kvar fick Amed Akyol avsluta målskyttet och fastställa slutresultatet som blev 6-0.

Mönsterås har väl gjort mer fokuserade matcher än denna (ex mot Kåremo senast), men om man bortser från halvlekarnas första minuter så var det en gedigen insats med stabilt försvarsspel och en hel del fina kombinationer. Med större effektivitet kunde det ha blivit tvåsiffrigt. Men det vore fel att klaga. 6-0 i ett derby är förstås mycket väl godkänt. I och med detta hakar Mönsterås på topplagen och är nu bara två poäng från positivt kvalspel.

Fliseryd kämpade hela matchen och lär nog plocka några poäng innan säsongen är över.

Att inte gå i takt

Att inte gå i takt är en dygd. I vissa yrken är det förstås en nödvändighet att räta in sig i ledet där det handlar om liv eller död, men i övrigt är det en dygd. Det är alldeles för många som strävar efter att passa in och vara till lags. Människor som vill ha lydnad brukar devalvera den inställningen till något slags tonårstrots. Jag kan försäkra att så inte är fallet. Det är en mycket djupt rotad och genomtänkt värdering.

Det är oerhört viktigt att bestämma sig för vem eller vilka man är lojal emot. Annars kommer man att böja sig för vinden, precis som de flesta politiska partier gör nu för tiden. Det har visat sig att det lönar sig. De partier som står kvar och inte är så ängsliga går det i regel dåligt för i opinionsundersökningar och val. 

Men vilka människor och värderingar ska man följa? Genom hela livet kommer man att möta andra som vill tala om vad du ska göra, vad du ska tycka och tänka, hur du ska se ut och lite allt möjligt annat. Allt det där måste man förhålla sig till. När ska man ta sina strider, när ska man vara mer flexibel.

Om man inte lär sig det kan man plötsligt sitta där trängd i ett hörn och i ett rum utan frisk luft. Det som en gång var du har andra format till något annat.

Min mormor och morfar arbetade som statare under många år innan morfar blev industriarbetare. Morfar beskrev alltid skiftet som ett steg in i en ny frihet. Från storbönder och godsherrar som gav order och betalade i natura, till ett avlönat jobb med fasta tider och mer medgörliga chefer. Plötsligt kunde de köpa eget litet hus och även om maten fick ransoneras så köpte de maten själva. Ingen att ta av sig mössan för i vördnad för överheten.

Många av idag skulle förmodligen uppleva morfars industrijobb som monotont slavgöra, men kom man från statargruppen så såg man det förstås annorlunda.

Min farmor Sigrid vävde mattor och försökte genom sitt hantverkskunnande forma sitt liv ensam i en liten stuga. Hon hade inga herrar över sig. Inga basar som krävde att hon skulle göra allt perfekt. Fattigt men ändå frihet och med mat på bordet varje dag.

Att göra karriär fanns inte på kartan. Det handlade om värdighet och frihet.

Hett derby stundar i Mönsterås

Så har det blivit dags för ett riktigt derby i Mönsterås. På tisdag kommer nämligen Fliseryd på besök. Senast lagen möttes i seriespel var 2017 då Mönsterås vann med 5-0 hemma och 3-0 borta. Det året vann Mönsterås serien överlägset och Fliseryd var bara en poäng från positivt kval.

I år har det gått betydligt sämre för Fliseryd som står på 0 poäng samtidigt som man har släppt in mellan 4 och 6 mål i varenda match. Man kan tycka att matchen är ganska förutsägbar då Mönsterås är inne i en mycket fin period med 7 poäng på de senaste 3 matcherna.

Men ett derby lever sitt eget liv och Fliseryd kommer garanterat att glömma alla förluster om man lyckas besegra storebror Mönsterås. Vi kan utgå ifrån att Fliseryd kommer att ge allt och lite till. Dessutom ska man komma ihåg att Fliseryd hade oavgjort mot Ariel i halvtid och ledde med 2-0 över BB 2001. Så man får inte frestas till underskattning.

När det väl är sagt så är förstås Mönsterås storfavoriter. Når man upp till normal standard så ska det kunna bli en seger, till och med en komfortabel sådan. Självförtroendet bör ha ökat efter de senaste matcherna, men det gäller att kombinera fokus med press, rörlighet och kamp precis som man gjort den senaste tiden.

Mitt tips för matcher 10 och 11 juni

10 juni
Alsterbro IF - Läckeby GoIF 1-3
Alsterbro blixtrar till ibland och överraskar i vissa matcher. Läckeby ska dock vinna de flesta dar i veckan.

11 juni
Rockneby IK - IFK Kåremo 2-1
Ännu ett hett derby mellan två lag som tippats i toppen av många. Rockneby har hittills levererat därefter medan Kåremo har svajat lite mer trots en på papperet stark trupp. Tror på knapp hemmaseger.

Mönsterås GoIF - Fliseryds IF 6-1
Om Mönsterås når upp till sin normala nivå vinner man, även med derbyfaktorn med i beräkningarna.

IF Ariel - Långemåla IF 2-0
Ariel har en mycket stabil defensiv och även om Långemåla vinner en och annan match så lär det inte bli här.

Mönsterås imponerade igen

Röddräktade Mönsterås imponerade mot Kåremo och vann med 2-1.

Mönsterås röda kämpar har vaknat på allvar. Efter en svajig start på säsongen har man nu hittat ett vinnande och stabilt spel. Den fina sviten började med oavgjort borta mot Rockneby som sedan följdes upp med 6-0 mot IK Tuna Södra. Ikväll var det seriefavoriten IFK Kåremo som stod för motståndet och Mönsterås gjorde ännu en gång en övertygande insats och vann helt rättvist med 2-1.

Det var en underbar försommarkväll som mötte på Kåremos idylliska hemmaplan Ekeberg. Och det var två offensiva lag som bjöd upp till spel. Och det var Mönsterås som direkt tog kommandot och kom fram i de bästa anfallen.

Vackra kombinationer varierades med perfektionistiska långbollar från Manfred Löfström. Efter att ha sett hans långbollar klagar man aldrig på långbollar mer. Elis Gustafsson var också helt suverän, vann varenda närkamp och styrde mitten ihop med Milad Eliassi.

Efter 15 minuter kom så det rättvisa ledningsmålet. Ett fantastiskt fint anfall av Mönsterås avslutades av Valon Seferi som vackert sköt in 1-0 vilket också blev halvtidsresultatet. Mönsterås var det klart bättre laget och ledningen kunde ha varit större. Valon var riktigt pigg hela matchen.

I andra halvlek höjde Kåremo tempot och spelet jämnade ut sig något i inledningen, men Mönsterås fortsatte att skapa de farligaste chanserna. Defensiven var fokuserad och där har Mönsterås på mycket kort tid rättat till en del allvarliga brister. Det är imponerande. 

Kåremos målvakt gjorde ett par fina räddningar som höll laget kvar i matchen. Men bara efter åtta minuter av halvleken slog Milad Eliassi en underbart skruvad frispark som Ako Eliassi nickade in. Ännu ett väldigt vackert mål.

Kåremo satsade nu allt framåt och kom fram i ett farligt anfall där bollen träffade ribban två gånger. Troligen tog bollen på en Mönsteråshand också för plötsligt fick Kåremo en straff.

Mönsterås hade ännu en gång ställt utespelaren Anton Skedebäck i målet, så många tog nog för givet att det skulle bli en reducering. Men Skedebäck som väl inte är särskilt benägen att slänga sig stod kvar och gjorde en fantastisk fotparad. Den bristande rutin han kan ha som målvakt kompenserar han med en mycket fin speluppfattning, vilket han visade flera gånger under matchen.

Kåremo tryckte på några minuter innan Mönsterås lyckades lugna ner och flytta upp spelet igen. Så länge vi orkade pressa bollhållarna hade vi full kontroll. Kåremo skapade en riktigt bra chans till men ännu en gång stod Skedebäck för en bra fotparad.

Sista kvarten blev ändå nervös. Med ett par minuter kvar av matchen sköt Mustafa Al-Dablawi en mycket snygg frispark direkt i mål. Men Mönsterås lyckades hålla undan sista minuten och kunde vinna rättvist med 2-1. Skönt med en domare som inte envisades med att lägga till 6 minuter som en del älskar att göra. Domaren gjorde ett bra jobb ikväll.

Ikväll var det upp till bevis. Kåremo är en av favoriterna till att ta hem serien. Men Mönsterås var över 90 minuter det klart bättre laget, även om Kåremo jämnade ut det något i andra halvlek. Återigen var det en stark kollektiv insats där alla gjorde just det dom skulle göra. Därför borde jag ännu en gång nämna alla. Amed och Tobbe nämner jag kanske inte så ofta. Det borde jag. Deras snabbhet på kanterna var viktigt ikväll. Skedbäcks fotparader icke att förglömma. I första halvlek var Elis Gustafsson helt outstanding.

Nu jäklar har vi börjat klättringen uppåt.

Runt fotbollsplanen breder ett idylliskt landskap ut sig.

En liten läktare får man ju säga imponerar i div 6. Lite snickeriarbete på bortre kanten så är allt perfekt. Fotot togs under pausen så det var fler besökare.

Diversefredag

Fredag igen och jag kanske drar iväg på fotboll i Kåremo där Mönsterås spelar ikväll. Inte så bra kväll för match, enligt mig, men nåja. Kanske.

Nu är det skolavslutningstider och plötsligt vill sekulära, som annars ytterst sällan orkar maka sig iväg till kyrkorna, vara med och diktera villkoren och bestämma över kyrkans inre angelägenheter. Men kyrkan är skild från såväl staten som kommunen och kyrkan ska inte låta andra bestämma hur lokalerna ska användas eller vad prästen får säga. Möjligen kan man ha en frivillig sommarlovsgudstjänst där de föräldrar och barn som vill deltar. Självklart ingår då mässan, en predikan, psalmer och välsignelsen. Ingen lär få något trauma av detta. Men något organiserat samarbete med kommunerna är otänkbart så länge kommunerna vill diktera villkoren för vad som får göras och sägas i kyrkorummet. Kyrkan ska inte gå ner på knä för kejsaren, möjligen betala sin skatt.

Ännu ett kort till vykortssamlingen kom idag. Här är det. Mönsterås stationsområde ca 1950-1960. Förlag: Mönsterås bokhandel, Nils Johnsson. 

Nu tar jag kväll. Dagens nya låt är Bon Ivers nya låt. Som alltid fantastisk! Den här gången hyfsat lättillgänglig igen. Den gamla är en låt från 1986 med John Fogerty.

Unikt kort

Vann det här gamla fotot på Tradera. Lite roligt. Dels har jag aldrig sett det förut, dels är det stereoskopiskt. Troligen 1890-tal.

Insinuanta lärare

Bland det mest förnedrande som min dotter har råkat ut för under sin skoltid är alla dessa antydningar och insinuationer om att det är tack vare att jag hjälper henne som hon har klarat skolan. Eftersom hon inte får det stöd hon behöver i skolan, så blir det förstås en del hemarbete. Den situationen har skolan själv bäddat för. Att sedan då sänka henne en gång till och antyda att hon får för mycket hjälp hemma är förnedrande för henne och för oss. För det har hänt. Det finns till och med smått paranoida lärare i Sverige som vägrar låta eleverna göra hemarbeten, hur lite stöd de än fått i skolan.

Nyligen i ett ämne så sa läraren att "det här har inga fel". Nähä, det var väl bra då, skulle nog de flesta tycka. inte alls. Genast började misstänksamheten pyra hos läraren. Plötsligt skulle min dotter översätta den aktuella texten till svenska. Till saken hör att ingen i min familj kan detta språk, inte heller någon annan människa vi känner eller vet om. Vår dotter har heller inte hittat texter på nätet. Det vore ju totalt vansinne. Sådant hittar lärare direkt. Nej, hon har kämpat. Letat i ordböcker och grammatiska verk. "Inga fel". Och hon straffades och utsattes för misstänksamhet.

I några andra ämnen har det väl också antytts att vi hjälpt henne för mycket, även om vi inte hört det från lärarhåll. Därför var det ju skönt att hon i dessa ämnen levererade B, A och A på de nationella proven där vi föräldrar inte alls kan bistå som bollplank.

Självklart har vi suttit i timmar med henne ibland och förhört henne på olika saker, gått igenom läroböckerna med henne, låtit henne bolla tankar. Det borde alla föräldrar göra. Sedan är det ändå hon som levererar i slutänden.

Men jag är jävligt stolt över min dotter som på nationella proven visade att hon kunde själv på B och A-nivåer. Men tillåt mig tvivla att ens det hjälper. Hon har asperger och man kan undra vad hon har att bevisa egentligen efter 9 år av svek vad gäller konsekvent stöd. Under alla dessa år har hon redan bevisat allt.

Därför fungerar inte svensk skola

Nedräkningen började för ungefär 9 år sedan, men nu handlar det bara om några få dagar. Är så evinnerligt trött på den ton en del lärare har i Sverige, där de klagar på oss föräldrar, precis som om vi hade ansvar för hur illa skolan sköts. Som om problemen i skolan berodde på ouppfostrade ungar och besvärliga föräldrar som lägger sig i. Med en fungerande skola behövs inga föräldrar som "lägger sig i". Så enkelt är det faktiskt.

Under de tio år vår dotter har gått i skolan har jag nog bara mött normala föräldrar, låt vara att en del varit pressade, just pga att skolan inte förmått ge det stöd som skollagen säger de har rätt till.

Så varför fungerar då inte skolan? Vad fungerar inte? Och finns det lösningar?

Varför skolan inte fungerar? Det beror i huvudsak på fem saker. 

1. Pedagogiska experiment där fokus har riktats bort från kunskapsförmedling till att söka och analysera. Det senare ska givetvis vara med, men fokus kan inte ligga där. Läraren ska i första hand förmedla kunskaper, i andra hand lära eleverna att hitta kunskaper och perspektiv. Det ena kommer alltid före det andra.

2. I de pedagogiska experimenten har det fästs allt för stort fokus på elevernas sociala kompetens och förmåga att tjattra i klassrummen. Skolan har blivit pladdermakarnas paradis. Det har blivit en skola för de extroverta på de introvertas bekostnad. Sociala förmågor har premierats medan eftertänksamhet och insikter har tonats ner.

3. Lärarens naturliga auktoritet i klassrummet har i mycket försvunnit, vilket drabbat de elever som behöver ordning, lugn och struktur.

4. I takt med ökad oordning så har lärare inte alltid tid och möjligheter att ge barn med särskilda behov de anpassningar och speciallösningar som ofta kan behövas.

5. Kommunaliseringen av skolan har gjort att kommunerna granskar sig själva. Skolinspektionen ger ju ofta kommunerna i uppdrag att utreda sig själva och anmäler klagande föräldrar till socialen. Ett förstatligande av skolan skulle ge en större likhet över landet och en tydligare myndighetsutövning.

Så. Rätta till det här så blir det mycket bättre igen.

Men är jag nu inte väldigt orättvis mot alla lärare som kämpar varje dag, kvällar och till och med helger? Nej, min analys går inte ner på individnivå. Många lärare gör förstås ett bra jobb utifrån de förutsättningar de har att utgå ifrån. Vi har mött en hel del friska fläktar under åren, särskilt de som tillämpar en något äldre pedagogik och som har gjort en del anpassningar för att minska stressnivåerna.

Mönsterås har vaknat - 6-0 mot IK Tuna Södra

Efter den fina matchen senast mot Rockneby var det med viss förväntan jag begav mig ner till IP för att se Mönsterås ta sig an IK Tuna Södra - ett lag som har varvat segrar med klara förluster. Men någon riktig spänning blev det inte. Mönsterås dominerade matchen från första minut och slutresultatet 6-0 kunde ha blivit det dubbla om skärpan varit större.

Mönsterås satte full fart direkt och redan i första anfallet höll det på att bli mål, men Valon Seferis skott gick över. Och för att göra en lång historia kort så var det så det fortsatte. Mönsterås radade upp den ena klara målchansen efter den andra, men oskärpa i avslutningarna eller IK Tuna Södras målvakt höll matchen vid liv längre än nödvändigt. 

Bortalaget skapade bara en riktig chans första halvtimmen då en av deras djupledsbollar nådde fram till en spelare som kom fri med Anton Skedebäck i Mönsteråsmålet. Skedebäck räddade fint och i sekvensen efter sköt en spelare bollen i ribban.

Efter en halvtimma kom så äntligen första målet. Det var Milad Eliassi som höll sig påpassligt framme efter fint förarbete av den svårfångade Amed Akyol. 1-0 till Mönsterås.

Mönsterås dominerade även sista kvarten, även om IK Tuna Södra stack upp en gång då Anton i hemmamålet fick tippa en boll till hörna som annars hade letat sig in i krysset. Det var bortalagets andra och sista kvalificerade målchans i matchen.

Första halvlek var en orgie i missade målchanser för hemmalaget. Ett par gånger berodde det på att vinden tog bollen, men ofta på att man envisades med att skjuta högt istället för utmed marken. Någon gång var stolpen i vägen.

Andra halvlek fortsatte ungefär som den första även om hemmalagets första fem minuter var något sämre. Men det dröjde inte länge förrän veteranen Daniel Skaret sprang sig fri. Jag har ju sett honom göra det där rycket några gånger under årens lopp och då vet man att det blir mål. Skaret ensam med en målvakt är säkrare än en straffspark utan målvakt. 2-0 till Mönsterås.

IK Tuna Södra kämpade tappert för att skärpa sin offensiv, men Mönsterås gjorde nu lite som man ville. Det dröjde inte länge förrän Elis Gustafsson fick iväg ett skott som målvakten tippade in i mål. Inte långt därefter satte Daniel Skaret 4-0 efter fint förarbete av den elegante Niki Avdyli och den snabbfotade Tobias Jonsson.

Dominansen fortsatte med stolpe ut, ribbskott och andra farligheter. Ako Eliassi nickade sedan in 5-0 på en hörna och Daniel Skaret fick avluta målkavalkaden med 6-0, vilket också var hans tredje mål för dagen. Det såg ut precis som i gamla fornstora dar. 

Mönsterås övertygade med riktigt fint spel idag. Stundtals såg det ut som när gamla Sovjet spelade hockey med klapp-klapp-spel. Anfallsspelet var kreativt och varierat, om än med viss oskärpa i första halvlek. På mittfältet gjorde Milad Eliassi och hans kompanjoner lite som de ville. Och defensiven var åter igen mycket stabil och Hauge ännu en gång nästintill felfri som mittbacksgeneral. I målet gjorde Anton Skedebäck ett par viktiga ingripanden i första halvlek, vilket får sägas ha varit skickligt, om man betänker att han vad jag har förstått egentligen är utespelare. 

Kul att två trotjänare fick näta idag - Daniel Skaret som har verkligen har hittat målformen och Ako Eliassi som gjorde mål på en patenterad "Ako-nick". Men det var ännu en helgjuten kollektiv laginsats. Mönsterås har en del riktiga slitvargar som man inte heller ska glömma bort. Jag tänker bland annat på Emil Håkansson, Robin Lund, Gustaf Forsberg och Manfred Löfström. Pigga inhopp även av Mohammad Reza ohch Adnan Smajic. Tror faktiskt jag har fått med alla i referatet nu. Det är välförtjänt. Tränarna Ardi och Martin icke att förglömma.

Hur som helst. Giffarna har vaknat och nu går inget lag säkert.