Behåll både Mölstad- och Ljungnässkolan

Mönsterås kommuns politiker och tjänstemän svettas och sliter sina hår för att hitta en bra plats för den nya skola man vill bygga för elever upp till årskurs 6. Men det finns ju en lösning som man redan verkar ha kastat på soptippen - nämligen att behålla både Mölstad och Ljungnäs.

Mölstadskolan stod färdig 1960 eller 1961, Ljungnässkolan i början av 1970-talet. Nog ska byggnader ha en längre livstid än 50-60 år. Går det inte att renovera Ljungnäs så bygg en ny där då, men behåll Mölstad. En skola i vardera änden av köpingen är perfekt och ger bra service för invånarna. Det har fungerat bra i alla år och lär göra det i fortsättningen också. Varför skulle pengarna plötsligt vara ett problem när det inte varit det på över 50 år. Mönsterås har haft ungefär samma befolkningsmängd sedan slutet av 1960-talet, plus minus några få hundra personer.

Det har blivit en konstig sjuka det här med att riva och bygga nytt så fort något behöver renoveras. Att man en gång lade ner landsbygdsskolorna hade en viss logik eftersom människor flyttade från landsbygden, men nog klarar Mönsterås att ha två skolor upp till årskurs 6.

Jo, jag vet att kommunens ekonomi inte är så bra just nu, men risken är att man fattar en del kortsiktiga beslut som straffar sig över tid. Ekonomin har varit dålig några gånger sedan 1960, utan att man fattat beslut i hast av det här slaget. Lite is i magen skulle inte skada ibland.

Snälla, glöm Muddern som alternativ. Redan i min deckare Muddern får man för sig att man ska bygga där. För att få igenom det hela fuskar man och döljer provtagningarna som visar på stora mängder gifter i marken. Muddern bör förbli ett promenadstråk där man inte äter vildfrukten. Vill kommunen gå i konkurs...så visst....sanera området. Då har vi en ny skola omkring 2050.

Propagandafotboll när Mönsterås besegrade Mörbylånga med 6-0

 

Här gör Nasir 5-0. (Klicka 2 gånger om det behövs)

Det gäller att inte komma för sent när Mönsterås spelar fotboll. När jag kom 5 minuter för sent till Degerhamn förra veckan hade GIF redan gjort 2 mål och när jag igår klev in på IP 3 minuter försenad hade Ala Ayoub hunnit göra första målet. Det går undan när GIF spelar fotboll och gårdagens seger över Mörbylånga med 6-0 var rena fotbollspropagandan.

Första målet kom alltså redan innan jag hunnit in på idrottsplatsen. Men när jag satte mig var det Mörbylånga som hade kommandot och skapade några farliga chanser. Mönsterås lyckades dock stå emot anstormningen och tog sedan över mer och mer. Efter en boll i ribban och en extrem räddning av bortamålvakten lyckades till slut Ako nicka in 2-0 på hörna i minut 26. GIF spelade nu rena drömfotbollen med snabba kombinationer, finlir, klackar, djupledslöpningar, snabba kantrusningar, inlägg och rejält försvarsspel. Innan halvleken var över hade Tarek gjort ett mycket vackert mål efter en genial passning från någon som jag tyvärr inte hann se vem det var.

3-0 i halvtid var i underkant. Då skall ändå sägas att Mörbylånga inte var dåliga. De hade vad jag har hört en del skador i laget, men spelade stundtals bra.

I andra halvlek bytte Mönsterås ganska många spelare, och det är klokt att ge flera speltid (det stärker lagandan och gör att man utvecklas) även om det kanske påverkade samspelet något de första minuterna. Men GIF fortsatte med sin lekfulla offensiva fotboll och gjorde ytterligare 3 mål genom Adnan, Nasir och Niki. Noteras kan alltså att GIF:s 6 mål gjordes av 6 målskyttar. Den bredden är också en styrka och säger en del om de offensiva kvaliteterna.

Risken är förstås att ett lag med denna superoffensiv blir för framtungt, men jag tycker att hemjobbet har blivit mycket bättre under säsongens gång, liksom stabiliteten i försvarsspelet. De gånger Mörbylånga höll på att ta sig igenom så var backarna vaksamma och utan pardon. Hauge, som tillkom under säsongen, ger ytterligare en dimension av stabilitet, dels genom sin längd och dels genom sina väldigt speciella brytningar, som alltså inte är kapningar. Nej, han träffar nästan alltid bollen först. Risken är att domaren inte uppfattar det, men denna gjorde korrekta bedömningar. En av brytningarna var bland det svettigaste jag sett och förhindrade förmodligen ett baklängesmål.

Jag har svårt för att lyfta fram enskilda spelare när man genomför en så här pass fenomenal match som lag. I all ödmjukhet – GIF är för bra för division 6. Problemet är att ett par lag till är det, så det blir en spännande höst. Men ikväll har jag faktiskt ingenting att gnälla på. Har det hänt någonsin tidigare? Inte så att spelare sitter hemma och gråter när de läst mina referat, men lite gnäll brukar höra till.

Gif toppade serien några timmar, men Kalmarpolisen fick 3 gratispoäng av Rockneby och har därutöver en match mindre spelad som avgörs ikväll. Mönsterås är i alla fall på kvalplats. Inte illa det heller. Laget har verkligen imponerat från och med andra halvlek mot Blomstermåla. Vi har gjort klart flest mål i serien. De senaste 4 matcherna har GIF målskillnaden 31-4. Och de senaste 5 halvlekarna har inget mål släppts in.

Något som framstår som både smått underhållande och samtidigt surrealistiskt är när en del spelare i GIF klagar på varandra för minsta lilla passning som inte blev enligt önskemål...trots att man redan leder med flera mål. På ett sätt kan jag gilla den taggade ambitionsnivån, så länge ingen tar illa upp på riktigt.

Men som jag skrivit tidigare. Den fotboll GIF spelar är kolossalt underhållande. Roligare än EM. Missa inte kommande hemmamatcher!

"En fotbollslektion i hur man spelar offensiv fotboll": GIF vann med 8-0 på Öland

Ala gör 8-0.

De vindpinade öländska vidderna och en fanatisk hemmapublik föreställde jag mig skulle bli en svår utmaning för Mönsterås. Men när jag, fem minuter försenad, betalade min inträdesavgift hade GIF redan gjort 2 mål på Degerhamn. När domaren blåste av matchen hade det runnit iväg till 8-0. Orden i rubriken kommer från Degerhamns tränare i Ölands-Bladet, och de sammanfattar matchen perfekt.

Eftersom jag inte hade bilen igår så hade jag inga planer på att åka till Öland. Men så kom frun hem lite tidigare än beräknat så jag gav mig iväg. En mindre felkörning vid en fornborg gjorde att jag kom 5 minuter för sent. "Har det hunnit hända nå´t", frågade jag damen i luckan. Ja, vi ligger redan under med 2-0" sa hon och skakade bistert på huvudet". För mig betydde det att jag råkade missa de två första målen som gjordes av Tarek Alhusein.

Sanningen är att det inte blev den tuffa match jag hade befarat. Mönsterås gjorde det mesta rätt ikväll. Hårt arbete med bra press på motståndarna och en sprudlande offensiv med effektivitet. Degerhamn försökte, men i takt med att målen droppade in sjönk förstås spelglädjen. 3-0 kom i minut 23 av Osama Mohammad. Kort därefter gjorde Niki både fjärde och femte målet.

Mönsterås rivstartade även andra halvlek och nästan direkt gjorde Tarek sitt tredje mål för kvällen, vilket betydde 6-0. GIF fortsatte trumma på och i den 63:e minuter sköt William Ekwall snyggt in 7-0. Målskyttet avslutades av Ala Ayoub som efter en hörna fick bollen i straffområdet, vände runt snyggt och sköt in 8-0.

Degerhamn hade ett par farliga chanser på hörnor, bl.a en boll i stolpen. GIF får väl köra ett specialpass på att försvara sig på hörnor, för man börjar bli lite nervös just vid det momentet.

Ikväll var det ett harmoniskt Mönsterås. Stabilt försvarsspel och en offensiv som verkligen gör vad den ska. I målet stod ännu en gång den unge Texas Melin som framstår som mycket stabil och höll nollan. Mönsterås har nu 25-4 i målskillnad på de tre senaste matcherna och har inte släppt in ett mål på tre halvlekar. På 7 matcher har GIF gjort 39 mål (5,6 mål per match i genomsnitt), vilket är 14 mål fler än näst bästa lag. Mönsterås är definitivt med i toppstriden igen.

Oavsett hur det ser ut när seriespelet är över i höst så kan konstateras att Mönsterås bjuder på en fantastiskt underhållande fotboll med många karaktärer i laget. Det gör att man gärna kör några mil extra för att se laget. 

Tränarna Jan Karlsson, Jimmy Rasi och Elias Körge verkar ha lyckats bra med det inte helt lätta jobbet att få ihop ett fungerande lag av alla dessa talanger. Dessutom begriper de sig på fotboll. Det här ser bra ut.

Mönsterås - kommunens derbykungar (igen)

Närmare 300 hade samlats runt fotbollsplanen för att se klassikerderbyt mellan Mönsterås och Blomstermåla. Matchen var spännande i en halvlek innan hemmalaget insåg att det var dags att bevisa att man är kommunens derbykungar.

Mönsterås började piggt och det dröjde bara 2 minuter innan lagets veteran Adnan Smajic kunde göra 1-0. Hemmalaget fortsatte att skapa chanser, men ju längre halvleken gick, desto mer ofokuserat och slarvigt blev spelet. Tre chanser där det bara var att peta in bollen i öppet mål försummades och efter ett par horribla uppspel och tafatta insatser på hörnor så hade Blomstermåla vänt och ledde plötsligt med 2-1.

Frustrerad och dyster till sinnet kunde jag konstatera att ”hårt arbete slår talang när talang inte jobbar hårt.” Det är kanske ett orättvist omdöme för Blomstermåla saknar ju inte talang och Mönsterås jobbade väl på så gott man kunde. Men det extremt ofokuserade spelet tyder på att man inte jobbade tillräckligt hårt mentalt i alla fall. Samtidigt får man ju erkänna att Blomstermåla skickligt utnyttjade slarvet. Jag trodde dessutom att Blomstermåla ledde med 3-1. Tydligen hade jag missat att ett mål blev underkänt, hur man nu kan missa något sådant. Men jag var tydligen också ofokuserad.

I halvtid skrev jag ”Utgår ifrån att Mönsterås inte kan göra en lika slarvig halvlek till. Det går liksom inte. Finns alla chanser att vända på detta.” Sedan gick jag och ställde mig nära motståndarmålet för att kunna se målen bättre.

Och en scenförändring blev det i andra halvlek. Plötsligt fick vi se ett hungrigt, ivrigt, hårt kämpande, snabbt och fokuserat Mönsterås. Då kom också målen. I den 53:e minuten kvitterade Milad Eliassi med ett välplacerat skott. Mönsterås kom sedan i våg efter våg. 4 minuter senare gjorde Osama Sheikh Mohammad 3-2 och 3 minuter efter det satte han även 4-2. I matchminut 70 gjorde Adnan sitt andra mål. 6-2 gjordes av Tarek Abu Alhusein. Målskyttet avslutades av Adnan som därmed stod för ett hattrick. Det var bud på fler mål, Niki hade ett par frilägen, men bortalagets målvakt höll siffrorna nere.

Även mittfält- och försvarsspelet blev mer fokuserat i andra halvlek och spelare som Ako och Hauge bidrog till stabiliteten.

Segern med 7-2 bör vara den näst största mot Blomstermåla endast överträffad av segern med 7-1 år 1977.

För att vara ett derby var det en snäll match och hellre det än att man sparkar benen av varandra. Känslor fanns det dock gott om som sig bör. Hälsosam passion utan skandalscener. Skicka hit Stockholmslagen på studiebesök.

Mönsterås hakar med segern på topplagen och har i mångt och mycket ödet i sina egna fötter och huvuden.

Tillbaka på hembygdsgården

Det blir ett och annat föredrag ibland. Häromdagen höll jag ett för ett privat sällskap som hyrt hembygdsgården. Mycket trevliga människor som även delade med sig av sina kunskaper. Då blir det som bäst. Det var första gången jag var på gården på 3-4 år. Jobbade ju där i tio år, så det var ett kärt återseende.

Ibland får jag frågor om den nya årsboken. Borde inte den ha kommit ut nu? Jo. Men jag hann inte få den färdig före jul och nu vill jag inte konkurrera med hembygdsföreningens årsbok Stranda. Det är onödigt. Men årsboken är färdig och är full med historiska artiklar från hela bygden, även Ålem och Fliseryd, och från olika tider. Efter sommaren tror jag blir det blir lagom.

Mönsterås gjorde tio mål på Dampevallen

 

Efter ett par snöpliga uddamålsförluster visade Mönsterås klass genom att besegra Rockneby med 10-2 på Dampevallen.

Jobbiga förluster kan antingen få ett lag att gå ner sig mentalt eller så kan man gå stärkta ur det hela. Det handlar om att ta förluster på rätt sätt. Jag blev onekligen lite orolig när jag såg inledningen på matchen. Mönsterås kom inte alls upp till den nivå som man bör med de här spelarna på planen. Rockneby däremot tog sig igenom Mönsterås backlinje gång på gång. Om backarna står bredvid varandra på linje och mittfältet inte har sprungit ner för att hjälpa till i defensiven så kan det sluta illa. Och det blev Rockneby som tog ledningen i den 25:e minuten. Inte helt orättvist.

Baklängesmålet blev en väckarklocka för Mönsterås som plötsligt blev som ett nytt lag med bättre tempo och fokus. Bara 4 minuter senare kom kvitteringsmålet och minuten efter ledningsmålet. Därefter var det inget snack. Mönsterås dominerade matchen påtagligt, även om Rockneby stack upp ibland och tvingade den unge målvakten Texas Melin till några svettiga räddningar. Jag misstänker att det var hans första A-lagsmatch och den genomförde han utmärkt.

Målen fortsatte komma och när bataljen var över hade det hunnit bli 10-2.

Tyvärr fick matchen ett bedrövligt efterspel i form av ett slagsmål där det vevades på ordentligt. Helt onödigt. Det spelar ingen roll om man har förlorat, vunnit eller blivit provocerad. Man slåss helt enkelt inte. Aldrig någonsin på en fotbollsplan. Inte utanför heller för den delen. Hoppas på några matchers avstängning för den som startade eländet och 1 match för den som försvarade sig. Fotbollen ska inte ta efter ishockeyn.

Mönsterås hade några nygamla spelare i laget, exempelvis den långe och brytningssäkra backen Andreas Hauge Sjöstrand, foteleganten Manfred Löfström, kantsprintern Tobias Jonsson och kanske någon till som jag glömt bort nu.

Till slut blev det en bra laginsats där alla kan lyftas fram.

Mönsterås mål gjordes av:

Niki Avdyli (3), Manfred Löfström (2), Tarek Abu Alhusein, Osama Sheikh Mohammad, Emanuel Svendsby, Dion Futko, Adnan Smajic. Niki toppar nu skytteligan med 9 mål på 5 matcher.

Nämnas bör Rocknebys hejarklack (Rockneby Ultras) som matchen igenom framförde sina "sånger" och ramsor via en ljudförstärkande tratt och trumspel med alternativ taktintelligens.  Psykning på elitnivå. Men kul.

Nästa gång är det hett derby mot Blomstermåla.

Niki Avdyli gjorde 3 mål.

Kalmarpolisen rånade Mönsterås på poängen

Mönsterås har fått en hejarklack som alltid är på gott humör och hörs.

Mönsterås stod för säsongens bästa insats när man tog emot Kalmarpolisen hemma på IP. Men den trevliga och positiva fotbollen räckte inte till seger. Istället kunde Kalmarpolisen avgöra i sista minuten. Ett rån som genererar en natt i Mönsteråsarresten.

Mönsterås inledde klart bäst i ett rasande tempo och skapade en hel del nästan-lägen som med mariginalerna på rätt sida kunde ha gett utdelning. Kalmarpolisen lyckades i princip bara få till en ribbträff efter en hörna.

Matchen jämnade ut sig en aning, men hemmalaget hade en del perioder där man tryckte på rejält för ett ledningsmål. Och efter 37 minuter fångade Albin Kindberg upp en retur som kunde placeras i mål. 1-0 till Mönsterås var där och då mycket välförtjänt.

Men Kalmarpolisen har en bra balans i sitt lag, är tunga och har mycket erfarenhet. Lite schabbel bakåt och så var det plötsligt 1-1 bara några minuter senare. Snopet förstås efter en i övrigt så fin halvlek.

Andra halvlek blev lite jämnare, även om Mönsterås skapade de klart bästa chanserna och borde ha satt minst ett par bollar till. Men så i sista minuten blir det ånyo lite schabbel i straffområdeet och Kalmarpolisen kan peta in 2-1, vilket också blev slutresultatet.

Vad ska man säga? Kalmarpolisen är serieledare av en anledning, och det beror inte på att man spelar någon sprudlande fotboll. Men det är ett sjukt balanserat lag med erfarenhet och tyngd. Mönsterås spelar riktigt trevlig fotboll och förtjänar att få med sig mer, men ibland schabblar man lite och det straffar sig mot lag som Kalmarpolisen.

Likväl var Kalmarpolisens seger ett rån. Vad sägs om en natt i Mönsteråsarresten innan hemtransport.

Närmare 220 hade sökt sig till IP ikväll.

Alltid trött men med en hård panna - så här blev det för oss föräldrar

Jag vet inte hur många föräldrar som har autism och bristande impulskontroll inom familjen som kan vittna om en i det närmaste totalt oförstående omgivning. Nästan alla. Det är alltifrån okunnig skolpersonal, inkompetent socialtjänst, bristande stöd från BUP, samt grannar som klagar och bankar i väggen.

Det enda anständiga man kan göra är att ta kampen. Det gör man inte för att bli populär. Tvärtom får man ganska snabbt ett dåligt rykte, särskilt i skolans värld. Både skola och socialtjänst präglas av tystnadskultur och är man då öppen med livssituationen så utsätts man för en enorm press att hålla tyst eftersom det anses ytterst olämpligt att tala högt om sådana saker. Särskilt jävligt var det när de försökta vända det emot en som förälder - man ifrågasattes av just det skälet att man var öppen. Det var fortfarande så att det var helt ok att prata om att ens unge satt i rullstol eller var förkyld, men väldigt mycket aja baja att ens antyda om ens barn hade någon form av neuropsykiatriskt funktionshinder.

Jobbigast var att alltid behöva kämpa med skolan. Det fanns aldrig någon genomtänkt plan från skolledningarna. Det var ren slump om någon lärare hade de kunskaper som krävdes.

Socialtjänsten var mest skrämmande i början, men man lärde sig att hantera dem. Man visste att man skulle få en anmälan eller två om året. Det enda som fungerade där var att alltid sätta hårt mot hårt. De flesta inom personalen där visste inte särskilt mycket om livet och var vana vid att föräldrar var rädda och lydiga inför deras så kallade "befogenheter". 

Grannar så. Det har skiftat. En del har förstått, andra inte. De som inte har förstått borde ha sett sig om efter annat boende. Vi har förstås också rätt att bo och finnas, även om det är livat emellanåt. Det finns en bisarr föreställning om att allt ska vara så lagom och perfekt. Glöm det! Det finns aldrig något "lagom" i en familj med neuropsykiatriska funktionshinder. Men vi har aldrig känt någon skam. Att vara människa innebär inte tystnad efter en viss tid. Särskilt inte när man inte råder över omständigheterna.

Vad händer då med en själv som människa? För det här pågår ju under ganska många år.

En undersökning (tror den är 4-5 år gammal) av psykologen Lennart Lindqvist visar att:
- 76 % av föräldrar till barn med neuropsykiatriska funktionshinder har känt att de blivit illa bemötta av BUP eller SOC.
- 27 % av föräldrarna berättade att de pga alla kränkningar de mött inom vården har haft allvarliga tankar på att ta sitt liv.
- 63 % av föräldrarna har under den senaste treårsperioden behandlats för depression.
- 48 % hade fått diagnosen utmattningssyndrom.

För egen del gäller följande:

• Utmattningsdepression och ständig trötthet.
• Man orkar inte eller får inte utrymme att sköta sin kropp som sig bör. Det gäller både motion, kost och hygien.
• Tröstäter, vilket inte är bra om man har diabetes.
• Dricker vin som självmedicinering. Visserligen bara några glas på fredagen, men ändå.
• Orkar inte sköta trädgården.
• Orkar inte städa så ofta.
• Orkar inte ta itu med ”allt annat” som väntar på att bli gjort, rensa vinden, garaget m.m.
• Man orkar inte vara social. Tror inte vi har bjudit hit några på över 10 år, bortsett från min mor, bror och Eevas syster med familj. Krafterna finns inte och lägenheten är inte i ett skick som man vill visa upp. Vi hälsar inte heller på några.
• Man försummar sina vänner. Man orkar inte höra av sig eller vill inte eftersom man inte vill vara till belastning.

Nu har vi som väl är haft strategier som gjort att man ändå håller sig över ytan. För mig handlar det om att gå upp i någon hobby när utrymme finns: historia, släktforskning, böcker, vykort, hålla föredrag, musik. Föredrag orkar jag i regel med eftersom de inte ställer samma krav på social interaktion. Ett föredrag är mer en slags show där man själv har kontrollen.

Så....alltid trött men med en hård panna.

5-0 är årets melodi - Mönsterås vann komfortabelt mot Högsrum

 

Mönsterås har fått en bra start i seriespelet och 5-0 tycks vara årets melodi. Resultatet i premiären mot Läckeby upprepades nämligen mot Högsrum på Rällavallen.

Matchbilden blev ungefär densamma som i premiären. Mönsterås hade ett stort bollinnehav och gick på offensiven mest hela tiden. Efter en dryg kvart gav det utdelning. Niki Avdyli trixade sig förbi några gubbar och kunde placera in 1-0. Innan halvleken var slut hade den duktige Emanuel Svendsby utökat ledningen till 2-0. Flera gånger var det bud på fler mål. GIF hade bland annat en boll som dansade på mållinjen och en i ribban. Sedan kan man givetvis inte förvänta sig att Mönsterås i varje anfall ska spela sig igenom ett försvar av gigantiska Ölandsbönder ala Bulten i Bo (från Emil i Lönneberga) som gladeligen ställer upp sig framför sin målvakt beredda att ge sina liv för honom.

Högsrum lyckades inte skapa mer än ett par hörnor och någon frispark, men inläggen plockades ner säkert av Mönsterås målvakt eller rensades effektivt bort av ett stabilt Mönsteråsförsvar. På ett sätt var det väl bra att målvakten fick ta ner ett par bollar, för mot Läckeby hade han ingenting att göra.

I andra halvlek fortsatte GIF att styra spelet, men Högsrum kämpade tappert och det såg ut att stanna vid två mål. Mönsterås drog väl ärligt talat ner en del på tempot också för att ibland blixtra till. De gånger Mönsterås höjde tempot blev det genast farligheter. Mittfältet dominerades i mångt och mycket av GIF:s Milad Eliassi som, även om inte varje passning hittar rätt, ofta vinner boll och kan avancera på fria ytor eller fördela bollen.

De sista minuterna verkade Mönsterås bestämma sig för att sätta några bollar till. Niki satte två till i nät och kunde därmed notera ett hattrick, medan Milad Eliassi fick avsluta målskyttet.

Mönsterås har nu inlett med två raka segrar och har 10-0 i målskillnad. Vän av ordning kanske då säger att Mönsterås har mött två förväntade bottenlag. Förvisso. Men det är förstås inte bara att gå in på planen och städa av en match. Allt kräver fokus, ödmjukhet och en förmåga att omsätta det övertag man har i laguppställningen. Det har Mönsterås lyckats bra med. Givetvis väntar betydligt bättre motstånd framöver som kommer att sätta laget på helt andra prov. Men då är det fint att ha stärkt sitt självförtroende och kommit i gång under de första matcherna. Mönsterås är säkert medvetna om vad som väntar när det blir dags för Kalmarpolisen, Bäckebo, Rockneby och Mörbylånga. Insatsen på Öland inger i alla fall vissa förhoppningar om att Mönsterås ska kunna vara med och utmana.

Premiärseger för Mönsterås GIF

Mönsterås GIF är tillbaka efter två års frånvaro i seriesystemet. Och man är tillbaka med den klassiska offensiva fotboll som av tradition är ett signum för laget. Premiären mot Läckeby slutade väl. Efter omkring 30 högkvalitativa målchanser kunde noteras att 5 av dessa gått i mål, medan Läckeby inte skapade en enda chans och följdriktigt fick en nolla i protokollet.

Det behövs inget långt referat för att beskriva den här matchen. Mönsterås dominerade totalt i 90 minuter och skapade den ena givna målchansen efter den andra. Ändå satt man där och var frustrerad. Bollen gick inte i mål. Sådan ineffektivitet kan man inte uppvisa mot de bättre lagen i serien, där man dessutom lär få färre chanser.

Nå, det blev ändå mål. Första gjordes av Niki Avdyli. Lite trixande och fintande och sen pang i mål. Niki visade klass nästan varenda gång han rörde bollen. Han kan med sin snabbhet och teknik trixa sig igenom ett helt försvar, därtill slå fina passningar.

Andra halvlek började som den första. En orgie i missade målchanser. Men några byten och ny energi gav fler ytor som kunde nyttjas och till slut började bollen hitta nätet. 2-0 gjordes av veteranen Adnan. 2 minuter senare nätade Osama Mohammad. 4-0 kom genom en välslagen straff av den levande legenden Ako Eliassi. Målskyttet avslutades av Nasir Ksaei.

Mönsterås spelade stundtals riktigt fin fotboll och får man bara igång effektiviteten kan det bli ännu bättre. Notera att målskyttet fördelade sig på 5 spelare, och då har man ytterligare en handfull som kommer att göra mål framöver. Snabbheten och tekniken hos ett par tre av grabbarna på kanterna är kul att se.

Premiären bjöd förstås på en del felpass i uppspelen, men det var inte värre än vanligt, och det sätter sig väl det med.

Bäst i Läckeby, som väl lär bli allt bättre under säsongen, var målvakten Elliot Malmberg som gjorde några riktigt svettiga räddningar och höll nere siffrorna.

Som helhet en lyckad premiär inför omkring 100 åskådare på ett soligt men vindpinat IP.

Domarna skötte sig utmärkt.