Skolan, de fattiga föräldrarna och konsumtionshysterin

Diverse utgifter för skolbarnen
En mamma har hört av sig till Östran/Nyheterna och klagat på alla utgifter hon har för barnen i skolan – för sådant som skolan och klassföräldrar hittar på utanför skolpliktens ramar. Det kan handla om att skicka med skridskor, åkpass vid Aboda, pengar till presenter, luciadräkter etc.

För hög- och medelinkomsttagare kan ju dylika spörsmål framstå som små och några menar kanske att alla kan lösa detta med rätt prioriteringar. Jag är inte helt säker att alla fixar det, även om några kanske skulle kunna lösa det med andra prioriteringar (ibland har man ju mött människor som säger sig ha dålig ekonomi men som ändå röker ett paket cigaretter per dag). Min familj ligger väl någonstans i gränslandet mellan låg- och medelinkomsttagare och reder oss, men det är klart att det kan bli problematiskt för den som bara har en liten inkomst.

December
Dels brukar det vara så att pengar skall fram just i december då de med skral ekonomi många gånger kämpar för att kunna unna sina barn något vid jul. Att just då klämma fram de där tjugolapparna till presenter och luciautstyrsel kan vara svårt. Om man har flera barn kan det snabbt skena iväg till hundralappar och då ligger kanske barnens julklappar risigt till.

Skolorna kan inte kräva

Nu är det väl för all del så att skolan inte har rätt att ta ut avgifter för något. Skolan kan inte heller kräva att barnen har skridskor eller luciadräkt, och jag tror att skolan lånar ut både skidskor och dräkter i möjligaste mån. Skridskor vet jag att barn ibland har fått låna, medan de ibland har fått hasa omkring på skorna. Men även om skolorna försöker låna ut, så kan det ju inte vara roligt för barn att bli utpekade som så fattiga att de måste låna exempelvis en luciadräkt.

Presentpengar
Pengar till lärarpresenter är ju inte skolans påfund, utan klassföräldrarnas. Kvinnan som kontaktade Östran/Nyheterna sa att det var 100 kr per barn till presenter. Så mycket har jag aldrig varit med om. Det skulle ju innebära att fröken får en present för mellan 2000 och 2500 kronor. Det normala brukar vara 20 kr per barn, vilket jag nog kan tycka är ganska rimligt. Det brukar också vara så att klassföräldrarna förväntas anordna en liten julfest och där förekommer ju ibland att man skall byta presenter för några tior. Problemet här är ju att det i regel inte är föräldrar med dålig ekonomi som utgör normen, utan enligt min erfarenhet är det dem med god ekonomi som drar upp riktlinjerna. Den med dålig ekonomi kommer sig ju sällan för att påtala detta inför hela klassen.

Födelsedagskalasen

En annan trend är att bjuda in hela klassen när det vankas födelsedag. Om alla gjorde så, så skulle det bli ganska många presenter som skall köpas under ett läsår. Den familj som inte har de presentpengarna lär ju få ordna så att deras barn inte kan gå på födelsedagskalasen. För vem vill skicka sitt barn utan present.

Leksaker i skolan
Ett annat påfund som jag inte är så förtjust i är att barnen numera får ta med sig egna leksaker till skolan. Man kan ju fråga sig varför ungarna måste ha med egna leksaker till skolan där man ska studera och där skolan redan erbjuder olika rastaktiviteter. Några timmar varje dag måste ju barnen kunna vara ifrån sina kära ägodelar. Egna leksaker i skolan göder bara jämförelsehetsen och det ytliga masskonsumtionssamhälle vi lever i. Leksakshandlarna är säkert glada för detta, men skolan bör kanske förmedla andra värderingar än prylsjuka.

"Back to basic"
Så vad ska man göra? Jag tror alla skulle vinna på att gå "back to basic" med färre trivsel- och kringaktiviteter. Låt oss istället fokusera på att skicka ungarna till skolan hela och rena, ge dem en bra självkänsla, sunda värderingar och stöd att klara skolgången.