Mönsterås hemmapremiär - en helt absurd tillställning

 

Mönsterås hemmapremiär mot Orrefors blev en helt absurd tillställning. Att hemmalaget inte vann kan i Orrefors gå till historien som påskmiraklet i Mönsterås.

Mönsterås tog genast kommandot i matchen och kontrollerade allt. Anfall efter anfall mot ett lågt stående Orrefors. Det dröjde också bara 10 minuter innan Niki placerade bollen i nät och gav GIF ledningen. Där och då trodde nog alla att det skulle bli en klang och jubelföreställning för hemmalaget.

Mönsterås fortsatte skapa chanser, men fick inte till sista passningen. Det ligger mycket nära sanningen att påstå att Orrefors var helt utspelade. Bortalaget försökte kontra ibland, men det var först efter 23 minuter som man tog sig in i Mönsterås straffområde. En spelare i bortalaget faller i en närkamp och får straff. Domaren stod bättre till än vad jag gjorde, men för mig såg straffen väldigt billig ut. I Allsvenskan hade det varit en tuff ordinär närkamp. Men Orrefors kvitterade på straffen, sitt första besök i vårt straffområde.

Bortalaget fick väl lite mer energi av målet, men matchbilden förblev i stort densamma. Mönsterås anföll och spelade fotboll. Orrefors sparkade bort och kontrade. Efter 35 minuter lyckades Orrefors göra mål på just en sådan kontring. Lämnar man en backlinje så ensam kan det bli missar i markeringen. Ännu ett bjudmål.

Första halvlek slutade 2-1 till bortalaget trots att man under stora delar blev utspelade. Men på ett sätt var GIF:s övertag ett bedrägligt sken. Orrefors taktik att backa hem och kontra var taktiskt sett fulländat. Man visste förstås att Mönsterås är ett bättre lag och fick ut maximalt av det man hade. Det får man motvilligt lyfta på hatten för.

I andra halvlek höjde Mönsterås tempot och det dröjde bara någon minut innan Mönsterås kvitterade genom Niki. Där var jag helt övertygad om att matchen skulle vända. Men tio minuter senare får en i bortalaget iväg ett riktigt löst och mesigt skott som landar direkt i målvaktens famn. Jo, jag hade också tagit det skottet, om man ens ska kalla det skott. Men på något konstigt sätt lever bollen sitt eget liv och åker ut ur famnen och dessutom in i mål. En mardröm i slowmotion. Orrefors kunde bara tacka och ta emot för tredje bjudningsmålet.

Minuten senare tog sig Mönsterås fram på kanten genom Afzal Khan som fick ersätta den skadade Tarek tidigt i matchen. Han dribblade sig snyggt förbi motståndarna, gjorde ett perfekt litet inlägg som Milad mötte med pannan. 3-3 med 30 minuter kvar.

Orrefors flyttade upp sitt spel mer i andra halvlek, men det var Mönsterås som var klart närmast ett avgörande mål. Något sådant kom inte och lagen delade på poängen. En mirakelpoäng för Orrefors, två förlorade poäng för Mönsterås.

Om vi för ett ögonblick bortser från bjudningsmålen så spelade Mönsterås betydligt bättre fotboll än i bortapremiären. Fortsätter vi så här bör det bli en hel del segrar framöver. Men då måste man rätta till slarvfelen. När, ursäkta, sämre lag som Orrefors, kan ta poäng på enkla misstag, så blir det förstås än värre mot topplagen. Men ja ja, hoppas de får ordning på det. Kanske nöter man in en stabilitet med tiden.

Man kan fundera på varför domaren bara lade till 1 minut på slutet när Orrefors spelare hade ”krampat” till sig minst 4-5 minuter dödtid när Mönsterås låg på för ett segermål.

Hur som helst. Orrefors visade att man kan ta viktiga poäng genom taktisk tråkfotboll. Och Mönsterås visade att man kan spela trevlig fotboll och ändå förlora 2 poäng. Bäst i Mönsterås var Emanuel Svendsby som går från klarhet till klarhet. Även imponerad av den för mig nya bekantskapen Afzal Khan som ersatte den skadade Tarek. Snabb och bra teknik. Hauge spelade andra halvlek och var stabil i backlinjen. Bortsett från de tre bjudningarna var det spelmässigt ett kliv framåt.