Årets bästa match när Mönsterås besegrade Alstermo

Några spelare i dagens segrande Mönsterås GIF.

När Mönsterås äntligen fick lira med alla spelare tillgängliga, så visade man att man kan utmana de bästa lagen i serien. Ikväll besegrades serietvåan Alstermo med 3-2 efter en välspelad och dramatisk match.

I säsongsdebuten spelade lagen 1-1, vilket GIF ska vara nöjda med, för Alstermo är ett riktigt bra division 5-lag. De har spetsspelare som Kujtim Shkreta och Jonas Jensen och flera andra bra spelare. Före denna match hade Alstermo inte förlorat på 6 matcher, därav 5 vunna. Ett gediget lag helt enkelt och en riktig utmaning för Mönsterås.

Matchinledningen var jämn. Mönsterås lyckades utmärkt med att ta bort den duktige Jensen i Alstermo och några riktigt farliga chanser skapade inte bortalaget. Mönsterås höll ihop spelet bra och utmanade motståndarförsvaret flera gånger. Först kom Niki i ett friläge från dålig vinkel, men målvakten räddade. Fast i den 26:e minuten höll sig Emanuel Svendsby framme i straffområdet efter ett fint inspel och satte 1-0. En äkta måltjuv.

Hemmalaget gjorde några minuter senare ett mål till, men linjedomaren vinkade för offside, dock väldigt sent några sekunder efter att bollen gått i mål. Men jag tror det var offside på han som slog inlägget.

Med ett par minuter kvar av halvleken fick Mönsterås en frispark ungefär 35 meter från Alstermos mål. Det var upplagt för ett inlägg i straffområdet. Niki klev fram och slog till bollen som fick en mycket vacker bana och gick rätt in i krysset. Det borde inte gå att göra mål på det sättet, men Niki är en trollkonstnär.

Första halvlek är den bästa halvlek jag sett Mönsterås göra i år både försvarsmässigt och offensivt.

Andra halvlek började olyckligt. Efter bara 4 minuter reducerade Lucas Nyrén på en mycket välplacerad frispark precis invid stolpen. Det är absolut ingen skam att släppa in det målet, men reduceringen kom lite för tidigt.

Alstermo fick energi, höjde tempot och spelade allt bättre. Mönsterås fick det allt mer jobbigt och kvitteringen hängde i luften. Bortalaget fick bland annat en mycket bra chans i straffområdet som vår duktige målvakt Khamis räddade briljant. Kort därefter hade Alstermo en boll i stolpen.

Men kvitteringen skulle komma. Alstermo fick en frispark och GIF lyckades inte få bort bollen från straffområdet, utan Kujtim Shkreta höll sig framme och 2-2 var ett faktum i den 74:e minuten.

Mönsterås stack upp ibland och ställde till oreda i Alstermos försvar. Och tre minuter efter kvitteringen fick Niki lite utrymme, vände om och satte 3-2 rakt upp i krysset igen.

Hemmalaget lyckades sedan genom en heroisk kämpainsats freda sitt mål och vinna matchen.

Mönsterås seger väger tungt. Alstermo är det bästa motståndarlag jag har sett i år (har inte sett Torsås, och den matchen är tabu att yttra sig om). Men idag spelade Mönsterås som ett riktigt sammansvetsat lag, samtidigt som våra spetsar levererade. Ibland verkar alla ta för givet att Niki ska briljera. Det ska man inte göra. Han har utmaningar större än de flesta, så han förtjänar mycket beröm när han spelar som idag. Jag vill också lyfta fram vår målvakt Khamis som gjorde några riktigt fina ingripanden och blir allt tryggare för varje match. Elias Pålsson gjorde en av sina bästa matcher som ytterback. Gabriel och Svendsby som alltid bollvinnare. Hauge mycket bra. Det blir överbetyg till alla idag. Och plötsligt är Mönsterås på sjätte plats bara tre poäng från positiv kvalplats.

För egen del skulle jag ha varit i Stockholm idag och sett Morrissey, men han ställde in. Lika bra det, för den här matchen var verkligen sevärd.

Segerjubel för GIF - tog stort steg bort från bottenträsket

Ett glatt gäng efter kvällens seger.

Förutsättningarna var inte de bästa för GIF inför kvällens sällsynt viktiga match mot Söderåkra. Fyra spelare var avstängda för gula kort och en var bortrest. Mycket stod på spel. Vid seger skulle Mönsterås ha 7 poäng ner till negativ kvalplats, vid förlust bara 1. Och det var Söderåkra som jagade. Upplagt för dramatik med andra ord.

Matchen började utan att något lag fick ett tydligt övertag. Det skapades några halvchanser åt båda håll, men första halvtimmen var inte särskilt välspelad. Låt vara att båda lagen ville spela offensiv och trevlig fotboll.

Tendensen var i alla fall att Mönsterås tog över allt mer av spelet ju längre halvleken gick. Och i den 32:a minuten fintade sig den lovande talangen Tarek förbi två motståndare för att sedan slå in bollen till en fristående Emanuel Svendsby som hade öppet mål. 1-0 till Mönsterås.

Sista kvarten av halvleken blev det allt mer Mönsterås. Kanske gjorde ledningsmålet att man kunde spela ut lite mer. I halvlekens sista minut så fick Adnan bollen på högerkanten och fick till ett briljant inlägg som Tarek kunde nicka i mål. Fotbollsgodis i den högre skolan.

Första halvlek var lite hafsig och nervös, men Mönsterås ledning var absolut rättvis, särskilt om man ser till sista kvarten. Backlinjen visade sig också klara provet trots nya positioner för 3 av spelarna där. Med Hauge som härförare och god hjälp från de andra backarna och mittfältarna försvarade vi oss bra.

I andra halvlek tvingades Söderåkra gå framåt för att försöka komma ifatt, vilket satte sin prägel på matchen. Bortalaget försökte trycka på och spelade upp sig, medan Mönsterås kunde satsa på kontringar och djupledsbollar. Mönsterås hade ibland fullt jobb med att få bort bollen från eget straffområde och Khamis i målet fick också göra ett par fina ingripanden.

Mönsterås borde kanske ha gjort ett par mål till på de lägen man skapade, men i det sista momentet saknades effektivitet. Iställt kunde Söderåkra reducera genom Thom Emilsson på en hörna med 4 minuter kvar och genast blev det alldeles för nervöst. Men hemmalaget var duktiga på att få tiden att gå och höll undan.

Segern var helt i sin ordning och borde i ärlighetens namn ha varit något mål större, men med lite otur kunde det också ha slutat oavgjort. Mot bakgrund av förutsättningarna gjorde Mönsterås det bra. Extra plus till alla i backlinjen som trots att den var nykomponerad försvarade med bravur. Milad var som vanligt bra, för dagen i en något mer defensiv roll. Ala och Amed var strålande. Slitvargar som Gabriel och Svendsby betydde mycket och lyfte laget när vi började förlora för många närkamper. Jag skulle kunna nämna alla, för idag var det en riktig lagseger där alla gjorde vad de skulle.

Ska jag ändå utse en matchens lirare så får det bli Tarek som stod för en assist och ett mål. Han blir bättre och bättre för varje match efter en skadeperiod. Och så Hauge förstås, alltid stabil i försvarslinjen.

I och med denna seger är GIF på stabil mittenplacering och utökade avståndet till bottenlagen.

Mönsterås tog en rättvis seger över Kalmar AIK

 

Hampus Rampeltin gjorde idag sitt första mål för GIF i seriespel.

Mönsterås visade idag att förlusten senast var en bisarr avvikelse från det normala. Dagens seger med 2-1 över serietvåan Kalmar AIK kunde ha blivit betydligt större.

Det var inte utan viss oro som jag begav mig ner till IP. En del spelare var bortresta och framför allt – hur skulle laget hantera storförlusten mot Torsås-Norra Tång mentalt?

Hemmalaget började hur som helst bra och skapade en hel del offensivt. Mönsterås hade ett knappt men tydligt övertag. Som närmast kom man med ett skott i ramverket. Till slut hade GIF jobbat ihop till ledningsmålet. Milad Eliassi skarvade läckert fram bollen till den unge talangen Hampus Rampeltin som sprang sig fri och säkert placerade in 1-0 efter 35 minuter. Ett mönster(ås)anfall

Gamla klassiska Kalmar AIK var inte helt ofarliga men skapade inte de där riktigt heta chanserna, förutom ett skott i ribban och ytterligare en möjlighet där Mönsterås målvakt tvingades till en svettig parad i den högre skolan. Förutom de sista 5 minuterna då man backade hem för mycket gjorde Mönsterås en mycket bra halvlek.

KAIK började andra halvlek betydligt bättre med ett högre tempo och mer energi. Mönsterås lyckades dock freda sig bra och kom i en hel del motanfall. Och i den 58:e minuten höll sig Milad Eliassi framme och satte säkert 2-0 till Mönsterås. Ett psykologiskt mycket viktigt mål.

KAIK tappade väl lite av sitt humör och matchen blev mer grinig ett tag, även om det var en ganska snäll match. I den 70:e minuten åkte Abdo på en utvisning i KAIK, och även jag får tillstå att det var en billig utvisning. Domaren kände det nog på sig, för bara 2 minuter senare åkte Mönsterås på en kompensationsutvisning när Gabbe hade sagt något olämpligt. Onödigt, men jag tror inte han hade åkt ut under normala omständigheter.

Mönsterås skapade en hel del farligheter. Niki hade bland annat två frilägen. Så egentligen borde det ha varit 4-0 när Kalmar AIK reducerade efter 82 minuter. Vincent Åhman lyckades på något sätt få utrymme för ett skott trots att 5 mönsteråsare hade chans att stoppa honom. Det var väl dagens enda plump i protokollet.

Mönsterås lyckades hålla undan de sista minuterna och tog 3 mycket viktiga poäng för att hålla sig borta från bottenstriden. 

Hemmalaget gjorde en mycket gedigen match. Visst kom KAIK fram ett par gånger, men sådant händer i varje match. Mönsterås var helt enkelt det bättre laget idag och segern mycket rättvis.

Extra plus till Hampus Rampeltin som gjorde sitt första mål för A-laget i seriespel. Plus även till Khamis i målet som gjorde ett par fenomenala paradräddningar. Bara för två veckor sedan drabbades han av en otäck hjärnskakning. Beröm även till Dion Futko som är en snabb och mycket duktig spelare. Kul att se att Tarek var tillbaka. Vill gärna se Ako tillbaka igen. Nu gäller det att hålla ihop det här. Alla spelare behövs.

KAIK hade en mycket engagerad bortaklack som levde rövare. Kul, även om det blev onödigt hånfulla utfall från en i bortaklacken som nog borde ha valt Hallonsoda istället för burköl.

Ingen hund i koppel

Eftersom ingen vill anställa mig, uppenbar åldersdiskriminering, så hade det ju varit underbart att vara privatförmögen eller att ta hem storvinsten så att man kan klippa alla band med Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan, dessa övervakningsanstalter där man hela tiden har en villkorlig dom hängande över sig. De har ännu inte lyckats skicka ett enda brev utan att det avslutas med ett hot: "Om du inte....ba ba ba ba....påverka ersättningen..."

Glömmer aldrig den gång jag hade missat att skicka in min rapport i tid. Då får man en varning första gången (därefter ekonomisk bestraffning). Så...jag fick min varning. Jag överklagade och sa som det var, att en person i min närhet hade gjort ett självmordsförsök, vilket tagit all min energi. Svaret jag fick var iskallt. Jag hade kunnat skicka in det tidigare den månaden innan självmordsförsöket.

Men än har de inte lyckats dressera mig till en lydig hund. Ingen har lyckats få dit kopplet. Jag är nämligen folkilsk och hugger den som kommer för nära.

Det största miraklet är att man överhuvudtaget går upp varje dag och gör något mer än att bara andas, att man inte har blivit drogmissbrukare eller lullar runt i en dimma på psykofarmaka, att man lyckats behålla någon slags egen zon av klartänkthet, låt vara att det kräver starka känslomässiga försvarsmurar och viss avtrubbning.

Besök på Parkskolan 31 mars

Ett kort besök på Parkskolan i Mönsterås i ett kulturellt ärende i slutet av mars, blev något mindre angenämnt än jag hade kunnat föreställa mig. Förvisso har jag dåliga erfarenheter av skolan tidigare, men den lärare jag hade oturen att möta denna dag har jag aldrig tidigare ens samtalat med.

När jag kom in på skolan frågade denne lärare vem jag var och vad jag gjorde där. Det ska han förstås göra, även om han mycket väl visste vem jag var. Problemet var sättet som han ställde frågorna på. Misstänksamt och i en direkt otrevlig ton. När jag påtalade det blev han än mer spydig och otrevlig. Han vägrade också att presentera sig när jag frågade vem jag pratade med, även om jag så småningom kom på vem det var.

Att han ställer frågorna är självklart, men tonläget och den otrevliga attityden, delvis direkt hånfullt, är förstås helt oacceptabel. Jag har gått på Parkskolan i 9 år (om man räknar med slöjdlektionerna) och min dotter i 3. Det är "min" skola i den meningen med många minnen. Då kan man få bli bemött med respekt. Särskilt då jag aldrig har haft någon som helst dispyt med denna man.

Men detta är Mönsterås skolväsende i ett nötskal. Skolorna tål ingen kritik, den sociala kompetensen är noll, lärarkollegialiteten är kusligt lojal och tankeverksamheten går på sparlåga, om ens det, med några få undantag.

Nej, jag var inte populär på skolan när jag gång på gång under 3 år tvingades stå upp för ming dotters rätt till hjälp. Skolchefen på den tiden sa en gång: "Din dotter kommer en dag att tacka dig för det." 

Hattrick för Milad när Mönsterås åsamkade Persnäs säsongens första förlust

 

Två av dagens hjältar i GIF. Adnan och Milad.

"Milad gör skillnad när han är på planen", skrev jag i förra inlägget. Och det visade han med all önskvärd tydlighet idag, när han, tillbaka efter en skada, gjorde hattrick mot Persnäs. Efter stor dramatik vann Mönsterås till slut med 3-2 och åsamkade Persnäs säsongens första förlust. 

Mönsterås började drabbningen på IP ganska bra. Vi höll spelet uppe och skapade några nästanlägen. Men det var Persnäs som skapade den första målchansen. Efter en kaosboll i straffområdet var det ytterst nära att gästerna tog ledningen.

Men det blev hemmalaget som gjorde första målet efter tio minuter. På en lång lyftning in i straffområdet höll sig Milad Eliassi framme och jag tror han nickade in 1-0 via stolpen. Eller om det var Milad som lyfte bollen direkt in i mål. Jag minns inte, men mål blev det i alla fall.

Överhuvudtaget var det inte bara dribblande idag, utan även fler bollar som slogs in i straffområdet, något som jag önskade i mitt förra gnällinlägg. Idag hittade GIF en fin balans i detta.

Gästerna från Öland var dock stora karlar som man inte tog sig förbi hur som helst. Men Milad var verkligen på spelhumör idag och efter 25 minuter fintade han bort ett par spelare för att sedan skjuta in 2-0 på ett fint långskott.

Persnäs stack upp ibland men Mönsteråsförsvaret fick oftast iväg bollen. Vi fick bl.a se en klassisk Haugebrytning som stoppade ett friläge, William Ekwall var bra på huvudet och Mönsterås målvakt Khamis gjorde ett par starka räddningar när bortaspelare kom nära målet.

Istället var det Mönsterås som var nära att utöka ledningen när Milad fick iväg ett rungande skott i ribban. 

Man ska komma ihåg att Persnäs är ett topplag, men under första halvlek var det många felpass och ofokuserat spel, även om de höjde sig lite i slutet av halvleken då Mönsterås bevakade sin tvåmålsledning. Som helhet en mycket stabil första halvlek av Mönsterås.

Andra halvlek började mindre lyckat. Det dröjde bara en minut innan Persnäs via ett mönsteranfall reducerade till 1-2. Mönsterås stack sedan upp i ett par trängda frilägen men deras målvakt räddade. Men det dröjde inte länge förrän Khamis i hemmamålet tvingades till en briljant räddning. Kvitteringen hängde lite i luften då.

Khamis må göra ett och annat misstag ibland, men han är mycket duktig på reflexräddningar och...orädd i straffområdet. Idag gjorde han en uppoffrande utrusning och fick en hård smäll i ansiktet eller huvudet. Han blev liggande länge på planen innan han helt groggy till slut kunde ledas av planen. Uppenbart en rejäl hjärnskakning. Dock inget man kan lasta någon Persnässpelare för.

Till råga på allt hade GIF ingen reservmålvakt för dagen, så de fick sätta in Adnan mellan stolparna, och han är som bekant forward. Hur som helst gjorde han en briljant insats och behövde bara släppa in en boll, och det var inte hans fel.

En bit in i andra halvlek byttes Niki in. Han skulle egentligen inte spela idag, men resan ställdes in och på något sätt dök han upp och kunde hoppa in. 

Persnäs gick för en kvittering och Mönsterås försvarade sig desperat. Ett och annat anfall fick vi också till och när Ala fräckt höll sig framme och stal en boll i moståndarnas straffområde så tog Persnäs målvakt till lite för tuffa metoder för att stoppa honom. Domaren blåste för straff efter samtal med linjedomaren. Straffen sattes säkert av Milad som därmed kunde fira sitt tredje mål för dagen. Hattrick och 3-1.

Resten av halvleken handlade om att hålla rent framför egen målvakt. Persnäs låg på ordentligt, men Mönsterås slet som piskade kameler i Sahara. Det var Haugebrytningar, Ekwall-nickar, bollar som sköts iväg upp till månen och uppoffrande täckningar av skott som med lite otur kunde ha krossat både revben och andra kulor än fotbollen. Fotboll kan vara vackert på olika sätt, även en desperat kamp för seger.

Ett reduceringsmål fick Persnäs in med 10 minuter kvar att spela och de sista minuterna blev olidligt spännande, men GIF höll undan och tog 3 mycket viktiga poäng för att slippa bli indraget i den akuta bottenstriden.

Mönsterås saknade Svendsby, Dion, E Pålsson, Tarek och vår andra målvakt Wissam idag. Och Niki i första halvlek. Å andra sidan var Milad tillbaka och var fullständigt briljant. Även Ala, som jag efterlyste i mitt förra inlägg, var med idag, vilket gläder mig. Han blandar och ger, men är en väldigt underhållande spelare med fin teknik som jag gärna ser på planen. Ett par felbeslut i passningsspelet kanske, men kan göra det oberäkneliga, som vid situationen som gav oss straffen.

Idag gjorde hela laget en riktigt bra insats. Joakim Lönnqvist är en spelare man kanske inte nämner så ofta, men han gör ett imponerande slitjobb, så även idag. Gabriel Pålsson är också en sådan där slitvarg som är en perfekt lagspelare med både defensiva och offensiva kvaliteter. För att inte tala om Hampus Rampeltin, Liam och Afzal Khan och en del andra ungdomar som håller på att spela in sig. Vi har även fått in Alexander Laitinen i laget och jag tyckte han gjorde en mycket stabil insats idag. Han har spelat många år på den här nivån och division 6, bl.a. i Fliseryd, Berga/Bockara och Stjärnan. Kul att se honom i den rätta matchtröjan. Ja, det var mycket som gjorde mig glad idag, dock inte målvaktens skada. Och viktigare än segern är förstås att han får bli frisk igen.

Tre nya poäng efter ett par halvtaskiga matcher. Det visar på bra karaktär.

Mönsterås bjöd Kalmarpolisen på 3 poäng

Att vara generös och bjuda är någonting fint. Men tyvärr inte i fotboll. Mönsterås skulle toppa ligan om det handlade om bjudningar. Likaså om det handlade om gula kort och…trevlig fotboll. Men trevlig fotboll räcker inte till poäng när man säger ”vassego” till motståndarna ett par tre gånger varje match.

Första kvarten borta mot Kalmarpolisen var det annars Mönsterås som hade spelet. Nikki lyckades väl inte ta sig förbi biffarna i polisernas försvarslinje som han brukar, men vi kom ändå i offensiva ganska bra försök. Niki har en bra fot, Svendsby är tuff och får ofta med sig bollen på ren styrka och Amed Akyol är en teknisk spelevink. Men just nu vill det sig inte i det sista momentet. Mönsterås har tekniska spelare som vågar utmana. Det är utmärkt och lyckas det ger det ibland mål. Men vi skulle behöva variera mer genom att skicka in bollar i straffområdet, även om vi väl inte har en given målgörare just där mot stora starka poliser. Nå en boll i ribban hade vi i alla fall efter en hörna.

Istället blev det Kalmarpolisen som gjorde 1-0 efter en hörna och en miss i markeringen. Hauge gillar kritik, så han får väl orka höra att han inte gjorde sin bästa insats där, även om jag kan tycka att laget borde ha fått bort bollen ordentligt ändå.

Och där har vi matchen i ett nötskal. Kalmarpolisen är, ursäkta farbror polisen, inget märkvärdigt lag, men de kan två saker: utnyttja sin starka fysik (Mönsteråsspelarna flög som flugor även i justa närkamper) och utnyttja motståndarnas misstag. Så kan man också vinna matcher. När motståndarna gör sitt misstag så ser poliserna till att Dennis Englund får bollen och eftersom han är duktig på riktigt så blir det i regel mål då. Samma sak upprepades när vi släppte in andra målet – misstag utnyttjas, Dennis Englund gör mål. Vårt tredje baklängesmål såg jag tyvärr inte, men eftersom det står självmål kan man dra slutsatsen att även det var ett misstag.

Med allt det sagt så ska Mönsterås ha all heder av att de inte bara utnyttjar andras misstag, utan försöker spela konstruktiv fotboll. Sedan väger vi lite för lätt i kilo mot lag som Kalmarpolisen, även om vi har starka fysiska spelare i Gabbe och Svendsby som gör det bra. Sedan har vi en del unga spelare som håller på att spela in sig i A-laget. Där finns mycket talang och om ett år eller två är det guld värt för Mönsterås om de fortsätter. Spelare som Hampus Rampeltin och Khan med flera. Jag är också imponerad av vår nya målvakt Wissam Ahmad Alsheikh. Han gjorde ett par tre fantastiska räddningar i Kalmar.

Tarek är också en superbegåvad kille, men verkar dras med skador, vilket är väldigt synd. Samma sak med den mer rutinerade Milad som gör skillnad när han är på planen. Sedan undrar jag var den ytterst begåvade Ala har tagit vägen. Man ser honom inte så ofta nu för tiden. Han behövs.

Jag ska återkomma med en analys av laget och spelarna inom kort. Där finns så mycket begåvning. Det gäller bara att omvandla den begåvningen till segrar. Mot Kalmarpolisen gick det inte alls. Nya chanser kommer.

Musikfest i Blomstermåla - Du går ALDRIG ensam

Visst är det något speciellt med musik i folkparker. Där finns en historisk påminnelse om att människor en gång i tiden gjorde något tillsammans. Nu på lördag, den 17 maj, ges chansen att få uppleva detta igen i Blomstermåla Folkets park.

Inte mindre än 5 band spelar mellan klockan 17.00 och 23.00. Och det är inte vilka band som helst.

Först ut är ett av mina personliga favoritband från Småland - Loom. De har ett högst eget uttryck, men ska man jämföra med något är det en kombination av dreampop, the Cure och lite industrirock. Allt framfört med stor kompetens och känsla. Musik för själen. Ska bli roligt att höra dem live. Bara låten "Trapdoor" hade varit värt hela inträdet.

Sedan följer Factums punkorkester. Den svenska punken var en gång tämligen unik. Faktum...är att den lever än idag, vilket denna orkester är ett utmärkt exempel på. Rå melodiös punk av bästa slag med tydligt budskap och samhällskritisk humor.

Därefter kommer kalmarbandet Esplanaden som tillhör länets absoluta toppskick. Även det personliga favoriter som jag verkligen ser fram emot att få se. Mycket fin energi, bra texter och fint gitarrspel. Lyssna bara på en låt som "Det dom säger". En av de bästa låtarna på svenska under 2000-talet.

Murbräckan är väl från Göteborg om jag minns rätt. Ett underbart band som skiter i trenderna. Här möts rak rock, lite progg, Dinosaur Jr och framför allt något eget. Har inte sett dem live så ser verkligen fram emot det. Släppte en finfin platta "Gäst i mitt eget hus" förra året.

Martin Berglund och stödorkestern avslutar aftonen och här kan man förvänta sig ännu ett toppband som sjunger på svenska. Har man en gång hört dem live vill man uppleva det igen. Förra årets platta var därtill riktigt stark.

Sammantaget finns alla chanser för att det blir en underbar musikkväll. Bakom evenemanget står Fredrik Kling som brinner för musik, människor och medmänsklighet. Medarrangör är Blomstermåla IK.

Inträdet är på 250 kr.

Mönsterås tog poäng av serieledarna

Niki har precis gjort 1-0 för Mönsterås.

När slutsignalen ljöd över IP verkade varken Mönsterås eller Tvärskog nöjda med att ha delat på poängen. Det svors lite både till höger och vänster och en och annan flaska fick sig en spark. För Mönsterås handlade besvikelsen om att man ledde matchen fram till minut 81. För Tvärskog handlade det troligen om att man tappat årets första poäng, dessutom till en nykomling. Men när känslorna lagt sig får nog båda lagen inse att oavgjort var ett bra resultat.

Mönsterås tog idag emot serieledarna Tvärskog. En på förhand mycket svår match. Men första kvarten var jämn. Tvärskog hade mycket boll och var passningsskickliga, men skapade inte så värst många farligheter. Mönsterås var giftiga när de kom in på motståndarnas planhalva, så när det gällde målchanser var hemmalaget väl så bra.

En back i Tvärskog blev dessvärre skadad och fick utgå med knäskada. Det var dock inget oschysst bakom, utan en kamp om bollen med olyckligt utfall. Vi får hoppas att det inte är så allvarligt. Även Milad fick utgå tidigt. Hans lår verkade inte hålla riktigt än. Ett stort avbräck för vårt mittfält.

Tvärskog fortsatte att ha mycket boll och vann allt fler av närkamperna och andrabollarna. Mönsterås stack dock upp och plötsligt fick Emanuel ett friläge. Jag höll på att notera mål när han på något konstigt sätt trampar i en grop i gräsmattan och snavar i sista steget före skott. En sällsynt otur helt enkelt.

Mönsterås skulle ändå ta ledningen innan halvleken var slut. Niki drog sin gubbe och vek in i straffområdet där han säkert placerade in 1-0, vilket också var halvtidsresultatet.

Tvärskog rivstartade andra halvlek och förstärkte matchbilden med mycket boll och vunna andrabollar. Det skapade ett rejält tryck mot Mönsterås som ändå lyckades stå emot genom ett heroiskt förvarsarbete. Hemmalaget stack även upp ibland och hade om jag minns rätt ett slags friläge och en boll i stolpen. Så hade marginalerna varit med oss kunde det ha blivit fler mål.

Mönsterås klarade av att stå emot till minut 81. Tvärskog vann kampen om en lustigt studsande boll i straffområdet och kunde skjuta in kvitteringen. Snopet för Mönsterås, men samtidigt ganska logiskt sett till matchbilden.

De sista minuterna gick båda lagen för segern, men det blev delad poäng. Ser man matchen som helhet var det tämligen rättvist.

Det är förstås ingen slump att Tvärskog toppar serien, så det var starkt av Mönsterås att som nykomlingar snuva dem på en poäng. Det kunde ju ha blivit än mer. Mönsterås svaghet idag var att vi inte vann särskilt många närkamper, även om det blev lite bättre mot slutet. Men kämpainsatsen kan man inte klaga på.

Mönsterås försvarsspel har blivit bättre och idag visade man att man kan hota även de bästa lagen i serien. Sammanfattningsvis gjorde Mönsterås en gedigen kämpainsats där vi avstyrde nästan alla Tvärskogs attacker. Och framåt var vi som vanligt farliga när tillfällena kom.

Varför är det på detta viset?

Varför jobbar man 80 timmar i veckan utan lön fast man enligt statistiken är arbetslös? Varför är man samtidigt usel på att hålla kontakt med vänner? Varför ständigt trött?

Svaret är detsamma oavsett fråga. Nej, det är inget genetiskt, inget personlighetsdrag, ingen moralisk defekt man kan ställa mig till svars för. Det beror enbart på att grannar, skola och andra myndigheter inte har någon insikt i familjer som har barn med autism och bristande impulskontroll. Det har medfört en förrödande kamp sedan början av 2010-talet. Det är inget jag eller min fru har sökt, ingen bortförklaring, utan en giltig förklaring som jag kan visa tydliga belägg för. Men efter 15 år i en krigszon, låt vara att det blivit något bättre, är man förstås slut. Ett enkelt men korrekt svar. Skulle jag berätta alla detaljer skulle 99% inte orka lyssna.

Förmodligen skulle jag inte orka med något vanligt arbete. Men det kan jag förstås inte berätta för Arbetsförmedlingen. Då skulle de hänvisa mig till Försäkringskassan, och de skulle knappast godkänna min bristande ork som giltig sjukdom, särskilt inte då jag tydligen orkar hålla föredrag och skriva böcker. Och att förklara hur det fungerar för dem vore ett omöjligt företag. De förstår inte därför att de inte är programmerade för att förstå.

Arbetet jag gör är en slags terapi, ett sätt att slippa älta allt. Att jag inte vill sova, som jag ibland påstår, beror förstås på att jag vill slippa drömma mardrömmar om det vi har gått igenom. Vill man förstå så är det enkelt. Myndigheter har sällan den förmågan. De är miljöskadade.

Sedan finns det förstås något släktdrag hos mig som har gjort att jag ändå lever. Jag kan tydligt se hur det har sina rötter både hos mamma och pappa och i generationer före dem. Vi krusar inte, försöker aldrig vara till lags. Ja, det kanske är en romantisk illusion, ett försök att konstruera ett släktdrag som jag tycker om. Men jag tror inte det. Det framträder tydligt både i mammas och pappas livshistorier.

Nå borde man inte kunna engagera sig i föreningslivet? Nej, det fungerar sällan. Däremot stöttar jag gärna som stödmedlem. Nästan alla föreningar med en viss ålder får med tiden fraktioner och motsättningar mellan olika falanger. Det finns förstås undantag som jag också känner till. Men efter många jobbiga år tar jag inte risken att hamna i något getingbo där man, utan att veta det själv, plötsligt har knuffats över till den ena eller den andra sidan. "Bra kommunikation", löser det mesta menar en del. Tja, vem orkar? Personligen gör jag hellre "min grej" utan att kommunicera hit och dit. Jag tar hellre skiten efteråt eftersom jag då till 100% kan stå för min insats.