Mönsterås brutala trafikkultur

Alla som har bott i Mönsterås en tid torde vara väl bekanta med ortens råa och brutala trafikkultur. Kanske känner man rent av ett obehag över att behöva ge sig ut på köpingens gator och trottoarer. Det är i så fall inte svårt att ha förståelse för sådana känslor. Det handlar definitivt inte om trafikfobi, utan om välgrundad skräck.

Nu syftar jag inte i första hand på den frustration och känsla av vanmakt som uppstår när man hamnar bakom en av ortens otaliga epa-traktorer, som likt kungliga bröllopsekipage med en hastighet á 25 km i timmen orsakar kilometerlånga köer och allmänt kaos, samt får till följd att man missar första kvarten av fotbollsmatchen man så länge sett fram emot eller inte hinner in på bolaget före klockan 18.00, vrålrusar sina motorer eller upptar alla parkeringsplatser vid Statoil eller Algots. Nej, ungdomens, låt vara förargelseväckande, förströelser, kan man trots allt ha ett visst fördrag med. Det är en övergående fas.

Värre är det när vuxna tar sig fram utan några som helst begrepp om trafikregler eller omsorg om andra människors utsikter att kunna fortsätta sina liv i denna köping. Att nämna alla de korkade och enfaldiga trafikbrott man återfinner på köpingens laglösa vägar är här omöjligt då det skulle kräva tid och skrivutrymme som inte finns, men nedan följer några av de vanligast förekommande:

Bilister stannar inte vid stoppskylt. ”Här har det ju alltid vart högerregel när en annan växte upp.” Detta fenomen är särskilt vanligt där Åsevadsgatan möter Parkgatan vid Systembolaget.

Bilister struntar i högerregeln och kör efter lokal sedvänja. ”Så har det alltid varit här. Farsan….”

Använder inte blinkers i rondeller, eller använder dem felaktigt. ”Varför ska jag behöve slå på blinkers när jag ska svänge. Är det någon bakåm så sir di väl att jag svänger ändån.”

Bilister som glider upp i arslet på en och stressar fast man själv håller lagstadgad hastighet. ”Om du bromser får du skylle dig själv.”

Bilister som kaosparkerar vid Konsum/Systembolaget enbart för att de är för lata att gå från parkeringen norr om Konsum. Ofta norr eller öster om Systembolaget. ”De sto ju ingen här ändån så…”

Bilister som sitter med öppna dörrar vid parkeringsplatser. Här finns en deluxevariant  där de inte ens stänger dörren när någon vill parkera på rutan bredvid. ”Det fanns ju andre ledige platser längre bort…”

Friska bilister som nyttjar handikapparkeringar. ”Ja har för faen alltid ont i rygga, det behöver en ingen diagnos eller klistermärke på bilruta för att känne…”

Bilister på Nynäs och Oknö som har fått för sig att de deltar i den klassiska rallytävlingen ”Oknörundan”.

Bilister som inte stannar vid övergångsställen. ”Var kom han ifrån…Di bare går rätt ut nu för tia, och inga reflexer…”

Bilister som susar fram i över 50 km i timmen på Storgatan. ”Gata var ju helt dö som vanlitt.”

Cyklister som cyklar mot enkelriktat. ”De går ju snabbere hem då”.

Cyklister som cyklar på trottoarer avsedda för fotgängare. ”Vem våger cykle på vägarna med alle desse idioter ute.”

Cyklister som cyklar över övergångsställen. ”Det är för krånglitt att klive av cykeln och lede den över. Dessutom behöver bilen inte vänte så länge på att få köre.”

Fotgängare som inte ens ser sig om vid övergångsställen. ”Jag har rätten på min side…” Pang.

Bilister och motorcyklister som kör om fast man själv har slagit på vänsterblinkers i god tid...

Avslutningsvis min senaste upplevelse:

Igår kunde det ha slutat illa för en motorcykelkille i Mönsterås. Jag körde Parkgatan fram vid Mölstadskolan i nordlig riktning mot vårt radhus. Bakom mig låg två motorcyklar och småstressade. Efter skolan följer en skarp högersväng och sedan ligger vårt garage på vänster sida. Redan i kurvan slår jag på vänster blinkers då jag avser att svänga vänster och parkera framför vårt garage. Just som jag ska svänga så susar den ena motorcykeln förbi mig på vänster utsida. Tydligen hade han inte noterat eller struntat i mina vänster blinkers. Totalt vårdslöst. Som väl var så anade jag att de där motorcyklisterna inte gick att lita på i trafiken och hann notera vansinnesomkörningen, men det handlade om hundradels sekunder.

Frustrerande start på seriespelet för GIF

Efter sex spelade matcher ligger Mönsterås GIF sist i div 5 sydöstra med endast en inspelad poäng. Detta trots att spelet i en del matcher har varit så pass bra att det normalt sett borde ha gett minst en poäng, ibland tre, men istället har det blivit snopna uddamålsförluster. Mot Kalmar AIK var vi exempelvis det klart bättre laget i 75 minuter, men KAIK gjorde sina vinnande mål på den kvart man hade spelet. Detta faktum gör den skrala poängskörden till en frustration, samtidigt som det kan inge hopp.

Ett GIF utan Niki Avdyli saknar naturligtvis den spets vi blivit bortskämda med de senaste åren. Men han kan inte spela av hälsoskäl och det ska man förstås visa den största respekt för. Nu har en annan nyckelspelare - Andreas Hauge - gått till Stjärnan. Han blev tydligen bänkad i GIF men fick inte veta varför, och eftersom han gärna vill spela fotboll så blev det som det blev. Jag förstår Hauge, men inte bänkningen. Hauge är ju definitivt en av seriens tre bästa mittbackar. Att han blir bänkad låter ju som en scen hämtad från en Kafkaroman. Det är ett stort kvalitetstapp.

Jag kan för lite om fotboll för att föreslå några förändringar som ska leda till fler poäng. Kanske räcker det med att nöta på och hoppas på att spelet börjar ge utdelning. Inte en aning.

Men nu väntar två extremt viktiga matcher. Ikväll väntar ett bottenmöte mot Runsten/Möckleby och därefter Blomstermåla. Av någon underlig anledning har vi nästan bara hemmamatcher just nu, så det gäller att ta vara på den fördelen.

Unik musikafton i Mönsterås på lördag - The Quills releasefest, evelyne och The Stäbs

 

På lördag erbjuder Mönsterås en exklusiv musikafton på Munken när The Quill har releasefest för sitt nya mästerverk Master of the Skies. Men inte nog med det – vi får även uppleva två andra förstklassiga rockband – evelyne och The Stäbs. Samma kväll, på samma biljett. En unik händelse i Mönsterås musikhistoria.

The Quill har, efter att ha spelat hårdrock i mer än 35 år, mognat som ett fint årgångsvin och blivit legendarer i musikvärlden, ett band man talar om med aktning. Det fenomenala, och inte alls självklara för ett så rutinerat band, är att de bara blir bättre och bättre. Här finns ingen som helst antydan till slentrian eller stagnation. Den precis släppta skivan Master of the skies är en kreativ höjdpunkt för bandet och den hyllas helt rättvist av musiktidskrifter, även av denna blogg. Det är lätt att ta ett band från hemorten för givet, men The Quill håller världsklass.

evelyne kommer också från Mönsterås och har under 10 år släppt två underbara album, 3 EP och många briljanta singlar. Bandet har en speciell förmåga att kombinera bra melodier med energi och elegans. Det här är ett band som brinner live och som älskar sin publik. Och det är garanterat ömsesidigt. Jag har sett bandet många gånger och aldrig blivit besviken. Har man en gång upplevt dem live letar man ivrigt efter en chans ett få se dem igen. Dagen före musikfesten släpper de lämpligt nog en ny singel.                                                                                         

The Stäbs bildades 2010 och debutplattan Bastard train från 2013 är en av de bästa förstlingsverken Småland har frambringat. För ett par månader sedan kom skivan Cave improvement, en skiva som, efter ett par råpunkiga alster, visar ett rockigare och mer nyanserat band som visar var skåpet ska stå. Ett mycket fint album. Själv kallar de sig för ”det perfekta förbandet” och säger sig ha W.A.S.P som förebilder. Men av detta hör man, som väl är, inte särskilt mycket, utan här möts punk och hårdrock och något odefinierbart eget. Ska man jämföra med något får det bli ett tungt Sator och ett rått The Cult.

Livemusik ger onekligen något som det digitala lyssnandet inte kan ge – mötet mellan bandet och publiken, att få vara en del av något större tillsammans med andra, det oförutsägbara, nerven som uppstår när banden ger av sig själva och inte kan förlita sig på någon produktion. Så ta chansen att som publik vara med och skriva musikhistoria.

Som arrangör för evenemanget står Fredrik Kling i samarbete med Blomstermåla IK, Kronmunken och de tre banden.

De sponsorer som stöttar kulturlivet och gör musikfesten möjlig är Mönsterås Allservice AB, MTL Custom och Ocab.

The Quill

The Quills nya skiva Master of the skies - en kreativ höjdpunkt

 

The  Quill  skulle kunna göra det lätt för sig och ge ut en hel skiva med hits i linje med ”Stone  Believer”, men man väljer en annan väg på nya skivan Master of the skies. Visst finns det medryckande låtar här också, men framförallt är den här skivan en kreativ och, med risk för att låta pretentiös, konstnärlig triumf som förlitar sig på att lyssnaren verkligen lyssnar.

Skivan börjar med titelspåret och det är en av de tyngsta inledningarna jag har hört inom den anständiga hårdrocken. Mäktigt! Direkt efter det mästerliga inledningsspåret så följer den mer direkta och medryckande Dark City som helt logiskt blev första singelvalet.

I låt efter låt framträder The Quills briljans. Magnus har väl aldrig visat sin bredd som sångare som här. Lyssna på den fina rösten i vackra Son of light. Christians gitarrspel med det ena mer osannolika riffet efter det andra är, utan att överdriva det minsta, av absoluta världsklass. Det ger gåshud flera gånger. Därutöver en rytmsektion med Roger på bas och Jolle på trummor som lyfter allt ytterligare ett snäpp och bidrar till låtarnas dynamik med ett sällsynt bra samspel.

Låtarna har stor bredd, och en del letar sig fram på slingriga vägar med taktbyten och ljuddynamik. Mastodon är exempelvis drygt nio minuter lång, men är ett äventyr att lyssna på från början till slut. På andra spår kan jag ana ledtrådar till såväl österländsk musik som folkmusik.

Vad texterna handlar om är inte alltid självklart i The Quills värld, och jag har inte hunnit läsa dem än. Men här möter man både en apokalyptisk och ödesmättad atmosfär med konstiga varelser, samtidigt som här finns trådar som leder in i kristen symbolik. Jag uppfattar skivan som tämligen tematisk. Hårdrocksopera är väl att ta i, men jag anar ett koncept, någon slags röd tråd.

Master of the skies är kanske inte The Quills mest lättlyssnade verk, inte direkt svår heller, utan en kreativ höjdpunkt i deras karriär. Det hedrar bandet att de efter så många år anstränger sig för att göra bra musik med själ och hjärta. I en tid med mycket yta känns det fantastiskt att The Quill bjuder på djup.

Betyg 9 av 10.

En förlust som gör ont

GIF mot serieledarna Kalmar AIK borde kanske ha varit en förutsägbar match, men så blev det inte. Hemmalaget dominerade första halvlek och borde haft med sig en större ledning än 1-0 i halvtid. I andra halvlek visade KAIK större effektivitet och kunde åka hem med segern. Inte särskilt rättvist sett till spelet, men vad bryr sig fotboll om rättvisa.

GIF rivstartade matchen och skapade direkt en öppen, kvalificerad målchans där det nio av tio gånger blir mål. Hemmalaget fortsatte att gå framåt på ett utmärkt sätt och spelade sig fram till ytterligare ett par väldigt bra lägen. KAIK skapade inte mycket, men stack upp någon gång där Texas i målet fick briljera. Men det var nog ingen som protesterade när Hampus Rampeltin efter en knapp halvtimma sköt in 1-0 till Mönsterås efter kaosartade scener i KAIK:s straffområde. Ledningen stod sig halvleken ut och den borde ha varit ett par mål större sett till spel och skapade chanser. Det var en av de bättre halvlekar jag sett GIF spela på länge, länge. Samlat, fokuserat, balanserat och kreativt.

Andra halvlek började olyckligt. KAIK kvitterade efter bara 3 minuter genom en helt bisarr lobbnick. Målet gav KAIK energi och under några minuter låg man på för ett ledningsmål. Ett sådant kom också tio minuter efter kvitteringen, men var det bara jag som tyckte att det var offside…Hörde inga övertygande protester, och det hade ju inte hjälpt ändå. Ett effektivt KAIK hade hur som helst vänt matchen.

Resten av matchen jagade GIF kvittering och när KAIK:s målskytt Svante Juneberg fick ett rött kort så fick man en fördel till. Hemmalaget skapade en handfull chanser till som mycket väl kunde ha gett mål, men antingen räddade KAIK:s målvakt eller så fick de bort bollen i sista stund.

Den här förlusten gör ont. Grabbarna förtjänade bättre idag. Ser man till matchen som helhet var GIF det bättre laget och borde rent av ha tagit 3 poäng. KAIK var bara bättre första kvarten av andra halvlek och kunde då genom sin effektivitet avgöra.

Idag gjorde hela GIF en helgjuten insats. Fortsätter man så här så kommer det att ge segrar framöver. Extra plus till Texas i målet och Manne. Ungdomarna blir bättre för varje match och om jag inte såg helt fel var det någon av Albinarna som höll på att sätta en boll i krysset. Min poäng är inte att dela in laget i rutinerade och ungdomar, utan att den uppdelningen egentligen inte behövs. Det här börjar allt mer likna ett väl fungerande lag.

Akta dig för kvasipsykologerna

Vad ska man störa sig på idag? Jo, alla kvasipsykologer som ska försöka analysera ens beteende och ge "kloka råd". De har ju en del favoritteman. Jag ska bara nämna 3:

1. Man får inte gå in i rollen som offer (precis som om det vore en j-la roll), det är den största dödssynden. Offer får man inte vara. Då har man hamnat i ett destruktivt tankemönster där man skyller allt på andra. Det där är förstås bara kvalificerat skitsnack. Hur mycket man än tar ansvar för sina egna val, så kan man mycket väl vara ett offer, hela livet eller vissa faser av livet.

2. Man måste bli fri från det förflutna, inte blicka tillbaka. Annars gör man sig skyldig till den andra dödssynden. Man ska istället se framåt. Detta är också floskler i den högre skolan. Vi bär alltid med oss det som har hänt i livet. Vissa sår läker, andra inte. En del saker som hänt kommer att ha en negativ inverkan resten av ditt liv, andra kan i bästa fall omvandlas till erfarenheter som man har nytta av i livet eller som kan vara andra till hjälp. Men att krampaktigt stirra framåt löser inga problem. Jag gör som i den judiska kulturen: backar in i framtiden.

3. Håll dig lugn. Ja, att bli arg är den tredje dödssynden i Sverige. Man ska sitta stilla i båten. Aldrig brusa upp. Bara sitta där som ett mähä och "hålla sig lugn". Andas ut. Meditera. Ta ett djupt andetag. Problemet är snarare att man har följt detta råd alldeles för ofta. Man höll sig lugn när "tuffingarna" gav sig på en eller retade en i skolan. Man höll sig lugn när människor i ens närhet levde destruktiva liv. Man höll sig lugn när man på olika sätt blev utnyttjad. Man höll sig lugn och satte inga gränser i sitt eget hem. Man höll sig till en början lugn gentemot skola och socialtjänst. När man väl satte ner foten var det en stor befrielse, om än för sent.

Så det är mitt främsta råd till människor i utsatta situationer. Låt ingen annan definiera eller analysera dig. Äta, sova, tvätta sig...absolut. Men ska man gå rakryggad ur någonting, så ska man inte gå på alla dessa floskler som finns i vår tid. Stå rak.

Koppången

 

Den här kommer att inleda mammas begravning. Vackrare än så här blir inte folkmusik.

GIF:s hemmapremiär - Spel för 3 poäng, verkligheten gav 1

Hemmapremiären mot Glömminge/Algutsrum blev en tämligen ologisk historia, som så ofta i idrottens värld. Mönsterås borde sett till spel och chanser ha vunnit med ett par mål, men ölänningarna kunde åka hem med en poäng.

Efter GIF:s bleka premiär uppe i Löttorp så hoppades man ju få se andra takter i kväll. Och jag hade knappt hunnit fästa blicken på spelet förrän en Mönsteråsspelare stod helt fri med målvakten, men fick bollen utanför. Gräsmattan var inte i bästa skick och på konstgräs hade han satt bollen i nät. 

Faktum är att Mönsterås den första kvarten hade mer anfallsspel än man hade på hela matchen mot Böda, men det ville sig inte i de avgörande momenten.

Glömminge/Algutsrum skapade egentligen inte en enda chans under första halvlek, men lyckades få en straff efter en olycklig hand som var i vägen. Den förvaltade bortalaget med bravur, men nog kändes det snopet som hemmasupporter.

Lagen drog på sig var sitt rött kort under halvleken, och överlag drog GIF på sig alldeles för många kort under matchen. Snälla, se nu till att inte vinna kortligan i år igen.

I andra halvlek styrde Mönsterås spelet än mer påtagligt och borde ha gjort flera mål. Låt vara att Glömminge var ganska farliga på ett par hörnor och hade en boll i stolpen. Men Mönsterås låg på och i den 63:e minuten kunde Nyström kvittera till 1-1 efter ett riktigt fint skott.

Bara minuten efter tog Glömminge ledningen igen och jag får erkänna att jag inte riktigt förstod vad som hände. Som alltid så måste man vara extra vaksam när man just gjort mål, men det var man inte. Smart av Glömminge, slarvigt av Mönsterås.

Men det här var Mönsterås halvlek och med kvarten kvar sköt Tarek in kvitteringen.

Fler mål blev det inte. Mönsterås kunde ha gjort minst ett par mål till, men det fanns viss oskärpa i avsluten och sista passningen. Sedan var planen ganska knepig. Skriver inte det som en ursäkt, men det kan kanske förklara en del, dock för båda lagen.

Vi hade förstås behövt 3 poäng. Men spelet och inställningen lovar ändå gott inför framtiden. Det var helt enkelt en bra kämpainsats med flera goda intentioner i spelet. Extra beröm ger jag idag till Emanuel Svendsby och Gabriel Pålsson. Två urstarka grabbar som krigar sig framåt på banan med attityd. De får akta sig för korten, men den urkraft de står för är väldigt viktig när den kombineras med de andra spelarnas teknik. Ulvenhag Nyström blandar och ger lite än, men när han får till det är han bäst på plan. Ungdomarna tog steg framåt idag jämfört med matchen mot Böda och det är ju precis den utvecklingen man vill se.

Ny musik

Det var länge sedan jag skrev om ny musik, så ska skriva ifatt en del med riktiga recensioner. Ikväll blir det emellertid bara ett par låtar. Först ett spår från Morrisseys nya skiva  -  The monsters of  Pig Alley.  Sedan en av hans äldre låtar - Who will protect us from the police. Båda högst aktuella på lite olika sätt.

Namnen på de poliser som misshandlade mig

De poliser som för några veckor sedan trängde in i vårt hem, inte förklarade varför de var där, inte lämnade lägenheten när jag sa till dom att göra det och som sedan slet tag i mig utan att jag hotat dem, inför ögonen på min gråtande dotter, slet ut mig till polisbilen där misshandeln fortsatte tills de lyckats få på mig handfängsel, ja de heter David Isarve och Jacob Wetterling (enligt åklagaren).

Först begicks fel då de inte kollade upp adressen. Vi har sedan tidigare ett avtal med polisen att de ska kolla upp adressen och därmed veta att det är en NPF-familj där de ska uppträda så det inte blir drama. Det hade de försummat. Därefter hemfridsbrott då det inte pågick något brott i lägenheten. Och därefter misshandel av mig. Laglig misshandel enligt paragraf 10.

Jag har än idag ingen känsel i höger tumme upp till handleden och poliserna har ännu inte hört av sig för ett simpelt förlåt. Så stolta jävlar är dom.

Åklagaren vill inte gå vidare med ärendet, utan att ens ha hört mig, min fru eller min dotter. Så blir det i 99% av alla liknande fall, så inget underligt i sig. Så nu kommer jag att driva detta själv. Dels genom att skriva helt öppet om detta. För självklart ska inte poliser komma undan med att misshandla människor inom lagens råmärken när de inte är hotade. Och blir de inte juridiskt dömda ska de bli moraliskt dömda. Men först ska jag gå till JO och sedan väcka enskilt åtal. Om jag blir åtalad och dömd rör mig inte i ryggen. De vill säkert statuera exempel. Det viktiga är att fallet får uppmärksamhet, eftersom jag vet att flera familjer som lever under liknande omständigheter, också har råkat ut för den här typen av våldsamma poliser. Det sitter liksom i deras tjänsteutövningskultur. Och det är ju inte så konstigt eftersom vi bor i ett land där till och med de poliser som mördade Eric med Downs syndrom och leksakspistol frikändes juridiskt. Hur enkelt är det då inte att ge sig på en simpel pappa till ett barn med NPF.

Så hädanefter kommer jag att driva fallet efter eget huvud. Och så får jag ju säga som Strindberg: "Vi ses i nästa bok". 

Och skulle de väcka åtal mot mig så vinner de ju inget på det. Jag kommer vad som än händer fortsätta att berätta om vad som hände och vilka som gjorde vad. igen och igen och igen och igen. De har våldsmonopolet, men jag har orden. Inga böter eller fängelsestraff i världen kan tysta mig. Straffet för förtal mot poliser ligger på mellan böter och fängelse högst 6 månader. Vid grovt förtal högst 2 år. Det kan jag leva med om det leder till någon hjälp för andra i samma sits. Jag kommer ju ändå att fortsätta skriva på samma sätt även efter en ev dom och min bok kommer ju att säljas eftersom jag trycker den privat. Det blir mycket jobb för dem om jag ska ställas inför rätta gång på gång. Och spärrar de in mig finns det andra som kommer att sprida exakt samma berättelse men mer anonymt. Så hur de än vänder och vrider på det så förblir kejsaren naken.

Det finns säkert de som tror att Nilsson bara är stor i orden och inte löper linan ut, men jag kan försäkra att så inte är fallet. Visst kan jag ibland fastna i vissa saker som gör mig arg och frustrerad, men missta inte det för ogenomtänkt affekt. Men nu när jag inte har några omyndiga barn och är "arbetslös" så finns inte den sortens hänsyn att väga in. Jag skulle i princip ha det lika bra bakom lås och bom några månader. Då slipper jag Arbetsförmedlingens stress och hets.