Mönsterås får en polischef

 

2018 blev Mönsterås utlovad en ny polisstation med 10-12 poliser och öppet för allmänheten 2 dagar i veckan. Så blev det inte. Nu är dock förändringar på gång.

2018 blev Mönsterås utlovad en ny och större polisstation med 10-12 poliser och möjlighet för allmänheten att besöka kontoret två gånger i veckan med start 2019. Detta blev inte verklighet och polismyndigheten har inte behövt stå till svars för detta löftesbrott, trots att kommunalråd Anders Johansson ( C ) sa att ”vi har fått ett tydligt löfte från polisen…” Men nu verkar det vara saker på gång.

- Ja, det stämmer, säger länets regionchef Björn-Miss von Handel och fortsätter entusiastiskt: ”Inte nog med det. Mönsterås ska få en egen polischef som blir vårt ansikte utåt.”

- Hur kommer det sig att ni först nu gör denna satsning som ni lovade skulle vara färdig redan för 7 år sedan?

- Vi bedömer att Mönsterås har blivit en otrygg plats för hederliga medborgare. Även den upplevda otryggheten har blivit större. I våra enkätundersökningar svarar många att de är rädda för att få oväntat besök av polisen. Dessa poliser kommer i regel från Oskarshamn eller Kalmar. Genom att nu få en stationär styrka i Mönsterås är tanken att medborgarna bättre ska känna igen personalen och därmed kunna veta vem som går hårdast fram. En trygghetsskapande åtgärd alltså.

- Men kan ni redan nu avslöja vem som blir polischef i Mönsterås? Är det någon med anknytning till bygden?

- Ja, det kan man verkligen säga. Ny polischef blir Jonny Nilsson. Han sadlar om från historiker till polischef, vilket vi är oerhört tacksamma för. Han har erfarenhet och den rätta kaxiga attityden som vi vill ha hos våra medarbetare. Det blir en win-win-situation. Allmänheten blir tryggare, även Jonny, och polismyndigheten i länet får arbetsro.

Lås, spray och luftpistol

Så säkerhetshasp och lagligt pepparspray är införskaffat. Återstår bara luftpistolen. Det lutar åt en Umarex TDP-45. Trist, men vi måste vidta åtgärder för att skydda familjen från hemfridsbrott och misshandel. Här kommer ingen in mer utan vårt benägna tillstånd. PS: Ta nu en skärmdump.

Polisen briljerar igen....

Det här är nog det värsta jag har sett vad gäller polisens beteende mot en vanlig hederlig människa. Så sjukt att jag först hade svårt att ta in det.

Ännu mer polisvåld...

En stackars kille spelar in en musikvideo på trottoaren, varvid en våldsam polis rusar fram och ger sig på killen. Helt sanslöst. Hoppas han förlorade sin legitimation. Reagerar han så här för en helt laglig videoinspelning, så föreligger risk att han beter sig än värre framöver. En skam för poliskåren!

Svenska poliser begick hemfridsbrott, misshandlade och ljög ihop historia - fick fängelse

Så här går det till i Sverige alldeles för ofta. Här hade man för bra bevis för att man skulle kunna lägga ner det som man nästan alltid gör annars. Tack och lov åkte de här dit och offret fick skadestånd.

Killing in the name ...

Det här är ett av de bästa liveklippen som finns på YouTube. Så mycket frustration, så bra framfört. Från en tid då musiken hade något att säga.

Första träningsmatchen avklarad

GIF :s första träningsmatch förlorades med 2-1 mot Blomstermåla. Eller...1-1 kan man säga att det blev.

Första halvlek var inte bra. Det såg ut som att man fått direktiv om att ha ett vårdat passningsspel, men så här tidigt på säsongen satt det förstås inte alls. Dessutom gick ju allt tempo i offensiven förlorat när man hela tiden skulle försöka hålla bollen.

Men det andra baklängesmålet räknar jag bort. Just där i straffområdet är det helt enkelt för mörkt. GIF:s spelare kan omöjligt ha sett den bleke Blomstermålaspelaren där det svarta i dressen såg ut som himlen och det vita såg ut som snön i bakgrunden. Den osynlige mannen helt enkelt. Då blir det lätt ett felpass som aldrig hade inträffat i dagsljus.

I andra halvlek var det ett helt annat spel. Mer offensivt och ett betydligt högre tempo. Vi lyckades reducera och borde ärligt talat ha gjort 4- 5 mål till sett till chanserna. Det såg nästan ut som om man hade bestämt i förväg att lagen skulle ägna sig åt försvarsspel en halvlek var, men jag antar att det inte var så.

Blomstermåla har en högre medelålder och såg stora och starka ut. Mönsterås har ett förhållandevis ungt lag som kommer att växa med erfarenheterna.

I övrigt såg jag ett par positionsändringar sedan förra säsongen och vi får väl se om det är så det är tänkt att vara.

Jag är tacksam att jag stannade och såg även andra halvlek. Annars hade jag känt en viss oro. Men nu känner jag mig ändå ganska lugn.

Populismens kännetecken

Ibland kikar jag in på Flashbacks diskussionsforum, särskilt kriminalia. Det räcker med 3 minuter så ser man ett mönster som något förenklat kan sammanfattas så här:

Någon åker fast för sexuella övergrepp (eller valfritt annat brott). Då vaknar förstås Flashbacks intelligentia: ”Kulturberikningen har visat sig igen. Hoppas ni sossesvin är nöjda nu. Utvisa alla mena.”

Sedan finns det två vägar framåt. Visar det sig nu vara en invandrare så pissar de på sig av upphetsning och perverterad "skadeglädje". Men råkar han heta Björn Andersson så blir förvirringen total. ”F-n han måste vara adopterad och fått ett svenskt namn. Förresten ser han inte romsk ut?”. En annan vanligt förekommande analysmetod går ut på att när invandrare begår brott bottnar det i gener och kultur, men när svenskar begår brott bottnar det i psykisk sjukdom eller att han har umgåtts med invandrare och blivit "smittad".

Här följer några av populismens kännetecken:

1. Man hittar ett verkligt problem, stort eller litet, och beskriver det på ett sätt som ska göra människor särskilt upprörda och känna att detta problem drabbar just dem. Fakta är inte det centrala, utan att riva upp känslor. Människor måste bli upprörda. Därför sprider man hejdlöst en salig blandning av fakta, lögner och konspirationsteorier. En tydlig anti-intellektualism och skepticism mot vetenskap.

2. Just det problem man fokuserar på sätts in i ett konfliktperspektiv där olika grupper ställs emot varandra.

3. Ett typiskt perspektiv är ”det rena folket mot den korrumperade eliten”, eller ”det svenska folket mot andra kulturer” Då menar jag inte ett kritiskt ifrågasättande av överheten eller kriminella seder i andra kulturer, utan något mycket större. En mytbildning.

4. Man har en neurotisk fixering vid just detta problem så att det sakta men säkert nöts in i människors medvetande så att det framstår som det helt avgörande för nationens fortbestånd.

5. För att spä på det hela så reduceras människor och vissa grupper till just ”problem”. Man generaliserar utifrån problemet. Ex: 2% av de arbetslösa fuskar = alla fuskar och ska straffas. Invandrare är överrepresenterade i brottslighet = Alla invandrare utgör ett problem (trots att 97-98% sköter sig.). Allt handlar om de där 2-3%.

6. Problemet löses genom att avlägsna de man förknippar med problemet – invandrare, arbetslösa, sjuka, människor som vill göra gott mot andra (woke) etc. Det stösta brottet i svensk historia var när Reinfeldt bad oss öppna våra hjärtan.

7. Man hänvisar ofta till en gyllene guldålder som ligger längre tillbaka i historien, innan de korrupta politikerna tog över eller innan massinvandringen började. Att det sedan utifrån en majoritet faktorer och parametrar var sämre då, tystas effektivt ner. Vissa saker kan man på goda grunder tycka var bättre förr, men poängen här är att man enbart tar fasta på det och sätter det under förstoringsglas - man skapar ett försvunnet Eldorado. Normal nostalgi omvandlas till en dyrkan av de heroiska förfäderna. Att sedan våra förfäder var som folk är mest - försökte skapa bra liv, visade kärlek, söp och slogs, trätte och kivades i byn, får vi aldrig veta.

8. Avundsjuka spelar en central roll. Kan man väcka en känsla av avundsjuka är mycket vunnet. Vänstern har alltid vunnit på att väcka en avundsjuka mot de som är rika. Högern väcker avundsjuka genom moralism och genom att ställa olika grupper mot varandra.

9. Denna avundsjuka riktas särskilt mot människor som vill göra gott. Det beror dels på att de ser sin egna ruttna själ i ljuset av dem som i vart fall försöker, dels på att konstruktiva människor som gör goda saker riskerar att minska de problem som populismen livnär sig på.

Blomstermåla Folkets Hus på lördag - Föreläsning och musik till förmån för Suicide Zero

Jag hade en vän. Hade. Han orkade inte mer. ”Hör av dig när du vill”, sa jag. Det gjorde han inte. Tankarna gnager ibland. Kunde jag ha gjort något mer? Kunde psykiatrin ha räddat honom? Jag kan inte svara på det. Men jag har också tillsammans med vården fått nåden att vara med och hjälpa människor, så jag vet att livet kan ta sig nya och ljusare vägar.

Men samhället kan te sig brutalt för den som inte mår bra. Det är alfahannarnas värld, de välmåendes och de välanpassades värld, de vassa armbågarnas värld. Ofta gäller den starkes rätt. Det gäller att prestera så att man inte blir dysfunktionell i samhällskroppen. Många skäms när de inte orkar med alla krav. Man vänder sig inåt i stället för att vara öppen eller söka hjälp. Man är rädd för samhällets dom, rädd för att hamna mellan myndigheternas stolar, rädd för vardagslivets blickar och tissel och tassel. Allt för många saknar en omgivning som ser och hör och bryr sig.

Men det finns människor som vill se, som vill höra, som vill bry sig, och som vill forma nya attityder gentemot psykisk ohälsa så att människor vågar dela med sig. Och som vill väcka en vaksamhet så att vi vågar fråga, bry oss om och göra det som borde vara en naturlig del av anständig medmänsklighet.

Den 13 december klockan 15.00 är det ett evenemang i Blomstermåla Folkets Hus som aktualiserar detta angelägna ämne och där allt överskott går till organisationen Suicide Zero. Det är Fredrik Kling som har tagit initiativ till ännu ett evenemang med ”tillsammans” och ”psykisk (o)hälsa” som tema.

Maria Pedersen håller först ett föredrag om hur vi kan stödja människor som inte mår bra. Hon vet vad hon talar om. Insikterna kommer direkt från ett hjärta som upplevt det mest smärtsamma man kan erfara.

Det bjuds också på magnifik musik. Hur många har inte vittnat om hur musiken var ett stort stöd under en svår period, kanske rent av räddade deras liv. Musiken blir ett redskap som sätter ord på det man själv upplever. En känsla av att vara förstådd, av samhörighet. Och livemusik för oss alla samman.

I Blomstermåla får vi lyssna på Weibenfalk, en man med livserfarenhet och musiken som en trogen följeslagare. Han har en speciell förmåga att väva ihop tider som gått med nuet och förmedlar eftertänksamma reflektioner kring allt som satt spår. (Video finns i slutet av inlägget)

Weibenfalk och Maria Pedersen

Vi får också lyssna på Esplanaden som med sin energi och livsbejakande musikaliska gåva ger nytt hopp och nya insikter om att det finns en väg framåt trots smärtsamma erfarenheter. (Video finns i slutet av inlägget) Missa inte detta evenemang. Det är viktigt på riktigt.

Evenemanget sker i samarbete mellan Suicide Zero , Samhällsföreningen Blomstergruppen , Bevi , Borefur’s, RF- SISU , Bilda och Blomstermåla IK .

Om man vill säkra en plats i biografen swishar man 120 kr per person till 123 000 88 88, och skriver sitt namn och antal som kommer.

Ny singel från Loom - helgens musikaliska upplevelse

Helgens stora musikaliska nyhet och upplevelse är en ny singel med Loom från Ålem/Blomstermåla. Och det är ett tungt och mullrande Loom vi möter. Riffen känns i ryggmärgen, men den som lyssnar noga kan också urskilja en gitarrslinga under låtens andra halva. Sången ligger spöklikt ganska långt bak i produktionen och bidrar till en mäktig atmosfär, med ett stråk av sorg.

Hur som helst så är Looms nya låt magnifik. Något av det bästa de gjort, kanske rent av det bästa. Jag vill helst inte ge en genrestämpel på Loom men det är klart att den här ljudbilden är tung shoegaze - muren av ljud som man brukar säga, det drömska, den lågt mixade sången etc - men risken med att sätta ett band i ett fack är att bara de mest initierade i genren lyssnar. Loom borde upptäckas av flera än shoegaze-älskarna. För att uttrcka mig något vårdslöst så är det här "skitbra". I min värld en av årets bästa låtar.

På denna inspelning återfinns Fredrik Axelsson som låtskrivare, gitarrist och på synth. Här även sångare. Övriga är Roland Klein bas och sång, Henrik Viberg, trummor och Eddie Wilmin, keyboards.