16 november 2018

Gnetandet

Det sägs att folk i dessa de yttersta av tider vill ha upplevelser. Det duger inte att bara sitta stilla och avnjuta något så infantilt som en bok om svenska bönders agerande på svenska riksdagar i det äldre bondesamhället, se en dokumentär om Winston Churchill eller bara avnjuta ett gott kvalitetsvin utan några som helst ambitioner att bli berusad. Nej, nu för tiden ska det vara häftigt, hetsigt och hutlöst. Ju ytligare och groteskare desto bättre.

Någon lät mig också veta att prästerna numera får rådet att predika högst 8 minuter. Mer orkar de flesta inte med eftersom de är vana vid MTV och snabba klipp. Tiden då man satt stilla en längre tid för att reflektera eller i godan ro insupa något djupare synes vara förbi.

Därför känns det bra att hålla på med det man gör. Att gneta. Att skriva böcker och hålla föredrag måste vara bland det mest bisarra man kan göra idag. Kan man vara mer ute? Större stofil? Knappast. 

Men - det fungerar. Böckerna köps, föreläsningarna besöks. Kanske finns det trots upplevelsehysterin också ett behov av att faktiskt förkovra sig. Att bara sitta och lyssna eller långsamt vända blad.

Men nu är vi i alla fall här igen. En ganska besvärlig vecka, med en del svåra val. Ebba BT verkar betrakta kampen för att hålla Sverige rent från fascisterna som en image. Ja, hjälp. I dessa dagar är det viktigare än någonsin att hålla fast vid humana grundvärderingar även om det kostar på och man trampar 17% överkänsliga väljare på tårna. Gamle pingstnestorn Lewhi Petrus lär en gång ha sagt att "Jag betraktar det som en skam för mitt ämbete att dö som en rik man." Det var också en hedersman.

Vill du köpa en bra bok, köp den här:




Veckans låt blir en gammal finfin svensk popklassiker (fast de sjunger på engelska)






13 november 2018

Slutsatser av en utbildningsdag

Min fru har varit på utbildningsdag om autism och asperger. Här har alltså Mönsterås kommun under alla år försökt få det till att det är jag som är en jobbig och besvärlig förälder. Skolchefen har t.o.m. försökt stoppa mig från att skriva till lärare om min dotters skolsituation, vilket han givetvis inte hade mycket för. 

Men så fort man träffar andra i samma sits så visar det sig att nästan alla föräldrar tvingas agera exakt som jag. Man får ligga på, vara rak och bestämd och förbannad.  Inkompetensen i skolorna är skrämmande. I själva verket har jag varit för snäll och mjäkig. Borde ha gjort fler anmälningar. Blivit förbannad oftare för att markera allvaret. Men man har det där snälla i sig och så den där känslan att det är så jävla synd om lärarna nu för tiden så man ska ha dåligt samvete.

Skolorna vill att man ska känna sig precis så där ensam och udda i sin kamp för sina barn. Att man bara är en av alla de där bortskämda som får lärare att vilja byta yrke. Därför är det så viktigt att ibland se att vi är många som får kämpa samma kamp.

Vi har kämpat i nio år nu. Så inte är det konstigt om såväl tålamod som krafter tryter. När min dotter har tagit sig igenom dom här nio åren med hedern och ryggraden rak ska jag sammanfatta dessa år i en bok där hon anonymiseras. Jo då, den ska bli nyanserad. Det finns enstaka lärare som har försökt och delvis lyckats. Men de är få. Skrämmande få. I grund och botten handlar det förstås om kommunens ambitionsnivå för de barn som inte går mitt på vägen, just för att de inte kan gå där.

Skolan säger ofta. "Jo, men hon har ju bra betyg i de flesta ämnen", precis som om det vore en måttstock för hur skolan har lyckats med sitt uppdrag. Bra betyg i detta fall beror i första hand på egen begåvning och föräldrars stöd. Så bra betyg trots allt i så fall.



12 november 2018

Måndagsrapport


Läste en recension av en nyutkommen bok i Expressen. Författarinnan hade blivit nominerad till ett pris. Men se boken dög inte åt litteraturexperten. Den hade nämligen intriger (som påminde om en usel deckare). Intriger, menade recensenten, begränsar språket, om jag nu lyckades förstå rappakaljan i recensionen. Bokens behållning, menade han, var de avsnitt som beskrev jobbet inom hemtjänsten. Jaha, just sådant man vill läsa när man sjunker ner halvdöd i fåtöljen efter en dag på jobbet och sedan tre timmars förhör av min dotter inför något läxprov.

Det är den här sortens kultursnobbism man kunde önska att man slapp. Om alla författare skulle skriva i ett flöde utan intrig så skulle det bli få läsare kvar. Bara en och annan kultursnobb. Ordflöden utan struktur, hur vackra de än må vara, lär inte öka läsandet i landet.

Såg en affisch för något evenemang vid en bensinmack här på orten. Ångest och oro syns inte på utsidan, tror jag huvudbudskapet löd. Det kan det nog göra förvisso, men inte alltid förstås. I vår tid ska allt som stör vår lycka till varje pris motas tillbaka. Redan där finns ett inbyggt grundfel.

Inte för att ångest är särskilt trevligt. Det kan vara i det närmaste outhärdligt. Men livet är sällan sådant att det inte genererar ångest. Ångest är inte farligt i sig om man låter den vara och inte försöker stoppa den med destruktiva metoder.

Jag har sett ångest på nära håll under min uppväxt och vet precis vad det kan få för konsekvenser. Jag har själv upplevt det emellanåt och lever i någon mån med det varje dag. Jag har aldrig försökt fly den med alkohol eller tabletter. Det är ingen merit. Det ligger bara inte för mig. Jo, en gång drack jag en flaska vin några kvällar på raken, men det var fullständigt meningslöst. Det är bara att försöka leva med skiten även om den kan förlama. Den som vill må söka hjälp. De säger att hjälp finns att få. Det har jag ärligt talat inte märkt. Men om livet står på spel ska man givetvis göra det. Än så länge gnetar jag på. Och så tjatar jag på Gud.

Jaha, det var väl en lagom rolig måndagsrapport. Får väl avsluta med en passande låt också då.



8 november 2018

Akustisk musikkväll i Blomstermåla


Förhoppningsvis har det inte undgått någon att anrika Blomstermåla Folkets hus ånyo har blivit en scen för bra och intressant musik. Fredagen den 9 november är det dags igen, denna gång med en akustisk kväll i biografen. 

Mest känd är Toni Holgersson som hållit på så länge jag kan minnas. Första skivan kom redan 1989 och ett tiotal skivor har det blivit trots ett långt uppehåll då de privata problemen dominerade. Toni har en väldigt speciell röst och fantastiska texter. 

Medverkar gör också sällsynt begåvade Steso Songs alias Karolina Stenström, aktuell med skivan 34 (som jag förmodar är en blinkning till Riksväg 34 som går förbi Hultsfred där hon bor). Här handlar det om melodiös pianobaserad musik med härliga harmonier och i grunden ganska allvarliga texter.

På scenen finner man även rockbandet Washed, förankrat i Timmernabben, som nyligen släppte sin första skiva Cancel, en spännande skiva som vågar sticka ut i ett understundom blekt musiksverige.



7 november 2018

Tack och otack

Allt man gör, gör man i ett sammanhang. Det är därför man tackar människor om något går bra. Man tackar sina föräldrar, vänner, laget och understundom arbetsgivare. Nåde den som vågar säga att "det här har jag faktiskt gjort själv och det hade inte gått att genomföra utan egen talang och hårt arbete". Människor ska hållas på plats och se sin plats i kollektivet. Denna mentalitet var viktig när man en gång skulle forma fungerande byalag. Det handlade om överlevnad. Alla var tvungna att sköta sig och hålla sig till det man gjort upp. Av olika skäl är det viktigt än idag.

Men om det går dåligt så får man inte på motsvarande sätt skylla på dem man tidigare tackade. Då har man plötsligt helt eget ansvar och får skylla sig själv. Vinner man ska andra ta del av äran. Förlorar man är det alltid ens eget fel. 


En som fick erfara det var Viktor Lund, mannen som låg bakom Mönsterås expansion efter andra världskriget. Så länge allt gick bra ville politikerna glänsa. Men när fallet kom och han hamnade inför tinget stod han ensammare än någonsin. Visserligen dömdes även kommunstyrelsens ordförande, men han betraktades mest som ett offer för Lunds manipulationer. Bland allmänheten lyckades dock Lund behålla en ansenligt del av sin popularitet, inte utan fog kan jag nog tycka.

Det betraktas alltså som moraliskt högstående att dela framgångar, men också att bära misslyckanden och bördor själv. Det är just på det sättet man tar ifrån människor deras självrespekt och livskraft. När det går bra ska du förminskas. När det går dåligt ska du också förminskas men på annat sätt.

Det som gör denna mentalitet så stark är att den står över politiska ideologier. Den passar utmärkt ihop med unken konservatism som betonar dygder och eget ansvar i alla lägen, även de mest absurda. Men den går lika väl ihop med kollektivistiska socialistiska idéer där alla människor ska vara på samma nivå, ingen bättre än den andre.

Nu har jag inte nämnt ordet Jantelag än, för begreppet är minst sagt uttjatat. Alla tjatar om denna Jante, utan att göra någon som helst analys. Jantelagen kan förstås i vissa fall vara en reaktion på osund egofixering, men i de flesta fall får vi nog trots allt utgå ifrån att den gör mer skada än nytta. I alla fall om man är mån om den enskilda människan. 

Nog om detta. Men det skaver.



2 november 2018

Kreativa lösningar


Jag tror jag ändrar föreläsningstema den 4 december. Mönsterås moderna politiska historia kan mogna till sig till våren. Möjligen i bästa fall kan jag då även presentera en speciell gäst om allt går som jag vill. Istället tror jag det får bli gamla mönsteråshus och människoöden kopplade till husen som huvudtema den 4 december.  Just hus (och ibland frånvaron av hus) är en tacksam ingång när man vill ge perspektiv på olika historiska epoker och skeenden.

Mellan 1907 och 1935 var Hvita hästen ett så kallat spritfritt hotell utan tillstånd för servering av så starka drycker. Som en reaktion på detta bildades Sällskapsklubben som hyrde ett rum utan insyn. Ett skåp med 25 fack anförskaffades dit varje delägare hade en nyckel. Det var inte ovanligt att män mitt under en måltid lämnade bordet och gick en runda till sina fack. Ett bevarat foto på dessa fack vore guld värt.

Det finns kristna som tycker jag är för sekulär, trots att jag vandrar omkring som en klagoprofet från GT och i mycket står upp för kristna värderingar mer än dem som skyltar tydligast med sin tro. Det finns många sätt att gestalta trons liv och jag har kallelser jag kan gå in tydligare i när tiden är inne. Jag har varit där tidigare och vet precis vad det kräver och kostar. Det är mycket möjligt att jag inte håller måttet, men överlät den domen till vår herre.

Man ska alltid gå rakryggad och stå för sina val och beslut. Människan pendlar alltid mellan det låga och det höga. Det gäller oss alla. En del gratulerar trevligt för att jag blev utsedd till årets kulturstipendiat. Andra har blivit ytterst avmätta och hälsar med nöd och näppe. Avundsjukan lyser grönare än Miljöpartiet.

Nå jag föredrar rött. Snart dags för mina två glas. Italienskt var det visst ikväll. Trevlig helg!

Veckans låt blir danska Gangway och den gamla klassikern My girl and me. Beatles och Smiths i skön förening.



26 oktober 2018

Fejk-fredag


Att man inte sprider lögner om andra bara för att man kanske har haft någon kontrovers någongång någonstans borde vara en självklarhet, det tillhör en outsagd god ton, men tydligen inte i dessa fejk newstider.

Häromdagen fick jag besök av en bekant. Efter en stunds samtal fick jag plötsligt veta att hen vid ett tillfälle hade träffat en hög politiker i Mönsterås och då börjat samtala om mina föreläsningar och böcker som min bekant då råkat lovorda. Den högt uppsatta politikern skulle då ha sagt något ytterst förklenande om mig, något som inte bara var en åsikt utan en ren lögn om mitt yrkesliv.

Vad gör man i det läget? Man gör som vi historiker brukar göra - går till källan. Och vid närmare undersökning visade det sig att den högt uppsatta politikern aldrig hade diskuterat mig i något som helst sammanhang överhuvudtaget privat. Reaktionen var av det slaget att jag inte har någon som helst anledning att betvivla politikerns ord eller ifrågasätta hans karaktär.


Men den här typen av karaktärsmord blir allt vanligare i dagens samhälle. Vi lever i en tid där man kan fabricera såväl nyheter som påhitt om andra människor (i det här fallet riktat både mot mig och politikern), och därtill komma undan med det.

Denna trenden är inte specifikt förknippad med Mönsterås även om vi har en väl utvecklad skvallerkultur. Jag har skrivit om den i mina memoarer och den är ett centralt tema i varje deckare jag ger ut. 

Mönsterås tätorts industrialisering började bl.a på Kuggås med tändsticksfabriken och flera möbelsnickerier. Men inte bara där. Faktum är att industrialiseringen också började på tomterna bakom några av Storgatans mest präktiga hus. En del tomter i sluttningen ner mot hamnområdet var att betrakta som små industriområden. Man brukar säga att Storgatan var finrummet och Sjögatan vardagsrummet. 



En sådan industri var Åckerströms ångfärgeri och ullspinneri (på tomten nedanför nuvarande Klänningshop). Det var ju ett hantverk också, men drevs med ångmaskiner. Hans tomt låg till höger om den kvarn som syns i bilden. Två tomter där utgjorde ett mindre industriområde. Åckerström hade sin verksamhet från början av 1890-talet och drygt 20 år framöver. Kvarnen flyttades till Öland på 1910-talet.

Dags att presentera veckans låt som blir en gammal klassiker med Simple Minds.






19 oktober 2018

Fredag och inget nytt under solen


Dygnet skulle behöva fler timmar. Den här veckan har jag dessutom börjat vakna halv fyra på morgnarna och kan sedan inte somna om. Varför vet jag inte, men man blir trött på kvällarna.

Förutom lördagens musikevenemang i Blomstermåla, som jag skrev om i förra inlägget, så erbjuds ett intressant historiskt föredrag på söndag kl 14 på Mönsterås bibliotek (arr Kronobäcks vänner). Det är min gamle vän Olle Larsson som föreläser om ”Sverige och det stora nordiska kriget 1700-1721”.



Missa inte detta tillfälle att höra en fantastisk föreläsare berätta om en ytterst spännande tid i Sveriges historia.

Senare i höst den 23 november kommer ju Dick Harrison hit och berättar om Sveriges grundande. Och 4 december ska jag tala om Mönsterås politiska historia under temat Från Viktor Lund till Roland Åkesson på hembygdsgården. Är ni med i någon av pensionärsföreningarna ges också tillfällen. Den 8 november är jag på SPF och berättar om några av Mönsterås äldsta hus och dess historia.  Den 19 november är jag hos PRO och berättar om Mönsteråskvinnor under 400 år.

Kommunen har tilldelat mig ett kulturpris och jag ska inte kommentera det vidare. Även om många har gratulerat finns det alltid en del som har åsikter. Jag har ju en gång deklarerat att jag inte vill ha pris och det kan vändas emot mig, även om jag har all rätt i världen att ändra mig. Så mycket skit och missunnsamhet som jag fått genom livet, så mycket motstånd, så mycket otur och lidande så kan jag gott ta emot ett pris med gott samvete. Hur som helst roade jag mig att göra en lista vilka som fått det genom åren:

1989 – Bengt Johansson, konst.
1990 – Christer Svensson, musik.
1991 – Sven Pettersson, musik.
1992 – Eva Müntzing, konst.
1993 – Stina Hasselrot, dans.
1994 – Georg Pettersson, kulturmiljö.
1995 – Maria Munck, teater.
1996 – Andreas Landin, musik.
1997 – Magnus Jonsson, musik.
1998 – Sten Olof Jonsson, briggen Gerda.
1999 – Gunnel Pettersson, kulturmiljö.
2000 – Bengt-Åke ”Båkke” Kronzell, Carl Boberg-samling.
2001 – Gunnar Svensson, kulturmiljö.
2002 – Thure Räfsgård, kulturmiljö.
2003 – Nils Nilsson och Arnold Bruman, Industrimuseum Norba.
2004 – Sören Svensson, Mönsteråsrevyn.
2005 – Bengt Andersson, musik.
2006 – Helena Gunnarsson, teater.
2007 – Sven Eric Nelsson, kulturmiljö.
2008 – Gunnar Gauffin, konst.
2009 – Anna Nilsson, guldsmide.
2010 – Rune Karlberg, smide.
2011 – Mona Håkansson, kulturmiljö.
2012 – Klosterruin Kronobäcks Vänner, kulturmiljö.
2013 – Nils- Petter Ankarblom, musik.
2014 – Mönsterås Bluesband. Musik.
2015 – Birgitta Söderberg, kulturarrangemang.
2016 – A Capella gruppen Tatonia, musik.
2017 – Jonatan Järvi, författare.

Veckans låt blir med min gamla husgud Morrissey och låten har titeln ”We hate it when our friends become successful."



17 oktober 2018

evelyne - ny singel och aktuella för högkvalitativ rockafton i Blomstermåla

Mönsteråsbaserade evelyne har släppt en ny singel - Dra ner mig. Den uppmärksamme läsaren noterade att jag i fredagens inlägg utsåg den till veckans låt. Och det hade jag verkligen fog för.

evelyne har imponerat redan med tidigare singelsläpp och med den nya låten befäster man sin ställning som Mönsterås hetaste nykomlingar på rockscenen. Den här låten är lite rakare än de tidigare, men bandet lyckas som vanligt kombinera det allvarsamma med såväl tyngd som dynamik. En suverän låt som lär passa perfekt även på scenen.

Och på lördag (20 oktober) har alla som kan möjlighet att se just evelyne på scenen. Närmare bestämt i Blomstermåla Folkets hus där det arrangeras en rockafton med bara bra band. Eller vad sägs om Hästpojken, Martin Berglund och stödorkestern, Tredje Pilen och så evelyne. Första bandet på scen 21.30. Bussar finns att tillgå.





12 oktober 2018

Fredagens spektakelpaket

Ännu en arbetsvecka går mot sitt slut och man får vara tacksam för varje dag som den berömda näsan håller sig över vattenlinjen. Jag tror att vi som har en realistisk och något prövad syn på tillvaron utan illusioner har bättre möjligheter att känna genuin tacksamhet för livet och det som ändå gör att man kliver upp varje dag.

Med det sagt så vill jag få sagt att en av de värsta trender jag tvingats genomlida i mitt liv är det så kallade "positiva tänkandet". Denna flåshurtiga, påflugna positivism som bara får människor som inte mår bra att sjunka ännu djupare. Detta förljugna moraliserande och skambeläggande av människor som lever i en mentalt mörk tillvaro. Precis som om de med ren viljekraft och attityd skulle kunna förmå sig att må bättre. Gud bevare oss för denna unkna, stinkande förljugenhet.

Det är ett helt spektakelpaket som sköljt över oss de senaste 30-40 åren med social kompetens, extroverta psykopater och positivt tänkande. Allt det där hänger ihop. Samhället vill ha flexibla, glada ja-sägare som är sociala, trevliga och problemfria. Människor som inte bjuder motstånd.

Som väl är finns det en mottrend som lyfter fram realismen och fördelarna med det introverta och eftertänksamma. Ett långsammare tempo. Ett ärligare tonläge.

Två gamla vykort från Storgatan. Hinner inte analysera dem nu, men titta och njut.



Veckans låt blir Mönsteråsbaserade evelynes nya alster som släpptes idag - Dra ner mig. Tyngd och vemod. Lite rakare än tidigare. Bloggen har tidigare lovordat detta band och den här låten förstärker tidigare intryck. Hög volym påbjudes. Spelar live i Blomstermåla den 20 oktober.