En strid av det här slaget ska föras i mål

Den här låten får avsluta dagen. På något sätt lyckas den alltid vara aktuell var man än befinner sig i livet. Men behöver få sova ordentligt en natt.

Den senaste veckans turbulens har tagit på krafterna, men det finns tyvärr inte så mycket att välja på. Att backa efter det som hänt hade varit både fegt och orättfärdigt och sänt ut felaktiga signaler till andra familjer med liknande erfarenheter. När sådant händer får man ta striden in i mål, även om det kostar på mentalt.

Men man får krydda det hela med lite absurd humor. Jag har aldrig sett en polis le. Det ingår i deras maktspel och "sätta sig i respekt-retorik" att aldrig le i tjänsten. Det är troligen därför som mitt sätt med mycket humor triggar dem så mycket. Jag kan varmt rekommendera boken "Rabelais och skrattets historia" av Michail Bachtin där han visar hur skrattet fungerat som en befriande motkraft till maktens allvar i historien.

Eller som det åttonde budet i Jantelagen lyder: "Du skall icke skratta åt oss".

Svenska poliser begick hemfridsbrott, misshandlade och ljög ihop historia - fick fängelse

Så här går det till i Sverige alldeles för ofta. Här hade man för bra bevis för att man skulle kunna lägga ner det som man nästan alltid gör annars. Tack och lov åkte de här dit och offret fick skadestånd.

Polisanmälan gjord

Så, nu har jag polisanmält den person som tog en skärmdump av mitt inlägg på FB om polisen och hur vi ska skydda oss som familj. Vare sig det var en av mina FB-vänner eller polisen själv som hackat sig in på tidslinjen så ska man inte komma undan med sådant. Enklast vore ju om det vore polisen, för det är aldrig roligt att stämma privatpersoner bara för att de är fega krakar, sådana fall förlorar man ändå. Likväl så är det viktigt att markera det moraliska brottet även juridiskt. Var det polisen så är det inte bara ett moraliskt brott, utan ett juridiskt och då får det drivas så långt det går.

Var det en av mina FB-vänner så föreslår jag att du ger dig tillkänna och inte fegt gömmer dig som en quisling. Förr eller senare får jag ju ändå veta vem du är, så det är ju bara en fråga om tid. Är det fabbo polisen så hoppas jag att ni läser även detta. Känns det skönt att ägna er tid åt människor som kämpar för sin familj och samhällets bästa? Går ni igång sexuellt på att plåga människor som undertecknad? Blir det blött i byxan? Aja baja...erkänn nu... Jag har fortfarande bara ett budskap till er: fuck off och sätt aldrig er fot hos mig igen!

Polisen ska personligen be mig om förlåtelse

Det finns egentligen bara en sak som skulle kunna få mig att ta tillbaka min anmälan gentemot polisen eller att inte driva det vidare ensam när polisen har utrett sig själva och lagt ner ärendet, och det är att de två poliser som misshandlade mig personligen ber mig om förlåtelse för vad de gjorde. Att poliser skulle kunna uppvisa en sådan ödmjukhet eller självinsikt i vad de gjort - nej det kommer förstås inte att ske. Men jag kommer att kräva både min rätt i domstol och ett förlåt för vad de gjorde. Jag har tålamod.

Angiverisamhället....

Socialen ringde. De hade fått en orosanmälan från polisen angående vår familj, trots att alla är myndiga, efter utryckningen och misshandeln av mig i fredags. Så långt - inga problem. Det kommer att skickas anmälningar åt alla håll och kanter nu en period.

Men...i denna orosanmälan hade polisen skickat med en skärmdump på ett av mina inlägg på FB. Detta trots att jag bara delade inlägget med mina FB-vänner och inte känner någon polis. Jag måste således ha en golare till FB-vän. Du kan antingen stå för vad du har gjort, skriv ett mess privat i så fall. eller, om du är för feg, ta bort mig som vän, för vi är ju inte vänner. Nå, bara för det ska jag dela det aktuella inlägget igen som jag står för till 100%. Sprayet är redan beställt, men inte pepparspray, utan en laglig variant. Och till polisen har jag samma budskap som tidigare. Håll er borta från mitt hem. Ni har inte här att göra och ska lämna lägenheten när det inte finns något pågående brott. Allt annat är hemfridsbrott. Ni ska också sluta misshandla mig när ni kommer hit bara för att jag säger att ni ska lämna lägenheten. Har det budskapet nått fram? Om inte så kanske ett gammalt hederligt "fuck off" funkar. Det borde även människor med er begränsade sociala IQ förstå.

"Som en del i att skydda mig och min familj från framtida övergrepp från polis, så kommer jag att dels förstärka låset och dels beväpna mig. För att undvika missförstånd - det här är inget jag skriver bara i affekt, utan något som redan är på gång.

Givetvis kommer de att kunna ta sig in ändå även om jag skaffar specialhänglås, men det skapar en fördröjning där familjen kan fly ut via trädgården, snabbt ta oss till bilen och åka därifrån, innan polisen hinner påbörja en misshandel.

I de fall vi inte hinner fly hemmet kommer pepparspray att användas mot poliserna. Det blir ett överraskningsmoment och bör också kunna ge ett visst tidsutrymme som möjliggör flykt från hemmet. Låt vara att det bli juridiska konsekvenser, men det ingår i beräkningen.

Om mot förmodan inte ens dessa insatser motverkar framtida intrång i vår lägenhet så kan jag tyvärr tvingas överväga införskaffande av "riktigt" vapen att använda i självförsvar. Så långt möjligt enbart luftpistol och mot benen. Vi är inte där än. Jag tar det steg för steg i den mån jag anser det behövs. Det handlar inte längre om juridiska konsekvenser, utan om att försvara sitt människovärde och sin integritet. Lagens gränser är för mig numera enbart fiktiva.

"Ser ni, där går han som sköt polisen i benet med en luftpistol".

"Ja, han är visst ute nu. Konstigt att han ler hela tiden och ser ut att må så bra."

Polisens aggressiva teaterspel

Har tittat på YouTube-filmer som visar hur svensk polis agerar när de ska stoppa/stanna/prata med misstänkt kriminella. De låter så där teateraktigt bestämda, slänger ur sig order (ställ dig där, rör dig inte etc), blåser upp sig själva, ofta med steroidstinna röster och aggressiva krav på detaljerad lydnad.

Detta måste vara ett inlärt kollektivt beteende, för exakt så låter de även när de försöker kaxa sig gentemot föräldrar som har NPF i familjen. Ingen skillnad, ingen hänsyn till att det är olika omständigheter, totalt okänsliga för psykologi och mänskligt värde och integritet. "Du ska göra som jag säger, annars slår vi eller skjuter dig". Att poliser i så olika sammanhang har samma inlärda teaterroller är pinsamt för den svenska poliskåren och tragiskt för dem som drabbas av polisens hot och våld.

Samhällskontraktet är rivet - farligt för vårt land

En del verkar tro att kampen mot överheten är någon slags romantisk upprorsretorik med Nils Dacke som centralgestalt. Nils Dacke gjorde något bra och nödvändigt kan de mena. Han framställs i ett romantiskt skimmer. Och Gustav Vasa var ju så dum, liksom hans fogdar.

Vi som har en kamp att ta i samtiden får sällan samma acceptans, trots att samhällskontraktet sedan länge är rivet av regeringen. Det är ingen större skillnad på Gustav Vasa och regeringen, inte heller mellan Vasas fogdar och polisen, arbetsförmedlingen eller FK. Regeringen är vald, så var även Gustav Vasa, liksom Hitler och Hamas.

Nej, kampen är något som ska förläggas långt tillbaka i historien så att den blir ofarlig. Nu har vi nått samförståndets tidsålder och vi som anser att det ofta finns en kamp även idag står inte i något revolutionärsromantiskt skimmer, utan betraktas ofta som mer eller mindre extrema rättshaverister som har problem med auktoriteter, trots att vi i regel är både pålästa och ytterst normala människor. På så sätt kan man genom att göra det till en personlighetsfråga, marginalisera ett samhällsproblem och reducera det till "rättshaverister."

Ett tillstånd av samförstånd kan endast uppstå om båda parter är överens eller nöjda med en kompromiss. Allt annat så kallat samförstånd är en obalans i makten där människor tvingas gå med på saker så att det ser ut som samförstånd. Demokratiska majoritetsbeslut är inte alltid demokratiska eftersom en av grundprinciperna i en demokrati är att den ska visa respekt gentemot minoriteter och inte förtrycka människor genom att hänvisa till demokratiskt fattade beslut, något som i allt högre grad sker i Sverige i takt med att den obildade och historielösa pöbeln tar över de demokratiska institutionerna.

Det som regeringen och myndigheterna tillämpar mot oss är detsamma som när mannen säger till sin hustru: "Håll käften annars..." Jo, hon lyder kanske för att slippa få stryk. Det ser ut som samförstånd.

Regeringen och dess myndigheter har sina metoder. De skär ner ersättningsnivåer för arbetslösa, de hotar med straff om man inte lyder, polisen misshandlar oskyldiga människor i familjer som har NPF-problem etc etc. Men det leder inte till önskat resultat - underkastelse. Tvärtom så pressas vi ut än mer i mariginalen och våra metoder blir allt mer på allvar. Vi kan alltså hamna i en situation där demokratin och människovärdet är så hotat att det krävs utomparlamentariska metoder för att rädda det som räddas kan. Nu är inte Sverige Frankrike, så troligen är det en bit kvar dit, men folk blir allt mer desperata. Det är bara att läsa i grupperna om AF och FK. Det är bara en tidsfråga innan folk istället för att ta livet av sig, vänder ilskan utåt.

Killing in the name ...

Det här är ett av de bästa liveklippen som finns på YouTube. Så mycket frustration, så bra framfört. Från en tid då musiken hade något att säga.

Skylt på gång...

Den här ska jag ha som en stor skylt när GIF tar emot Kalmarpolisen (fotbollslaget) i div 5 i år och när jag besöker deras hemmaplan. Både GIF och Kalmarpolisen kommer förstås att försöka stoppa mig, vilket inte kommer att lyckas. I så fall får de tillkalla...polisen...och då är jag förberedd med pepparsprej. Kommer sedan att begära att jag ska frias pga "inbillat nödvärn".

Är det inte herr Nilsson som är problemet....

Ska vi då inte vända lite på resonemanget och ställa frågan: "är det inte i själva verket herr Nilsson som är problemet med sin ständigt återkommande obstinata inställning till överhet? Nilsson har problem med auktoriteter!"

Absolut, och det borde vara normen för de flesta. Men i ett mellanmjölk-land som Sverige där samförstånd, smidighet och medlöperi är normen så framstår förstås en människa som jag som krånglig. Och det är helt riktigt att jag under årens lopp har sett mig nödgad att bekämpa återkommande trångsynthet, dumhet, snobbighet, inkompetens och icke funktionella hierarkier både på arbetsplatser, inom vården, på skolor och inom socialtjänst. Men min poäng är att det inte är det som är problemet. Problemet är att inte fler gör det. Så länge inte fler gör det kommer jag givetvis att utmålas som en rättshaverist.

"Men du erkänner ju aldrig dina egna fel". Då har man ju inte läst vad jag skriver om mig själv. Därtill är andra så skickliga i att påtala alla fel man har, så min insats torde vara överflödig.

Som en motbild till allt det har jag trots allt enbart goda vitsord från arbetsgivare, har fått kommunens kulturpris, Kristdemokraterna vitsippspris och Socialdemokraternas rospris, samt håller uppskattade föredrag i alla möjliga sammanhang varje år. Trots att jag tydligen är en så hemskt besvärlig människa.

Vi ska också komma ihåg att det är skillnad på folk och folk. Om en mer erkänd människa som Vilhelm Moberg tog strid mot olika företeelser i samhället, så betraktades han som fantastiskt modig och viktig. Ett föredöme i att bekämpa korruption och maktmissbruk. Men när en vanlig Nilsson ägnar sig åt i grunden samma sak, så blir förstås omdömet något helt annat. Till och med en arrogant intellektuell elitist som Horace Engdahl kommer lindrigare undan. För att inte tala om briljanter som Göran Hägg. Den som tar kampen i ett mer påtagligt socialt sammanhang som Mönsterås får förstås sämre rykte än den som kan föra sina strider mer på avstånd via media.