Polisanmälan gjord

Så, nu har jag polisanmält den person som tog en skärmdump av mitt inlägg på FB om polisen och hur vi ska skydda oss som familj. Vare sig det var en av mina FB-vänner eller polisen själv som hackat sig in på tidslinjen så ska man inte komma undan med sådant. Enklast vore ju om det vore polisen, för det är aldrig roligt att stämma privatpersoner bara för att de är fega krakar, sådana fall förlorar man ändå. Likväl så är det viktigt att markera det moraliska brottet även juridiskt. Var det polisen så är det inte bara ett moraliskt brott, utan ett juridiskt och då får det drivas så långt det går.

Var det en av mina FB-vänner så föreslår jag att du ger dig tillkänna och inte fegt gömmer dig som en quisling. Förr eller senare får jag ju ändå veta vem du är, så det är ju bara en fråga om tid. Är det fabbo polisen så hoppas jag att ni läser även detta. Känns det skönt att ägna er tid åt människor som kämpar för sin familj och samhällets bästa? Går ni igång sexuellt på att plåga människor som undertecknad? Blir det blött i byxan? Aja baja...erkänn nu... Jag har fortfarande bara ett budskap till er: fuck off och sätt aldrig er fot hos mig igen!

Polisen ska personligen be mig om förlåtelse

Det finns egentligen bara en sak som skulle kunna få mig att ta tillbaka min anmälan gentemot polisen eller att inte driva det vidare ensam när polisen har utrett sig själva och lagt ner ärendet, och det är att de två poliser som misshandlade mig personligen ber mig om förlåtelse för vad de gjorde. Att poliser skulle kunna uppvisa en sådan ödmjukhet eller självinsikt i vad de gjort - nej det kommer förstås inte att ske. Men jag kommer att kräva både min rätt i domstol och ett förlåt för vad de gjorde. Jag har tålamod.

Angiverisamhället....

Socialen ringde. De hade fått en orosanmälan från polisen angående vår familj, trots att alla är myndiga, efter utryckningen och misshandeln av mig i fredags. Så långt - inga problem. Det kommer att skickas anmälningar åt alla håll och kanter nu en period.

Men...i denna orosanmälan hade polisen skickat med en skärmdump på ett av mina inlägg på FB. Detta trots att jag bara delade inlägget med mina FB-vänner och inte känner någon polis. Jag måste således ha en golare till FB-vän. Du kan antingen stå för vad du har gjort, skriv ett mess privat i så fall. eller, om du är för feg, ta bort mig som vän, för vi är ju inte vänner. Nå, bara för det ska jag dela det aktuella inlägget igen som jag står för till 100%. Sprayet är redan beställt, men inte pepparspray, utan en laglig variant. Och till polisen har jag samma budskap som tidigare. Håll er borta från mitt hem. Ni har inte här att göra och ska lämna lägenheten när det inte finns något pågående brott. Allt annat är hemfridsbrott. Ni ska också sluta misshandla mig när ni kommer hit bara för att jag säger att ni ska lämna lägenheten. Har det budskapet nått fram? Om inte så kanske ett gammalt hederligt "fuck off" funkar. Det borde även människor med er begränsade sociala IQ förstå.

"Som en del i att skydda mig och min familj från framtida övergrepp från polis, så kommer jag att dels förstärka låset och dels beväpna mig. För att undvika missförstånd - det här är inget jag skriver bara i affekt, utan något som redan är på gång.

Givetvis kommer de att kunna ta sig in ändå även om jag skaffar specialhänglås, men det skapar en fördröjning där familjen kan fly ut via trädgården, snabbt ta oss till bilen och åka därifrån, innan polisen hinner påbörja en misshandel.

I de fall vi inte hinner fly hemmet kommer pepparspray att användas mot poliserna. Det blir ett överraskningsmoment och bör också kunna ge ett visst tidsutrymme som möjliggör flykt från hemmet. Låt vara att det bli juridiska konsekvenser, men det ingår i beräkningen.

Om mot förmodan inte ens dessa insatser motverkar framtida intrång i vår lägenhet så kan jag tyvärr tvingas överväga införskaffande av "riktigt" vapen att använda i självförsvar. Så långt möjligt enbart luftpistol och mot benen. Vi är inte där än. Jag tar det steg för steg i den mån jag anser det behövs. Det handlar inte längre om juridiska konsekvenser, utan om att försvara sitt människovärde och sin integritet. Lagens gränser är för mig numera enbart fiktiva.

"Ser ni, där går han som sköt polisen i benet med en luftpistol".

"Ja, han är visst ute nu. Konstigt att han ler hela tiden och ser ut att må så bra."

Polisens aggressiva teaterspel

Har tittat på YouTube-filmer som visar hur svensk polis agerar när de ska stoppa/stanna/prata med misstänkt kriminella. De låter så där teateraktigt bestämda, slänger ur sig order (ställ dig där, rör dig inte etc), blåser upp sig själva, ofta med steroidstinna röster och aggressiva krav på detaljerad lydnad.

Detta måste vara ett inlärt kollektivt beteende, för exakt så låter de även när de försöker kaxa sig gentemot föräldrar som har NPF i familjen. Ingen skillnad, ingen hänsyn till att det är olika omständigheter, totalt okänsliga för psykologi och mänskligt värde och integritet. "Du ska göra som jag säger, annars slår vi eller skjuter dig". Att poliser i så olika sammanhang har samma inlärda teaterroller är pinsamt för den svenska poliskåren och tragiskt för dem som drabbas av polisens hot och våld.

Samhällskontraktet är rivet - farligt för vårt land

En del verkar tro att kampen mot överheten är någon slags romantisk upprorsretorik med Nils Dacke som centralgestalt. Nils Dacke gjorde något bra och nödvändigt kan de mena. Han framställs i ett romantiskt skimmer. Och Gustav Vasa var ju så dum, liksom hans fogdar.

Vi som har en kamp att ta i samtiden får sällan samma acceptans, trots att samhällskontraktet sedan länge är rivet av regeringen. Det är ingen större skillnad på Gustav Vasa och regeringen, inte heller mellan Vasas fogdar och polisen, arbetsförmedlingen eller FK. Regeringen är vald, så var även Gustav Vasa, liksom Hitler och Hamas.

Nej, kampen är något som ska förläggas långt tillbaka i historien så att den blir ofarlig. Nu har vi nått samförståndets tidsålder och vi som anser att det ofta finns en kamp även idag står inte i något revolutionärsromantiskt skimmer, utan betraktas ofta som mer eller mindre extrema rättshaverister som har problem med auktoriteter, trots att vi i regel är både pålästa och ytterst normala människor. På så sätt kan man genom att göra det till en personlighetsfråga, marginalisera ett samhällsproblem och reducera det till "rättshaverister."

Ett tillstånd av samförstånd kan endast uppstå om båda parter är överens eller nöjda med en kompromiss. Allt annat så kallat samförstånd är en obalans i makten där människor tvingas gå med på saker så att det ser ut som samförstånd. Demokratiska majoritetsbeslut är inte alltid demokratiska eftersom en av grundprinciperna i en demokrati är att den ska visa respekt gentemot minoriteter och inte förtrycka människor genom att hänvisa till demokratiskt fattade beslut, något som i allt högre grad sker i Sverige i takt med att den obildade och historielösa pöbeln tar över de demokratiska institutionerna.

Det som regeringen och myndigheterna tillämpar mot oss är detsamma som när mannen säger till sin hustru: "Håll käften annars..." Jo, hon lyder kanske för att slippa få stryk. Det ser ut som samförstånd.

Regeringen och dess myndigheter har sina metoder. De skär ner ersättningsnivåer för arbetslösa, de hotar med straff om man inte lyder, polisen misshandlar oskyldiga människor i familjer som har NPF-problem etc etc. Men det leder inte till önskat resultat - underkastelse. Tvärtom så pressas vi ut än mer i mariginalen och våra metoder blir allt mer på allvar. Vi kan alltså hamna i en situation där demokratin och människovärdet är så hotat att det krävs utomparlamentariska metoder för att rädda det som räddas kan. Nu är inte Sverige Frankrike, så troligen är det en bit kvar dit, men folk blir allt mer desperata. Det är bara att läsa i grupperna om AF och FK. Det är bara en tidsfråga innan folk istället för att ta livet av sig, vänder ilskan utåt.

Killing in the name ...

Det här är ett av de bästa liveklippen som finns på YouTube. Så mycket frustration, så bra framfört. Från en tid då musiken hade något att säga.

Skylt på gång...

Den här ska jag ha som en stor skylt när GIF tar emot Kalmarpolisen (fotbollslaget) i div 5 i år och när jag besöker deras hemmaplan. Både GIF och Kalmarpolisen kommer förstås att försöka stoppa mig, vilket inte kommer att lyckas. I så fall får de tillkalla...polisen...och då är jag förberedd med pepparsprej. Kommer sedan att begära att jag ska frias pga "inbillat nödvärn".

Är det inte herr Nilsson som är problemet....

Ska vi då inte vända lite på resonemanget och ställa frågan: "är det inte i själva verket herr Nilsson som är problemet med sin ständigt återkommande obstinata inställning till överhet? Nilsson har problem med auktoriteter!"

Absolut, och det borde vara normen för de flesta. Men i ett mellanmjölk-land som Sverige där samförstånd, smidighet och medlöperi är normen så framstår förstås en människa som jag som krånglig. Och det är helt riktigt att jag under årens lopp har sett mig nödgad att bekämpa återkommande trångsynthet, dumhet, snobbighet, inkompetens och icke funktionella hierarkier både på arbetsplatser, inom vården, på skolor och inom socialtjänst. Men min poäng är att det inte är det som är problemet. Problemet är att inte fler gör det. Så länge inte fler gör det kommer jag givetvis att utmålas som en rättshaverist.

"Men du erkänner ju aldrig dina egna fel". Då har man ju inte läst vad jag skriver om mig själv. Därtill är andra så skickliga i att påtala alla fel man har, så min insats torde vara överflödig.

Som en motbild till allt det har jag trots allt enbart goda vitsord från arbetsgivare, har fått kommunens kulturpris, Kristdemokraterna vitsippspris och Socialdemokraternas rospris, samt håller uppskattade föredrag i alla möjliga sammanhang varje år. Trots att jag tydligen är en så hemskt besvärlig människa.

Vi ska också komma ihåg att det är skillnad på folk och folk. Om en mer erkänd människa som Vilhelm Moberg tog strid mot olika företeelser i samhället, så betraktades han som fantastiskt modig och viktig. Ett föredöme i att bekämpa korruption och maktmissbruk. Men när en vanlig Nilsson ägnar sig åt i grunden samma sak, så blir förstås omdömet något helt annat. Till och med en arrogant intellektuell elitist som Horace Engdahl kommer lindrigare undan. För att inte tala om briljanter som Göran Hägg. Den som tar kampen i ett mer påtagligt socialt sammanhang som Mönsterås får förstås sämre rykte än den som kan föra sina strider mer på avstånd via media.

Åtgärder för att skydda hemmet vidtas

Som en del i att skydda mig och min familj från framtida övergrepp från polis, så kommer jag att dels förstärka låset och dels beväpna mig. För att undvika missförstånd - det här är inget jag skriver bara i affekt, utan något som redan är på gång.

Givetvis kommer de att kunna ta sig in ändå även om jag skaffar specialhänglås, men det skapar en fördröjning där familjen kan fly ut via trädgården, snabbt ta oss till bilen och åka därifrån, innan polisen hinner påbörja en misshandel.

I de fall vi inte hinner fly hemmet kommer pepparspray att användas mot poliserna. Det blir ett överraskningsmoment och bör också kunna ge ett visst tidsutrymme som möjliggör flykt från hemmet. Låt vara att det bli juridiska konsekvenser, men det ingår i beräkningen.

Om mot förmodan inte ens dessa insatser motverkar framtida intrång i vår lägenhet så kan jag tyvärr tvingas överväga införskaffande av "riktigt" vapen att använda i självförsvar. Så långt möjligt enbart luftpistol och mot benen. Vi är inte där än. Jag tar det steg för steg i den mån jag anser det behövs. Det handlar inte längre om juridiska konsekvenser, utan om att försvara sitt människovärde och sin integritet. Lagens gränser är för mig numera enbart fiktiva.

"Ser ni, där går han som sköt polisen i benet med en luftpistol".

"Ja, han är visst ute nu. Konstigt att han ler hela tiden och ser ut att må så bra."

Misshandlad av polisen - sann berättelse

Här följer en sann berättelse där de inblandade är anonymiserade. Jag litar 100% på den som delgivit mig historien som jag publicerar med tillstånd.

I den aktuella familjen fanns en NPF-problematik och utbrott var vardagsmat. Så även den aktuella kvällen. När allt lugnat sig satt pappan och lyssnade på musik och såg på highlights från matchen Modo-AIK på sin dator. Plötsligt öppnas ytterdörren och mannen ser två stora poliser i hallen. Enligt tidigare överenskommelse så skulle de i sina datorer kunna se den aktuella familjeproblematiken om det kom ett larm, just för att inte skapa onödigt drama när de anländer. Det hade de lovat.

När polisen så klampade in så frågade mannen vad de ville. Poliserna svarade inte och mannen frågade då mer bestämt: "Vad gör ni här?" Inget svar. Då säger mannen att "som ni ser finns det inget pågående brott här, såvida ni inte är AIK-grisar som anser det vara ett brott att se Modo spöa AIK på datorn, så antingen får ni berätta vad ni vill eller lämna lägenheten." ”Vi ska inte lämna lägenheten” säger den störste polisen utan att röra en min. Total avsaknad av humor. "Då får ni ju berätta vad ni gör här", säger mannen. Nej, det vägrar de göra. Till slut får mannen nog och säger ”Lämna min lägenhet”. "Vi ska inte lämna lägenheten", säger han som är mest styv i korken. Ännu en gång säger mannen men mer bestämt, dock utan hot, att "lämna min lägenhet. Kan ni inte förklara vad ni vill eller påvisa ett pågående brott så lämna lägenheten”.

Det var tydligen mer än de kunde ta, så plötsligt sliter båda tag i mannen och börjar dra honom mot ytterdörren. Mannen sprattlar så gott han kan och gör sig tung. Men han använder inget våld, mer än detta sprattel.

Mannen hamnar på sätet vid bilens baksäte. De försöker sätta på honom handklovar men lyckas illa. Efter ytterligande misshandel, slitande och dragande får de till slut in mannen i bilen med handklovar på.

Poliserna går undan för att styra med något. Samtidigt kommer två kvinnliga poliser och ska prata med mannen. Han förklarar vänligt men bestämt att han har viktigare saker för mig, varpå han efter vissa problem lyckas trixa sig ur bilen. Då har ytterligare två manliga poliser kommit dit och de har tydligen varit inne i lägenheten utan tillstånd och pratat med hans barn

När alla till slut har kommit ut så säger mannen ännu en gång att de ska gå från hans lägenhet och att han hoppas att de lärt sig förstå vad han säger och att han menar allvar. Han begär att bli släppt, vilket han då också blir. Han vek inte ner sig en enda gång utan höll stenhårt på principerna. Våldet bet inte. Han lät sig inte brytas ner.

Vid förfrågan visade det sig att de inte alls hade kontrollerat de uppgifter som fanns om hans adress, och därmed bidrog de till att skapa ett drama som annars aldrig hade inträffat. Hade de dessutom direkt talat om vad de ville vid intrånget i lägenheten så hade familjen också sluppit detta.

Historier som denna är kutym för oss som har NPF i familjen. Polisen upvisar inte bara en enorm inkompetens genom att inte kolla upp lägenheten enligt tidigare överenskommelse, utan de vägrar också berätta vad de gör i lägenheten och efter upprepade förfrågningar istället påbörjar en misshandel av mannen.

Svensk polis i ett nötskal, särskilt när de tror att deras unkna maktspråk fungerar i familjer med NPF. Totalt tondöva med tydliga psykopatiska drag. Rensa polisen från detta drägg.