10 april 2021

Några ord om depression

Jag fick en gång frågan varför jag är deprimerad. Nu är det ett par år sedan jag sökte hjälp, så jag skulle nog säga att jag numera inte kan definieras som deprimerad. Snarare en kronisk nedstämdhet och det är som det brukar. Dystymi kan man nog kalla det.

Men varför blev jag då deprimerad? Egentligen var det utmattningssyndrom OCH depression. Utmattningen kom först. I mitt fall var det alltså inga diffusa eller oklara orsaker som låg bakom. 

Min utmattning beror enbart på att vi som familj har fått kämpa själva under alla år eftersom vi har barn inom autismsspektrat. Livet har de senaste 7-8 åren varit en ständig kamp mot skola och socialtjänst som inte har förmått stötta någonting, utan snarare gjort det värre. BUP har väl försökt, men de har inte resurser och väntetiderna har varit extremt långa. Jag ska inte gå in på hur tillvaron har sett ut, men när man i vår situation inte får något som helst stöd värd namnet så tar man slut efter några år. När man är mitt uppe i det så funderar man inte så mycket. Det är som i krig. Man gör det man måste. Men efter några år när jag fick andas ut lite, så slog utmattningen till och med den kom posttraumatiska problem och depression.

Det som har hållit mig uppe alla år är att jag har kunnat ägna mig åt historia och bokskrivande. Jag har haft något att försvinna in i, projekt att planera och arbeta med. 

Att få hjälpa till på hembygdsföreningen var en viktig del av min terapi skulle man kunna säga. Så styrelsen där ställde till med mer elände än de kanske förstår när de tog ifrån mig nyckeln och arkivuppgifterna enbart av den anledningen att jag hade framfört mina åsikter offentligt. Men jag har min vykortshobby och böcker kan jag förstås skriva än.

En del tycker det är känsligt med depression och liknande tillstånd. Så har jag aldrig upplevt det. Det är inte känsligare än en förkylning. Jag har aldrig haft någon tanke på att skämmas. Att jag blev utmattad och deprimerad var en synnerligen normal reaktion efter allt vi upplevt. Så det visar egentligen bara att jag fungerar normalt. De flesta som hade behövt gå igenom det vi har gjort hade knappast varit vid liv idag. Det vågar jag påstå.

Just nu jobbar jag för fullt med en Mönsteråshistorik och det flyter på bra. Det svåra är som vanligt att begränsa sig. Men skönt att vara igång och känna att det går bra.


9 april 2021

Coronaglömsk med viss tillförsikt

Bloggen ska väl inte bara handla om vykort. Det vore allt för smalt och ängsligt. Men ska tillstå att hjärnan är ganska tom efter coronasjukan. Framförallt är jag glömsk. Det är inget illa menat, men det är en aning kusligt och bekymmersamt. Andra långtidsföljder är inflammationer i leder och huvudvärk. Syresättningen är emellertid normal igen, liksom hjärtats puls.

Många lider av den sociala isoleringen under pandemin. Jag har all förståelse för det, men för mig är social isolering normaltillståndet. Ingen lär kunna vara min vän om man inte tolererar att jag är dålig på att hålla kontakt. Ändå uppskattar jag att umgås med vänner ibland. Däremot avstår jag gärna sociala sammankomster med människor jag knappt känner.

En del människor hör bara av sig när de behöver ens hjälp. Det är en ganska så obehaglig upplevelse, även om jag gärna hjälper till om jag kan. Men känslan av att bara duga när ens kompetens kan nyttjas är olustig.

Annars har jag, trots trötthet i kroppen, haft mental energi att tänka framåt på nya projekt sista tiden. Om det beror på att min läkare för några veckor sedan fördubblade dosen sertralin eller något annat vet jag inte. Det handlar nog också om att släppa taget om sådant man inte kan påverka. Då försvinner också mycket av ångesten. Känner ingen direkt oro för någonting, även om det säkert finns skäl till det. Nå, denna energi ska omvandlas till nya böcker.

Betar av sådant som släpar efter hemma. Snart är lägenheten storstädad. Nästa vecka ska jag äntligen börja med trädgården. Det är ju en mikroträdgård så det vore väl uselt om jag inte skulle klara det.

Igår blev jag färdig med bokrummet på övervåningen. Där har jag i första hand samlingen av ungdomsböcker, se nedan, men först veckans låtar.




Kittysamlingen.

Björn Hellberg och Bo Balderson.

Skrythörnan med kulturpriserna.

Tvillingdetektiverna. Ola Ericson och Bertil Hegland.

Lundgrentavlor, fototavla Krokstorp och kuriosatermometer.

Plotter.

Hugo Lundgrentavla som visar Köpingsgatan som jag också har en gatuskylt på. Till höger samlingen av Tvillingdetektiverna.



Köpingsgatan är numera södra delen av Storgatan.

Bokhylla med Tvillingdetektiverna.

Faster Hannas bil.






Blandat B. Wahlströms flickböcker.

Bröderna Hardy och Enid Blyton.

Mönsteråsorkester ca 1970. De sitter på Kråkerumsbron.


Blandat med B. Wahlströms.

Bokhyllan med Tre deckare.

Fotbollen fick jag av Mönsterås damlag när de vann en serie. Allas namn är med.

Fototavla av gamla Växjö.

Farmors farfar och Folke Lundgrentavla av hus i Elgerum som ligger utmed nuvarande E22.



Dagens vykort 12

 


Jag samlar mest på vykort från Mönsterås, men ibland köper jag något från grannorterna. Som detta kort från Timmernabben, postat 1931. Något förlag anges inte. Jag köpte det för 200 kronor, vilket antyder att det är sällsynt.

Kortet visar fajansfabriken i Timmernabben. Den hette tidigare Tillinge nya fabrik (1866-1925), men bytte 1925 namn till Gabriel Keramik. 1931 brann det mesta av fabriken ner och någon var framme med kameran och omvandlade tragedin till ett vykort. Möjligen är det Gabriel Burmeister själv som står närmast fotografen.

Kortets avsändare har på baksidan skrivit att "vi längta efter det nya  året och dess möjlighet till en ny fabrik". Kortet är daterat till 26 december 1931. Eftersom fabriken brann i december samma år så får man säga att vykortet producerades väldigt snabbt. Möjligen hade avsändaren en direkt koppling till fabriken, för han/hon tackar mottagaren för "alla vänliga tankar under denna tid".

De flesta vykort gjordes ju för att visa upp en orts eller bygds bästa sidor. Det kunde vara gamla historiska miljöer, vacker natur eller nyheter som vittnade om ortens utveckling. Vykort med historisk dokumentation av katastrofer torde vara en udda företeelse.


3 april 2021

Dagens vykort 11

Det här är ett av mina favoritkort från Oknö, fotografiet av Expo-foto som låg bakom många Oknövykort. På en del kort anges Margareta Södergren som utgivare och Expo-foto som fotograf. Kortet är från 1950-talet. Mitt kort har ingen stämpel, men har sett ett annat stämplat 1954. Det tog ett tag innan jag hittade vykortet, men man ser det ibland, så jag skulle inte kalla det sällsynt. Mellan 20 och 40 kronor är ett normalpris.

Oknö invigdes 1950 som Sveriges första eller möjligen andra kommunala stugby och blev snabbt en succé. Den kom helt rätt i tiden när semestern blev längre och högkonjunkturen gav mer i plånboken. Att campa och bo i stuga blev högsta modet.

En liten stuga kostade på 50-talet 35 kr i veckan (ca 475 kr idag) och en större stuga 56 kr i veckan (ca 780 kr idag). Jag har läst någonstans att när trycket var som störst kunde man ta 2 000 turister varje sommar, men fick säga nej till 6 000. Människor stod i såväl telefon- som bilkö för att boka stugorna när de släpptes.

På det här kortet ser vi en kostymklädd man som har en "trivsam lässtund". Därtill en tidstypisk bil, de lika typiska tallarna och en stuga med öppen spis, lite mer lyxig än en del andra.

I äldre tider låg Oknö under godset Kråkerum och hade tre torp. Från Oknö kom den berömda torparedottern Karolina som påstods ha sovit i 32 år, men det kan vi återkomma till vid ett annat tillfälle.

2 april 2021

Tavla av Hugo Lundgren




För några dagar sedan hämtade jag ut denna tavla som jag vunnit på auktion. Auktionsfirman värderade den till 400 kr, men den blev mycket dyrare. Anledningen till att jag var beredd att betala en slant är att den har mycket stort affektionsvärde för mig.

Tavlan är målad av Hugo Lundgren 1971, men han har utgått från ett äldre fotografi. Tavlan visar hur Kaninbacken såg ut ungefär fram till 1960. Tavlan visar en till största del förlorad del av Mönsterås.

Endast de tre hus som syns till höger står kvar idag. Husen till vänster fick uppleva sin långfredag under 1960-talet. När de hade rivits blev det en backe parallell med Torggatan som ofta användes för skid- och pulkåkning. På 1980-talet byggde man där huset där Algots och Systembolaget låg tidigare. Det påskgula huset i mitten revs på 1980-talet, men var öde redan på 1970-talet.

Jag växte upp i det rödmålade huset längst upp på 1970-talet. Under oss bodde min farbror Alvar och hans hustru Aina. I det vita huset till höger bodde en originell man som hette Hjalmar Asp. Tiden på torget var en fantastisk tid. Alla vildträdgårdar erbjöd fantastiska lekområden och människorna i Kaninbacken var underbara original. Vårt hus var inte moderniserat och saknade såväl varmvatten som elspis.

Kaninbacken var delvis bebyggd redan under 1700-talet, förmodligen ännu tidigare och låg då formellt på Åsevads mark, även om den i praktiken kom att bli en del av Mönsterås köping.

Hugo Lundgren var tvillingbror till Folke Lundgren som också var konstnär.


Dagens vykort 10

 


Det här vykortet visar en del av Storgatan i Mönsterås. Kortet är skrivet 1949 och utgivet på förlag Axel Melchiors Bokhandel, Oskarshamn. Det var inte särskilt vanligt att Melchiors gav ut Mönsteråsvykort. Jag köpte det för 50 kronor och det är nog där värdet ligger.

Till höger Thegerströms bageri (se Dagens vykort 3 för mer information) och därefter Mobergs herrekipering. Det är väl inte så många klädaffärer som har kvar "herrekipering" i sitt butiksnamn kan jag tänka mig. Idag är det en pizzeria i det huset. Längre bort ser man Modéerska huset, Mönsterås äldsta hus som kallas nybyggt 1726. Kortet är taget just innan Mönsterås stora expansion efter andra världskriget började.


1 april 2021

Kyrka blir bostäder med krog och bungy jump

Mönsterås kyrka ska säljas

- Verkligheten har hunnit ikapp oss och pandemin blev droppen. När den här kyrkan byggdes på 1840-talet var den anpassad efter en församling där alla i socknen gick i kyrkan. Nu kommer det kanske 30 på gudstjänsterna och vi måste anpassa vår kostym efter församlingskroppen, säger Mönsterås kyrkoherde Melker Johansson.

Mönsterås församling fattade nyligen ett beslut om att sälja kyrkobyggnaden i Mönsterås. Som köpare står Mönsterås kommun.

- Vi köpte ju den gamla prästgården på Parkgatan för några år sedan, och när församlingen frågade oss om vi var intresserade av kyrkan så tog vi ett enhälligt beslut i Kommunstyrelsen om att köpa den, säger Mönsterås kommunalråd Andreas Johansson.

Mönsteråsbloggen frågade om det inte borde ha tagits upp i kommunfullmäktige.

- Nej för fan, då hade det nog inte blivit något köp.

Någon jävsituation menar han inte heller har förkommit, trots att Andreas och Melker Johansson är bröder.

- Det är ju inte jag personligen som gynnas av kyrkoköpet, utan kommuninvånarna, säger Andreas Johansson och ler stort.

Men vad ska då kyrkan användas till?

- Det ska bli bostäder. Vi ska kapa av halva kyrkan, men tornet får stå kvar. Det är ju ett fantastiskt landmärke och de som bor där kommer att få en underbar utsikt. Det här kommer att göra att Mönsterås får nya glada skattebetalare. Längst upp blir det en liten krog med möjlighet att få testa bungy jump.

Blir det hyresrätter eller bostadsrätter?

- Bostadsrätter! Hade vi gjort hyreslägenheter hade Hyresgästföreningen haft synpunkter på hyresnivåerna så att de blivit lägre och då hade vi inte lockat hit så kapitalstarka skattebetalare, avslutar kommunalrådet Johansson intervjun och skyndar vidare för ett lunchmöte med kyrkoherde Johansson.

Kyrktornet lämpar sig väl för bungy jump, tycker kommunledningen.



30 mars 2021

Dagens vykort 9

 


Dagens vykort visar de nyuppförda hyreshusen på Industrigatan i Mönsterås som stod färdiga 1957-1958, och kortet bör vara från slutet av 1950-talet. Det är utgivet på förlag Mönsterås bokhandel, Nils Jonsson. Kortet är handkolorerat på ett välgjort sätt och kanterna är taggiga. Handkolorerade kort förekom redan kring sekelskiftet 1900, men är särskilt vanliga på 1950- och 1960-talen. Det här vykortet ser man inte så ofta, men det är inte heller extremt sällsynt. 40-50 kronor skulle jag nog säga är ett normalpris.

Industrigatan var en del av Mönsterås enorma expansion efter andra världskriget. De första hyreshuskvarteren byggdes i Pionjärområdet med gator som Pionjärgatan, Hagagatan och Bryggerigatan, men sedan kom Industrigatan. När området var färdigbyggt var det hypermodernt och kvarteret hade hög status. På 1950-talet var "industri" ett positivt laddat ord som förknippades med efterkrigstidens framsteg och utveckling. Att döpa en gata till Industrigatan var därför inget anmärkningsvärt. Tvärtom - något att vara stolt över. Att gatan fick just detta namn berodde säkerligen på att fabriken Industrifjädrar låg i direkt anslutning till hyreshusen. För ett par tre decennier sedan bytte kommunen namn på gatan till Jacobs Gränd, vilket väl låter mer attraktivt i vår tid där industri mer förknippas med smuts och miljöförstöring.

I en artikel från tiden beskrivs en tvåa på fjärde våningen i kvarteret som ett drömhem; ultramodern och med golvvärme. Artikeln avslutas med följande ord angående den fina balkongen: ”Där blir det säkert populärt att sitta på kvällarna och se solen gå ner bortanför de skogsklädda höjderna. Eller roa sig med att iaktta den livliga trafiken på Riksfyran som sträcker sig förbi alldeles nedanför huset.”

Med tiden fick området ganska dåligt rykte och när jag växte upp på 1970-talet betraktades det som ett stökigt invandrarområde. I själva verket hade bara 5% av hushållen invandrarbakgrund vid den tiden och var inte mer delaktiga i stöket än andra. Om det nu var så stökigt. De som bodde där vid den tiden brukar också berätta om en fin gemenskap. För egen del vistades jag aldrig där som barn eftersom det bodde två grabbar där som alltid ville ge mig stryk.

Idag är båda husen i förgrunden rivna.

Notera de vackra bilarna.










29 mars 2021

Dagens vykort 8

 


Vykortens värld är underlig ibland. 2014 vann jag det här vykortet för 300 kronor efter att flera samlare lagt bud. Tyvärr försvann kortet, men 2020 vann jag turligt nog "samma" kort på Tradera för bara 25 kr. Några andra exemplar av detta kort har jag aldrig sett, så det är förmodligen ganska ovanligt. Det gavs ut på förlag Mönsterås Bokhandel. Almquist & Cöster i Helsingborg stod bakom fotot.

Kortet är frankerat med 30 öre i porto, vilket vykort hade mellan 1964 och 1966. Därmed kan vi ungefär veta när det lades på brevlådan. Fotografiet bör vara taget i början av 1960-talet. Sannolikt ville fotografen fånga det nya i tiden. Mönsterås hade just fått Södras bruk och nya områden växte fram i snabb takt. I bakgrunden syns Mönsterås vattentorn som stod färdigt 1960. De små tegelvillorna till vänster tror jag uppfördes 1958. Torghallen stod färdig 1959. Hyreshusen i bild uppfördes också under andra halvan av 1950-talet. Ett starkt indicium för att fotot togs 1960-61 är att det på kortets baksida står "Mönsterås. Parti med vattentornet". Vattentornet var det riktigt nya som man ville visa.

Det nya Mönsterås skapar en härlig kontrast till den gamla Kaninbacken som man ser en del av till höger. Kaninbacken var delvis bebyggd redan under 1700-talet, förmodligen ännu tidigare och låg då formellt på Åsevads mark, även om den i praktiken kom att bli en del av Mönsterås köping. Det finns många mer eller mindre fantasifulla förklaringar till varför backen fick sitt namn. Men Ivar Modéer skrev att den troligen kallades så därför att det förr fanns många kaniner där. Ibland är den enklaste förklaringen den rätta. 

Själv bodde jag där några år på 1970-talet, men hade släktingar som också bodde där, så det var min barndoms kärnområde. Ett helt fantastiskt kvarter som inte hade moderniserats särskilt mycket. Vi hade exempelvis inte varmvatten och vid matlagning användes en gammal vedeldad järnspis. Även de mer moderna områdena på kortet utgjorde självklara platser för lekar under uppväxten.

Notera den slarviga handkoloreringen. Mönsterås GIF:s fotbollsplan är grå och inte grön, liksom småvillornas gräsmattor. Radhusen i Mölstad har man inte heller brytt sig om att färglägga.

Sammanfattningsvis ett av de charmigaste korten i samlingen som fångar hela min barndom.

28 mars 2021

Dagens vykort 7

 


Det finns flera vykort som visar Mönsterås stationshus, men dagens kort är mycket sällsynt. Det var ganska ovanligt att både personal och lok med vagnar kom med på vykort från Mönsterås stationsområde. Själv fick jag betala 450 kronor för det.

Innan vi fick järnvägen så var handlarna i Mönsterås förskräckta då Ålem och Blomstermåla fått järnväg betydligt tidigare. Man menade på fullt allvar att Mönsterås som handelsplats skulle försvinna.

Järnvägen i Mönsterås invigdes 1902 men kom att kantas av stora ekonomiska problem. Något stationshus hade man inte råd att bygga de första åren, utan man hyrde in sig i ett hus på Sjögatan, där även fotograf August Melin som tog detta kort hade sin atelje.

1910 invigdes emellertid ett nytt stationshus, även om det blev mindre än det man först planerat för. Vykortet är stämplat 1912, så huset var nytt när kortet togs, vilket också gör det originellt.