Var inte för skötsam om du vill ha samhällets hjälp

Flickor med diagnoser är ofta alldeles för skötsamma i skolan för att få den hjälp de behöver. Det är ett välkänt fenomen. Flickor är i regel inte lika utåtagerande som pojkar vid samma diagnoser när de befinner sig i offentliga rum. Så pojkarna drar till sig uppmärksamheten, framstår som problembarn och får ta del av olika insatser och program. Ska man spetsa till det lite så kan man säga att du har störst chanser att få hjälp om du missköter dig, rasar och agerar ut, kanske hamnar i slagsmål, dricker dig full och är kille. Ju värre du beter dig desto mer kommer samhället att hjälpa dig. I bästa fall får du som ung vuxen både lägenhet och ekonomiskt stöd just därför att du visade hur dåligt du mådde i skolan. Och så kan du få gratis skjuts in på något program med sysselsättning. Stökiga pojkar anser samhället att det är viktigt att fånga in, innan de blir kriminella. Tysta tjejer med diagnoser går en betydligt mer osäker framtid till mötes, just därför att de var skötsamma, bar smärtan inom sig och inte gjorde väsen av sig. De begår sällan brott, utan hamnar ofta förr eller senare.på psykavdelningarna.

Utfärder

Idag var min mor lite piggare och orkade följa med på en biltur. Vi åkte till hennes barndomshem i Mjölerum, vilket blev ett kärt återseende. Upptäckte att de håller på att bygga ut huset. Roligt att platsen lever. Mormor och morfar bodde där från 1945 till slutet av 1980-talet.

I år har jag haft den här bloggen i 13 år. Jag skriver i och för sig inte så mycket längre, men det kan vara bra att ha ett forum där man bara representerar sig själv. Däremot är det ytterst sällan som någon länkar till bloggen. Förmodligen just därför att jag kan ta ut svängarna och vara frispråkig. Då vågar man liksom inte riktigt.

Den här veckan har en extrem trötthet sänkt sig över mig. Kanske sover för lite eller så har jag höga blodsockernivåer. Jag kollar inte så ofta. Idag blev det i alla fall ett kafébesök med min gode vän Teiffel. Ibland är vi på Lilla Bageriet, ibland på Nelssons. Idag var det Nelssons tur.

I Mönsterås händer inget revolutionerande och det är som det ska vara. Jo, man bygger ett höghus i hamnen. Det har ju blivit populärt att bygga på höjden i hamnområden. Ja, ja. Någonstans ska de rika också bo.

Nu lägger jag ner, kopplar på hörlurarna och häller upp ett glas vin. Ny skiva från danska Efterklang. Mer avskalat och mindre experimentellt än vanligt. Men bra! Sedan en låt från Teenage Fanclub som släppte en skiva tidigare i år. De håller stilen än. Och till slut nytt från den gamle Smithsgitarristen Johnny Marr.

Viktor Olsson och evelyne bjöd på högoktanig musikafton i Blomstermåla

evelyne fick med sig publiken direkt.

Blomstermåla Folkets Hus bjöd igår på en musikalisk toppenkväll som definitivt kvalificerar sig på övre halvan av alla hundratals spelningar jag varit på sedan 1980-talet. Först ut var Viktor Olsson och sedan följde Mönsteråsrockarna evelyne. Publiken var ganska ungdomlig, vilket förstås är glädjande, men man kan undra om bygdens medelålders bara går på konsert när det vankas blues eller hårdrock. Med risk för att trampa någon på tårna, så behövs en attitydförändring. Man får väl ändå utgå ifrån att det finns en musikalisk nyfikenhet. Därtill är ju nästan alla i den åldersgruppen vaccinerade.

För det här blev en högoktanig musikafton. Viktor Olsson hade med sig sitt band som verkligen var skickliga i sitt samspel. Hans låtar är riktigt fina och på scen får de dessutom lite mer tyngd än på skiva. De lugna låtarna kräver förstås en fokuserad publik, men allt för många tjattrade allt högre vid borden i takt med att ölen rann ner genom struparna. Vid lugna låtar ska publiken, för att tala klarspråk, hålla käften! Viktor Olsson bjöd på en njutningsfull spelning och det är bara att hoppas att fler upptäcker honom. Det här höll mycket hög klass!

Viktor Olsson med band.

Sedan klev evelyne upp på scenen. Och det blev en rivstart med fullt tryck. Bandet har ju numera ett antal låtar som gör sig väldigt bra live. Dessutom hade bandet utvecklats påtagligt som scenartister sedan jag såg dem något år före pandemin. Nu var de rejält tighta och ingen som helst tvekan i någonting. Publiken var euforisk och sångare Ekwall kunde springa ut på en brygga till gästerna, vilket var ett nytt grepp som fungerade utmärkt. Låt vara att han halkade en gång. Bandet verkar under spelningens gång ha fått något strul med ett par instrument, men löste det elegant. Spelningen hade många höjdpunkter och lite extra magi blev det förstås när pappa Magnus Ekwall klev ut och sjöng sin del av "Vakna".

Far och son Ekwall sjunger ihop i "Vakna".

Det blev en mycket fin musikafton. Möjligen kunde ljudet ha varit bättre mixat. Det blev ibland lite grötigt. Sången kunde man lagt högre, liksom solo-gitarren. Men det var inte så störande att det påverkade helhetsupplevelsen.

På bussen hem satt jag ensam, bortsett från mannen som tog upp betalningen. Busschauffören hittade inte så bra, men efter lite vägvisning kom han till slut fram till Mönsterås station. Bygdens folk behöver tydligen också vägvisning när det är bra, spännande artister i Blomstermåla. Musik handlar inte bara om att höra sådant man vet att man gillar, utan också om upptäckarglädje och att njuta av stunden. All heder åt dem som var där. Och all heder åt Blomstermåla Folkets Hus som anordnar konserter på denna nivå.

En högtidsstund för musikälskare - evelyne och Viktor Olsson i Blomstermåla

På lördag är det en högtidsstund för alla som gillar bra och spännande livemusik då inga mindre än evelyne och Viktor Olsson spelar i Blomstermåla Folkets Hus. Fantastiskt roligt att de klassiska lokalerna får blomstra på nytt med så eminenta gäster. Initiativet förtjänar såväl allmänhetens som kommunens helhjärtade stöd. Insläpp från kl 21.00.

För er som inte har hört Viktor Olssons skivor så väntar något riktigt fint. Han är en otroligt begåvad artist som jag faktiskt aldrig har sett live. Ser verkligen fram emot det.

evelyne har jag uppmärksammat många gånger här och deras debutplatta "Mer än någonsin" från 2020 är mycket stark. Jag har även tjuvlyssnat på en av deras nya låtar som inte släppts än, och den är makalöst bra! evelyne har jag sett på scenen och det är ett utmärkt liveband, men rykten säger att de är ännu bättre nu, så det ska bli spännande att ta del av. Jag fick en liten digital pratstund med bandet och ställde några frågor om nuet och framtiden.

Vad har hänt efter förra skivan? Har ni fått den uppmärksamhet ni förtjänar?

Mycket har hänt, i tystnaden händer det saker hela tiden. Först och främst så fick vi väldigt fin respons på plattan, det tråkiga var att vi inte kunde dra ut och spela pga restriktionerna, och det fanns många förfrågningar och bokade gig som vi fick ställa in. Samtidigt är vi tacksamma för de två kvällarna på Söderport då 50 personer kändes som 500 personer. Utöver det så har vi inlett nya samarbeten med bland annat TalentCoach, och fått telefonsamtal från olika personer inom branschen. Vi vet att vi har ögonen på oss nu, och det är bra.

Jag har ju tjuvlyssnat på er nya singel, som är fantastisk. Den är kanske det tyngsta ni spelat in. Är det i den riktningen ni går för att den typen av låtar funkar bra live? Skriver ni låtar med tanke på att de ska bli bra på scenen?

Tack! Vad kul att höra. Det finns alltid en känsla och olika budskap i skrivandets stund, och det handlar om att försöka förmedla det och nå ut med det på ett eller annat sätt. Vi vet hur vi vill att det ska låta. Vi är ett liveband, det har vi med oss in i studion också.

På nya låten finns ett makalöst melodiskt gitarrsolo som är mycket roligare än stereotypa hårdrockssolon. Är ni måna om att era låtar ska vara melodiösa där man också märker att ni är duktiga musiker?

Vi utvecklas som band hela tiden, och just nu känns det verkligen som att vi är på en väldigt hög nivå alla fem. Vi släpper fram varandras tankar och idéer och skapar en så bra helhet som möjligt av det. Jag tycker att Jacob och Fredrik får till samspelet mellan varandra gitarrmässigt. Låten behövde ett gitarrsolo, och Fredde fick verkligen till det.

Ni har fått en ny basist? Nu är ni alltså tre bröder i bandet. Hur funkar det? Syskonkärlek eller syskongnabb?

Ja det stämmer, Jonah har tagit över basen. Han visar engagemang i repan, vid låtskriveri, på scen och senast i studion. Det är kul att han är med! Som band/grupp är vi väldigt tighta allihop, att vi är tre syskon nu stärker bara gruppen. Skulle det bli problem så är det bara att ringa morsan och skvallra så löser det sig.

Ni hade en ny EP på gång om jag förstod rätt. När är den planerad att komma? Vad kan vi förvänta oss på den?

Ni kan förvänta er en EP med riktigt starka låtar med mycket driv och hjärta ihop med evelyne-soundet. Vi har allt i våra egna händer när det kommer till releasedatum, och i dagsläget är inget datum bestämt. Det gäller ju att tänka till med tanke på hur världen ser ut.

Ni spelar i klassiska Blomstermåla Folkets hus den 9 oktober. Vad tycker ni själva om den lokalen?

En lokal och scen med en galen historia, vi har haft två otroliga kvällar där tidigare. Det som sticker ut denna gången är att vi valt att anpassa scenen och bygga ut den för att komma närmre publiken. Det blir en riktig show den 9 oktober. Det blir ett evelyne på scenen som ingen tidigare sett.

Kommande böcker

Någon frågade hur det går med mina böcker. Jo, jag gör mitt bästa för att undvika dem genom att istället skriva artiklar. Men jo, de är på gång. Tanken är att göra ett bokslut över allt som hänt de senaste tio åren, både vad gäller skola, socialtjänst och hembygdsgården. Jag försökte göra ett snyggt avslut på hembygdsföreningens årsmöte, men tyvärr fanns det några få som ville annorlunda. Någon i styrelsen hade anlitat Polle, någon som inte vågade försvara sig själv. Andra förföljde mig var jag än gick i huset. Så, nej, bokslutet för göras om. Kommer att publicera alla mejl jag har skickat till styrelsen som är relevanta för det som skett. De som jag har kvar i alla fall. Liksom de svar jag fått. Då kan ju alla som vill själva göra en bedömning.

En i styrelsen har bett om försoning. Självklart. Han står därmed utanför detta. Jag har erbjudit de andra 8 samma sak, men ingen har ens svarat. 

Men även om resten av styrelsen tydligen inte ville avsluta konflikten, så får då jag agera som "den vuxne i rummet". Man kan inte älta allt i evigheter. Jag har annat att göra som är betydligt roligare och mer kreativt. En historisk bok och en deckare är halvfärdiga och det är förstås sådant jag helst vill skriva.

Ny artikel: "Rätt nu skola wi talas weedh". Dråpet på Ålems krog den 12 februari 1664

Jag har skrivit en ny artikel om något som utspelade sig i Ålems socken på 1600-talet. Klicka på denna länk så kommer du dit.

Idag har det varit marknadsdag. När jag var barn utspelade sig denna begivenhet på torget. Det var en av årets roligaste dagar. Ja, det började redan på fredagskvällen på den tiden. Man hade sparat lite pengar enkom för denna dag. Det var ärtrör och stinkbomber, lek och bus. Numera är det betydligt mer avslaget och man tvingas trängas på Storgatan. Köpmännen kanske föredrar att ha det så, men jag saknar torgmarknaden. Hur som helst mötte jag många glada människor och en som bara blängde. Det fick mig osökt att tänka på den där sången "sudda, sudda, sudda, sudda bort din sura min..." En del skulle behöva slappna av lite.

Köpte Boel Werners bok på marknaden. Den ska visst handla om hennes barndom i Värlebo. I någon mån i alla fall. Ska bli rolig att läsa. Och så fyndade jag två almanackor på Shalom.

Avslutar med första låten där Mellencamp och Springsteen samarbetar. Gubbrock, ja visst, men gubbrock när den är som bäst.

Knivmarknaden 1844 och en del annat

Ett nytt och mycket kort poddavsnitt ligger nu ute. Inför höstmarknaden kommer jag att göra några nedslag i historien och besöka gamla tiders marknader. Först ut är knivmarknaden 1844. På denna länk hittar du den lilla berättelsen.

Igår höll jag det första föredraget på länge. Det var på SPF och temat var Mönsteråsvykort som skildrare av bygdens moderna historia. Det var mycket folk och alla verkade glada. Efteråt kom det till min stora överraskning fram många som ville skänka både vykort och andra mycket intressanta historiska dokument. Jag kan bara ödmjukt tacka för denna vänlighet.

En helt unik anvisning från det svenska kolfältet på Spetsbergen från 1923.

Ikväll börjar äntligen hockeyallsvenskan igen. Hoppas verkligen att Modo gör en bättre säsong än den förra. Ikväll match mot Västervik som vi har haft stora problem med de senaste åren. Nu vänder det.

Annars som vanligt. Det vill säga 2-3 glas vin och släktforskning. Nytt från Thåström.

Okänsligheten

Det som hände i onsdags när Polle skulle börja tjafsa är nog bland det mest okänsliga jag har varit med om. Han visste att jag är deprimerad och att min mor är oerhört sjuk och att jag har tuffa hemförhållanden. Att då i det läget försöka trycka till mig är såväl okänsligt som inhumant. Jag är tacksam att jag överhuvudtaget orkade vara med på mötet och hålla mitt anförande ensam mot en hel styrelse och deras kompisar. Man gör helt enkelt inte så som han gjorde. Han passerade en gräns där.  Nu var det som väl var inte styrelsen som helhet som hade anlitat honom som bulvan, utan en enskild styrelseledamot. Illa nog. Hur kunde Polle överhuvudtaget ha läst mina mejl och hunnit förbereda sig? Mina mejl till styrelsen har jag inte skickat till honom.

Men det finns människor som inte tar depression på allvar. Annars framstår hans agerande som fullständigt obegripligt. Jo, jag är deprimerad. I alla fall drabbades jag av en utmattningsdepression för ett par år sedan. Livets omständigheter låg bakom, inget ärftligt och inga kemiska obalanser.

Jag har sedan dess ätit sertralin och det är möjligt att det höjer mig så pass att jag kan kliva upp. Jag har satt en stenhård disciplin för att inte ge vika och bara ligga kvar i sängen som jag helst skulle vilja. Man saknar nästan all energi och undviker helst att gå ut.

I den meningen har jag delvis kontroll och låter inte depressionen ta över allt. Däremot har jag ingen nergi för att sköta trädgård eller hemmet mer än med vänster hand. Saker som borde bli gjorda skjuter man framåt. Förmågan att stå emot motgångar och jävliga människor minskar. Trösklarna för att bli arg blir lägre.

Men jag försöker skriva och forska ibland för att hålla igång. Periodvis kanske jag har lämnat definitionen för depression och bara varit nedstämd. Jag vet inte. På torsdag ska jag i alla fall hålla höstens första föredrag. Det hoppas jag kan ge mig energi. Sanningen är ju att väldigt många uppskattar det jag gör. "Du har inte så många fiender som du tror", som en sa till mig häromdagen. Nej, så är det förstås. Det är en liten kulturell föreningselit som inte kan hantera en enkel arbetargrabb som råkade studera. Människor som jag betraktas som knepiga och krångliga. Istället för att ta vara på kompetensen så tar de första bästa tillfälle att göra sig av med den.

Människor som Polle kommer inte från arbetarklassen. Han hade en privilegierad uppväxt där fadern var en framgångsrik möbelhandlare. Om jag inte minns fel var hans morfar också företagare. De andra i styrelsen har varit lite allt möjligt, men ytterst få, om ens någon, har stått på de sotigaste fabrikerna. Möjligen har en del jobbat på bruket och är då arbetarklassadel. Min pappa förstörde sin kropp på tegelbruket, tändsticksfabriken, Allack och Stece. Det är den världen jag kommer ifrån. Och vi frågar inte om lov om vi får yttra oss. Frågar inte om lov ifall vi får vandra runt i våra gemensamma lokaler. Går inte hem när andra ber oss.

"Du kanske ska gå hem..."

Årsmötets förhandlingar var över. Vi drack kaffe och jag kände att jag ville mingla lite. Gick runt och pratade med folk. Noterade att en man i styrelsen följde efter mig var jag än befann mig. Jag var alltså punktmarkerad. Varför fick jag inte veta. Det måste helt enkelt ha varit ett försök att provocera mig. När sådant händer undrar man om man är med i en dålig B-film.

Jag sa till slut ifrån för att få slut på detta sällsynt barnsliga beteende från en vuxen människa i en styrelse. Då plötsligt kommer mannens fru och säger "Du kanske ska gå hem Jonny." Jag förklarade att jag inte tänkte gå hem förrän mötet var slut. Varför skulle jag gå hem, när det var styrelseledamoten som betedde sig oacceptabelt? Då kunde likaväl min gode vän Peter Danielsson som var på mötet ha bett styrelseledamoten gå hem.

Jag var trevlig och pratade med en del av de församlade, hade inte tagit några starka drycker (körde bil) och uppträdde inte konstigt på något sätt. Men tydligen har inte styrelsen lärt sig någonting utan fortsätter med sin mobbning till och med under årsmötet. Något annat ord är faktiskt svårt att välja. Ångrar att jag inte höjde rösten ordentligt. Rösten är ett viktigt redskap som ibland bör användas mot människor som måste lära sig veta hut.

Fönsterupproret i Mönsterås 28 september 1748 - nytt poddavsnitt

 Fönsterupproret i Mönsterås 28 september 1748 - nytt poddavsnitt