Myten om att "det var bättre förr"...

Årets valrörelse saknade visioner. Det var mest lite sänkt bensinpris här och lite längre straff där. Det mesta handlade om fingret i luften för att känna av den frustration som de själva varit med och skapat. Ingen helhetssyn på samhället. Möjligen kunde man ana en vision på högersidan: Sverige ska bli bra som förr. Myten om den försvunna guldåldern när alla var hederliga, folk var hyggliga och inga stal eller slog ihjäl varandra. Frågar man när det var, så kanske de drar till med 1957.

Jaha, vad var bättre då? Nästan ingenting, för att nu säga som det är, även om det är kätterska åsikter nu för tiden.

Vi hade 3 veckors semester, 4-5 gånger fler dog på arbetsplatserna varje år, aga av barn var tillåtet i såväl hem som skola, vi hade enorma mentalsjukhus där alla avvikande stuvades undan om du inte hade turen att komma undan med byfåne- eller ”original”-stämpel, det var sämre sjukvård, högre spädbarnsdödlighet, tvångssteriliseringar, ständigt hot om tredje världskrig, gifter rakt ut i natur och hav hur som helst, rökning inomhus, skeva könsroller, fler mord per invånare, slagsmål vid folkparkerna, människor skulle tilltalas med titlar, ”rabbla-utantill-skola” (ej att förväxla med kunskapsskola), människor som inte hade råd att studera på högre nivåer, medellivslängden var kortare, män var inte föräldralediga, kommunikationer var sämre, bilarna var sämre och farligare, m.m, m.m.

Och jag vet inte hur många gånger jag har hört att ”förr behövde man inte ens låsa dörren”, när man gick ut. Sanningen är att det inte lär hända särskilt mycket idag heller, eftersom ingen vet att dörren är olåst. Jag vet inte hur många cyklar jag förlorade pga stölder i min barndom. Det var några. Hilja har inte fått en enda stulen under sin uppväxt.

Det som var bättre när jag växte upp var miljöerna vi lekte i. Allt var inte sönderplanerat. Gamla hus och prång fanns kvar. Vi var mycket utomhus och rörde oss fritt. Likväl fanns det alltid en latent ångest – rädslan för de ”farliga killarna”. Det var Uffe, Helling, ”Prickiga ansiktet” och några till som jag glömt namnet på. Hur roligt man än hade ute så var man alltid beredd. De kunde dyka upp var och när om helst. Och fick de tag på en så fick man helt sonika stryk. Till skillnad från de flesta människor idag som säger att de känner sig otrygga ute, så hade vi mycket goda skäl för att vara oroliga.

Gemenskapen var troligen bättre förr i den meningen att man umgicks mer spontant och hälsade på varandra. Å andra sidan har modern teknik gjort det möjligt att knyta kontakt med människor man annars aldrig hade kommit i kontakt med. Skvallret var minst lika avancerat då som nu, om inte värre.

Postutdelningen var bättre. Och så hade inte privatiseringshysterin satt fart än. Men det mesta var tveklöst sämre.

1