Dagligen möts vi av mörka, alarmerande rubriker och statsmän som vill prångla på oss de enkla lösningarna ovanifrån. De generationer som orsakat jordens sår tror kanske att de också ska kunna ställa allt till rätta. Tonläget är högt. Hat och lögner är accepterade arbetsredskap. Finns det möjligen alternativa sätt att reflektera över tillvaron som ger större djup och skänker hopp? Jo, det gör faktiskt det. Poesi och fotokonst, eller varför inte en kombination. Fredrik Kling och Tomas Jonsson, två välbekanta män i bygden, har nu gett ut sin andra bok tillsammans. Fredrik står för dikterna och Tomas för fotografierna.
Jordens tårar. Bara titeln är bland det vackraste jag kan tänka mig. Tårar har en speciell plats i såväl sekulär som religiös litteratur. Knausgård gråter mycket i sina böcker och har säkert bidragit till att det är manligt att gråta igen. I Bibeln är tårar ett uttryck för sorg, men de kan också föda något nytt: ”De som sår med tårar skall skörda med jubel.” Och det temat går igen i sekulariserad form i Fredriks dikter. Tårarna ger näring, rötter får fäste och växtligheten gror. Mot alla odds kanske, för omslaget visar en ytterst stenig mark utan växtlighet. Döda landskap och steniga hjärtan.
I Fredriks och Tomas värld står inte hoppet till politiker eller högre makter. Här kommer hoppet underifrån, från barnen. De föds in i en värld de inte har bett om att få. Kommer de att ta ansvar för framtiden och vårda livet? ”Kommer ni med sol eller kalla kårar?” Fredrik verkar inte helt säker på utgången, men släpper loss sorgens och hoppets tårar: ”jag samlar mitt hopp, från mantel och från kärnan, och släpper alla jordens tårar.”
De inledande dikterna är mörka; i fokus står utsatta barn, offer för denna världens ondska och egoism. Tonen förstärks av Tomas ödsliga landskap och nedgångna människomiljöer. Som läsare sugs man in i ett suggestivt mörker som lätt kan frammana tårar. Där medias rubriker orsakar avtrubbning, där väcker dikterna och bilderna något som själens sköld inte kan försvara sig emot.
Så småningom smyger det sig in hopp i texterna, först knappt synligt, men i mörkret märks minsta gnista. Och plötsligt blommar några grenar i ett fotografi, mystiska ljus syns i Tomas dunkla landskap.
Ibland vänder sig Fredrik direkt till barnen som i Barn av vår tid: ”Ni platsar in, alla ungdomar och barn, lova ta hand om allt vi sköt i sank, lova linda varandra i garn.” En desperat bön eller uppmuntrande ord?
Flertalet dikter och fotografier kan tolkas på olika sätt. Fotografiet på värmeverket är ett exempel. Genialt i sin mångtydighet.
Jordens tårar är en dikt- och fotografisamling med bultande hjärtan. Full av smärta, hopp och inte minst empati. Ett fint exempel på hur man kan se samtiden både klarsynt och ödmjukt utan att skriva läsarna på näsan hur allt ska tolkas.
Boksläppet sker den 10 november kl. 19.00 i Blomstermåla folkets hus. Överskottet går till Världens barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar