Glasvegas är ett rockband från Skottland som alla rockjournalister hajpar just nu. En liten koll på 22 tidningars recensioner visar på överlag högsta eller näst högsta betyg och journalisterna är oftast lyriska. Ok, sådant väcker min nyfikenhet. Jag har lyssnat på musik och hängt med ganska bra inom de flesta genrer sedan 1980-talets början, även om de senaste årens utgivningar gjorde mig oinspirerad och förde mig mot folkmusiken. Ibland lyssnar jag dock på pop och rock. Nu var det alltså Glasvegas.
Nä. Tyvärr. Så där lät de flesta band från brittiska öarna från mitten av 1980-talet och några år framåt. Jag har ett dussintal skivor med liknande grupper i skivsamlingen, med samma sound, samma skotska lite arbetarklassartade frasering och pretentiösa texter. Med minsta lilla känsla för rockhistoria hade man kunnat placera in gruppen där, men det gör ingen. Förutom att Glasvegas låter som de flesta lät då, så låter man ganska illa; tråkiga skrammelgitarrer, ansträngd sång och en produktion som helt saknar nyanser (jo, jag vet...det finns rockjournalister som hamnar i sjunde himlen så fort det skramlar eller en gitarr ylar lite falskt).
Tråkigt att behöva vara så anti när det gäller Glasvegas. Men jag var tvungen att skriva av mig. Jag har ju tidigare lyft fram andra artister jag tycker om. Så jag tassar snabbt tillbaka till Triakels hemsida för att slicka såren med en bra röst, en tramporgel och en fiol. Det räcker gott så.
18 november 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar