22 december 2008
Juridiskt frikänd men moraliskt skyldig och olämplig som idrottsledare
En idrottsledare i Mönsterås är juridiskt frikänd från sexuellt ofredande av några tonårspojkar. Allt enligt en artikel i Barometern-OT. Detta trots att det är belagt att han har blottat sig, gjort närmanden och visat pojkarna en porrtidning. Man kan bara sucka och undra vad som då kan behövas för en fällande dom. Hur som helst hoppas jag att föreningen har lite civilkurage och gör sig av med idrottsledaren. Att bli juridiskt frikänd betyder inte att man med automatik är lämplig som idrotsledare. Han saknar uppenbarligen den moraliska kompass som en idrottsledare och ett föredöme bör ha.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Detta är otroligt hur denne så kallade idrottsledare kan bli helt frikänd trots det han utsatt 10-11 år gamla pojkar för, dessutom långt hemifrån helt utlämnade till ledarens ansvar. Vad ger det för signaler till dessa barn samt till övriga samhället? En ungdomsledare ska väl föregå med gott omdöme dvs inte svära, använda grova könsord, visa porrtidningar, blotta sig, pussas mot ens vilja eller bedriva sexualundervisning och särskilt inte mot så unga barn. Sjukt!
Det finns inget mellanting mellan att TR antigen frikänner eller förklarar någon skyldig till det någon anklagas för. TR har till uppgift att kritiskt granska för och emot och göra en samlad bedömning. Antigen respekterar man detta och därigenom den rättsorning vi har. Eller så hittar man på egna begrepp som "moraliskt skyldig", och hamnar därmed på ett sluttande plan där det i slutändan finns folkdomstolar, lychningar och sharialagar. Dessutom bör mn betänka sitt eget ansvar som kastare av första stenen.
Det finns mycket omoraliskt som inte är juridiskt straffbart, exempelvis äktenskapsbrott och sådana saker som den aktuella idrottsledaren gjort. Så har det varit i alla tider. Man får skilja på juridik och moraliska spelregler. Sedan kastar jag ingen sten på människan som gjort detta. Men när det handlar om barn så måste man låta deras säkerhet gå före någon slags missriktad ödmjukhet.
Nu kan man gå med trasiga kalsingar/trosor och krama och pussa sina arbetskamrater hur mycket man vill och hänsvisa till domen ovan. "Det var av medmänsklig kärlek jag klämde Lisa lite på brösten...... och klappade henne på rumpan, så hade hennes man nog tröstat henne". -Kurre ´tog jag på snoppen för så tror jag hans fru skulle gjort om han hade varit hemma".
Återigen har Sveriges rättsväsende visat att barns rätt till skydd och integritet står ljusår ifrån de vuxnas.
Det svenska rättsväsendet kan vi lika gärna skrota.
Skicka en kommentar