Mitt andliga arv och hem

Jag fick mitt andliga arv både från Svenska Kyrkan och Pingströrelsen. Min mormor var av den gamla rejäla stammen som tog Guds Ord på allvar och förvaltade den kristna trons gåva i gammelkyrklig dräkt. Det kunde vara lite kärvt, men samtidigt med en stor insikt i nådens väsen. I Mönsterås var Ture Danielsson präst med en fin förmåga att förmedla evangeliet till barn. I Pingstkyrkan var det alltid rejäl undervisning och på många sätt ett andra hem, låt vara mer press att vara på ett visst sätt. Vissa yttre attribut förväxlades med sann helgelse.

Med åren har jag vägrat välja det ena eller andra sammanhanget, vilket jag fick kritik för under många år. Jag har alltid hävdat att Kristi kropp är en och odelbar, och varför ska jag överge en del av det rika andliga arv jag fått? Idag är det plötsligt så att alla kyrkor skall finna varandra och då är det lika plötsligt ok.

Det finns fördelar med Svenska Kyrkan som jag kanske inte insåg i yngre dagar. Jag har märkt att Gud verkar även i det liturgiska. Liturgin ger trygghet och gör att man slipper scenegon som ska framföra sina egna idéer. Liturgin är djupt förankrad i den kristna församlingens historia. Men det råder brist på rejäla präster. Många företräder en teologi långt borta från genuin klassisk kristen tro. Därmed uppstår en spänning mellan den mer klassiskt kristna liturgin och det som sägs, ibland rena villoläror, i predikan.

Pingströrelsens fördel är att där ännu finns många som vill hålla fast vid Kristus och hans ord. Problemet är alla scenegon och privat ihopsnickrade teologier som får utrymme när läran inte är klart formulerad. Jag kan också se en tendens till politisk korrekthet även i dessa sammanhang.

Ja, det är inte lätt att vara kristen i dagens Sverige. Den gamla uppdelningen från väckelsens dagar sitter kvar i strukturerna trots att den egentligen är helt irrelevant. Samtidigt finns en annan skiljelinje mellan de som tar Guds ord på allvar och de som vill klippa och klistra i boken, och den linjen följer inte samfundsgränserna. Man blir lätt förvirrad. I min barndom hade jag två andliga hem och jag var trygg i båda. Var har jag mitt hem idag, och vem kan jag lita på?