Målsättningar för 2009 - alltid retar det någon

Inte särskilt många verkar läsa den här bloggen, vilket jag kan känna sympati för eftersom det tyder på utvecklad omdömesförmåga. Men läs nu detta för tjyven. Här kommer sprängstoff.

Det finns mycket man kan önska för ett nytt år, inte minst internationellt där många konflikter sliter sönder länder och familjer.

Nationellt finns också mycket att önska annorlunda. Vi behöver få fram hederliga politiker som kan inge hopp och som har sunda visioner för Sverige utan att de förfaller till förmynderi och social ingenjörskonst. Det gäller att Sverige blir ett folkhem igen. Jag vet att begreppet folkhem kan ge olustiga associationer, men jag använder det i betydelsen att Sverige skall vara ett land med vikänsla och trygghet. Detta kan förvisso inga politiker konstruera. Det kan bara födas underifrån. Men vi behöver politiker som kan bära fram visionen.

Lokalt skulle man vilja önska att Mönsterås vågade öppna upp sig lite och överge nepotism och småmygel. Här finns en antiakademisk antitintellektuell anda och jantelag som kräver akut syrgasbehandling emellanåt. Ändå älskar jag ju denna plats på jorden. Men särskilt behövd och önskvärd känner jag mig ärligt talat inte. Just nu håller jag på med lokalvård. Jag gör det gärna och bra utan klagan. Jag förmodar att Mönsterås Kommun tycker att jag är rätt man på rätt plats. Med min utbildning som kulturvetare, fil mag och doktorand i historia så förstår jag mycket väl varför mitt erbjudande att städa var det enda de nappade på. I Mönsterås är man generellt rädd för människor med höga akademiska utbildningar. (Jag har ju erbjudit Mönsterås även andra tjänster som många kanske skulle tycka ligger mer i linje med min utbildning). Men Mönsterås vet ju att ta tillvara kommuninvånarnas kompetenser på bästa sätt. Jag litar på det och skurar på. (Vi skiter väl i dina akademiska meriter. Kom inte här och tro att du är något. Du kan gå där med din städmopp.)

På det personliga planet har jag flera målsättningar, men man skall inte hänga ut sitt hjärta på en krok. Kanske kan skurandet göra mig lite mer mjuk i ryggraden. Jag tror jag ska byta klädstil och likt Hubert, min stora intellektuella förebild, i Tvillingdetektiverna klä mig i kostym, fluga och italienska lackskor. Tyvärr får jag inte ha denna utstyrsel när jag städar. Men alltid retar det någon.

Och så kommer jag att fortsätta länka till sveriges mest briljanta och arroganta politiker genom tiderna Carl Bildt (vad Sverige förtjänar), kvinnoprästmotståndaren Dag Sandahl (vad kyrkan belönats med) och den ärlige kommunisten Tomas Jonsson (vad Mönsterås behöver). Jag har kanske inte så många åsikter gemensamma med Carl och Tomas, men jag är tolerant och vidsynt och trött på likasinnade. Jag hade aldrig fallit för min fru om hon inte bjudit mig motstånd. Alltid retar det någon. (Självklart fortsätter jag länka till de andra bloggarna också. Förhoppningsvis hittar jag fler kvinnliga bloggare under året. Just nu är det ju bara Annas Kittblogg).