12 juni 2009

Det fanns en gång ett annat Mönsterås - två tändsticksfabriker

Ett annat Mönsterås
Det fanns en gång ett annat Mönsterås. De flesta människor som kunde berätta ligger idag på kyrkogården. Hus och industrilokaler är också sedan länge borta, ofta utan ett spår när de fick ge rum för den nya tiden. Ibland finns husen kvar, men är så omgjorda att få kan ana att där en gång fanns en industri med skorsten och fabrikssiren. Och det moderna samhället jäktar framåt med blicken mot framtiden och ägnar inte försvunna generationer någon uppmärksamhet. Historia är bara en mörk kontrast till det som man menar blev bättre.

Två tändsticksfabriker
Mönsterås hade faktiskt industrier före Industrifjädrar/Stece och Mönsterås Bruk; exempelvis två tändsticksfabriker där många människor fick sin försörjning. Om dessa industrier finns en del skrivet i Mönsteråsboken. Men även på en Internetsida om gamla tändstickfabriker. Läs där om ni vill fördjupa er. Jag vill inte upprepa vad andra redan skrivit och fokuserar istället på min fars berättelse och bilder i tre inlägg.

Rosendahl
Rosendahl hette den äldsta tändsticksfabriken. Den låg ungefär där nuvarande brandstationen ligger och existerade mellan 1869 och 1887.


Ungefär här låg den äldsta tändsticksfabriken Rosendahl i Mönsterås.


En etikett från Rosendahl.




Mönsterås tändsticksfabrik - Spetan

Tändsticksfabriken från hamnområdet vid seklets början. Lägg märke till hur högt vattnet gick. Skorstenen togs bort några år efter flytten 1967. Fotot från Kalmar Läns Museum.

Den andra tändsticksfabriken, ”Spetan”, är mer känd och gjorde tändstickor i vackra askar mellan 1892 och 1967. Produktionen låg i det hus på Kuggås där Hjulet idag har sin verksamhet. Den gamla fabrikslokalen är dock omvandlad till oigenkännlighet genom otaliga ombyggnationer. Särskilt ledsamt är att man tog bort den gamla skorstenen några år efter nedläggningen 1967.

Min far jobbade på Spetan mellan 1961 och 1967 och trivdes väldigt bra (till skillnad från det ackordstressiga Stece). Det var Gotthard Nilsson som sökte upp min far och undrade om han verkligen skulle gå på tegelbruket hela sitt liv. Gotthard behövde en arbetare till Spetan som han kunde lita på. Min far behövde ingen betänketid.


Fest på Spetan. Längst till höger sitter Gotthard Nilsson som erbjöd min far jobbet på fabriken. Fotot av min far Kurt Nilsson.


Stickhacken där min far mestadels jobbade. En annan man skadade sin hand så illa i maskinen att handens ben stack ut. Fotot av min far Kurt Nilsson.

Inga kommentarer: