Mellan 1882 och 1985 fanns det i Mönsterås ett sällskap som kallade sig Mönsterås Jultomtar. Sällskapet bildades av några av köpingens rikaste män – bryggeridirektör Paul Schmid, källarmästare Albert Angelin, kamrer Enoch Preutz och musikfanjunkare August Åhman. Tanken var att samla in pengar för att bekläda fattiga barn. Förutom medlemsavgiften och entréavgifter vid tillställningar samlade man in pengar genom att rökande medlemmar bortauktionerade cigarrsnoppar.
1897-1912 vilade sällskapet, men sedan återupptogs verksamheten igen. Från 1922 var Eric Nelsson ordförande under väldigt många år.
Kläder,skor och kalas
Varje år fick 10 barn kläder vid en särskild fest i societetshuset (hotellet) söndagen före jul. En annan uppgift gör gällande att kalaset gick av stapeln på trettondagsafton. De första årtiondena delade man ut hela klädgarderober. Därutöver fick barnen kaffe, kakor, julgröt och pannkaka. I modern tid tonades matinslaget ner och man delade istället ut godispåsar. Självklart fick barnen också roa sig med dans kring granen.
I takt med att kläder blev allt dyrare så övergick man allt mer till att dela ut skor och ytterkläder. För att skorna skulle kunna användas länge fick barnen i regel på tok för stora skor. Trots vår tids ökade välstånd så var sällskapet aktivt ända till 1985. Alla som har barn vet vilken stor utgift barnkläder är, så egentligen är det nog inte så konstigt.
När sällskapet upphörde 1985 så fick Lions överta det som fanns i kassan.
För stolt
Hur ska man se på den här typen av välgörenhet? De över 1000 barn som under årens lopp blev hjälpta var säkert glada och tacksamma. Och medlemmarna i sällskapet var utan tvivel genuint intresserade av att göra en insats. Samtidigt kan jag tänka mig att det kan vara känsligt att väljas ut som fattig och känna att man är i behov av hjälp. Själv skulle jag aldrig ha accepterat den typen av hjälp. Jag är för stolt för det.
Det här vykortet efter original av Ingvor Holmqvist har jag visat förut. Det heter Tomtar marscherar till Mönsterås kyrka. Huruvida det finns något samband med sällskapet vet jag inte.
Litteratur
Artikel i Östran
Mönsteråsboken
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar