Så länge jag kan minnas har jag tyckt om att forska och lösa mysterier. Under barndomen hämtade denna del av personligheten sin näring i bokserier som Tvillingdetektiverna, Tre Deckare och Bröderna Hardy. Därefter omsattes den nyfunna inspirationen i verklighetens detektiv- och spaningslekar.
Nördiga släktforskare
Med åren tog sig forskningsintresset andra uttryck. Under gymnasieåren fick jag en ny hobby – släktforskning. Det var Roger, Anders, Hans och jag som höll ihop. Vi var väl vad man idag skulle kalla nördar. Släktforskning och historia stod ju knappast att finna i gemene grabbs lust och håg. Dessutom lyssnade vi på udda indiemusik långt innan de flesta ens hade hört ordet - ungefär 10 år innan indie blev mainstream. Hos några få ingav det nog viss respekt, men de flesta var tveklöst benägna att sätta en töntstämpel i pannan. I dagens skola hade vi nog framstått som relativt hippa.
Inget busskort på sommarlovet
Så kom sommarlovet 1985 och då gällde inte länsbusskortet längre. Därmed var det slut på gratis bussturer till släktforskarrummet i Kalmar där vi brukade husera på lördagarna. Visst kunde jag kosta på mig någon enstaka bussresa, men oftast var kassan tom.
Inga pengar men bra kondition
Mina föräldrar var i sommarstugan och det var minsann ingen lockande plats för en 17-åring. Sålunda bestämde jag mig för att ta mig in till Kalmar för att reda ut några kniviga släktforskarproblem. Men pengarna var slut och skafferiet tomt. Å andra sidan hade jag bra kondition och en hyfsad cykel. Och i skafferiet fanns ju i alla fall pulvermos.
Cykeltur till Kalmar
Jag startade nästa dag klockan 6.00. Vädret var perfekt – sol och svaga vindar. Efter tre timmar och en relativt odramatisk cykeltur var jag framme i Kalmar.
Pulvermos på Domustoaletten
Efter ett par timmars djupdykning i gamla kyrkböcker var det dags för lunch. Jag lämnade biblioteket och styrde mina steg mot Domusvaruhuset som på den tiden låg i Kalmar centrum. På övervåningen låg en restaurang. Men det var inte dit jag var på väg när jag gick upp för trappan. Istället smet jag in på toaletten. Där öppnade jag min väska och tog fram en kastrull, en visp och ett paket pulvermos. Därefter satte jag kranen på maximal värme. När vattnet blivit skållhett lät jag några deciliter fylla kastrullen. Sedan hällde jag i pulvret och började vispa.
Olyckligtvis blev det inget mos. Det blev bara en sällan skådad obeskrivligt äcklig sörja. Den gick inte att äta. Min omsorgsfullt planerade lunch försvann ner i toalettstolen och hamnade så småningom i Kalmar sund. Utan mat och utan pengar var det bara att ge upp och påbörja hemfärden.
Pulvermos är underskattat. Med lite grädde, smör och dill/persilja blir det gott. Tyvärr fick jag inte till det på Domustoaletten.
En madrömstramp
Att cykla Mönsterås-Kalmar tur och retur på fastande mage är inget jag kan rekommendera. Turen hem blev en mardrömstramp. Visserligen hade jag vatten att dricka, men utan näring blev jag svag och skakig. I Ålem var jag totalt utmattad och övervägde ett ögonblick att snatta en godisbit på macken. Sista milen i svag uppförsbacke var något av det värsta jag har varit med om, men hem kom jag.
Efterkloka funderingar
Idag undrar jag förstås hur jag kunde ge mig ut på ett så pass dumt äventyr. Hur kunde min passion för släktforskning driva mig till denna cykelgalenskap med pulvermos i bagaget? Sedan dess har jag hur som helst gjort vad jag kan för att inte bli offer för passioner och tokidéer. Ibland har jag lyckats.
3 kommentarer:
Ett märkligt val av färdkost Jonny. Varför pulvermos, du kunde ju tagit med mackor i mängder vilket är det allra, allra vanligaste i matväg när man ska ut på äventyr.
Och sen släpa på en kastrull också.
Hahaha, det var verkligen en udda historia!
Jag tror att mina föräldrar hade tagit med sig nästan allt till stugan. Förmodligen hade brödet tagit slut. För något hade de säkert lämnat kvar hemma till mig.
"Man tager vad man hava kan". Misstänker att du hade för mycket vatten till en mindre mängd pulver. Starkt trampat f.ö och på tom mage.
Skicka en kommentar