Mystik i Mönsterås I - Ulfsparreska gravkoret

Idag inleder jag en liten artikelserie om platser och händelser i Mönsteråsbygden präglade av mystik - berättelser som för en modernt sinnad och vetenskapligt fostrad människa kan framstå som irrationella. Oavsett detta är det intressant att fundera på vad som kan ligga bakom fenomenen och historierna. Först ut är en plats mitt i Mönsterås.

Det Ulfsparreska gravkoret omger sig med viss mystik. Man bör absolut inte sticka fingret i nyckelhålet. Di gamle berättar också om en som begravdes skendöd.

Stick inte in fingret i dörrlåset
Mitt i Mönsterås på den gamla kyrkogården ligger det Ulfsparreska gravkoret starkt förknippat med folklig mystik och vidskepelse. Redan på 1800-talet var gravkoret känt för spökerier. Det berättas att folk bävade för att gå förbi gravkoret midnattstid, särskilt under den mörka årstiden. Om någon dristade sig att sticka in fingret i det ovanligt stora nyckelhålet i dörrlåset i gravkoret, så kunde man inte dra ut fingret igen med mindre än att man sju gånger i rad läste ”Fader vår”.

Skelett efter skendöd ramlade ut
1925 skrev lokalpressen om en äldre f.d mönsteråsdam, numera bosatt i Stockholm, som hade berättat att när de för länge sedan på 1800-talet öppnade dörren till gravkoret så föll ett benrangel emot dem. Benranglet tillhörde en person som blivit begraven skendöd. I taket hade en lampa hängt, varifrån den döde hade druckit oljan.

Gravkorets tillkomst
Gravkoret tillkom på 1780-talet och ett sockenstämmoprotokoll från den 4 maj 1783 ger besked om dess uppkomst:

”Samma dag föredrog högvälborne herr baron och ryttmästaren Ulfsparre sitt anhållande till församlingen att få bygga sig en stengraf vid södra kyrkoluckan och hvilken efter herr barons berättelse, skall taga ett ganska litet rum bort af kyrkogården, emedan den till sin mesta vidd kommer att skjuta sig utom kyrkogårdsmuren, och hvaruti församlingen villfarade herr baron. Herr baron och ryttmästaren gaf äfven vid handen att, när grafven blifvit färdig, åstundar herr baron att låta syna densamma till församlingen och nedsätta en viss penningsumma, hvarpå årliga räntan kunde blifva en fond till dess beständiga vidmakthållande, och att församlingen detta ville åtaga sig, förbehållande sig likväl för alla tider, att ingen främmande skall sätta sig i possesion af denna graf sen herr baronens familie är utdöd.”

Den baron Ulfsparre som omnämns var ryttmästare Gustaf Ulfsparre (1737-1799) som efter ett testamente av sin styvfar blivit ägare till säteriet Em i Mönsterås socken. En tidningsartikel från 1925 berättar att ingången till gravkoret leder genom två med järnplåt beslagna dubbeldörrar, där man finner de inpressade bokstäverna G.U. (Gustaf Ulfsparre). När jag var där idag hittade jag bara två trädörrar, så antingen har man bytt dörrar eller så döljer sig järnportarna där bakom.

Gravkoret är byggt i Gustaviansk stil. Ritningen är sannolikt gjord av Magnus Anckarsvärd som var arkitekt och kapten mekanikus vid amiralitetet i Karlskrona . Han vistades vid samma tid mycket i Mönsteråsbygden och var vän till Gustaf Ulfsparre. Kapten Anckarsvärd avled på Kråkerum den 13 juli 1812 vid 67 års ålder.

De släktled som har fått sitt vilorum i gravkoret torde vara ryttmästare Gustav Ulfsparre med familjemedlemmar, samt hans son kapten Karl Axel Ulfsparre med maka och barn. Den senaste gravsättningen torde ha ägt rum 1869 då man gravsatte stoftet av en fröken Ulrika Nordenstierna, svägerska till nyssnämnde Karl Axel Ulfsparre.

Vid ett besök i gravkoret tidigt på 1900-talet möttes besökarna av en svepduk av segt spindelvävsnät. Något anlagt golv fanns inte, utan de 15 kistorna stod på jordgrund. Huruvida någon har ändrat inne i gravkoret i modern tid är mig obekant.

Kommentar

Det är inte särskilt svårt att förstå att det lätt uppstår spökhistorier kring en plats på kyrkogården. De berättelser som här återges saknar dock varje uns av sannolikhet. Det som fascinerar mig mest är att Ulfsparre ville låta uppföra gravkoret överhuvudtaget.

Karta från 1813. Gravkoret är markerat med en röd prick. Som synes slutade kyrkogården längre norrut vid denna tid. Idag omfattar kyrkogården även stora delar av tomt nr 28 på kartan.