Ormbett med tragisk utgång

Liten pojke avled efter huggormsbett
Den 17 augusti 1909 blev en liten pojke vid torpet Gröndal under Kråkerum biten av en huggorm i foten när han barfota lekte vid en åkerkant, samtidigt som hans mamma jobbade med rågupptagning. För att bota honom lindade man i enlighet med folktron en gul silkestråd runt foten. Först dagen efter hade man tagit honom till sjukstugan, men då var det för sent och pojken avled strax därefter. Så långt lokaltidningen från den 25 augusti.

Dödsboken bekräftar
Jag kontrollerade tidningsnotisen i dödsboken för Mönsterås församling och där framgår att pojken hette Carl Ludvig Harry och att han var 1 år och 9 månader. Dödsboken bekräftar att dödsorsaken var ormbett. Modern var ogift och hette Emilia Kristina Johansson.

Ogynnsamma sociala villkor och folktro
Att vara ensamstående mor med ett litet barn var ingen enkel livssituation. Högst sannolikt levde hon under fattiga förhållanden och tvingades ta med sig barnet till sin arbetsplats - åkern. Man kan alltså på goda grunder hävda att ogynnsamma sociala villkor utgjorde bakgrunden till den tragiska händelsen. Det som förvånar mig mest är att man uppenbarligen förlitade sig på gammal folktro så sent som 1909, något som förefaller ha försinkat den läkarhjälp som kanske hade kunnat rädda pojken.

Enligt en aktuell uppgift dör i genomsnitt en person per åtta år av huggormsbett i Sverige idag.

Tidningsartikeln från den 25 augusti 1909.

Dödsbokens notis.