Det finns människor som har god känsla för när det är dags att ta fram kameran. 1983, just innan man påbörjade omformningen av torget, tog Rolf Andersson en serie foton över Mönsterås, varav några från kyrktornet. Rolf har dessutom varit vänlig att dela med sig av bilderna digitalt så att fler kan njuta. Idag visar jag två av Rolfs bilder. Klicka på bilderna för större format.
 |
| En härlig bild. I vänster bild ser vi Torghallen. I bildens mitt ser vi det som var Torgets mysigaste kärna med några röda hus och trädgårdar, idag borta. |
 |
| Närbild på det som försvann. Hög trivselfaktor. I det röda huset till höger vill jag minnas att Titus och Britta bodde. Där var man ju ibland. Själv bodde jag i det vita huset i övre bildkant. |
5 kommentarer:
Jag minns väl dessa hus, och det är möjligt att det finns en nostalgisk trivselfaktor. Men mest upplevde jag dessa hus på torget som missprydande ruckel.
När man rev dem och byggde nytt, kändes det fräscht (även om jag inte vanligen köper förstörelsen av gamla byggnader och uppsmällandet av nya). Visst kan man ha synpunkter på förfarandet och på smaken hos arkitekterna för de nya husen. Men när jag ser dessa kort, måste jag erkänna att denna "förstörelse" har mitt fulla stöd.
Jo, men din åsikt hör man ibland, och det är bra att den nu finns representerad även på bloggen. Eftersom jag växte upp där och sprang där varje dag så har jag förstås en annan åsikt. För mig var det aldrig ruckel, utan omoderna trvisamma hus i ett unikt arbetarkvarter där folk hade bott i 30-40 år. Inbott, mysigt, och en speciell stämning bland de boende. De som sedan tvingades flytta fick moderna lägenheter med moderniteter de aldrig haft tidigare. De jag kände - Alvar, Aina och Erik - fanns sig aldrig ritigt tillrätta. De hade framlevt sina liv i dessa gamla ruckel och hade gärna fortsatta med det.
Däremot vill jag framhålla - om man nu skulle bygga nytt till varje pris, så valde man hus i ganska fin stil. Men charmen försvann för mig.
Skandal att man fick riva så många hus som man gjorde. Jag hade insyn i förarbetet och man drev igenom detta. Lite dåligt underhåll här och var men de hade kunnat räddas./Ricky
Husen var dragiga och golven sneda och vinda, de boende hade nog gärna sett att de hade renoverats och moderniserats och att de kunnat bo kvar istället. Så tyckte iaf Titus och Britta som jag var släkt med och som bodde där. Men kommunen lät dessa hus medvetet förfalla kändes det som, för att lättare få till stånd att de sedan kunde ta beslut för rivning. De borde egentligen bevarats utseendemässigt och sedan både renoverats och moderniserats och där efter kulturminnesmärkts enligt min uppfattning. Finns inte något av dessa husen flyttat till hembygdsgården?, eller minns jag fel?
Det var ett hus i Åsevadsgatan bredvid Konsum som flyttades til hembygdsparken. Torghusen hamnade i grävskopornas gap. Några hus på torget renoverades, och det var ju nödvändigt, men då blev hyrorna så höga att ytterst få hade råd att bo kvar. Men med lite omsorg från kommunens sida hade nog gått att lösa.
Skicka en kommentar