Minnen från när jag tog studenten 1986

Studenten = separationsångest

Häromdagen var jag i Växjö när dotternskusin tog studenten. Det var mycket trevligt och festligt. Det som slog mig var att alla verkade vara så glada över att få lämna skolan. Jag minns tydligt när jag själv skulle ta studenten 1986. Jag hade gått tre år på Södertornsskolan (Oscarsgymnasiet) och skolan hade blivit min trygghet. Att lämna studier och kamrater var inte alls roligt utan innebar en hemsk separationsångest. De sista veckorna med alla fester blev en sorgeprocess. Ja, redan 1983 hade jag känt en påtaglig tomhet när jag lämnade Parkskolan. Just försommaren har alltid varit min svagaste period på året eftersom den är så intimt förknippad med skolavslutningar och sämre öppettider på biblioteken.

Ingen bal
Och så var det en sju tusan till hysteri kring alltihopa, och vad jag har förstått är det så i än högre grad idag. Men balen på Kalmar slott lyckades jag komma undan. Och vi var flera killar som aldrig skulle komma på tanken att gå på balen. Det kändes lite disneyfierat och tramsigt rent ut sagt. Däremot minns jag att vi åkte in till Kalmar och drev omkring på slottsområdet likt rövare och banditer.

Andra festligheter

Men det blev ju ett antal andra festligheter med klassen av mer avslappnad karaktär, och de var trevliga. Alkohol förekom, men inte i sådana mängder att någon skämde ut sig. Det fanns vid denna tid ett pärlande vin på 7% som jag tror hette Perlette. En flaska av den sorten räckte gott och väl. Vi var välartade.  Jag minns att jag vid en av festligheterna för hela skolan hade övertalats att framföra ett par låtar med gitarr, vilket också gjordes.

Försommaren 1986 var inte min bästa tid
Hur som helst var man ju tvungen att införskaffa en vit kostym. Jo, alla killar hade mjölnarkostymer på 1980-talet. Idag verkar det vara lite mer varierade färger som väl är. Jag var på den tiden smal och benig som en undernärd, så jag fick låta klädaffären specialsy kostymen. Lägg därtill en studiesvacka sista terminen, en olycklig kärlek, mina föräldrars skilsmässa – nä försommaren 1986 var inte min bästa tid.

Busstur och kalas

Efter att man rusat ut från skolan och mött släkten, så väntade en promenad ner till Oskarshamns kyrkpark. Där väntade en sketen grön-vit buss som körde hem oss till Mönsterås. Inga flak eller lastbilar med skrik och skrän. Bussen körde till torget i Mönsterås där övrig släkt väntade med blommor och presenter. Därefter följde ett litet kalas hemma där man till och med fick ett litet glas med champagne. Enligt min mor var det första gången jag överhuvudtaget smakade något med alkohol i, men så var det förstås inte.

Nå, jag överlevde skilsmässan från skolan och lärde mig med tiden även att hantera tillvaron i övrigt. Till hösten väntade min vapenfria tjänst. Så var det i alla fall tänkt. Hur det blev är en annan historia.

Man ser ju att jag inte kände mig bekväm i den här situationen. Blommor, ballonger och en hemsk kostym på min beniga figur - längtade säkert till släktforskarrummet på biblioteket. Det enda roliga med det här kortet är att man ser lite av min morfar till höger.

Fotot taget i hemmet. Jag gjorde mitt bästa för att gömma mig bakom blommorna.

Noterat i övrigt

Noterar i övrigt att kommunen vill låta öppna en privat förskola i gamla biblioteket som man anser vara en bra lokal för detta. Tycker kommunen kan börja med att ta reda på verkligheten. För det första är huset K-märkt och ytterst olämpligt för just barnverksamhet. För det andra är huset undermåligt ur arbetsmiljösynpunkt. Vad ska man göra på vintern när personalen kommer kvart i sex och det är 13 grader i huset. Och hur ska det gå på sommaren när det ibland är över 30 grader inomhus. Ogenomtänkt är bara förnamnet.