Tid för djupare reportage
Det är sommar och kommunerna går på sparlåga. Det betyder att media har det lite lugnare. Nu borde det alltså finnas utrymme för de där grävande fördjupande reportagen som man inte har tid för vanliga stressveckor.
Tvärtom
Men media gör precis tvärt om. Istället för att till fullo genomföra sitt kritiskt granskande uppdrag, så fylls sidorna med trevliga, men ack så uddlösa, reportage om sommarcaféer, katter som fastnat i trädtoppar, folk som semestrat 40 år på samma campingruta, eller som på Mönsteråssidan idag där man ägnar en hel sida åt att hylla vårdpersonal som tagit hand om en gammal tant på ett bra sätt (de har med andra ord gjort sitt jobb). Pinsamt.
Istället
Istället för caféartiklar hade man kunnat belysa allt svartmygel inom restaurangbranschen. Istället för katter som fastnat i trädtoppar kunde man skriva om alla ansvarslösa människor som tar sommarkatter. Istället för trogna campinggäster kunde man skriva om hur campingarna sköts (Oknö eller Skiren exempelvis). Istället för att hitta det där exemplet på god omsorg, så borde man förstås ge röst åt alla dem som inte får den omsorg de behöver. Och så myglet inom kost och städ. Skolgårdarna. You name it. Man hade i alla fall kunnat förvänta sig en mix av mysjournalistik och kritiskt granskande.
Sommarjournalistiken är till 90% usel och uddlös. Jag står för det.
14 juli 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Ang. "svartmygel" i restaurangbranschen:
http://www.restauratoren.se/artikel/ta-ordentligt-betalt-för-luncherna-20606
I en branschtidning för krögare publicerades tidigare i år denna krönika på ämnet.
Jag skulle vilja påstå att svartmyglet inte är restaurangernas fel. De är helt enkelt tvugna. Hade vi lunchgäster varit antingen fler till antalet eller mer frekventa hade vi nog kunnat få en vit lunch för under hundringen.
Ett litet räkneexempel:
Luncherian tar typ 80:- för en lunch. En bra dag har de kanske 60 gäster. Då får de in 4800:- räkna sedan bort 25% moms. 3800:- kvar. Varje portion inkl. Sallad och dryck kostar dem minst 18:-. 2800:- kvar. Sen har vi personal - två heltid säger vi. Som tur är tjänar man ganska dåligt i den branschen, så säg 1400:-/person(ca 16000 innan skatt/mån). Då har vi 0:- kvar till elräkningen och ev hyra.
Tänk istället såhär: lika många gäster, men bara 50 på pappret. 3200 kvar när momsen är dragen. 2200 efter råvaror. Totalt en heltid, eftersom de har 800:- svart per dag(200 000/år). Då har de helt plötsligt 600:- kvar till el, hyra, räntor, avskrivningar, nyinvesteringar osv.
Såhär ser det ut på VARJE lunchrestaurang i mönsterås som inte tar MINST 100:- för en lunch, och vi bär alla ansvaret för det. Det är viktigare för oss att få en billig lunch, än att den är vit.
Det vor väl ett utmärkt ämne att belysa öppet och ärligt utifrån alla aspekter.
Andy har nog suttit och räknat på det här ordentligt och han har rätt. Man ska prata om hur viktigt det är med "vita" löner inom branschen, men helst slippa all ansvar själv. Man kan inte äta för 80 SEK på en restaurang och förvänta sig att de som jobbar där har "vit" lön...man kan inte köpa en tröja på HM för 100 SEK och förvänta sig att den som har tillverkat den i Bangladesh har råd med mat varje dag...så är det bara. Man kan inte ha bra barnomsorg, skola, vård...om man betalar för låg skatt! Så är det:)Kvalité kostar, rättvisa löner kostar...
Verkar som om det tema jag nämnde väcker visst intresse, vilket stärker min syn att det borde belysas. Med så många åsikter och infallsvinklar skulle det kunna bli bra reportage. Undrar förresten om det är vanligt att restaurangägare fuskar och om de i så fall förlägger ansvaret på kunderna. Sanslöst illa om det är så. Det är bara att börja ta de priser som krävs, betala skatt och göra rätt för sig.
Jag förstår vart du vill komma, men som Lelle skrev så har vi konsumenter faktiskt ett ansvar också. Om en soffa kostar 20 000:- när den är tillverkad i Sverige, måste man ju ställa sig frågan: "Vad har man dragit in på?" När en ukrainsk tillverkare har gjort en soffa till IKEA, som de säljer för 3000:-. Det här är ju en klassiker: Alla vill tjäna mer och betala mindre! Jag vet inte när det funkade senast.
Om en höjer priset försvinner antagligen hans gäster och staten får ännu mindre i kassan. Det är väl därför Skattemyndigheten inte bryr sig. Det är hur enkelt som helst att se vilka restauranger som "svartar". De kan anlita mig som konsult så ska jag dra in lite skattemiljoner, haha.
Skämt åsido - knep för att se vilka restauranger som svartar:
1. Restaurangen har ingen sido- eller kvällsverksamhet.
2. Restaurangen tar inte minst 100:- för lunchen.
3. Restaurangen har inte minst 200 gäster om dagen.
Det som är mest frapperande är följande: Man behöver inte vara något geni för att förstå det här. Ändå ser man bankchefer, kommunalråd och andra tjänstemän flitigt besöka de här restaurangerna. Människor som tjänar över 50 000:- i månaden. Om inte ens de bryr sig om att lunchen ska vara vit - ja, då spelar det väl ingen roll om restaurangerna fuskar.
Ja, man kan ju belysa hela frågan från ett helhetsperspektiv oh jag ska väl inte vara kategorisk. Jag är inte ute efter att skjuta restaurangägare i sank. Hellre svartrestauranger än inga alls. Undrar vilka skatteregler som gäller i denna bransch. Om nu klyschan stämmer att det är mycket svart här, så borde man kanske göra samma sak som man gjort inom hantverksbranschen och bokhandelsbraschen.
En sista sak bara: Man kan inte säga att det myglas extra mycket i restaurangbranschen. Skatteverket räknar med att ca 7% av Sveriges ekonomi är svart. Om man räknar bort offentlig sektor, som står för drygt hälften av BNP, får man ut en siffra på 17-18% i den privata sektorn, vilket var ungefär vad som krävdes för att få något över i kalkylen som tidigare redovisats. Att restaurang- tillsammans med taxi- och frisörbranscherna brukar tas upp som högriskbranscher när det kommer till svarta pengar handlar bara om att man måste ha något att skylla på.
Om vi tänker oss att marknaden för restauranger och caféer i Mönsterås ligger på någonstans mellan 6-8 miljoner (pizzerior inräknat) om året betyder det att vi lägger ungefär 500 kronor per person och år på restaurangbesök. Om sedan 20% av det hamnar under Skatteverkets radar betyder det att vi har lagt 100:- svart var.
Det finns inte många husägare i kommunen som inte har fått ett enda svartjobb utfört på sin villa. Och då handlar det inte om 100-lappar. Pensionärer som "jobbar extra". Vi är få som kan två våra händer när det kommer till den svarta marknaden.
1973 kostade en korv med pommes ca 6 kr. En ingångslön då låg på ca 500, om jag inte missminner mig. Det innebär alltså att man kunde köpa 80 luncher 1973, men över 300 år 2011. Det är ju någonstans här det har gått fel. Det dyraste i en serverad lunch är ju inte råvarorna. Det är tjänsten, och den har blivit lika mycket dyrare som alla andras löner.
Jag tycker du sammanfattar attityden otroligt bra med: "Hellre svartrestauranger än inga alls."
Jag tolkar det på följande sätt: Så länge priset håller sig på samma nivå som innan får det vara hur svart det vill.
1973 kostade en korv med pommes ca 6 kr. En ingångslön då låg på ca 500, om jag inte missminner mig. Det innebär alltså att man kunde köpa 80 luncher 1973, men över 300 år 2011. Det är ju någonstans här det har gått fel. Det dyraste i en serverad lunch är ju inte råvarorna. Det är tjänsten, och den har blivit lika mycket dyrare som alla andras löner.
Bara ett förtydligande: Min formulering "Hellre svartrestaurenger än inga alls", betyder inte att jag tycker om fusk. Jag betalar gärna några tior extra om jag visste att restaurangen då gör 100% rätt för sig. Men det kanske finns andra skattetekniska lösningar som skulle kunna underlätta. Det jag menar är bara att en restaurang som småfuskar lite förmodligen ändå bidrar mer till samhället än om den inte hade funnits alls.
Skicka en kommentar