Zlatans bok - revanschen som drivkraft

Det räcker nu, Zlatan
Efter 80 sidor börjar det bli tjatigt. Det räcker nu, Zlatan. Jag har fattat grejen. Nu vet jag att du är tuffast och kaxigast i hela världen. Du har sagt det på varje sida nu. Men ändå är det svårt att sluta läsa. Trots att Zlatan verkar ha fastnat i en ärligt talat ganska så töntig värld där tuffaste vinner och där hämnd och revansch är den huvudsakliga födan, så är det ett ganska så sympatiskt självporträtt trots allt.

Förunderlig resa

Även om internationell ligafotboll inte intresserar mig särskilt mycket, jag föredrar ju som bekant gärdsgårdsserierna, så har jag nu läst Zlatans och David Lagercrantz bok "Jag är Zlatan...". Och nog är det en förunderlig resa man får följa – alltifrån den delvis miserabla och småkriminella uppväxten i Rosengård till det hårda proffslivet i Europeiska storklubbar. Från barndomens tomma kylskåp till trettiomiljoners hus och lyxferrari.

"Hela min karriär bygger på viljan att slå tillbaka"
Och Zlatan vet hur han vill måla sin resa – som en ständig kamp. Den otuktade Rosengårdsgrabben, den småkriminella invandrargrabben som stjäl cyklar och kaxar sig, motarbetad av finkänsliga svenska föräldrar som ordnar protestlistor för att bli av med honom, men som just på grund av detta hittar den drivkraft som gör att han kan utveckla sin talang.

På ett ställa skriver han ”Hela min karriär bygger på viljan att slå tillbaka.” Just där, även om det är lite tragiskt, känns det som att jag börjar begripa mig på Zlatan. Hela hans drivkraft är revansch. Hans känsla av att vara annorlunda, att inte passa in, att bli motarbetad av de fina, tror jag flera kan identifiera sig med. Och han njuter som mest när han får triumfera inför alla dem som en gång försökte sätta käppar i hjulet för honom. Revanschen som drivkraft skall aldrig underskattas när man gör kreativa saker. 

Den trasiga familjen
Skildringen av uppväxten i Rosengård och den trasiga familjen är stundtals gripande, även om han ibland faller i fällan att romantisera det småkriminella livet bland stulna cyklar och snatterier, vilket som vuxen verkar omformas till skallningar på fotbollsplanen och livsfarliga bilfärder i 320 km i timmen. Finns förstås inget tufft i det.

Proffslivet

När han sedan kommer in på sitt liv som proffs uppdagas en värld som jag inte hade en aning om. Spelare som slåss på träningarna, tränare som agerar som goda eller onda diktatorer, klubbdirektörer som agerar som rena mafiosos.  För att inte tala om rävspelet när en spelare skall byta klubb. Frågan är om Zlatan har haft en genuin klubbkänsla någon gång. Allt handlar om att visa att man är bäst i det mest prestigefulla laget, även om han vid ett tillfälle tillstår att han älskar Malmö FF. Men i övrigt fanns det inget lockande med beskrivningen av proffslivet. Tvärtom – allt han skriver om gör mig än mer förankrad i gärdsgårdsseriernas leråkrar.

Den hårda fasaden brister
Vid några få tillfällen brister den hårda fasaden. Riktigt gripande blir det när hans första son visar sig ha ett allvarligt fel på magen och tvingas till en akut operation. Överhuvudtaget är det i relationen till barnen som Zlatan visar sig mest mänsklig. Men annars är livet en ständig kamp.

Barcelona

Smått komiskt blir det när Zlatan kommer till Barcelona och har svårt att smälta in i det väluppfostrade laget. Tränaren verkar inte kunna hantera honom. Huruvida det verkligen handlade om en personlig konflikt, som Zlatan vill ha det till, eller om han helt enkelt inte kunde acceptera att han fick byta position och ibland blev bänkad vet jag inte.

Zlatan skulle aldrig ha gillat mig
Zlatan berättar sitt liv rakt av. Några djupare analyser blir det aldrig. Vad tycker Zlatan egentligen om proffslivet, maktspelet och pengarna? Jag har aldrig läst en självbiografi med någon som har ett så stort ego. Kanske har det hjälpt honom i karriären även om en och annan ödmjuk ju också lyckas. Ändå är det svårt att ogilla Zlatan. Och när Zlatan skriver ”Jag hatar när den som skiljer ut sig trycks ner”, så är vi bästa kompisar. Men Zlatan skulle aldrig ha gillat mig. Jag är för noga med regler och stannar vid rött ljus.