31 januari 2012

Fri rörlighet

Leva rätt
Under min uppväxt handlade det mycket om att leva rätt. Man skulle hålla sig till arbetarklassen och frikyrkan och fly de rika och märkvärdiga, Svenska kyrkan och synden.

Nu följdes ju det där inte till punkt och pricka som väl var. Svenska kyrkans barn- och ungdomsverksamhet fick jag vara i. Och förmodligen var vi mer gränsöverskridande än jag minns.
Gränsöverskridare
Mina föräldrar tillhörde Pingstkyrkan och var i vissa avseenden gränsöverskridare. Pingstvän innebar med nästan genant automatik att man också var kristdemokrat. Mina föräldrar var emellertid socialdemokrater av socio-ekonomiska rättviseskäl. De hade inte råd att rösta på största möjliga frihet eller på god etik och moral. Det där var lyxaspekter av tillvaron. Det hände att nitiska damer från Pingstkyrkan ringde hem och gav ovett till min mor pga det socialdemokratiska lynnet – ”Vi har minsann vårt parti. Håll dig till det!!!”, kunde det låta. Men mina föräldrar tyckte nog det var viktigare med en hyfsad arbetarlön, fyra veckors semester och tryggad pension än att tvista om kristendomens ställning i läroplanen. Social rättvisa var ju kristen etik i praktiken. När de gammeltestamentliga profeterna dundrade mot den tidens sociala orättvisor så var de föregångare till moderna tiders rättviserörelser.
Fri rörlighet
För egen del kom jag att lämna både arbetarklass (jag dög inte till kroppsarbete), Socialdemokrati (vänsterradikal, anarkist, konservativ mm)och frikyrka (jag lämnade den aldrig, men upptäckte att den kristna församlingen var en aning större än mitt sammanhang). Och nog har det inneburit en fantastisk frihet och rikedom att få röra sig i flera världar – för jag har rört mig fritt i alla tänkbara kretsar, både politiskt, religiöst och socialt. Samtidigt har det inneburit en viss rotlöshet – lite hemma överallt, men aldrig fullt ut och därför samtidigt en främling. Ett klassiskt dilemma och troligen därför jag vänder åter till hembygden och tron.

Jag tror att min misstro mot auktoriteter har sin botten i att det i min barndom fanns så många som talade om exakt hur livet skulle levas. Men de utstakade vägarna bjöd inget motstånd. Livet ska levas i gränslandet där stigen är smal och krokig och stupet ligger strax intill utan staket emellan.

Den här sången uttrycker på ett vackrare sätt det jag skrivit. Tomas Andersson Wij - Vi är värda så mycket mer.

4 kommentarer:

kyrksyster sa...

I min barndom - som jag tror inföll nåt decenium före din - så var det ännu mer uppdelat. Det var inte enkelt för min far alla gånger att ha hela församlingens stöd och förtroende. För han var broderskapare - tongivande sådan - handlade på Konsum, tankade på IC, var försäkrad hos Folksam, sparade på Sparbanken... och mamma gick på studiecirklar på ABF... stödde Rädda Barnen men aldrig Röda Korset...

Det var ett avgrundsdjup till de som handlade hos privathandlarna, hade pengar hos wallenbergsbanken...

På ett sätt var det nog enkelt, på ett annat sätt svårt. För mig blev det en identitetskris på gymnasiet när jag konfronterades med andra ideologier...

D.S. Ernst sa...

Hej!
Visst var mycket uppdelat på det sätt ”kyrkosystern” påpekar!”
Nu är jag ingen frikyrkobroder, men även inom den sekulariserade världen var det viktigt att, om man var arbetare, tillhöra antingen socialdemokraterna eller komunisterna, att endast handla i Konsum , försäkra sig i Folksam och att INTE prenumerera på Barometern/OT! Att bara nämna att man kanske skulle rösta med något annat parti väckte indignation och förlöjligande! ”Jante” har ordet : ”DU skannte tro du äää nått!” Eller : ”Men duu har väll inge pänge?” eller ”:Du ää ju arrbeetere, din jääävel!” Var man arbetare-son skulle man helst inte studera, och om den stackars studerande gossen hade glasögon blev han kallad ”glasögonorm” eller var”förläst!”
Tillkommer mycket annat, men hinner inte med detta! Hälsningar!
D. S. Ernst.

Jonny sa...

Tack för intressanta inlägg. Ja, det finns ju flera och olikartade upplevelser av detta och angränsande ämnen.

Anonym sa...

Mönsterås är fortfarande en ort där befolkningen ivrigt å varmt omhuldar en väl utvecklad "uppdelad" samhällsstruktur. Var och klippte mig för någon vecka sedan på en av de många hårklippningsinrättningarna som finns på byn. När jag kommer in i salongen säger en av de för tillfället sysslolösa skultklipparna - "märkligt detta, att somliga personer lever som de vore miljonärer men ändå inte är det". Har märkt en tilltagande illasinnad missnöjdhet och avoghet bland Mås-åsens oftast ytterst inskränkta småföretagare gentemot personer vars liv å leverne inte stämmer med vad dessa personer av småförtagarmaffian har tilldömts vara en enligt dem rättvist anpassad eländig livssituation.