23 september 2012

Nattvarden

När jag var barn hände det ibland att människor markerade att de inte ville ta nattvarden eftersom de hade problem med någon specifik synd, oftast en personlig konflikt. Jag vet att man hänvisade till något ställe i skriften där det står att man inte ska ta nattvarden på ett ovärdigt sätt.

Men så fick jag mig en gång förklarat att det sammanhang där det talas om att vissa tog nattvarden ovärdigt, egentligen handlade om att vissa dök upp berusade och tog nattvarden utan att tänka på Jesu åminnelse. Det var det som var det ovärdiga. Några specifika krav på att man ska ha blivit fullkomlig finns inte. I själva verket finns det nog goda skäl för den som kämpar med olika synder att ta nattvarden. Det är ju där man möter Jesus och får del av hans kraft och liv.

Idag var jag på högmässan i kyrkan och då var det nattvard. I ena örat viskade någon: "Du är för usel för att ta nattvarden. Se hur svårt du har att försonas med dem du anser gjort dig illa." I andra örat viskade en annan: "Du är förvisso ganska usel på försoning, men just därför behöver du min kraft och mitt liv i brödet och vinet." Jag valde att lyssna på den rösten och jag tror det är hyfsat sund teologi. Man är inte bättre än man är och ska man avstå från Guds nåd och kraft för det? Verkar inte vara kristendom ens. Så jag tog brödet och vinet som det nådehjon jag är.

Inga kommentarer: