En parentes från minnets arkiv - biblioteksvåndor

Jag har vid ett par tidigare tillfällen berört min tid som bibliotekarie i Mönsterås i mycket positiva ordalag. Jag stortrivdes, det förekom inga konflikter och folk var schyssta. Men för att nu inte skönmåla, så kan jag ju dela ett par mindre roliga incidenter.

För det kunde ju förstås förekomma en och annan irritation. Har man kontakt med några hundra låntagare och ett tjog lärare som är vana att bestämma (och som inte var särskilt benägna att ta direktiv från en vikarierande barnbibliotekarie) så blir det självklart så. Men det var ytterst sällan.

Vid något enstaka tillfälle kunde det hända att en låntagare blev irriterad för att biblioteket hade skickat ut påminnelsebrev på en bok som låntagaren sade sig redan ha lämnat tillbaka. I regel hade låntagaren rätt, så irritationen var i högsta grad befogad. Men det kändes obehagligt att tillsammans med låntagaren hitta den "ej återlämnade" boken i hyllan. Jag hade inte med påminnelsen att göra, men fick förstås som representant för biblioteket ta på mig den förargliga fadäsen i alla fall.

Vidare hade jag när jag vikarierade som barnbibliotekarie med ett antal lärare att göra i samband med läsprojekt och bokprat. Det var fantastiskt roligt och lyckosamt. Men jag minns en lärare som lite kort i tonen deklarerade att hennes klass inte skulle vara med i det läsprojekt som kulturnämnden hade ålagt biblioteket att genomföra med skolorna. Då minns jag att jag formulerade mig lite beskt och dessutom råkade skicka mitt mejl till fel lärare. Shit happens!

Och så var det en lärare som inte ville att jag skulle ge boktips om Sune- och Bertböckerna eftersom de inte ansågs fina nog. Jag hade dock noterat att pojkar som annars inte ville låna böcker slukade just dessa, så självklart fortsatte jag att till lärarens förtret lyfta fram även dessa. Mitt uppdrag var att gynna läsintresset, inte anpassa mig efter lärarnas litterära smak. Ja, det var en liten parentes från minnets arkiv som får förgylla tisdagen.