Favoritlåtar ur skivsamlingen - This must be the place med Talking Heads

När jag ju ändå är sjuk så har jag haft tid att bli nyförälskad i en av mina absoluta favoritsånger genom alla tider – Talking Heads låt This must be the place (Naive Melody). Låten har bara tre ackord, men har en egen inneboende skönhet som är svårslagen. Undertiteln Naive Melody syftar på låtens repetetiva gitarr och bas, och enligt David Byrne finns det inga professionella musiker som vill spela så enkelt. Egentligen är det en kärlekssång, men den kan tolkas i flera dimensioner. Talking Heads gjorde den förstås på sitt funkpopiga sätt med nerv, vilket skapade en fantastisk kombination. Men flera grupper och artister har försökt göra covers på låten och idag presenterar jag några av de absolut bästa. Varje artist har här lyckats få fram olika  nyanser av låtens kraft och skönhet.

Talking Heads – Originalversionen från Speaking in tongues (1983). Svårt att inte bli glad.

Talking Heads Live – Den klassiska liveversionen. David Byrne dansar med en lampa, vilket är en vink till Fred Astaire´s dans i filmen Royal Wedding. Sjukt bra. Märks när musiker har roligt.

Gloria – Svensk grupp med underbar skönsång av Sara Isaksson (aktuell i melodifestivalen) och Rebecka Törnqvist. Duktiga musiker. Min favorit bland covervarianterna. Fleetwood  Mac känsla.

Tommy & The High Pilots – Riktigt bra sångare som gör en lyckad egen version.

PS22 Chorus – En barnkör ger en helt unik tagning av sången. Kan knappast bli vackrare. Så unga och engagerade och ändå med extrem precision.

Chris Harford and the band of changes – Finstämd gitarrbaserad version som lyfter efter dryga minuten. Är svag för gitarrer som låter så här.
Men för lågt tempo.

The New Familiars – Härlig svängig version.

Sean Hayes – Når kanske inga högre höjder, men lira kan de.

Arcade Fire – Unik egen cover. Fin nerv.