Inte bekymra sig

Så här på söndagskvällen undrar man ju hur veckan ska bli. Men det finns ingen anledning att bekymra sig. Var dag har nog av sin egen plåga, sa Jesus, och så är det förstås. Man får ta blott en dag ett ögonblick i sänder. Jag har alltid återvänt till den psalmen -särskilt Freddie Wadlings version. Den gav styrka när vi befarade att vår dotter hade cancer för några år sedan. Den ger tröst när människor jävlas och när krafterna tryter. Den ger mod i tandläkarstolen. Man får lita på Guds beskydd som sträcker sig så långt att han till och med  ”bereder för mig ett bord i mina ovänners åsyn; du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare flöda över”, som kung David så uppfriskande ofromt skriver i Psaltaren 23.

Men det är onekligen skönt att bli äldre. I alla fall på ett psykologiskt plan. Kroppen må förfalla, men det infinner sig en viss trygghet och bestämd saklighet med åren.

Förutom mycket arbete är det tänkt att tandläkaren skall besökas på onsdag (om jag inte blir förkyld). På fredag ser jag fram emot att få träffa mina gamla kollegor Lennart Johansson och Peter Aronsson när Smålands Akademi besöker hembygdsgården. Och på lördag drar seriespelet igång. Veckan har onekligen potential.

I övrigt fortsätter jag projektet att vara mer rädd om mig. Jag har skurit ner på alla engagemang, flyr människor som gör mig illa, håller på med viss kostomläggning och ämnar återuppta promenaderna om jag nu får vara frisk. Och kom ihåg – har man ingen karaktär får man skaffa sig levnadsregler (Albert Camus).