Mönsterås, so much to answer for

Jag vill ägna mig åt det jag brinner för - historia och fotboll.

Fotbollen är relativt okomplicerad trots att folk har hur många åsikter som helst. Hela fotbollskulturen är van vid olikheter, så därför blir det nästan aldrig några problem om man råkar leverera ett taskigt referat, om man tycker olika om domaren eller ser olika på de underbara aspekter som finns av fotboll. Vi gillar varandra ändå. Fotbollen är inte konflikträdd utan van vid raka rör. Jag har aldrig mött något annat än hjärtlighet eller rå hjärtlighet.

Historia är mer komplicerat. Det är så mycket runtikring som oroar glädjen. Så många spindelnät. Så många rävsaxar. Så många krokar. Så mycket klenmod. Det tar mycket på krafterna att ideligen försöka fokusera på det väsentliga – ämnet historia. Man kämpar, håller föredrag, organiserar, bistår allmänheten med forskning, drar folk och försöker sprida kunskaper och entusiasm. Men det finns för många knepnissar. Vet inte hur länge jag orkar hålla på. Varför ska jag vara den som drar publik och räddar föreställningen i offentliga rum, för att sedan få skit bakom stängda dörrar (inte för fel man gjort, utan pga intriger, maktspel och amnesier)? Ingen annan skulle finna sig i det. Mönsterås, so much to answer for. Äntligen fredag! Vad passar bättre än att börja med Morrissey.