Lata rika behöver incitament

”Lata rika” heter en skiva med Ulf Dageby som är riktigt trevlig. Nu finns det förstås många rika som är rika just därför att de har jobbat hårt. Det är helt ok. Men så finns det ju en liten klick som blivit rika genom att bara ta emot eller i värsta fall sko sig på andra och som sedan latar sig i extravaganta hus, trädgårdar och semesterparadis. För mig som uppskattar flit och jobbar hårt både på arbetstid och fritid, men ändå tjänar lite, är det förstås inte ett beteende som uppskattas.

Nu skulle man ju kunna tro att samhället försöker ta itu med lata rika som inte bidrar konstruktivt och som dessutom ofta gör allt för att slippa betala skatt i Sverige. Men nej…fokus ligger istället på lata sjuka och arbetslösa. Nå, man säger ju inte rätt ut att de är lata. Man sänker bidrag och ersättningar, så att de ska få sk incitament att arbeta. Incitament låter ju finare.

Nå, med tanke på hur lite man får i bidrag och ersättningar i Sverige, så torde ytterst få ha valt att pga frivillig lathet stanna i den positionen. Det ger så att säga inga sötebrödsdagar, inga lyxsemestrar och inga drinkar att leva på a-kassa, sjuk- eller socialbidrag. Inte ens en fika på Nelssons. I bästa fall till ungarnas kläder inköpta på second hand. Ändå är det dessa olycksbarn som samhället gör allt för att stressa och misstänkliggöra.

Sannolikheten för att vi ska hitta lata rika är betydligt större. Bättre att införa nya incitament där istället. Låt påhittiga personer komma på incitament för lata rika så kanske de vill börja bidra till samhället igen. Om de istället ville investera sin rikedom i företagsamhet, så skulle det ju ge nya jobb åt de arbetslösa som regeringen idag gör allt för att misstänkliggöra. Således - sänk skatten på pengar som investeras, höj skatten på pengar som inte investeras i annat än lyx.

Ett annat fenomen är det något uttjatade att chefer som missköter sig får några miljoner i belöning för att sluta i förtid, medan en vanlig knegare antingen får en varning, lönesänkning eller avsked.

Samhällsmoralen håller tveklöst på att vittra sönder, och det är förstås samhällets toppar som har visat vägen.

Ulf Dageby - Eldorado