Ett narcissistiskt inlägg gör ingen narcissistisk blogg

Det var nån som tyckte att den här bloggen är lite väl narcissistisk och ger uttryck för självhävdelsebehov. Så jag får väl bli lite narcissistisk i det här specifika inlägget och på goda grunder ifrågasätta påståendet. Om inte annat kan det inspirera andra att våga gå emot fördomar som finns om deras egna personligheter  i de fall det kan vara befogat, även om man i de flesta fall inte ens bör gå i svaromål. Det är bättre att vila tryggt i den man är, än att ideligen försvara sig. Men det här med narcissism tyckte jag var intressant, så här ska jag ironiskt nog försvara bloggen. Man ska inte slarva med ett så viktigt ord som narcissism.

De flesta bloggar handlar om bloggarens dagliga liv. Den här bloggen handlar i första hand om andras liv – om historiska händelser och personer, om fotboll och om dagsaktuella händelser. Över 2 500 artiklar och notiser har det blivit där jag till 97% lyfter fram andra utan att förvänta mig någon respons tillbaka. Narcissistfaktorn är med andra ord låg.

Men naturligtvis handlar ett fåtal inlägg om mitt liv. Ca 3% alltså. Konstigt vore det väl annars. Det brukar som sagt bloggar göra. Att jag de få gånger det handlar om mig också dryftar problematiska ämnen är inte heller särskilt egendomligt. Det är alltid mer motiverat att skildra mörkerdagarna än solskensdagarna. Varför det är så kan jag utveckla någon annan gång.

Att jag ibland råkat nämna det jag är bra på är inte heller narcissism. Kan man ytterst få saker i livet, så måste man försöka belysa det man trots allt kan hyfsat. Det är många som genom åren har sagt att jag måste bli bättre på att göra reklam för mig själv.

När jag gör det jag kan så får jag ofta bekräftelse från omgivningen. Jag har inget extremt bekräftelsebehov som narcissisten. Får man uppmuntran för det man gör, så ger det energi att fortsätta. Får man skit så blir man taggad att fortsätta och visa att man nog kan. Energi som energi, även om den ena sorten är trevligare.

Möjligen kan jag tycka att kommunen har varit dålig på att ta tillvara på min kompetens, men där är jag inte ensam. Många har därför sökt sig till andra kommuner som i det avseendet är mer fördomsfria, men jag trivs bra i Mönsterås och har min familj här. Så jag flyttar inte. I Mönsterås har jag mött både de mest vidsynta och trevligaste, men också de mest intriganta människorna i mitt liv. 

Någon grandios narcissistisk självbild har jag inte heller. Jag är ofta självkritisk och därför oftast noga med att försöka göra ett arbete så bra som möjligt. Lyckas långt ifrån alltid. Narcissister drömmer ofta om obegränsad framgång och makt. Det har jag aldrig gjort. Jag saknar inte heller empati och utnyttjar inte min omgivning för att nå mål.

"Ja, men något narcissistiskt kännetecken har du väl? Du erkänner sällan att du har fel. Det är väl narcissistiskt?!" Svar: Om man ofta debatterar saker som jag gör, så kan man förstås framstå som om man alltid vet bäst. Men det ingår liksom i debattens väsen att man argumenterar för det man tror är rätt och riktigt. Bakom debattens retorik är jag väldigt öppen för att ändra synsätt om det bara finns goda argument. Där skiljer jag mig från narcissisten som aldrig skulle ändra sig oavsett argument, därför att det hotar hans grandiosa ego.

Därmed drar jag slutsatsen att påståendet om en narcissistisk blogg är fel. Enstaka självfokuserade inlägg som detta räcker inte för att kunna klassificera hela bloggen som narcissistisk.