Tungt sväng på Mönsterås bluesbands nya skiva

Mönsterås Bluesband firar 40 år med att ge ut en ny skiva – på engelska. Och jag som har lärt mig att uppskatta bandet inte minst för att de sjunger på Mönsteråsdialekt. Så visst blev jag skeptisk. Men bandet har säkert en publik utomlands som kan bli än större. Därför kan jag förstå bandets val.

Mina farhågor besannas som väl är inte. Det låter nämligen rysligt bra! Svänget är suveränt och låtarna av det slag att de var och en har en särskild karaktär. Någon eller ett par sånger verkar vara engelska översättningar av sådant bandet gjort tidigare på svenska, men det är inget som stör. Bandet har också hittat en härlig ljudbild som får musiken att låta ganska skitig och tung, i alla fall där det passar - ett lyckokast där Calle Engströms röst kommer väl till sin rätt. I övrigt är det förstås musiker med känsla och kunnande som vi hör. Ett band med självförtroende.

Musikaliskt är det svängig blues, lite boogie och rock. Skivan rivstartar med It´s alright och fortsätter med den utmärkta Looking forward to that morning. Don´t treat me like that är ett annat tungt alster som tillhör favoriterna med attackerande gitarrer, härlig orgel och tungt trumspel. Andra favoriter är Working grave och In the system. Det är givetvis inte nyskapande, men den som söker något experimentellt hittar säkert sitt på annat håll.

Det är överlag starka låtar och det är bara att låta sig svepas med. Aldrig kunde jag tro att Mönsterås Bluesband skulle låta så här bra på engelska.