Livet är inget pussel

”Jag är ett pussel på tusen bitar som slitits isär och nu ligger där huller om buller i kartongen”, sa kvinnan till mig och såg helt slut ut. Ett av alla dessa tragiska människoöden i ett skoningslöst samhälle där allt bara snurrar på likt en skenande karusell på ett taskigt tivoli.

Livet är inget pussel

Ett av alla dessa uttryck som Reinfeldt brukade använda sig av var ”livspusslet”. Jag kunde aldrig ta det till mig, av den enkla anledningen att livet till sitt väsen inte är något pussel. Notera att jag inte är ute efter att märka ord, men jag bor i ett land där många förlorat känslan för ordens valörer, så därför kan det vara viktigt att understryka det. Livet är inte och får aldrig bli ett pussel som man på något sätt ska försöka få ihop. Pusselperspektivet är förödande för hälsan.

Allt man förväntas göra
Just därför att så många verkar behandla livet som ett pussel, så har vi också rekordmånga som går i väggen och som är långtidssjukskrivna på grund av psykisk ohälsa. De försöker liksom få ihop allt som människor kräver eller förväntar sig att de ska göra. På arbetet ska man hinna allt i en allt mer slimmad organisation. Hemma väntar tre timmars läxläsning med barnen, ibland på en nivå du inte ens behärskar. Samtidigt ska maten lagas, hemmet städas, tvätt- och diskmaskinen fyllas, räkningar betalas och mat handlas. Därutöver pockar ett antal fritidssysselsättningar på uppmärksamheten. Lägg därtill att man förväntas ha ett socialt umgänge. Och glöm för all del inte att alltid vara uppkopplad, äta hippt och rätt och motionera.

Bondesamhället mer naturligt

I en mening var det enklare i bondesamhället där man levde mer i samklang med dygnets och årets växlingar. Dessutom fanns det en klar arbetsfördelning på gårdarna förankrad i de biologiska förutsättningarna. Livet levdes naturligt och självklart. Fritid visste man inte vad det var, men man hade inga stressjukdomar. Generationerna kom och gick. Arbetet lärde man sig från barnsben.

Vårt moderna samhälle är konstlat och det är därför Reinfeldt kan kalla det ett pussel. Det finns ingen helhet, utan bara små snuttar som ska betas av. Det är splittrat och osunt. På sikt borde mänskligheten återgå till ett mer naturnära levnadssätt på landsbygden, samtidigt som vi tar tillvara på de tekniska och medicinska framsteg som ändå skett.

Rationalisera bort det mesta

Under tiden bör vi inte lägga pussel. Det är bättre att rationalisera bort hälften av allt man tror att man måste göra, strunta i människors förväntningar och lära sig leva med att kaos är granne med rutinerna. Våga bygga in dig bakom trygga murar. Då infinner sig med tiden en viss ordning och ro i sinnet.

Rent konkret så skulle många kunna skära bort minst hälften av alla fritidssysselsättningar och ändå leva ett meningsfullt liv. Likaså behöver inte hemmet vara finstädat alla dagar i veckan. Matlagningen kan också rationaliseras om man planerar ordentligt och gör portioner. De flesta torde också kunna strunta i att laga de perfekta maträtterna. En stor majoritet av befolkningen mår förmodligen bäst av helt vanlig husmanskost som inte tar allt för lång tid att laga till. Skäms inte för att det vissa kvällar ”bara” blir mikrovärmda plättar eller korv med bröd. Det duger gott.

Och ibland får man bara släppa läxläsning och allt annat som andra kräver av din familj. Det viktiga är inte att få 40 rätt av 40 till priset av ständig stress, bråk och irritationer. Bättre att få 25 rätt och må bra.

Det är också helt ok att vara asocial. Man behöver inte alltid fika eller gå på bjudningar och festligheter. Ofta är det kanske bättre att stanna hemma och sköta om hemmet, gå en promenad eller bara slappa med en bok.

Helt ok att vara överviktig och asocial

Så gå inte på det där med livspussel. Låt livet förbli en helhet och skala istället bort så mycket som möjligt, samtidigt som du lär dig att sätta gränser gentemot alla trender och måsten. Det är ok att vara överviktig, äta hamburgare, bara göra de läxor man hinner, bara ha en fritidssysselsättning, promenera istället för att gå på gym, liksom att låta tvätthögarna vara på ungefär samma nivå hela tiden.

Låt saker ta sin tid. När jag var barn fick jag lära mig att göra saker tålmodigt och inte hafsa fram något. Nu för tiden får barnen lära sig att jobba snabbt så att läroplanen ska hinnas med. Konstigt att vi hann med allt utan stress när jag gick i skolan.

Jag har redan tidigare skrivit om ”The slow movement” som är en motreaktion mot tidens snabbhetsideal. Läs och låt dig inspireras. Gud skapade ingen brådska, bara jämn rörelse.

Det är först de senaste åren jag utan att skämmas kan säga att jag 9 gånger av 10 inte vill umgås med andra människor. Det är helt ok. Jag behöver inte just därför att jag inte vill. Och jag kommer aldrig att laga de hippa vegetariska rätterna med joddlar, groddar och kryddor och grönsaker man aldrig har hört talas om. Och nej, inget gym där axlar och knäskålar hoppar ur led heller. Nu tänker jag skita i tvätthögen och gå en ohipp höstpromenad. Dra ner persiennerna, för jag brukar snegla in och titta hur din bokhylla ser ut. Sedan ska jag laga mat i fem minuter – tomtegröt med mycket socker och kanel. Och den fetaste mjölken.