Karmalögnen

Det finns människor som tror på Karma. Från dem kan du inte förvänta dig något stöd när livet går dig emot.”What goes around comes around”, är väl det du får höra. Eller med andra ord: ”Det är ditt eget fel då du måste ha gjort något tidigare som nu slår tillbaka mot dig”. Ja, du förstår säkert den bakomliggande perverterade tanken.

Detta sätt att tänka är tveklöst en av vår tids största lögner. Det påminner mycket om det indiska kastväsendet där människor som lever på samhällets botten enligt gällande logik får skylla sig själva. De får ju bara ta konsekvenserna av vad de gjort i ett tidigare liv. I Västvärlden har tänkandet justerats något för att passa vår civilisation bättre, så därför håller vi oss till ett liv.

I själva verket slår livets olyckor blint och urskiljningslöst mot såväl onda som goda och alla nyanser däremellan. Det är inte särskilt svårt att leda det i bevis. Även det som på ytan kan se självförvållat ut, visar sig ofta bottna i en rad omständigheter som den drabbade långt ifrån alltid kunde råda över, men där människor ändå har satt sig till domare.

Är då inte kristendomens ord om sådd och skörd samma sak som karma. Absolut inte. Karman är iskall. I kristendomen tillkommer en faktor – nåden.

Enligt kristendomen är livet nåd. Där finns visserligen också en tanke att man som människa är ansvarig för sina handlingar och får ta konsekvenserna av dessa, ibland under flera generationer, men nåden är starkare än syndens konsekvenser. Nåden är starkare än karman.

I själva verket visar Bibeln genom sitt exempel från Job att även oskyldiga drabbas av livets mörka sidor. Och Jesus själv säger det. När lärjungarna och Jesus träffar på en blind man, så frågar lärjungarna vem som har syndat, mannen själv eller hans föräldrar (de hade karmatänkande). Jesus tillrättarvisar lärjungarna och säger att varken han eller hans föräldrar har syndat och orsakat sjukdomen.

Så tidens karmatänkande bör bemötas både intellektuellt och, när det behövs, teologiskt.